M’Cheyne Bible Reading Plan
Gud varnar Salomo
(2 Krön 7:11-22)
9 När Salomo hade byggt färdigt Herrens hus och kungapalatset och uppnått allt annat som han hade längtat efter att få göra, 2 visade sig Herren för honom ännu en gång, så som han hade gjort i Givon. 3 Herren sa till honom:
”Jag har hört din bön och din vädjan. Jag har helgat det här templet som du byggt, och jag har satt mitt namn här för evigt. Mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara där. 4 Om du nu vandrar mina vägar med ett ärligt och uppriktigt hjärta, som din far David gjorde inför mig, och i allting gör som jag befallt, följer mina bud och föreskrifter, 5 då ska jag låta ditt kungadöme bestå i Israel för all framtid, precis som jag lovade din far David, när jag sa till honom att det aldrig skulle saknas en ättling till honom på Israels tron.
6 Men om ni eller era barn vänder er bort och överger de befallningar och bud som jag gett er och börjar tjäna andra gudar och tillbe dem, 7 då ska jag utrota Israel ur det land som jag gav dem och förkasta detta hus som är helgat åt mitt namn. Israel kommer på så sätt att bli till ordspråk och nidvisa bland alla folk. 8 Detta hus som nu är så imponerande, ska var och en som går förbi häpet säga: ’Varför har Herren gjort så med detta land och detta tempel?’ 9 Svaret ska bli: ’Därför att de har övergett Herren, sin Gud, som förde deras förfäder ut ur Egypten och i stället hållit sig till andra gudar, tillbett och tjänat dem. Det är därför Herren lät allt detta onda drabba dem.’ ”
Salomos övriga bedrifter
(2 Krön 8:1-18)
10 Efter de tjugo år som det tagit för Salomo att bygga de två husen, Herrens hus och kungapalatset, 11 gav han kung Hiram i Tyros tjugo städer i Galileen, eftersom denne hade försett honom med allt ceder- och cypressträ och guld som han önskat få. 12 Men när Hiram kom från Tyros för att titta på städerna som Salomo gett honom, var han långt ifrån nöjd. 13 ”Vad är det här för städer, min broder?” frågade han. Och han gav dem namnet Kavul[a] som de än idag kallas. 14 Hiram hade levererat 4 000 kilo guld till Salomo.
15 Så här förhöll det sig med den tvångskommenderade arbetskraft som Salomo hade använt till Herrens hus, sitt kungapalats, Millo[b], Jerusalems mur och städerna Hasor, Megiddo och Geser. 16 Geser var den stad som anfallits och intagits av farao, kungen i Egypten. Han hade dödat dess kanaaneiska befolkning, bränt ner staden och sedan gett den som hemgift till sin dotter, en av Salomos hustrur. 17 Nu byggde Salomo upp Geser igen och även Nedre Bet Horon, 18 Baalat och Tamar i öknen. 19 Han byggde också upp förrådsstäder för sina vagnar och hästar. Han byggde allt som han önskade, både i Jerusalem, Libanon och över hela det område han härskade över.
20 Allt folk som fanns kvar av amoréerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna, som inte var israeliter, 21 deras ättlingar som var kvar i landet, som israeliterna inte hade förmått utrota, dem gjorde Salomo till tvångsarbetare som de är än idag. 22 Men han gjorde inga israeliter till slavar vid sina arbeten, utan de blev soldater, officerare, vagnskämpar och befälhavare för stridsvagnsstyrkor. 23 Fogdarna över Salomos projekt hade under sig 550 tillsyningsmän som hade befälet över dem som utförde tvångsarbetet. 24 När faraos dotter hade flyttat från Davids stad till palatset Salomo hade byggt åt henne, byggde han Millo[c].
25 Tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och gemenskapsoffer på det altare som han hade byggt åt Herren och där tände han också rökelse inför Herren. Så hade han nu gjort templet färdigt.
26 Kung Salomo byggde också en fartygsflotta i Esjon-Gever nära Elot vid Sävhavets kust i Edom.
27 Hiram sände genom sina tjänare erfaret sjöfolk som tjänstgjorde i Salomos besättningar. 28 De seglade till Ofir och hämtade därifrån mer än femton ton[d] guld till kung Salomo.
Råd angående föräldrar och barn
6 Ni barn, lyd era föräldrar för Herrens skull, för det är vad som är rätt. 2 ”Visa respekt för dina föräldrar” är det första bud som följs av ett löfte: 3 ”så ska du få ett långt och lyckligt liv på jorden.”[a]
4 Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och undervisa dem så som Herren vill.
Råd angående slavar
5 Ni slavar, lyd era jordiska herrar med respekt och vördnad, gör det med uppriktigt hjärta, så som ni lyder Kristus. 6 Var inte ögontjänare som ställer upp för syns skull. Var tjänare åt Kristus, så att ni gör Guds vilja av hela ert hjärta. 7 Utför er tjänst villigt, som för Herren och inte för människor. 8 Ni vet att Herren en dag ska ge var och en lön för allt gott han har gjort, vare sig han är slav eller fri.
9 Och ni som är slavägare, behandla dem på samma sätt väl och utan hot. Ni vet att både ni och de har samma Herre i himlen, och han gör ingen skillnad på människor.
Ta på er Guds rustning
10 Till sist: Var starka i Herren och hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens lömska attacker. 12 Det är ju inte människor vi strider mot, utan mot härskare och makter, mot mörkrets världshärskare och mot onda andemakter i himlarymden.
13 Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot när ni attackeras av ondskan, och behålla era ställningar när ni fullföljt allt.
14 Stå alltså fasta! Spänn på er sanningen som ett bälte och rättfärdigheten som en bröstsköld. 15 Sätt som skor på era fötter den beredskap som evangeliet om fred ger. 16 Håll alltid trons sköld framför er, för med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 18 Gör det under ständig bön och vädjan. Be alltid i Anden. Vaka därför, och be uthålligt för alla de heliga, utan att tröttna.
19 Be också för mig, att jag ska få de rätta orden, så att jag utan rädsla kan berätta om evangeliets hemlighet. 20 För dess skull är jag ett sändebud i kedjor.[b] Be att jag kan sprida budskapet utan rädsla, så som jag bör göra.
Slutönskan
21 Min käre bror och trogne tjänare i Herren, Tychikos, kommer att berätta allt för er om hur jag har det och hur situationen här ser ut. 22 Jag skickar honom till er just för att ni ska få veta hur det står till med oss, och för att han ska uppmuntra era hjärtan.
23 Frid åt er, syskon, och kärlek och tro från Gud Fadern och Herren Jesus Kristus.
24 Nåd åt alla som älskar vår Herre Jesus Kristus med en oförgänglig kärlek.
39 Du människa, profetera mot Gog och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Gog, du storfurste över Meshek och Tuval. 2 Jag ska vända om dig, släpa bort dig och föra dig långt uppifrån norr och sända dig mot Israels berg. 3 Jag ska slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand. 4 Du ska stupa på Israels berg, du och dina trupper och folken som är med dig. Jag ska överlämna dig som föda åt allehanda rovfåglar och vilda djur. 5 Du ska bli liggande på bara marken, för jag har talat, säger Herren, Herren.
6 Jag ska sända eld över Magog och över alla dem som bor i trygghet i kustländerna. Då ska de inse att jag är Herren.
7 Så ska jag göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel. Jag ska inte längre låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Då ska de andra folken inse att jag är Herren, den Helige i Israel. 8 Det ska komma, det ska ske, säger Herren, Herren. Det är den dag jag har talat om.
9 Invånarna i Israels städer ska gå ut och använda vapnen till bränsle och elda upp såväl små som stora sköldar, bågar och pilar, spjut och lansar. I sju år ska de elda med dem. 10 De ska inte behöva samla ved ute på fälten eller hugga den i skogen, för de ska använda vapen till bränsle. De ska röva från sina rövare och plundra från sina plundrare, säger Herren, Herren.
11 Den dagen ska jag ge Gog en gravplats i Israel: Overimdalen, öster om havet. Den kommer att blockera vägen för dem som färdas där, för där ska Gog och hela hans hop begravas. Dalen ska sedan heta Hamon Gogdalen.[a]
12 Det ska ta sju månader för israeliterna att begrava dem och rena landet. 13 Allt folket i landet ska begrava dem. Det ska bli till deras ära, när jag då visar min härlighet, säger Herren, Herren.
14 Man ska utse män att systematiskt söka igenom hela landet och begrava de kvarlevor som fortfarande ligger på marken, för att så rena landet.
Efter sju månader ska de börja sitt letande. 15 När någon av dessa som drar genom landet ser människoben ska han märka ut platsen, tills dödgrävarna kan begrava dem i Hamon Gogdalen. 16 En stad som heter Hamona finns där. Så ska de rena landet.’
17 Du människa, så säger Herren, Herren: Säg till alla sorters fåglar och alla markens djur: Samla er! ’Kom hit från alla håll till min offermåltid som jag förbereder för er, en stor offermåltid på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod. 18 Ni ska få äta kött av mäktiga män och dricka blod av jordens furstar, som om de vore baggar, lamm, bockar och ungtjurar, välgödda djur från Bashan. 19 Ni ska få frossa er mätta på kött och dricka er druckna på blod. 20 Ni ska mätta er vid mitt bord med hästar, ryttare, mäktiga män och krigare,’ säger Herren, Herren. 21 Jag ska uppenbara min härlighet bland folken, och alla folk ska se mig verkställa min dom och gripa tag i dem. 22 Från den tiden och framöver ska Israels folk inse att jag är Herren, deras Gud.
23 Folken ska förstå att israeliterna fördes bort i fångenskap på grund av sin synd, eftersom de var trolösa mot mig. Därför dolde jag mitt ansikte för dem och överlämnade dem åt deras fiender, så att de alla föll för svärd. 24 Jag handlade mot dem så som deras orenhet och överträdelser förtjänade. Jag dolde mitt ansikte för dem.
25 Så säger därför Herren, Herren: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och visa hela Israels folk barmhärtighet. Jag brinner av lidelse för mitt heliga namn. 26 De ska bära skammen och hela sin trolöshet som de visade mot mig, nu när de bor i trygghet i sitt land och ingen skrämmer dem. 27 När jag har fört dem hem från folken och samlat dem från deras fienders land, visar jag min helighet genom dem inför många folk. 28 Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud, den som både förde bort dem i fångenskap bland folken och samlade dem tillbaka igen till deras eget land, utan att lämna någon enda av dem kvar där. 29 Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem. Jag ska gjuta ut min Ande över israeliterna, säger Herren, Herren.”
Fjärde boken
(90—106)
Guds evighet, människans förgänglighet
90 En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från generation till generation.
2 Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,
fanns du, Gud, från evighet till evighet.
3 Du låter människan bli jord igen
och säger: ”Vänd åter, människobarn!”
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,
som en enda timme i natten.
5 Du sveper bort dem,
de är som en sömn om morgonen,
de försvinner som gräset,
6 som växer upp på morgonen
men vissnar och torkar ut innan kvällen.
7 Genom din vrede förgås vi,
vi förskräcks av din vredes glöd.
8 Du lägger fram våra synder inför dig,
våra hemliga synder drar du fram i ljuset.
9 Våra dagar försvinner under din vrede,
vi slutar våra år med en suck.
10 Vi blir sjuttio år,
kanske åttio, om krafterna räcker.
Men våra flyende[a] år är möda och besvär.
Snart har de försvunnit, och vi är borta.
11 Vem känner din vredes styrka,
vem fruktar att drabbas av din förbittring?[b]
12 Lär oss att inse hur få våra dagar är,
så att vi får visa hjärtan.
13 Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd var morgon,
så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
15 Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett det onda.
16 Låt dina tjänare få se dina gärningar
och deras barn din härlighet.
17 Herre, vår Gud, visa oss din godhet
och ge oss framgång i allt vad vi gör.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.