M’Cheyne Bible Reading Plan
8 Gud tänkte på Noa och alla vilda och tama djur i arken. Han lät en vind blåsa över jorden så att vattnet började sjunka undan. 2 Djupets källor och himlens luckor stängdes, och skyfallen avtog. 3 Vattnet fortsatte att sjunka undan. Efter 150 dagar minskade vattnet så mycket 4 att arken stannade på Araratbergen på sjuttonde dagen i sjunde månaden. 5 På första dagen i tionde månaden hade vattnet minskat så mycket att bergstoppar började bli synliga.
6 Efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort i arken 7 och släppte ut en korp som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr. 8 Sedan skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark, 9 men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa i arken. Vattnet stod fortfarande för högt på jorden. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i arken igen.
10 Sju dagar senare släppte Noa än en gång ut duvan ur arken, 11 och nu återvände fågeln mot kvällen med ett friskt olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan. 12 En vecka senare släppte han ut duvan igen och den gången kom den inte tillbaka.
13 I Noas sexhundraförsta år, på första månadens första dag, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort arkens tak och såg att marken hade torkat upp. 14 På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr. 15 Då sa Gud till Noa: 16 ”Gå ut ur arken, du och din hustru, dina söner och dina svärdöttrar. 17 Ta med dig ut alla djur som är hos dig, fyrfotadjur, fåglar och markens kräldjur. Det ska bli ett myller av dem på jorden. De ska föröka sig och bli många på jorden.” 18 Noa, hans söner, hans hustru och hans svärdöttrar gick ut. 19 Fyrfotadjuren, kräldjuren och fåglarna, allt som rör sig på jorden lämnade arken, den ena sorten efter den andra.
20 Sedan byggde Noa ett altare åt Herren. På det offrade han fyrfotadjur och fåglar av alla rena sorter som brännoffer. 21 Herren kände den behagliga doften och sa för sig själv: ”Jag ska aldrig mer förbanna jorden för människans skull, för människans hjärtas tankar är onda redan från den tidigaste ungdomen. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande som jag nu har gjort.
22 Så länge som jorden finns kvar
kommer sådd och skörd,
köld och värme,
sommar och vinter,
dag och natt
aldrig att upphöra.”
Jesus botar en man med spetälska
(Mark 1:40-44; Luk 5:12-14)
8 När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom. 2 Då närmade sig en spetälsk[a] man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”
3 Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.
4 Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,[b] till ett vittnesbörd för dem.”
En romersk officer visar stark tro
(Luk 7:1-10; 13:28-29)
5 När Jesus hade gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp: 6 ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har förfärliga plågor.” 7 ”Jag ska komma med och bota honom”, sa Jesus. 8 Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[c] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. 9 Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”
10 När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och sa till dem som följde honom: ”Sannerligen säger jag er: jag har inte funnit en så stark tro hos någon bland Israels folk. 11 Jag säger er att många människor ska komma från öster och väster och ta plats med Abraham, Isak och Jakob vid måltiden i himmelriket. 12 Men rikets egna barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska de gråta och skära tänder.”
13 Sedan sa Jesus till officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
(Mark 1:29-34; Luk 4:38-41)
14 När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber. 15 Han tog henne i handen, och febern lämnade henne. Hon steg upp och började betjäna honom.
16 På kvällen förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka. 17 Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
”Det var våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig.”[d]
Priset för att följa Jesus
(Luk 9:57-60)
18 När Jesus såg att det samlades mer och mer folk befallde han att de skulle åka över till andra sidan sjön. 19 Då kom en av de skriftlärda fram till honom och sa: ”Mästare, jag vill följa dig vart du än går.”
20 Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen[e] har ingen plats där han kan vila ut.”
21 En annan av hans lärjungar sa: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”[f]
22 Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt de döda[g] begrava sina döda.”
Jesus stillar stormen
(Mark 4:36-41; Luk 8:22-25)
23 Sedan steg Jesus i en båt och åkte över sjön tillsammans med sina lärjungar. 24 Och plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med höga vågor som slog in över båten. Men Jesus sov.
25 Då gick hans lärjungar fram till honom och väckte honom och sa: ”Herre, rädda oss! Vi förgås!” 26 Men Jesus svarade: ”Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!” Sedan reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön, och det blev alldeles lugnt.
27 Männen blev alldeles häpna. ”Vad är detta för en sorts människa”, sa de till varandra, ”eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”
Jesus befriar två män som är besatta av onda andar
(Mark 5:1-17; Luk 8:26-37)
28 När Jesus hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område[h], kom två män som var besatta av onda andar emot honom från gravplatsen och var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. 29 Och de ropade till Jesus: ”Lämna oss ifred, du Guds Son! Har du kommit för att plåga oss i förtid?”
30 Samtidigt gick en stor svinhjord och betade inte långt därifrån, 31 och andarna tiggde och bad: ”Om du driver ut oss, så skicka oss åtminstone in i svinhjorden.”
32 Jesus sa: ”Som ni vill, ge er iväg!” Och genast lämnade de onda andarna männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.
33 Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och berättade alltihop, även det som hänt med de besatta. 34 Alla i staden gick då ut för att träffa Jesus, och när de kom fram till honom bad de honom lämna deras område.
De som återvände med Esra
8 Detta är släktregistret för de överhuvuden för familjerna, som följde med mig från Babylonien under kung Artaxerxes regering:
2 Av Pinechas släkt Gershom,
av Itamars släkt Daniel,
av Davids släkt Hattush,
3 Shekanjas ättlingar.
Av Paroshs släkt Sakarja med 150 män, upptagna med honom i släktregistret.
4 Av Pachat Moabs släkt Eljoenai, Serachjas son, med 200 män.
5 Av Sattus släkt Shekanja[a], Jachasiels son, med 300 män.
6 Av Adins släkt Eved, Jonatans son, med 50 män.
7 Av Elams släkt Jesaja, Ataljas son, med 70 män.
8 Av Sefatjas släkt Sevadja, Mikaels son, med 80 män.
9 Av Joavs släkt Obadja, Jechiels son, med 218 män.
10 Av Banis[b] släkt Shelomit, Josifjas son, med 160 män.
11 Av Bevajs släkt Sakarja, Bevajs son, med 28 män.
12 Av Asgads släkt Jochanan, Hackatans son, med 110 män.
13 Av Adonikams släkt de sista[c], som hette Elifelet, Jeiel och Shemaja, och 60 män med dem.
14 Av Bigvajs släkt Utaj, Sackur och med dem 70 män.
Esra anländer till Jerusalem
15 Jag samlade dem vid floden som flyter mot Ahava, och där slog vi läger under tre dagar. När jag granskade folket och prästerna fann jag ingen levit där. 16 Då skickade jag efter ledarna Elieser, Ariel, Shemaja, Elnatan, Jariv, Elnatan, Natan, Sakarja och Meshullam, och lärarna Jojariv och Elnatan. 17 Sedan sände jag dem till Iddo, ledaren för en plats vid namn Kasifja, och redogjorde för dem ordagrant vad de skulle säga till Iddo och hans bröder och tempeltjänarna i Kasifja, för att de skulle sända oss tjänare till vår Guds hus. 18 Eftersom vår Gud höll sin goda hand över oss sände de oss en duglig man, en ättling till Machli, som var son till Levi, som var son till Israel: Sherevja, och hans söner och bröder, sammanlagt 18 män. 19 Vidare kom Hasavja och med honom Jesaja, av Meraris släkt, med 20 av deras släktingar, 20 och till detta 220 tempeltjänare, alla registrerade vid namn, som David och hans furstar hade utsett att assistera leviterna i deras tjänst.
21 Jag utlyste en fasta medan vi var kvar vid Ahavafloden. Vi ödmjukade oss inför vår Gud och bad honom om en lyckosam resa för oss och våra barn och alla våra tillhörigheter. 22 Jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare som skydd mot fiender längs vägen. Vi hade ju berättat för kungen att vår Gud håller sin skyddande hand över alla som söker honom, men hans vrede riktar sig mot dem som överger honom. 23 Därför fastade vi och bad vår Gud om detta, och han hörde vår bön.
24 Jag tillsatte tolv av de ledande prästerna, Sherevja, Hashavja och tio av deras bröder. 25 Jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen som hade skänkts till vår Guds hus av kungen, hans rådgivare och överstar och av alla israeliterna som var där. 26 Jag vägde upp och gav dem 22 ton silver, 100 silverkärl till ett värde av 70 kilo silver och tre och ett halvt ton guld,[d] 27 20 guldskålar till ett värde av 1 000 dareiker[e] samt två vackra kopparföremål, lika dyrbara som guld. 28 Jag sa till dem: ”Ni, liksom dessa kärl, är helgade åt Herren. Silvret och guldet är en frivillig gåva till Herren, era fäders Gud. 29 Ta väl hand om dem, tills ni kan väga upp dem inför de ledande prästerna och leviterna och Israels äldste, i kamrarna i Herrens hus i Jerusalem.”
30 Prästerna och leviterna tog emot det uppvägda silvret och guldet och kärlen för att föra dem till vår Guds hus i Jerusalem.
31 Vi bröt upp från lägret vid Ahavafloden den tolfte dagen i första månaden och började resan till Jerusalem. Vår Gud höll sin skyddande hand över oss och räddade oss undan fiender och bakhåll längs vägen, 32 och så kom vi till Jerusalem och vilade där i tre dagar.
33 Den fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen i vår Guds hus och överlämnades till prästen Meremot, Urias son. Med honom var Elasar, Pinechas son, och leviterna Josavad, Jeshuas son, och Noadja Binnujs son. 34 Alltsammans räknades och vägdes och samtidigt antecknades summorna. 35 De deporterade som hade återvänt från fångenskapen offrade brännoffer till Israels Gud: 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 bockar, alltsammans som brännoffer åt Herren. 36 De överlämnade kungens förordningar till de kungliga satraperna och ståthållarna i provinsen väster om Eufrat, och dessa understödde sedan folket och Guds hus.
Saul förföljer de troende
8 Även Saul tyckte det var rätt att man dödade honom. Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. 2 Men några fromma män kom och begravde Stefanos under stor dödsklagan. 3 Saul var mycket grym mot församlingen. Han trängde sig in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.
4 Men de som hade skingrats vandrade omkring och förkunnade evangelium överallt dit de kom. 5 Filippos[a] gick till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus där. 6 Folkskaran lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de tecken han gjorde. 7 Många orena andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop och många som hade varit förlamade eller handikappade på annat sätt blev botade. 8 Därför blev det stor glädje i staden.
Filippos och trollkarlen Simon
9 Där fanns också en man som hette Simon. Han hade sysslat med trolldom i staden och fått folket att häpna i Samarien. Han påstod sig själv vara något stort 10 och alla drogs till honom, både små och stora, och sa: ”Han är en Guds kraft, den som kallas Den stora kraften.” 11 Då han så länge hade gjort dem häpna med sina trollkonster var de anhängare till honom. 12 Men nu började folket istället tro på Filippos budskap om Guds rike och Jesus Kristus och de, både män och kvinnor, lät döpa sig. 13 Simon själv kom också till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick och han häpnade över de tecken och under som skedde.
14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, skickade de dit Petrus och Johannes. 15 När de kom dit, bad de att de skulle få den heliga Anden. 16 För Anden hade ännu inte kommit över någon av dem utan de var bara döpta i Herren Jesus namn. 17 Men Petrus och Johannes lade sina händer på dem och då fick de den heliga Anden.
18 När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, erbjöd han dem pengar 19 och sa: ”Låt mig också få den här makten, så att den får den heliga Anden som jag lägger händerna på.”
20 Men Petrus svarade: ”Både du och dina pengar ska gå förlorade om du tror att man kan köpa Guds gåva! 21 Du har ingen rätt till det här för ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud. 22 Vänd om från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt hjärtas avsikter. 23 Jag ser att du fortfarande sitter fast i bitterhet och orättens fångenskap.”
24 Då svarade Simon: ”Be för mig till Herren, så att jag inte drabbas av det som ni har sagt!”
25 Och sedan Petrus och Johannes hade vittnat och förkunnat Herrens ord, återvände de till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet också i flera samariska byar.
Filippos och den etiopiska hovmannen
26 En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut[b] på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”, 27 och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela hennes skattkammare. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe 28 och var på väg tillbaka i sin vagn där han satt och högläste profeten Jesaja.
29 Då sa Anden till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!” 30 Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?”
31 Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom. 32 Det ställe i Skriften han just hade läst var detta:
”Han var som ett får som förs bort för att slaktas,
tyst som ett lamm som står tyst när man klipper det,
han öppnade inte sin mun.
33 Genom hans förnedring togs hans dom bort.
Vem i hans släkte kan beskriva det,
för hans liv rycktes bort från jorden?”[c]
34 Mannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om, sig själv, eller om någon annan?” 35 Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara evangeliet om Jesus. 36 Och när de åkte där längs vägen, kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Finns det något som hindrar att jag blir döpt här?”[d] 38 Sedan gav han order om att stanna vagnen och de steg ner i vattnet tillsammans och Filippos döpte honom.
39 Men när de kom upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippos och mannen såg honom inte mer men han fortsatte glad sin resa.
40 Filippos befann sig nu i Ashdod och han gick sedan från stad till stad och förkunnade evangelium tills han kom till Caesarea.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.