Old/New Testament

Lagar om slavar

21 Detta är de lagar du skall lägga fram för dem: ² Om du köper en hebreisk slav skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du ge honom fri utan lösen. ³ Om han kom ensam, skall han friges ensam. Om han var gift, skall hans hustru friges tillsammans med honom. ⁴ Om hans herre har givit honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen skall ges fri. ⁵ Men om slaven säger: "Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri", ⁶ då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

⁷ Om någon säljer sin dotter till slavinna, skall hon inte ges fri som de andra slavarna. ⁸ Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, skall han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. ⁹ Men om han utser henne åt sin son, skall han ge henne en dotters rätt. ¹⁰ Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. ¹¹ Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

Lagar om personskador

¹² Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden. ¹³ Men om han inte avsåg att döda, utan Gud lät en olycka ske genom honom, skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. ¹⁴ Och om någon blir så förbittrad på sin nästa att han dödar honom med list, skall du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö. ¹⁵ Den som slår sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹⁶ Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. ¹⁷ Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.

¹⁸ Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, ¹⁹ eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då skall den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han legat till sängs och sörja för att han verkligen blir botad. ²⁰ Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, skall han straffas för det. ²¹ Men han skall inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar. ²² Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då skall han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. ²³ Men om det sker en olycka skall liv ges för liv, ²⁴ öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, ²⁵ brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke. ²⁶ Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. ²⁷ Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

²⁸ Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, skall oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare skall vara fri från straff. ²⁹ Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, skall oxen stenas och även hans ägare dödas. ³⁰ Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, skall han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv. ³¹ Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen. ³² Men om oxen stångar en slav eller slavinna, skall ägaren betala trettio siklar silver till den stångades herre och oxen skall stenas.

³³ Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den, ³⁴ skall brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen skall vara hans. ³⁵ Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, skall de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom skall de dela den döda kroppen. ³⁶ Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, skall han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen skall vara hans.

Skydd för äganderätten

22 Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, skall han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret. ² Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom. ³ Men om solen hade gått upp när det skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall ge full ersättning. Äger han ingenting skall han säljas, till betalning för vad han stulit. ⁴ Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, skall han ge dubbel ersättning.

⁵ Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper sin boskap lös så att den betar på en annans åker, skall han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och med det bästa från sin vingård. ⁶ Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, skall den som vållat branden ge full ersättning.

⁷ Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. ⁸ Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför Gud, för att det skall fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom. ⁹ Om det blir fråga om olagligt tillgrepp - det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat - och någon påstår att det är så, skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig skall ersätta den andre dubbelt. ¹⁰ Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, ¹¹ då skall de båda ingå en ed inför Herren, för att det skall komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed skall ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. ¹² Men om djuret har blivit stulet från honom, skall han ersätta ägaren för det. ¹³ Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning. ¹⁴ Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, skall han ge full ersättning. ¹⁵ Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.

Socialt ansvar

¹⁶ Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. ¹⁷ Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

¹⁸ En trollkvinna skall du inte låta leva.

¹⁹ Var och en som har samlag med ett djur skall straffas med döden.

²⁰ Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren, han skall drabbas av förbannelse.

²¹ En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. ²² Änkor och faderlösa skall ni inte behandla illa. ²³ Om ni behandlar dem illa, skall jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. ²⁴ Min vrede skall upptändas och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

²⁵ Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. ²⁶ Om du tar manteln i pant av din nästa, skall du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. ²⁷ Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han annars ha när han sover? Om han ropar till mig, skall jag höra, ty jag är barmhärtig.

²⁸ Gud skall du inte häda, och en ledare för ditt folk skall du inte förbanna.

²⁹ Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig. ³⁰ På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

³¹ Ni skall vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken skall ni inte äta utan kasta det åt hundarna.

Jesus undervisar om äktenskapet

19 När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick genom landet på andra sidan Jordan till Judeens område. ² Mycket folk följde honom, och han botade dem. ³ Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: "Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?" ⁴ Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna^{[a] 5} och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?^{[b] 6} Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt." ⁷ De sade till honom: "Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev^[c] och skicka bort henne?" ⁸ Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. ⁹ Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott." ¹⁰ Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig." ¹¹ Han svarade dem: "Inte alla förstår det ordet utan endast de som har fått den gåvan. ¹² Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig."

Jesus och barnen

¹³ Sedan bar man fram barn till Jesus, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna visade bort dem. ¹⁴ Då sade Jesus: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana." ¹⁵ Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.

Jesus och den rike unge mannen

¹⁶ En man kom fram till Jesus och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?" ¹⁷ Jesus sade till honom: "Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden." ¹⁸ Han frågade honom: "Vilka?" Jesus svarade: "Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, ^{[d] 19} Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv." ²⁰ Då sade den unge mannen till Jesus: "Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?" ²¹ Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." ²² När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.

²³ Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. ²⁴ Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." ²⁵ När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: "Vem kan då bli frälst?" ²⁶ Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt." ²⁷ Då tog Petrus till orda: "Se,vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?" ²⁸ Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. ²⁹ Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv. ³⁰ Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.