M’Cheyne Bible Reading Plan
Isak föds
21 Sedan var Herren god mot Sara och gjorde vad han lovat. 2 Sara blev med barn och födde en son åt den åldrige Abraham precis vid den tid som Gud hade sagt. 3 Abraham gav sonen Sara födde åt honom namnet Isak[a]. 4 Åtta dagar efter födelsen omskar Abraham honom, som Gud hade befallt. 5 Abraham var 100 år gammal när hans son Isak föddes.
6 Sara sa: ”Gud har fått mig att skratta! Alla som hör detta kommer att skratta med mig. 7 Vem kunde ha talat om för Abraham att Sara skulle komma att amma barn? Ändå har jag fött en son åt honom på hans ålderdom.”
Hagar och Ismael drivs ut i öknen
8 Barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest. 9 Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, hånskrattade[b], 10 sa hon till Abraham: ”Driv bort denna slavinna och hennes son! Slavinnans son ska inte få dela arvet tillsammans med min son Isak.”
11 Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son. 12 Men Gud sa till Abraham: ”Var inte så bekymrad över detta med Ismael och slavkvinnan. Gör som Sara säger, för det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar. 13 Men av slavkvinnans son ska jag också göra ett folk, eftersom även han är din.”
14 Abraham gick därför upp tidigt följande morgon. Han gjorde i ordning mat och en lädersäck med vatten som han lyfte upp på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son. Utan mål vandrade hon så ut i Beer Shevas öken. 15 När vattnet tog slut, lämnade hon barnet under en buske 16 och gick bort och satte sig en bit därifrån, på ett pilskotts avstånd. ”Jag kan inte se honom dö”, sa hon och brast ut i våldsam gråt[c].
17 Då hörde Gud pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: ”Hagar, hur är det med dig? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger. 18 Gå, hjälp upp pojken och ta väl hand om honom, för jag ska göra honom till ett stort folk.”
19 Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i säcken och gav den till pojken så att han fick dricka. 20 Och Gud var med pojken, som växte upp i öknen och blev tränad i bågskytte. 21 Han levde i Paranöknen. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.
En viktig källa
22 Vid den tiden kom kung Avimelek och befälhavaren för hans här, en man som hette Pikol, och sa till Abraham: ”Gud är med dig i allt vad du gör. 23 Svär vid Gud att du inte ska bedra mig eller min son eller mina efterkommande, och att du ska vara vänligt inställd mot mig och landet där du bor, på samma sätt som jag har varit mot dig!” 24 Abraham svarade: ”Det svär jag på.” 25 Sedan klagade Abraham för kungen över en brunn, som kungens tjänare tagit över. 26 ”Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?” sa kungen. ”Detta är första gången jag hör talas om detta.”
27 Då gav Abraham kungen får och oxar, och de ingick förbund med varandra. 28 Men när Abraham tog sju lamm och ställde dem åt sidan, 29 frågade Avimelek Abraham: ”Varför gör du så, ställer sju lamm åt sidan?” 30 Abraham svarade: ”Dessa sju lamm ska du ta emot av mig som en bekräftelse på att denna brunn är grävd av mig.” 31 Från den tiden kallas brunnen Beer Sheva[d] eftersom det var där de svor en ed. 32 Så slöt de ett förbund i Beer Sheva. Sedan reste kung Avimelek och Pikol, befälhavaren för hans här, hem till filistéernas land igen. 33 Abraham planterade ett tamariskträd i Beer Sheva och åkallade där Herren, den evige Guden. 34 Därefter bodde Abraham i filistéernas land under en lång tid.
Liknelsen om vingårdsarbetarna
20 Himmelriket är som när en jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar, och arbetarna gick iväg till vingården.
3 Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra. 4 Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han skulle betala vad som var rätt. 5 Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.
6 Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’
7 ’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de. ’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem.
8 När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön och börja med dem som kommit sist. 9 De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en denar. 10 När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men också de fick en denar.
11 Då började de protestera mot jordägaren: 12 ’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’
13 ’Min vän’, svarade han en av dem, ’jag har inte handlat fel mot dig. Kom vi inte överens om en denar? 14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön. 15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina egna pengar? Eller ser du med onda ögon på att jag är generös?’ 16 Så ska de sista bli först och de första sist.”
Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö
(Mark 10:32-34; Luk 18:31-33)
17 När Jesus var på väg upp till Jerusalem samlade han sina tolv lärjungar omkring sig och sa till dem medan de gick:
18 ”Vi är nu på väg till Jerusalem. Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden 19 och överlämna honom till hedningarna[a] för att hånas och piskas och korsfästas, men på den tredje dagen ska han uppstå.”
Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna
(Mark 10:35-45; Luk 22:24-27)
20 Lite senare kom Sebedaios söners mor fram till Jesus tillsammans med sina söner och föll ner för honom; hon ville be om något. 21 ”Vad vill du?” undrade han. Hon svarade: ”Jag vill att du ska låta mina söner få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i ditt rike.”[b] 22 Men Jesus sa: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka?” ”Ja”, svarade de. ”Det kan vi.”
23 Då sa Jesus till dem: ”Ni kommer att få dricka min bägare, men jag bestämmer inte vilka som ska sitta på min högra och på min vänstra sida. De platserna ges åt dem som min Fader har berett dem för.”
24 När de tio övriga hörde detta blev de upprörda. 25 Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att furstarna regerar över folken och stormännen utövar makt över dem. 26 Men så får det inte gå till bland er. Den av er som vill bli stor bland er måste vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara den förste måste vara de andras slav. 28 Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”
Jesus botar två blinda utanför Jeriko
(Mark 10:46-52; Luk 18:35-43)
29 När Jesus och hans lärjungar lämnade Jeriko följde mycket folk med.
30 Just då satt två blinda män vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus kom gående, började de ropa: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!” 31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!”
32 När Jesus hörde detta, stannade han och kallade dem till sig och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”
33 ”Herre”, sa de, ”låt våra ögon bli öppnade!” 34 Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Och genast återfick de sin syn. Sedan följde de med honom.
10 De som skrev under var guvernören Nehemja, Hakaljas son, och Sidkia,
2 Seraja, Asarja, Jeremia,
3 Pashchur, Amarja, Malkia,
4 Hattush, Shevanja, Malluk,
5 Harim, Meremot, Obadja,
6 Daniel, Ginneton, Baruk,
7 Meshullam, Avia, Mijamin,
8 Maasja, Bilgaj och Shemaja.
Dessa var prästerna.
9 Leviter:
Jeshua, Asanjas son, Binnuj av Henadads släkt, Kadmiel,
10 och deras bröder Shevanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,
11 Mika, Rechov, Hashavja,
12 Sackur, Sherevja, Shevanja,
13 Hodia, Bani och Beninu.
14 Folkets ledare:
Parosh, Pachat Moab, Elam, Sattu, Bani,
15 Bunni, Asgad, Bevaj,
16 Adonia, Bigvaj, Adin,
17 Ater, Hiskia, Assur,
18 Hodia, Hashum, Besaj,
19 Harif, Anatot, Nevaj,
20 Magpiash, Meshullam, Hesir,
21 Meshesavel, Sadok, Jaddua,
22 Pelatja, Hanan, Anaja,
23 Hosea, Hananja, Hashuv,
24 Hallochesh, Pilcha, Shovek,
25 Rechum, Hashavna, Maaseja,
26 Achia, Hanan, Anan,
27 Malluk, Harim och Baana.
28 ”Resten av folket, prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna och tempeltjänarna och alla, som hade avskilt sig från de främmande folken för Guds lags skull, deras hustrur, söner och döttrar, som var tillräckligt gamla för att förstå, 29 alla dessa förenade sig nu med sina främsta bröder och svor dyrt och heligt en ed att hålla Guds lag, som getts genom Guds tjänare Mose, och att noga följa alla Herrens, vår Herres bud, befallningar och stadgar.
30 Vi lovar att inte gifta bort våra döttrar med män från främmande folk och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.
31 När folken i landet kommer och vill sälja varor eller spannmål på en sabbatsdag, ska vi inte köpa av dem, vare sig på sabbaten eller på någon annan helig dag. Vart sjunde år lovar vi att låta marken vila och efterskänka alla fordringar.
32 Vi tar på oss ansvaret att årligen betala en tredjedels sikel[a] till tjänsten i vår Guds hus, 33 för skådebröden, de dagliga matoffren och brännoffren, offren på sabbatsdagarna, nymånadsfesterna och högtiderna, de heliga offren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.
34 Vi, präster, leviter och allt folket har kastat lott om vedoffret, när varje familj ska föra det till vår Guds hus på bestämda tider varje år, för att brinna på Herrens, vår Guds altare, som det är föreskrivet i lagen.
35 Vi lovar också att varje år föra det första av skörden från vår mark och av frukten från alla slags träd till Herrens tempel.
36 Så som lagen föreskriver ska vi föra till Guds hus de förstfödda av våra söner och vår boskap, både av vår nötboskap och småboskap, till prästerna som tjänstgör där. 37 Vi ska föra till prästernas förråd i vår Guds hus det första av vårt mjöl, våra offergåvor och det första av frukterna från alla slags träd, av vin och olja. Vi ska också ge leviterna en tiondel av det vår mark ger, dem som samlar in tiondet i alla städer på landsbygden[b]. 38 En präst, en av Arons ättlingar, ska vara med när leviterna tar emot tiondet, och leviterna ska föra en tiondel av tiondet till vår Guds hus, till förrådskamrarna. 39 Både israeliterna och leviterna ska nämligen föra sin gåva av säd, vin och olja till dessa förråd, där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna, dörrvakterna och sångarna är.
Vi ska aldrig försumma vår Guds hus.”
Paulus reser till Makedonien och Grekland
20 När allt blivit lugnt igen, kallade Paulus samman lärjungarna och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl av dem och började sin resa till Makedonien. 2 Han reste genom området och uppmuntrade de troende och när han kom fram till Grekland, 3 stannade han där i tre månader. Han skulle just segla vidare till Syrien när några judar hade gjort upp planer på att döda honom och han bestämde sig därför att fara tillbaka upp genom Makedonien. 4 Med honom reste Sopatros, Pyrrhos son från Beroia, Aristarchos och Secundus från Thessalonike, Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från provinsen Asien. 5 De reste i förväg över till Troas och väntade på oss[a] där. 6 Efter det osyrade brödets högtid[b] seglade sedan vi andra från Filippi och fem dagar senare mötte vi dem i Troas där vi stannade en vecka.
Paulus i Troas – En ung man uppväcks från de döda
7 Dagen efter sabbaten när vi hade samlats för att bryta bröd tillsammans, talade Paulus till de troende och eftersom han skulle resa från Troas nästa dag, höll han på ända till midnatt. 8 Rummet på övre våningen där vi var samlade var upplyst av många oljelampor 9 och en ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Men när Paulus talade så länge, somnade han djupt och föll i sömnen ner från tredje våningen och var död när man lyfte upp honom. 10 Paulus kom då ner och lade sig över honom och tog honom i sina armar och sa: ”Oroa er inte, han lever!” 11 Så gick han tillbaka upp och bröt brödet och åt. Sedan fortsatte Paulus att tala ända fram till gryningen innan han till slut lämnade dem. 12 Men den unga mannen fördes hem levande till stor lättnad för alla.
Paulus avsked till församlingsledarna i Efesos
13 Vi gick ombord och avseglade till Assos där vi skulle ta med Paulus som hade bestämt det så, eftersom han ville ta landvägen dit. 14 När vi mötte honom i Assos, tog vi honom ombord och reste ner till Mitylene. 15 Därifrån seglade vi vidare och passerade nästa dag Chios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och en dag senare var vi framme i Miletos.
16 Paulus hade bestämt sig för att resa förbi Efesos för att inte bli uppehållen i provinsen Asien, eftersom han ville hinna till Jerusalem till pingsthögtiden. 17 Men från Miletos skickade han ändå ett meddelande till församlingsledarna i Efesos att komma till honom.
18 När de hade anlänt, sa han till dem: ”Ni vet hur jag har hela tiden varit hos er ända från den dag då jag först kom till provinsen Asien. 19 Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som drabbat mig genom judarnas angrepp. 20 Jag har aldrig tvekat att säga något som kunde vara till nytta för er, utan har undervisat er både offentligt och i hemmen. 21 Jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att vända om till Gud och tro på vår Herre Jesus.
22 Men nu drivs jag av Anden[c] att resa tillbaka till Jerusalem, trots att jag inte vet vad som väntar mig. 23 Det enda jag vet är att den heliga Anden i stad efter stad har sagt till mig att fängelse och lidande ligger framför mig. 24 Men för mig är livet inget värt om jag inte får slutföra mitt lopp och den uppgift som Herren Jesus har gett mig, att vittna om evangeliet om Guds nåd.
25 Och nu vet jag att ni aldrig kommer att få se mig igen, alla ni som jag har besökt och undervisat om Guds rike. 26 Därför vill jag säga er idag att jag inte är skyldig om någon av er går förlorad, 27 för jag har utan att tveka meddelat er hela Guds plan.
28 Vaka nu noga över er själva och den hjord som den heliga Anden har satt er till ledare för! Var som herdar för Guds församling, den hjord som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag lämnar er kommer glupska vargar att komma in bland er och de kommer inte att skona hjorden. 30 Några av er kommer själva att förvränga sanningen och försöka få anhängare bland lärjungarna. 31 Var därför på er vakt! Kom ihåg att jag under tre år personligen har väglett var och en av er dag och natt under tårar.
32 Jag anförtror er nu åt Gud och hans nådefulla ord, det som bygger upp er och ger er ett arv bland dem som helgats. 33 Jag har aldrig krävt att få silver eller guld eller kläder av någon, 34 utan som ni vet har jag med egna händer försörjt både mig själv och mina medhjälpare. 35 Jag ville genom mitt eget handlande visa att man ska hjälpa de fattiga genom hårt arbete. Kom ihåg att Herren Jesus sa: ’Det är lyckligare att ge än att få.’ ”
36 När Paulus sedan slutat tala, föll han på knä och bad tillsammans med dem alla. 37 De grät högt och omfamnade honom och kysste honom. 38 Det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle ses igen. Sedan följde alla honom ner till fartyget.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.