M’Cheyne Bible Reading Plan
Jehu dödar hela Achavs släkt
10 Achav hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skickade brev till Samaria, till de styrande i Jisreel, till de äldste och till förmyndarna för Achavs söner. Han skrev:
2 ”När ni mottagit detta brev, ni som har er herres söner hos er samt hästar och vagnar, en befäst stad och vapen, 3 ska ni välja den lämpligaste av Achavs söner till er kung och sedan bereda er på att kämpa för er herres ätt.”
4 Men de blev alldeles förskräckta och sa till varandra: ”När inte ens två kungar kan klara av honom, hur ska då vi kunna göra det?”
5 Den man som förestod palatset, stadens borgmästare, de äldste och förmyndarna för Achavs söner skickade därför detta svar till Jehu: ”Vi är dina tjänare och vill underordna oss dig. Vi vill inte ha någon annan kung. Gör vad du tycker är bäst!”
6 Jehu svarade dem i ett brev: ”Om ni är på min sida och tänker lyda mig, ska ni vid den här tiden i morgon komma med er herres söners huvuden hit till mig i Jisreel!”
Kung Achavs sjuttio söner bodde i de ledande männens hem, som hade ansvaret för deras uppfostran. 7 När brevet kom, halshöggs alla sjuttio. Deras huvuden stoppades i korgar och sändes till Jehu i Jisreel. 8 När ett sändebud meddelade Jehu att kungasönernas huvuden hade kommit, gav han befallning om att de skulle läggas i två högar vid stadsporten och ligga kvar där till följande morgon.
9 På morgonen gick han ut, ställde sig där och talade till folket som var samlat där: ”Ni är utan skuld till det här. Jag konspirerade mot min herre och dödade honom, men vem har dödat alla dessa? 10 Ni ska veta att varje ord besannas som Herren har talat om Achavs släkt. Han har utfört vad han förutsagt genom sin tjänare Elia.”
11 Sedan dödade Jehu också de övriga medlemmarna av Achavs familj som fanns kvar i Jisreel, alla av betydelse som varit i hans tjänst, nära vänner och präster. Ingen av dem kom undan.
12 Sedan reste Jehu mot Samaria, och på vägen, i Bet-Eked Haroim, 13 mötte han släktingar till kung Achasja i Juda.
”Vilka är ni?” frågade han dem. ”Vi är släkt med kung Achasja. Vi har kommit för att hälsa på kung Achavs söner och kungamodern”, svarade de.
14 ”Grip dem levande!” befallde Jehu sina män. Då grep de dem levande. Sedan ledde han ut dem till brunnen i Bet-Eked och dödade dem alla. Det var sammanlagt fyrtiotvå män. Han lät ingen av dem komma undan.
15 När han begav sig därifrån, träffade han Rekavs son Jonadav som var på väg för att möta honom. Efter att de hade hälsat på varandra, frågade Jehu honom: ”Är du med mig som jag är med dig?” ”Ja, det är jag”, svarade Jonadav. ”Räck mig då din hand”, sa Jehu och hjälpte honom upp i vagnen. 16 ”Följ med mig och se hur nitiskt jag kämpar för Herren”, sa Jehu.
Jonadav for med honom i vagnen, 17 och när han kom fram till Samaria dödade Jehu alla Achavs släktingar som fanns kvar där och utrotade hans ätt, precis som Herren hade förutsagt genom Elia.
Jehu dödar alla baalspräster
18 Sedan sammankallade Jehu folket och talade till dem. ”Achav tillbad Baal lite, men Jehu tänker tillbe honom mycket”, sa han. 19 ”Kalla hit alla Baals präster och profeter och alla som tillber honom! Ingen får utebli, för jag ska ha en stor offerfest till Baals ära. Den som inte kommer ska dö!”
Men Jehu agerade med list för att utrota alla baalsdyrkare. 20 Han befallde: ”Lys ut en helig högtidssamling till Baals ära!” Då utlyste man en sådan. 21 Jehu skickade bud över hela Israel, och alla baalsdyrkarna kom; inte en enda uteblev. De gick in i Baals tempel, som fylldes från den ena ändan till den andra. 22 Och han gav order till den som förestod klädkammaren: ”Ta fram kläder åt alla Baals tjänare.” Då bar han fram kläder åt dem.
23 Sedan gick Jehu och Jonadav, Rekavs son, in i baalstemplet. ”Se till att det bara finns sådana som tillber Baal här inne och inte någon som tillber Herren!” sa han till baalsdyrkarna.
24 När de gick in för att offra slaktoffren och brännoffren, hade Jehu ställt åttio av sina män utanför och sagt: ”Den av er som låter någon av dessa som jag nu överlämnar åt er komma undan, får betala med sitt eget liv.”
25 Så snart man hade avslutat brännoffret, gav Jehu en order till livvakterna och officerarna: ”Gå in och hugg ner dem alla! Låt inte en enda slippa undan!” Då högg de ner dem allesammans med svärd och kastade ut kropparna. Sedan gick de in i det innersta av baalstemplet, 26 tog ut stoden ur baalstemplet och brände upp den. 27 De rev ner baalsstoden och baalstemplet och gjorde om platsen till avträde, vilket den är än idag. 28 På detta sätt utplånade Jehu Baal i Israel. 29 Men han vände sig inte från Jerobeams, Nevats sons, synd som han förlett Israel till att begå, nämligen guldkalvarna i Betel och Dan.
30 Senare sa Herren till Jehu: ”Eftersom du gjort det som var rätt i mina ögon, följt min vilja och gjort med Achav och hans släkt som jag hade tänkt, ska jag låta dina ättlingar, intill fjärde generationen, sitta på Israels tron.”
31 Men Jehu brydde sig inte om att följa Herrens, Israels Guds, lag av hela sitt hjärta, för han vände sig inte från Jerobeams synd som han hade förlett Israel till att begå.
32 Vid den tiden lät Herren Israel bli allt mindre till ytan. Hasael besegrade israeliterna och intog deras områden 33 öster om floden Jordan i Gilead, Gads, Rubens och Manasses områden, från floden Aroer i Arnon-dalen genom Gilead och till Bashan.
34 Allt annat som Jehu gjorde och uträttade finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
35 När Jehu dött blev han begraven i Samaria, och hans son Joachas blev hans efterträdare. 36 Allt som allt regerade Jehu i tjugoåtta år över Israel i Samaria.
Hälsning
1 Från Paulus, som genom Guds vilja är apostel[a] åt Kristus[b] Jesus, i enlighet med löftet om livet som finns i Kristus Jesus.
2 Till Timotheos, mitt kära barn[c].
Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre.
Var trogen i din uppgift
3 Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar, med rent samvete, när jag dag och natt ständigt kommer ihåg dig i mina böner.
4 Jag minns dina tårar och längtar efter att få se dig igen och fyllas av glädje. 5 Jag minns också den uppriktiga tro du har, den som fanns hos din mormor Lois och din mor Eunike. Jag är övertygad om att samma tro nu finns i dig.
6 Därför vill jag påminna dig om att blåsa liv i den nådegåva Gud gav dig, när jag lade mina händer på dig. 7 Gud har inte gett oss en modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens. 8 Därför ska du inte skämmas för att vittna om vår Herre, och inte heller skämmas över mig som sitter i fängelse för hans skull. Var beredd att lida för evangeliet du också, för Gud ska ge dig kraft.
9 Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar, utan på grund av sitt beslut och sin nåd, som han gav oss i Kristus Jesus redan före tidens början, 10 men som nu har uppenbarats när vår Frälsare Kristus Jesus trätt fram. Han har brutit dödens makt och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet, 11 som jag har utsetts att vara apostel, förkunnare och lärare för. 12 Det är också därför som jag får lida. Men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är säker på att han också kan bevara det som har anförtrotts mig, ända till den dagen.
13 Ta det som du har hört från mig som modell för en sund undervisning, i tro och kärlek genom Kristus Jesus. 14 Bevara genom den heliga Anden som bor i oss det goda som du är anförtrodd.
15 Som du vet har alla i provinsen Asien[d] svikit mig, även Fygelos och Hermogenes. 16 Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforos och alla i hans hus, för han har ofta uppmuntrat mig och inte skämts för mina kedjor. 17 När han kom till Rom letade han efter mig överallt tills han hittade mig. 18 Må Herren visa barmhärtighet mot honom på den dagen. Dessutom var han till enorm hjälp i Efesos, det vet du bättre än någon annan.
Israel bestraffat och upprättat
2 Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruchama.[a]
2 Tala er mor till rätta,
tala henne till rätta.
För hon är inte min hustru
och jag är inte hennes man.
Låt henne göra sig av med sin otuktiga uppsyn
och äktenskapsbrotten mellan sina bröst.
3 Annars ska jag klä av henne
och låta henne gå lika naken
som hon var den dag hon föddes.
Jag ska göra henne till en öken,
omvandla henne till ett förbränt land
och låta henne dö av törst.
4 Jag ska inte förbarma mig över hennes barn,
för de är barn till en sköka.
5 Deras mor var en sköka,
hon som födde dem bedrev skamligheter.
Hon sa: ’Jag ska följa efter mina älskare
som ger mig min mat och mitt vatten,
min ull och mitt lin, min olja och min dryck.’
6 Men jag ska stänga hennes väg
med törnen
och resa en mur för henne,
så att hon inte hittar sina stigar.
7 Hon springer efter sina älskare
men får inte fatt på dem,
hon letar efter dem,
utan att hitta dem.
Då säger hon:
’Jag ska vända tillbaka till min förste man,
för där hade jag det bättre än vad jag har det nu.’
8 Hon förstår inte
att det var jag som gav henne
utsäde, vin, olja,
mycket silver och guld,
som de använde till Baal.
9 Därför ska jag ta tillbaka min säd
när dess tid är inne
och mitt vin när det är färdigt.
Jag ska ta bort min ull och mitt lin
som hon skyler sin nakenhet med.
10 Nu ska jag blotta hennes blygd
inför hennes älskare,
och ingen ska rädda henne undan min hand.
11 Jag ska sätta stopp för all hennes glädje,
hennes högtider, nymånadsfester och sabbater,
alla hennes fester.
12 Jag ska förstöra hennes vinstockar
och fikonträd
som hon säger sig ha fått som lön
av sina älskare.
Jag ska göra dem till en snårskog,
och de vilda djuren ska äta dem.
13 Jag ska straffa henne för de dagar
då hon tände rökelse
åt baalsgudarna,
smyckade sig själv med ringar och juveler
och gick efter sina älskare
men glömde mig, säger Herren.
14 Jag ska locka henne bort
och leda henne ut i öknen.
Där ska jag tala kärleksfullt till henne.
15 Där ska jag ge henne tillbaka hennes vingårdar
och förvandla Akors dal till en hoppets port.
Då ska hon svara mig som i sin ungdom,
som när hon drog ut ur Egypten.
16 Den dagen, säger Herren,
ska du kalla mig ’min man’
i stället för ’min Baal’[b].
17 Jag ska ta bort baalsnamnen ur hennes mun,
och man ska inte mer komma ihåg deras namn.
18 Jag ska också å deras vägnar
sluta ett förbund med de vilda djuren,
himlens fåglar och markens kräldjur.
Jag ska utplåna både båge, svärd och strid i landet,
så att de får leva i trygghet.
19 Jag ska äkta dig med mig för evigt
med rättfärdighet, rätt,
nåd och barmhärtighet.
20 Jag ska äkta dig i trohet,
och du ska lära känna Herren.
21 På den dagen, säger Herren,
ska jag svara himlen,
och himlen ska svara jorden,
22 jorden ska svara säden,
vinet och oljan,
och de ska svara Jisreel[c].
23 Jag ska plantera henne åt mig i landet
och förbarma mig över Lo Ruchama.
Jag ska säga till Lo Ammi:
’Du är mitt folk,’
som ska svara:
’Min Gud!’ ”[d]
97 Vad jag älskar din lag!
Jag tänker på den hela dagen.
98 Dina bud gör mig klokare än mina fiender,
de är ständigt hos mig.
99 Jag är visare än alla mina lärare,
för jag begrundar dina förordningar.
100 Jag är visare än de gamla,
för jag håller dina stadgar.
101 Jag vill hålla mig borta från alla onda vägar,
för jag vill vara lydig mot ditt ord.
102 Jag vänder mig inte bort från dina beslut,
för du undervisar mig.
103 Hur söt är inte smaken av dina ord!
De smakar sötare än honung i min mun.
104 Av dina stadgar får jag förstånd,
därför avskyr jag all slags falskhet.
105 Ditt ord är en lykta för mina steg,
de lyser upp stigen där jag går.
106 Jag har svurit och bekräftat en ed
att följa dina rättfärdiga bud och lagar.
107 Jag har lidit mycket,
men låt mig få leva, Herre, som du har lovat.
108 Ta emot mitt tack som ett offer, Herre,
och lär mig dina bud.
109 Mitt liv är ständigt i fara,
men jag glömmer inte din lag.
110 De gudlösa lägger ut snaror för mig,
men jag villar inte bort mig från dina stadgar.
111 Dina förordningar är min egendom för evigt,
de är mitt hjärtas glädje.
112 Jag har beslutat att följa dina bud
för alltid, ända till slutet.
113 Jag hatar obeslutsamhet,
men jag älskar din lag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
och till ditt ord sätter jag mitt hopp.
115 Försvinn från mig, ni som är onda!
Jag vill hålla min Guds bud.
116 Stöd mig, så som du lovat, så att jag får leva,
och svik mig inte i det jag hoppas på.
117 Uppehåll mig, så att jag blir räddad
och alltid kan ge akt på dina bud.
118 Du förkastar alla som viker av från dina bud,
deras svek leder bara till tomhet.
119 De ogudaktiga på jorden är som slagg,
därför älskar jag dina bud.
120 Jag ryser av fruktan inför dig,
ja, dina domslut skrämmer mig.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.