Old/New Testament

Hagar och Ismael

16 Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar. ² Och Saraj sade till Abram: "Se, Herren har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Jag kanske kan få barn genom henne." Och Abram lyssnade till Sarajs ord. ³ När Abram hade bott tio år i Kanaans land tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. ⁴ Han gick in till Hagar och hon blev havande, men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor. ⁵ Då sade Saraj till Abram: "Den orätt jag utsätts för skall komma över dig. Jag lade själv min slavinna i din famn, men när hon märkte att hon var havande började hon förakta mig. Herren skall döma mellan mig och dig." ⁶ Abram sade till Saraj: "Se, din slavinna är i din hand. Gör med henne som du finner bäst." När då Saraj bestraffade henne, flydde hon bort från henne.

⁷ Men Herrens ängel fann henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Shur. ⁸ Han sade: "Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och vart går du?" Hon svarade: "Jag är på flykt ifrån min husmor Saraj." ⁹ Då sade Herrens ängel till henne: "Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne." ¹⁰ Herrens ängel sade vidare: "Jag skall göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem." ¹¹ Sedan sade Herrens ängel till henne:

¹³ Och hon gav Herren, som hade talat med henne, ett namn. Hon sade: "Du är den Gud som ser mig", för hon tänkte: "Har jag verkligen fått se en skymt av honom som ser mig?" ¹⁴ Därför kallar man brunnen Beer-Lahaj-Roi.^[c] Den ligger mellan Kadesh och Bered.

¹⁵ Hagar födde en son åt Abram. Och Abram gav sonen som Hagar fött namnet Ismael. ¹⁶ Abram var åttiosex år när Hagar födde Ismael åt honom.

Löftet om Isak

17 När Abram var nittionio år uppenbarade sig Herren för honom och sade: "Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var fullkomlig. ² Jag skall sluta förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig mycket." ³ Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: ⁴ "Se, detta är mitt förbund med dig: Du skall bli fader till många folk. ⁵ Därför skall du inte mer heta Abram,^[d] utan ditt namn skall vara Abraham,^[e] ty jag har gjort dig till fader för många folk. ⁶ Jag skall göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar skall utgå från dig. ⁷ Och jag skall upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag skall vara din Gud och dina efterkommandes Gud. ⁸ Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, skall jag ge dig och dina efterkommande till egendom för evigt. Och jag skall vara deras Gud."

Omskärelse

⁹ Gud sade ytterligare till Abraham: "Du skall hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. ¹⁰ Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni skall hålla: Alla av manligt kön hos er skall omskäras. ¹¹ Ni skall skära bort er förhud som tecken på förbundet mellan mig och er. ¹² Släkte efter släkte skall ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från något främmande folk och som inte är din ättling. ¹³ Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar skall omskäras. Mitt förbund skall vara på ert kött som ett evigt förbund. ¹⁴ Men en oomskuren av manligt kön, en som inte fått förhuden bortskuren, han skall utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund."

¹⁵ Och Gud sade till Abraham: "Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn skall vara Sara.^{[f] 16} Jag skall välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag skall välsigna henne så att folkslag och kungar över folk skall komma från henne." ¹⁷ Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log^[g] och sade för sig själv: "Skulle det födas barn åt en man som är hundra år? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år?"

¹⁸ Och Abraham sade till Gud: "Låt bara Ismael få leva inför dig!" ¹⁹ Men Gud sade: "Nej, din hustru Sara skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Isak. Jag skall upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.

²⁰ Men också ifråga om Ismael har jag hört din bön. Jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han skall bli fader till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk. ²¹ Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år."

²² När Gud hade talat färdigt med Abraham for han upp från honom.

²³ Samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla som var födda i hans hus och alla som var köpta för pengar, alla av manligt kön bland hans husfolk, och skar bort deras förhud så som Gud hade sagt till honom. ²⁴ Abraham var nittionio år när han blev omskuren, ²⁵ och hans son Ismael var tretton år när han blev omskuren. ²⁶ På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna. ²⁷ Och alla männen i hans hus, både de som var födda i huset och de som var köpta för pengar från främmande folk, blev omskurna tillsammans med honom.

Äktenskapsbrott

²⁷ Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. ^{[a] 28} Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. ²⁹ Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. ³⁰ Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.

³¹ Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. ^{[b] 32} Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Ja och nej

³³ Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt ^[c] och: Du skall hålla din ed inför Herren. ³⁴ Jag säger er: Ni skall inte alls svära - varken vid himlen, den är Guds tron, ³⁵ eller vid jorden, den är hans fotpall, eller vid Jerusalem, det är den store Konungens stad. ³⁶ Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. ³⁷ Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.

Kärlek och inte vedergällning

³⁸ Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. ^{[d] 39} Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. ⁴⁰ Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad,^[e] så låt honom få din mantel också. ⁴¹ Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. ⁴² Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.

⁴³ Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa ^[f] och hata din ovän.^{[g] 44} Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. ⁴⁵ Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. ⁴⁶ Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? ⁴⁷ Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? ⁴⁸ Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.