M’Cheyne Bible Reading Plan

Kain och Abel

Kain mördar Abel

4 Adam låg med sin hustru Eva, och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Kain^[a], för hon sa: ”Med Herrens hjälp har jag fått en människa!” ² Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare. ³ En gång kom Kain med en del av sin skörd av frukt som offergåva till Herren. ⁴ Också Abel kom med de feta köttstyckena från sina förstfödda lamm. Herren såg med välbehag på Abel och hans offer, ⁵ men inte på Kain och hans offer. Detta gjorde Kain vred, och han sänkte blicken.

⁶ ”Varför är du så vred?” frågade Herren. ”Varför sänker du huvudet? ⁷ Om du gör rätt är du ju accepterad, men om du inte gör rätt, lurar synden vid dörren. Synden åtrår dig, men du ska råda över den!”

⁸ Kain föreslog sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans^[b]. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.

⁹ Herren sa till Kain: ”Var är din bror Abel?” ”Det vet jag inte”, sa Kain. ”Ska jag hålla reda på min bror?”

¹⁰ Men Herren sa: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. ¹¹ Från och med nu är du förbannad och förvisad från den mark som öppnade sin mun för att ta emot din brors blod ur din hand. ¹² Den kommer inte längre att ge dig någon skörd. Du ska vara hemlös och fredlös och irra omkring på jorden.”

¹³ Kain svarade Herren: ”Mitt straff är större än jag kan bära,^{[c] 14} för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en rastlös vandrare. Vem som helst som ser mig kan döda mig.” ¹⁵ Då svarade Herren: ”De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det.” Sedan satte Herren ett märke på Kain, för att ingen som mötte honom skulle döda honom. ¹⁶ Kain gick sedan bort från Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.

Kains ättlingar

¹⁷ Därefter låg Kain med sin hustru, och hon blev gravid och födde Henok. När Kain sedan byggde en stad, kallade han den Henok efter sin son.

¹⁸ Henok var Irads far. Irad var Mechujaels far, Mechujael var Metushaels far, Metushael var Lemeks far.

¹⁹ Lemek gifte sig med två kvinnor – Ada och Silla. ²⁰ Ada födde ett barn som hette Javal, och han blev stamfar för alla som bor i tält och lever av boskapsskötsel. ²¹ Hans bror hette Juval, och han var den förste att spela lyra och flöjt. ²² Silla födde Tuval Kain. Han var den förste att gjuta redskap av koppar och järn. Tuval Kain hade en syster som hette Naama.

²³ En dag sa Lemek till sina båda hustrur:

Adams släkttavla genom Set

²⁵ Adam låg igen med sin hustru, och hon födde ytterligare en son. Han fick namnet Set^[e], för Eva sa: ”Gud har gett mig en annan son i stället för honom som Kain dödade.” ²⁶ Set fick en son som han kallade Enosh. Det var under dennes livstid som människorna började åkalla Herrens namn.

Jesus prövas av djävulen

(Mark 1:12-13; Luk 4:1-13)

4 Sedan fördes Jesus ut i ödemarken av Anden för att djävulen skulle pröva honom. ² Under fyrtio dagar och fyrtio nätter åt han ingenting, och han blev till slut hungrig. ³ Då kom frestaren fram till honom och sa: ”Säg till de här stenarna att bli bröd, om du nu är Guds Son!”

⁴ Men Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd, utan av alla de ord som utgår ur Guds mun.^[a]’ ”

⁵ Sedan tog djävulen honom med till den heliga staden och ställde honom högst upp på tempelmuren ⁶ och sa: ”Kasta dig ner, om du nu är Guds Son! Det står ju skrivet:

⁷ Men Jesus svarade honom: ”Det står också skrivet: ’Sätt inte Herren, din Gud, på prov.^[c]’ ”

⁸ Därefter tog djävulen med honom upp till toppen av ett mycket högt berg och lät honom se alla riken i världen och deras härlighet. ⁹ ”Allt detta ska jag ge dig”, sa han, ”om du bara faller ner och tillber mig.”

¹⁰ ”Försvinn, Satan”, svarade Jesus honom. ”Det står ju skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.^[d]’ ”

¹¹ Då lät djävulen honom vara, och änglar kom till Jesus för att betjäna honom.

Jesus talar till folket i Galileen

(Mark 1:14-15; Luk 4:14-15)

¹² När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till Galileen. ¹³ Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kafarnaum vid Galileiska sjön, i Sebulons och Naftalis område. ¹⁴ Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:

¹⁷ Från och med nu började Jesus tala till folket och säga: ”Vänd om, för himmelriket är nära!”

De första lärjungarna

(Mark 1:16-20; Luk 5:2-11)

¹⁸ En dag när han vandrade längs Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas. De höll på att kasta ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁹ Jesus sa till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” ²⁰ Och de lämnade genast sina nät och följde honom.

²¹ När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob och Johannes, sitta i en båt tillsammans med sin far Sebedaios och göra i ordning sina nät. Han kallade på dem också, och ²² genast lämnade de båten och sin far och följde honom.

Jesus undervisar och botar sjuka

(Mark 3:7-12; Luk 6:17-19)

²³ Jesus vandrade nu omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, och vart han än kom predikade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor bland folket. ²⁴ Ryktet om honom spreds över hela Syrien^[f], och man förde till honom alla slags sjuka och plågade, besatta av onda andar, sådana som led av krampanfall eller var förlamade, och han botade dem. ²⁵ Stora folkmassor följde honom vart han än gick – människor från Galileen, Tiostadsområdet^[g], Jerusalem och hela Judeen och från andra sidan Jordan.

Fienden protesterar

4 När Judas och Benjamins fiender hörde att de som hade återvänt från fångenskapen höll på att bygga upp Herrens, Israels Guds, tempel igen, ² kom de till Serubbabel och familjeöverhuvudena och talade till dem: ”Låt oss arbeta tillsammans med er, för vi tror på samma Gud som ni, och vi har offrat till honom ända sedan kung Assarhaddon av Assyrien förde oss hit.”

³ Men Serubbabel, Jeshua och alla Israels familjeöverhuvuden svarade: ”Nej, ni kan inte delta med oss i byggandet av vår Guds hus. Vi ska själva bygga det åt Herren, Israels Gud, så som kung Kyros av Persien har befallt.”

⁴ Då försökte folket i landet få judarna att tappa modet och avskräcka dem från att bygga. ⁵ De mutade rådgivare för att motarbeta dem och omintetgöra deras planer så länge Kyros, kung av Persien, levde, och ända tills Dareios blev kung över Persien.

Tempelbygget stoppas

⁶ När Xerxes^[a] senare blev kung, skrev man i början av hans regeringstid en anklagelseskrift mot folket i Juda och Jerusalem. ⁷ På Artaxerxes tid skrev Bishlam, Mitredat, Taveel och deras medbröder ett brev till kung Artaxerxes av Persien. Brevet skrevs på arameiska^[b] och översattes. ⁸ Guvernören Rechum och sekreteraren Shimsaj skrev ett brev om Jerusalem till kung Artaxerxes med nedanstående innehåll.

⁹ Avsändare var guvernören Rechum och sekreteraren Shimshaj, och de övriga av deras kolleger, domarna och ämbetsmännen, förvaltarna och tjänstemännen, männen från Erek, Babylon och Susa, dvs. elamiterna, ¹⁰ och andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och övriga delar av provinsen väster om Eufrat.

¹¹ Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:

Till kung Artaxerxes

Från dina tjänare, männen från provinsen väster om Eufrat.

¹² Det bör komma till kungens kännedom att de judar som kommit från dig till oss i Jerusalem håller på att bygga upp denna upproriska och onda stad på nytt. De sätter murar och grunder i stånd^[c].

¹³ Vidare bör det komma till kungens kännedom att om denna stad blir uppbyggd igen och dess murar sätts i stånd, kommer varken tull eller skatt eller avgifter att betalas mer, vilket kommer att skada kungarnas egendom. ¹⁴ Eftersom vi är i kungens tjänst^[d] kan vi inte bara se på hur kungen vanäras, och därför sänder vi detta meddelande för att informera kungen, ¹⁵ för att man ska kunna forska i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit upprorisk och vållat riket och provinserna skada. Sedan gammalt har det varit oroligheter där, och därför har denna stad också blivit förstörd. ¹⁶ Vi vill nu informera kungen om att om denna stad blir uppbyggd igen och om dess murar sätts i stånd kommer du inte att ha någonting kvar av provinsen väster om Eufrat.

¹⁷ Kungen sände följande svar:

Till guvernören Rechum, sekreteraren Shimsaj och deras kolleger som bor i Samaria och i andra delar av provinsen väster om Eufrat:

Frid!

¹⁸ Brevet ni skickade har översatts och blivit uppläst för mig. ¹⁹ Jag har gett order om efterforskningar, och man har funnit att denna stad sedan gammalt har rest sig mot kungar och varit ett fäste för uppror och oroligheter. ²⁰ Det har funnits mäktiga kungar i Jerusalem, som har regerat över hela provinsen väster om Eufrat, och skatt, avgifter och tull har betalats till dem. ²¹ Utfärda nu en befallning att dessa män ska hindras från att bygga staden, tills jag befaller det. ²² Se till att ingenting försummas i detta ärende. Varför låta det bli ännu värre, till skada för kungariket?

²³ När en avskrift av brevet från kung Artaxerxes lästes upp för guvernören Rechum, sekreteraren Shimsaj och deras kolleger, skyndade de till judarna i Jerusalem och stoppade dem med vapenmakt. ²⁴ Då avstannade arbetet på Guds hus i Jerusalem och låg nere fram till den persiske kungen Dareios andra regeringsår.

Petrus och Johannes arresteras

4 Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket, kom prästerna, officeren vid tempelvakten och saddukeerna^[a] fram till dem. ² De var mycket upprörda över att de undervisade folket och utifrån Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. ³ Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll. ⁴ Men många som hade lyssnat till budskapet började tro och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män.

⁵ Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och de skriftlärda i Jerusalem.^{[b] 6} Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Johannes, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt. ⁷ De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem:

”Genom vilken kraft och i vems namn har ni gjort det här?”

⁸ Då fylldes Petrus av den heliga Anden och svarade dem:

”Ni styresmän och ledare för folket! ⁹ Om vi idag frågas ut om en god gärning mot en handikappad man och på vilket sätt han blev frisk, ¹⁰ ska både ni och alla andra i Israel veta att det är i nasarén Jesus Kristus namn som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni korsfäste Jesus, men Gud uppväckte honom från de döda. ¹¹ Han är

¹² Räddningen finns inte hos någon annan och det finns inget annat namn bland människor under hela himlen som kan rädda oss.”

¹³ När de såg hur modiga Petrus och Johannes var och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning,^[d] blev de mycket förvånade. De visste bara att dessa hade varit tillsammans med Jesus. ¹⁴ Men eftersom de kunde se mannen stå där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga. ¹⁵ Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra. ¹⁶ De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort tecken och alla i Jerusalem känner redan till det. ¹⁷ Men vi kanske kan hindra att detta sprids ännu mer bland folket. Vi varnar dem för att i fortsättningen tala till någon mer i det namnet.”

¹⁸ Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, om det är rätt inför Gud att lyda er istället för honom? ²⁰ Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”

²¹ Då hotade rådet dem än en gång men släppte dem sedan. De visste inte hur de skulle straffa dem för alla hyllade Gud för det som hade skett. ²² Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år gammal.

De troende ber om frimodighet

²³ Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt. ²⁴ Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:

”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem!^{[e] 25} Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare:

²⁷ De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk, ²⁸ de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt. ²⁹ Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap! ³⁰ Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”

³¹ När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.

De troende delar allt med varandra

³² Alla de troende var enade till hjärta och själ och ingen tyckte att det han ägde var hans eget utan alla delade med sig av vad de hade. ³³ Apostlarna vittnade med stor kraft om att Herren Jesus hade uppstått från de döda och Gud var mycket nådig mot dem alla. ³⁴ Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det och kom med vad de fått ³⁵ och lämnade pengarna framför apostlarna. De delades sedan ut åt var och en allt efter deras behov.

³⁶ Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, ”Tröstens son”, ³⁷ sålde också en åker som han ägde och lämnade pengarna framför apostlarna.