Old/New Testament
Kain och Abel
4 Mannen kände[a] sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: "Jag har fått en man från Herren."[b]
2 Hon födde ännu en son, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev åkerbrukare.
3 Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. 4 Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, 5 men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. 6 Och Herren sade till Kain: "Varför är du vred och varför är din blick så mörk? 7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den."
8 Kain talade med sin bror Abel,[c] och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 9 Och Herren sade till Kain: "Var är din bror Abel?" Han svarade: "Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?" 10 Då sade han: "Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! 11 Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. 12 När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden." 13 Kain sade då till Herren: "Mitt brott är för stort för att förlåtas.[d]
14 Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig." 15 Men Herren sade till honom: "Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom." Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. 16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
Kains släkttavla
17 Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.
18 Åt Hanok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metusael, och Metusael blev far till Lemek.
19 Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. 20 Ada födde Jabal. Han blev stamfader till dem som bor i tält och är boskapsskötare.
21 Hans bror hette Jubal. Han blev stamfader till alla dem som spelar harpa och flöjt.
22 Silla födde också en son, Tubal-Kain. Han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Tubal-Kains syster hette Naama.
23 Lemek sade till sina hustrur:
"Ada och Silla,
hör på mig!
Ni Lemeks hustrur,
lyssna till mina ord:
En man har jag dödat för varje sår
och en ung man för varje blåmärke.
24 Ja, sju gånger blir Kain hämnad,
men Lemek sjuttiosju gånger."
Set
25 Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: "Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom."
26 Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.
II. ADAMS FORTSATTA HISTORIA 5:1-6:8
Sets släkttavla
5 Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. 2 Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades.
3 När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. 4 Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. 5 Adams hela ålder - den tid han levde[e] - blev 930 år. Därefter dog han.
6 När Set var 105 år blev han far till Enos. 7 Sedan Set hade fått Enos levde han 807 år och fick söner och döttrar. 8 Sets hela ålder blev alltså 912 år. Därefter dog han.
9 När Enos var 90 år blev han far till Kenan. 10 Sedan Enos hade fått Kenan levde han 815 år och fick söner och döttrar. 11 Enos hela ålder blev alltså 905 år. Därefter dog han.
12 När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. 13 Sedan Kenan hade fått Mahalalel levde han 840 år och fick söner och döttrar. 14 Kenans hela ålder blev alltså 910 år. Därefter dog han.
15 När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. 16 Sedan Mahalalel hade fått Jered levde han 830 år och fick söner och döttrar. 17 Mahalalels hela ålder blev alltså 895 år. Därefter dog han.
18 När Jered var 162 år blev han far till Hanok. 19 Sedan Jered hade fått Hanok levde han 800 år och fick söner och döttrar. 20 Jereds hela ålder blev alltså 962 år. Därefter dog han.
21 När Hanok var 65 år blev han far till Metusela. 22 Och sedan Hanok hade fått Metusela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. 23 Hanoks hela ålder blev alltså 365 år. 24 Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.
25 När Metusela var 187 år blev han far till Lemek. 26 Sedan Metusela hade fått Lemek levde han 782 år och fick söner och döttrar. 27 Metuselas hela ålder blev alltså 969 år. Därefter dog han.
28 När Lemek var 182 år fick han en son. 29 Han gav honom namnet Noa,[f] ty han sade: "Denne skall trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat." 30 Sedan Lemek hade fått Noa levde han 595 år och fick söner och döttrar. 31 Lemeks hela ålder blev alltså 777 år. Därefter dog han.
32 När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.
Människornas ondska växer
6 När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, 2 såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. 3 Då sade Herren: "Min Ande skall inte bli kvar i[g] människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år."
4 Vid denna tid, då Guds söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.
5 Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 Herren sade: "Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem." 8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.
III. NOAS FORTSATTA HISTORIA 6:9-9:29
Noa
9 Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. 10 Och Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet. 11 Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. 12 Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor[h] levde i fördärv på jorden.
Floden förutsägs och arken byggs
13 Då sade Gud till Noa: "Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden. 14 Gör dig en ark av goferträ, inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck både på insidan och utsidan. 15 Och så skall du göra arken: Den skall vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög. 16 Högst upp skall du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken skall du sätta på sidan. Du skall inreda den så att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.
17 Se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden för att utrota alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden skall förgås. 18 Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du skall gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur. 19 Av allt levande, av alla varelser, skall du föra in ett par i arken för att de skall överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön skall det vara. 20 Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag skall ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv. 21 Och du skall ta med dig allt slags mat, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det skall tjäna som föda för dig och dem." 22 Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.
De visa männen
2 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid,[a] se, då kom visa män[b] från Östern till Jerusalem 2 och frågade: "Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom." 3 När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda[c] och frågade ut dem, var Messias skulle födas. 5 De svarade: "I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: 6 Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel." [d]
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig. 8 Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det." 9 De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. 10 När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. 11 Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.[e] 12 Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
Flykten till Egypten
13 När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det." 14 Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten. 15 Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son.[f]
Herodes barnamord
16 När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen. 17 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: 18 Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till. [g]
Återkomsten till Israel
19 När Herodes nu var död, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten. 20 Ängeln sade: "Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda." 21 Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land. 22 Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes, vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm hade blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. 23 Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna[h] att Jesus skulle kallas nasaré.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln