M’Cheyne Bible Reading Plan

7 Sedan sa Herren till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj, för i denna tid är det bara dig som jag funnit vara rättfärdig. ² Av de rena fyrfotadjuren ska du ta sju par av varje art, hane och hona. Av alla orena djur ska du ta ett par, hane och hona. ³ Också av himlens alla fåglar ska du ta sju par, hane och hona, av varje slag, för att de ska överleva på jorden. ⁴ Om en vecka ska jag sända ett regn som kommer att vara i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna från jorden alla levande varelser som jag har skapat.”

⁵ Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom. ⁶ Han var 600 år när översvämningen kom över jorden. ⁷ Han gick in i arken med sin hustru, sina söner och sina svärdöttrar, för att fly undan översvämningen. ⁸ Hanar och honor av alla fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och alla markens kräldjur ⁹ kom in i arken till Noa parvis, precis som Gud hade befallt Noa.

¹⁰ En vecka senare kom flodvattnen över jorden. ¹¹ Noa var 600 år gammal när floden kom den sjuttonde dagen i andra månaden. Då bröt det stora djupets källor fram, och himlens luckor öppnades. ¹² Regnet föll över jorden under fyrtio dygn. ¹³ Men Noa hade samma dag gått in i arken med sin hustru och sina söner Sem, Ham och Jafet och deras hustrur. ¹⁴ Med dem fanns de olika sorterna av vilda djur och boskap, alla slags kräldjur, fåglar och andra bevingade djur. ¹⁵ De kom alla till Noa, ett par av varje levande varelse, de som har livsande i sig. ¹⁶ Hanar och honor av alla slags djur kom, precis som Gud hade befallt Noa. Och Herren stängde dörren efter honom.

¹⁷ Under fyrtio dagar kom floden över jorden. Det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt högt ovanför jorden. ¹⁸ Vattnet steg högre och högre, och arken flöt på vattnet. ¹⁹ Vattnet steg allt mer och täckte slutligen alla berg under himlen. ²⁰ Vattnet steg mer än sju meter över de högsta topparna.

²¹ Hela myllret av jordens levande varelser gick under: fåglar, boskap, vilda djur, hela jordens vimmel av smådjur och alla människor. ²² Allt som andades och levde på torra land dog, ²³ ja, allt liv på jorden utplånades. Allt levande på jorden utplånades: människor och djur, kräldjur och himlens fåglar. Bara Noa och de som var med honom i arken blev kvar. ²⁴ Vattnet täckte jorden i 150 dagar.

Om att döma andra

(Luk 6:37-38; 6:41-42)

7 Döm inte, så blir ni själva inte dömda, ² för ni kommer att dömas så som ni dömer andra. Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er. ³ Varför ser du flisan i din medmänniskas öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? ⁴ Varför säger du till henne: ’Kom så ska jag ta bort flisan ur ditt öga’, när du samtidigt har en bjälke i ditt eget? ⁵ Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din medmänniskas öga.

⁶ Ge inte det som är heligt åt hundarna; de kommer att vända sig om och slita er i stycken. Och kasta inte pärlor åt svinen, de kommer att trampa på dem.

Be, så ska ni få

(Luk 11:9-13; 6:31)

⁷ Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka på och dörren ska öppnas. ⁸ För den som ber, han får, och den som söker, han finner. Och för var och en som knackar på ska dörren öppnas.

⁹ Du som är förälder, inte ger du väl ditt barn en sten när det ber om bröd, ¹⁰ eller en orm när det ber om en fisk? ¹¹ Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge goda gåvor till dem som ber honom?

Den gyllene regeln

¹² Gör mot andra så som ni vill att de ska göra mot er. Detta är vad lagen och profeterna säger.

Den trånga porten

(Luk 13:24)

¹³ Gå in genom den trånga porten. Vägen till fördärvet är bred, och porten dit in är vid, och många är de som väljer den. ¹⁴ Men porten till livet är trång, och vägen dit är smal. Det är få som finner den.

Trädet känns igen på frukten

(Luk 6:43-44)

¹⁵ Akta er för falska profeter. De kommer till er förklädda till får men är i verkligheten glupska vargar. ¹⁶ Ni kan känna igen dem på deras frukt, så som man ju inte plockar vindruvor på törnbuskar eller fikon på tistlar. ¹⁷ Ett bra träd bär bra frukt och ett dåligt träd bär dålig frukt. ¹⁸ Ett bra träd kan inte bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan inte bära bra frukt. ¹⁹ Men varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och bränns upp. ²⁰ Ni kan känna igen dem på deras frukt.

Sanna lärjungar

²¹ Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig kommer in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Faders vilja.

²² På den dagen ska många säga till mig: ’Herre, Herre! Vi har ju profeterat i ditt namn och drivit ut onda andar i ditt namn och gjort många under i ditt namn.’ ²³ Men då ska jag säga dem sanningen: ’Jag har aldrig känt er! Försvinn härifrån, ni laglösa!’

Om att bygga på stadig grund

(Luk 6:47-49)

²⁴ Den som hör min undervisning och handlar efter den är klok. Han liknar en man som byggde sitt hus på berggrunden. ²⁵ Det blev skyfall och översvämning, och stormvindarna blåste med våldsam kraft mot huset, men det rasade inte eftersom det var byggt på berggrund.

²⁶ Men den som hör min undervisning och inte handlar efter den är en dåre. Han liknar en man som byggde sitt hus direkt på sanden. ²⁷ När sedan regnet kom och det blev översvämning, och stormvindarna blåste mot huset, föll det ihop med ett stort brak.”

²⁸ När Jesus hade avslutat detta tal var människorna mycket häpna över hans undervisning, ²⁹ för han talade med makt, och inte som deras skriftlärda.

Esras grupp

(7:1—10:44)

Den andra gruppen av återvändande

(7:1—8:36)

Esras förfäder

7 Efter en tid, under den persiske kungen Artaxerxes regering, återvände Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, ² son till Shallum, son till Sadok, son till Achituv, ³ son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, ⁴ son till Serachja, son till Ussi, son till Bucki, ⁵ son till Avishua, son till Pinechas, son till Elasar, son till översteprästen Aron.

⁶ Denne Esra kom från Babylon. Han var skriftlärd och hade mycket goda kunskaper om Moses lag, den som Herren, Israels Gud hade gett. Kungen gav honom allt han begärde, därför att Herren, hans Gud, höll sin hand över honom. ⁷ Också en del israeliter, däribland präster, leviter, sångare, dörrvaktare och tempeltjänare kom till Jerusalem under Artaxerxes sjunde regeringsår. ⁸ Esra kom till Jerusalem i den femte månaden i kungens sjunde regeringsår. ⁹ Han hade påbörjat sin resa från Babylon den första dagen i första månaden, och den första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, för hans Gud höll sin goda hand över honom. ¹⁰ Esra hade vigt sitt liv åt att studera och lyda Herrens lag och att undervisa Israel om lag och rätt.

Brevet från kung Artaxerxes

¹¹ Detta är en avskrift av det brev som kung Artaxerxes överlämnade till prästen och den skriftlärde Esra, som var kunnig i Herrens bud och stadgar som han hade gett Israel:

¹² ”Från Artaxerxes, kungars kung, till prästen Esra, som undervisar i lagen från himlens Gud, och så vidare.

¹³ Jag ger härmed en befallning om att varje israelit i mitt rike, även präster och leviter som vill resa till Jerusalem tillsammans med dig, får resa. ¹⁴ Kungen och hans sju rådgivare sänder dig för att undersöka om förhållandena i Juda och Jerusalem är i överensstämmelse med din Guds lag, som du förvaltar^[a]. ¹⁵ Du ska också ta med dig det silver och guld som kungen och hans rådgivare har skänkt åt Israels Gud, som har sin boning i Jerusalem. ¹⁶ Dessutom ska du samla in det silver och guld du kan få från provinsen Babylonien liksom de frivilliga gåvor folket och prästerna skänker till sin Guds hus i Jerusalem. ¹⁷ För dessa pengar ska du köpa in tjurar, baggar och lamm, med tillhörande matoffer och drickoffer, och offra dem på altaret i er Guds hus i Jerusalem.

¹⁸ Det silver och guld som blir över kan du och dina bröder använda på det sätt som ni anser lämpligt enligt Guds vilja. ¹⁹ De kärl du fått för tjänsten i din Guds hus ska du lämna inför din Gud i Jerusalem. ²⁰ Det du ytterligare behöver för din Guds hus och ska skaffa ska du få ut från de kungliga skattkamrarna.

²¹ Jag, kung Artaxerxes, sänder nu denna befallning till alla skattmästare i provinsen väster om Eufrat: Ni ska noggrant ge prästen Esra, som är lärare i himlens Guds lag, vad han än begär av er, ²² upp till tre och ett halvt ton silver, 35 kubik vete, tre och en halv kubik vin och tre och en halv kubik olja^[b], och obegränsade mängder av salt. ²³ Allt som himlens Gud kräver för sitt tempel ska noggrant göras, för varför skulle vi riskera Guds vrede mot kungen och hans söner? ²⁴ Vi kungör också för er att ingen ska lägga vare sig skatt, avgifter eller tull på någon präst, levit, sångare, dörrvaktare, tempeltjänare eller annan arbetare i detta Guds hus.

²⁵ Och du, Esra, ska efter den visdom som Gud har gett dig, utse domare och lagmän att skipa rätt bland allt folket i provinsen väster om Eufrat, alla dem som känner till Guds lagar. Om någon inte känner till dem, ska ni undervisa dem. ²⁶ Var och en som inte följer din Guds lag och kungens lag, ska omedelbart dömas, antingen till döden, förvisning^[c], böter eller fängelse.”

Esra tackar Herren

²⁷ Välsignad vare Herren, våra fäders Gud, som har ingett kungen att göra Herrens hus i Jerusalem så härligt ²⁸ och som har låtit mig möta välvilja inför kungen, hans rådgivare och alla hans mäktiga ämbetsmän! Jag fattade mod, därför att Herren, min Gud, höll sin hand över mig, och jag samlade en del av Israels ledare för att de skulle återvända med mig.

Stefanos försvarstal

7 Översteprästen frågade nu Stefanos: ”Är de här anklagelserna sanna?”

² Stefanos svarade: ”Bröder och fäder, lyssna på mig! Härlighetens Gud visade sig för vår förfader Abraham då han bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran.^{[a] 3} Gud sa till honom: ’Lämna ditt land och dina släktingar och gå till det land som jag ska visa dig.’^[b]

⁴ Därför flyttade Abraham från kaldéernas land och bosatte sig i Harran. Efter hans fars död ledde Gud honom vidare till det land där ni nu bor. ⁵ Gud gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att hela landet skulle tillhöra Abraham och hans ättlingar trots att Abraham ännu inte hade några barn.

⁶ Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. ⁷ ’Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar’, sa Gud, ’och efter det ska de gå därifrån och tjäna mig på den här platsen.’^[c]

⁸ Gud gav sedan Abraham omskärelsens förbund. Så när Abrahams son Isak föddes, omskar han honom på åttonde dagen. Isak blev sedan far till Jakob^[d] och Jakob till de tolv stamfäderna. ⁹ Dessa stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom ¹⁰ och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli vis och framgångsrik hos farao, kungen i Egypten. Denne utsåg honom till att styra hela Egypten och ta hand om den kungliga förvaltningen.

¹¹ Men sedan blev det svält och mycket lidande i hela Egypten och Kanaan och våra förfäder saknade mat. ¹² Då fick Jakob höra att det fortfarande fanns säd i Egypten och därför skickade han våra förfäder dit, först en gång och sedan en gång till. ¹³ Under deras andra resa avslöjade Josef för dem vem han var och farao fick kännedom om hans släkt. ¹⁴ Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och hela hans familj. Tillsammans var de 75 personer. ¹⁵ Så kom Jakob till Egypten och där dog både han och våra förfäder. ¹⁶ Deras kroppar fördes till Shekem och begravdes i den grav som Abraham hade köpt med silver av Hamors söner.

¹⁷ Nu närmade sig den tid då Gud skulle infria sitt löfte till Abraham och folket hade växt kraftigt och blivit ett stort folk i Egypten. ¹⁸ Men då fick Egypten en ny kung, en som inte kände till Josef.^{[e] 19} Han bemötte vårt folk med list, förtryckte våra förfäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda så att de skulle dö.

²⁰ Under den här tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Man skötte om honom hemma i tre månader ²¹ men sedan satte man ut honom. Då tog faraos dotter honom och uppfostrade honom som sin egen son. ²² Mose fick gedigen utbildning i Egyptens visdom och han var handlingskraftig och talade med stor myndighet.

²³ När Mose var 40 år, steg en önskan upp i hans hjärta att söka upp sitt eget folk, israeliterna. ²⁴ Han fick då se en egypter misshandla en israelit och han skyndade genast till mannens hjälp och hämnades genom att döda egyptern. ²⁵ Mose trodde att hans folk skulle förstå att Gud genom honom skulle rädda dem men det gjorde de inte.

²⁶ Nästa dag fick han syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte då medla mellan dem och sa: ’Ni är ju bröder! Varför försöker ni skada varandra?’ ²⁷ Men mannen som hade startat slagsmålet knuffade undan Mose och frågade: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss? ²⁸ Tänker du döda mig som du dödade egyptern igår?’^{[f] 29} När Mose hörde detta, flydde han och levde sedan som främling i Midjans land där han blev far till två söner.

³⁰ När han 40 år senare var i öknen nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en brinnande törnbuske. ³¹ Mose blev mycket förvånad över det han såg och när han gick dit för att undersöka vad det var, hördes Herrens röst: ³² ’Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud!’ Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp. ³³ Men Herren sa till honom: ’Ta av dig skorna, för du står på helig mark! ³⁴ Jag har sett mitt folks förtryck i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit ner för att befria dem. Kom, jag sänder dig till Egypten!’^[g]

³⁵ Gud sände alltså tillbaka samma Mose som folket förut hade avvisat med orden: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss?’ Genom ängeln som visade sig i törnbusken sände Gud honom att vara ledare och befriare. ³⁶ Mose fick sedan med hjälp av under och tecken leda folket ut ur Egypten, genom Röda havet och fram genom öknen under 40 år.

³⁷ Det var Mose som sa till israeliterna: ’En profet lik mig ska Gud låta stå upp ur era bröders led.’^{[h] 38} Det var också Mose som fick tala med en ängel på berget Sinai och förmedla ängelns budskap till våra förfäder då de var samlade i öknen. Han fick ta emot levande ord och överlämna dem till oss.

³⁹ Men våra förfäder ville inte lyda utan satte sig upp mot Mose och i sina hjärtan vände de tillbaka till Egypten. ⁴⁰ De sa till Aron: ’Gör gudar åt oss som kan leda oss, för vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.’^{[i] 41} Sedan gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över något som de själva hade tillverkat. ⁴² Men Gud vände sig bort och lät dem tjäna himlakropparna, som det står i profeternas bok^[j]:

⁴⁴ På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig förbundstecknets tält^[m]. Tältet var gjort exakt efter den förebild som Gud hade instruerat och visat Mose ⁴⁵ och det gick sedan i arv till våra förfäder. När de under Josua erövrade landet från de folk som Gud drev undan för dem, tog man med sig tältet dit. Det var sedan där ända till Davids tid. ⁴⁶ David fann nåd inför Gud och bad att få bygga en boning åt Jakobs Gud ⁴⁷ men det blev Salomo som fick bygga ett hus för honom. ⁴⁸ Ändå bor inte den Högste i byggnader som människor gjort. Profeten säger ju:

⁵¹ Ni envisa, ni som är oomskurna till både hjärta och öron! Alltid gör ni motstånd mot den heliga Anden, precis som era förfäder gjorde. ⁵² Fanns det någonsin en profet som inte blev förföljd av era förfäder? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige^[o] skulle komma, han som ni nu har förrått och mördat. ⁵³ Ni fick lagen förmedlad av änglar men har inte hållit den.”

Stefanos stenas till döds

⁵⁴ När de hörde detta, blev de så rasande på Stefanos att de skar tänder. ⁵⁵ Men Stefanos som var fylld av den heliga Anden, såg upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. ⁵⁶ Stefanos sa: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen^[p] stå på Guds högra sida!”

⁵⁷ Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos ⁵⁸ och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul^[q].

⁵⁹ Medan stenarna haglade över Stefanos, bad han: ”Herre Jesus, ta emot min ande!” ⁶⁰ Sedan föll han ner på knä och ropade: ”Herre, anklaga dem inte för den här synden!” Med de orden dog han.