M’Cheyne Bible Reading Plan
Matoffret
2 Den som vill bära fram ett matoffer till Herren ska ta fint mjöl, hälla olja över det och sedan lägga rökelse ovanpå. 2 Sedan ska han komma med det till Arons söner, prästerna, och prästen ska ta en handfull av mjölet och oljan och all rökelsen och bränna detta påminnelseoffer på altaret som ett eldoffer som en välbehaglig lukt för Herren. 3 Det som blir kvar tillhör Aron och hans söner. Det är en höghelig del av eldoffret till Herren.
4 Om bröd som är bakat i ugn ges som matoffer, måste det vara gjort av fint mjöl, kakor bakade utan jäst och med olja eller osyrade tunnkakor smorda med olja. 5 Om matoffret är gräddat på ett galler, ska det vara av fint mjöl utan jäst, blandat med olja. 6 Bryt det i småbitar och häll olja över det. Detta är ett matoffer. 7 Om ditt offer är tillagat i en panna, ska det också vara av fint mjöl blandat med olja.
8 Vilket av dessa tillredningssätt du än väljer ska du bära matoffret till Herren och ge det till prästen och han ska ta det till altaret.
9 Prästen ska sedan ta en del av matoffret som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret som eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 10 Resten av matoffret tillhör Aron och hans söner. Det är en höghelig del av eldoffret till Herren.
11 Använd aldrig jäst i ett matoffer som ni ger åt Herren. Varken jäst eller honung får brännas som eldoffer inför Herren. 12 Ni kan offra sådant som förstlingsoffer men inte bränna på altaret som en välbehaglig lukt för Herren.
13 Alla matoffer måste vara beströdda med salt. Utelämna inte från dina matoffer saltet som hör till din Guds förbund. Tillsätt salt till alla dina offer. 14 Om du kommer med ett förstlingsoffer till Herren ska du ta färska ax som du krossar och rostar. 15 Häll olja över och lägg rökelse på offret för det är ett matoffer. 16 Sedan ska prästen bränna en del av den krossade säden blandad med olja som påminnelseoffer och all rökelsen och bränna det som ett eldoffer inför Herren.
Gemenskapsoffret
3 När någon vill ge ett gemenskapsoffer och ta ett djur från nötboskapen, kan han offra antingen en tjur eller en ko till Herren, men djuret måste vara felfritt. 2 Han ska lägga sin hand på dess huvud och slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet. Sedan ska Arons söner, prästerna, stänka blodet på altarets alla sidor. 3 Från gemenskapsoffret ska han sedan ge som eldoffer åt Herren fettet som täcker kroppens inre delar och är i dem, 4 de båda njurarna med det fett som sitter på låren, samt fettet runt levern som han tar ut tillsammans med njurarna. 5 Aron och hans söner ska sedan bränna det på brännoffret på altaret på den brinnande veden som ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.
6 Om ett djur från småboskapen används som gemenskapsoffer till Herren får det inte ha något fel och det kan antingen vara en hanne eller en hona.
7 Om det är ett får, ska den som bär fram det inför Herren 8 lägga sin hand på dess huvud och slakta det framför uppenbarelsetältet. Arons söner ska stänka blodet på altarets alla sidor. 9 Av gemenskapsoffret ska han sedan ge som eldoffer åt Herren dess fett, hela svansen, avhuggen invid ryggraden, fettet som täcker de inre organen och är i dem, 10 de båda njurarna och fettet som sitter på låren samt på levern som han tar ut tillsammans med njurarna. 11 Prästen ska sedan bränna det på altaret som matoffer, som ett eldoffer åt Herren.
12 Om någon bär fram en get som offer till Herren, 13 ska han lägga sin hand på dess huvud och slakta den framför uppenbarelsetältet. Arons söner ska stänka dess blod på altarets alla sidor. 14 Sedan ska han av sitt offer ge som eldoffer till Herren fettet som täcker de inre organen och är i dem, 15 de båda njurarna och fettet som sitter på låren och runt levern som han tar ut tillsammans med njurarna. 16 Prästen bränner det på altaret som matoffer, som ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren. Allt fett tillhör Herren.
17 Det är en fastställd stadga för all framtid att ni inte ska äta vare sig fett eller blod.’ ”
Jesus visar sig för sina lärjungar när de fiskar
21 Senare visade sig Jesus för sina lärjungar igen vid Tiberiassjön[a] och så här gick det till:
2 Simon Petrus, Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var där tillsammans. 3 Då sa Simon Petrus till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar” och de andra svarade: ”Vi följer också med!” Så steg de i båten och for ut på sjön men de fick ingenting på hela natten.
4 När det sedan blev morgon, stod Jesus på stranden men lärjungarna förstod inte att det var han.
5 Jesus sa till dem: ”Mina barn, har ni inte fått någon fisk?”
”Nej”, svarade de.
6 Då sa han: ”Kasta ut nätet på höger sida om båten, så får ni.” De gjorde så och nu fick de så mycket fisk att de inte orkade dra in nätet.
7 Den lärjunge som Jesus älskade,[b] sa då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren, knöt han om sig sitt ytterplagg för han hade nästan inget på sig och hoppade i vattnet. 8 De andra lärjungarna kom efter med båten och släpade nätet med fiskarna. De hade bara ungefär hundra meter kvar till stranden. 9 När de kom i land, såg de en glödhög och fisk som låg där och bröd.
10 Jesus sa nu till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick!” 11 Då steg Simon Petrus upp och drog det fulla nätet iland. Det fanns 153 stora fiskar där men trots att det var så fullt, gick det inte sönder.
12 Jesus sa sedan till dem: ”Kom hit och ät!” Ingen av dem vågade fråga vem han var men alla förstod att det var Herren. 13 Och Jesus gick fram och gav dem av brödet och fisken.
14 Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.
Jesus och Petrus
15 När de hade ätit, sa Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son älskar[c] du mig mer än de andra gör?”
”Ja, Herre”, svarade Petrus, ”du vet att jag har dig kär.”
”Ge då mat till mina lamm”, sa Jesus till honom.
16 Jesus frågade sedan en andra gång: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?”
”Ja Herre”, sa Petrus, ”du vet att jag har dig kär.”
”Var då en herde för mina får”, sa Jesus.
17 För tredje gången frågade nu Jesus honom: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?”
Petrus blev mycket ledsen över att Jesus än en gång frågade om han hade honom kär och han svarade: ”Herre, du vet allt! Du vet att jag har dig kär!”
Då sa Jesus till honom: ”Ge då mat till mina får! 18 Ja, sannerligen säger jag dig: När du var ung kunde du göra dig i ordning och gå vart du ville. Men när du blir gammal, ska du sträcka ut händerna och andra ska göra dig i ordning och föra dig dit du inte vill.[d]” 19 Detta sa Jesus för att visa med vilket slags död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sa Jesus till honom: ”Följ mig!”
20 Petrus vände sig nu om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade[e] kom efter honom, han som under måltiden hade lutat sig mot Jesus och frågat vem som skulle förråda honom. 21 När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: ”Vad kommer att hända med honom?”
22 Men Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer så rör det väl inte dig? Du ska bara följa mig!”
23 På grund av detta spreds ryktet bland de troende att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus sa aldrig till Petrus att den lärjungen inte skulle dö. Han sa bara: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer så rör det väl inte dig?”
Slutord
24 Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det. Vi vet att hans vittnesbörd är sant.
25 Jesus gjorde också mycket annat och om man skulle skriva ner alla dessa händelser, tror jag inte att hela världen skulle rymma alla de böcker man då måste skriva.
18 Den enslige söker sitt[a]
och går emot allt förnuft.
2 En dåre finner inget behag i förstånd,
han vill bara vädra sina egna åsikter.
3 När en gudlös kommer, kommer också förakt,
och med skammen följer vanära.
4 Människors ord är som djupa vatten,
vishetens källa som en flödande bäck.
5 Det är fel att ta parti för den skyldige
och vägra den oskyldige hans rätt.
6 En dåres prat leder till strid,
hans mun tigger om stryk.
7 En dåres mun blir honom till fördärv
och hans ord en fälla för honom själv.
8 Skvaller är läckerbitar
som slinker ner i människans inre.
9 Den som är lat i sitt arbete
är släkt med den som förstör.
10 Herrens namn är ett starkt torn.
Den rättfärdige flyr dit och är trygg.
11 Den rikes förmögenhet är hans fästning,
som en hög mur i hans fantasi.
12 Hjärtats högmod går före fall,
men ödmjukhet leder till ära.
13 Den som svarar innan han lyssnat,
är dum och handlar skamligt.
14 Modet kan hålla en man uppe under sjukdom,
men vem orkar med när modet är brutet?
15 Den kloke förvärvar mer kunskap,
den vise har alltid öronen öppna och söker kunskap.
16 Gåvor öppnar vägen för en människa
och för henne i kontakt med betydelsefulla personer.
17 Den som först lägger fram sin sak har rätt,
tills en annan träder fram och ifrågasätter det.
18 Lotten avgör tvister
och skiljer mellan starka motståndare.
19 Det är svårare att få tillbaka en kränkt vän än att inta en befäst stad.
Tvister är som bommar för en fästning.
20 Av frukten av sitt tal blir människan mättad,
buken fylls av skörden från läpparna.
21 Tungan har makt över liv och död.
Den som älskar den får äta av dess frukt.
22 Den som finner en hustru har funnit lyckan
och fått ta emotHerrens välbehag.
23 Den fattige vädjar om barmhärtighet,
men den rike svarar med hårda ord.
24 Den som har många bekanta kan råka illa ut,
men en verklig vän står en närmare än en bror.
Hälsning
1 Från Paulus, som genom Guds vilja är apostel[a] åt Kristus[b] Jesus, och från brodern Timotheos.
2 Till de heliga, våra syskon i tron på Kristus i Kolossai.
Nåd och frid från Gud, vår Fader.
Paulus tackar Gud för församlingens tro
3 Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesus Kristus Fader, när vi ber för er, 4 för vi har hört om er tro på Kristus Jesus och om den kärlek ni visar alla de heliga, 5 i hoppet om det som finns förberett för er i himlen. Det hoppet har ni tidigare hört om i det sanna budskapet, evangeliet, 6 som nådde er och nu sprids över hela världen, växer och ger resultat, på samma sätt som det har gjort bland er alltsedan den dag ni fick höra det och förstod Guds nåd i all sanning. 7 Det var av vår käre medarbetare Epafras som ni fick lära er det, han som troget tjänar Kristus för er[c] skull. 8 Det var också han som berättade för oss om vilken kärlek Anden har gett er.
Paulus ber för församlingen
9 Ända sedan vi först hörde talas om er har vi därför bett för er. Vi ber att ni ska fyllas av kunskapen om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, 10 så att ni kan leva på ett sätt som är värdigt Herren och på alla sätt behaga honom genom alla slags goda gärningar, medan ni bär frukt och växer till i kunskapen om Gud. 11 Hans härlighets makt ska styrka er med all kraft, så att ni kan vara uthålliga, tålmodiga och glada. 12 Tacka alltid Fadern, som har gjort det möjligt för er att få del av det arv som väntar de heliga i ljuset. 13 Han har räddat oss från mörkrets välde och fört oss till sin älskade Sons rike. 14 Genom Sonen har vi köpts fria och fått förlåtelse för våra synder.
Jesus Kristus är Herre över allting
15 Han är den osynliga Gudens avbild,
den förste före hela skapelsen,[d]
16 för i honom skapades allt som finns i himlen och på jorden,
både det synliga och det osynliga,
troner och auktoriteter, härskare och makter.[e]
Allt är skapat genom honom och till honom.
17 Han finns[f] till före allting,
och i honom hålls allting samman.
18 Han är också huvudet för kroppen,
det vill säga församlingen.
Han är alltings början, den förste som uppväckts från de döda,[g]
och därför är han den främste i allting.
19 Gud ville nämligen låta all sin fullhet[h] bo i honom,
20 och genom hans blod på korset har Gud slutit fred
och försonat allting med sig,
både det som finns på jorden och det som finns i himlen.
21 Ni, som förut var främmande för Gud och på grund av ert sinnelag och era onda gärningar hans fiender, 22 också er har han nu försonat med sig genom att Kristus dog i sin fysiska kropp. Han ska låta er stå inför sig heliga, fläckfria och oklanderliga, 23 om ni bara håller fast vid er tro, väl grundade i den, och inte låter någonting rubba det hopp i evangeliet som ni hört och som förkunnats för allt skapat under himlen och vars tjänare jag, Paulus, har blivit.
Paulus arbete för församlingen
24 Nu är jag glad över att få lida för er skull. Och ännu återstår en del av Kristus lidande som jag ska få gå igenom i min kropp för församlingen, hans kropp.[i] 25 Gud har nämligen gett mig i uppdrag att vara dess tjänare för er skull och fullfölja förkunnelsen av Guds budskap. 26 Det är den hemlighet[j] som har legat dold genom tidsåldrar och generationer men nu uppenbarats för hans heliga. 27 Han har låtit dem förstå sin rika och härliga hemlighet bland hedningarna: att Kristus finns i er, härlighetens hopp.
28 Vi förkunnar honom, vi förmanar alla människor och undervisar dem med all vishet, så att vi kan föra fram dem alla som fullkomliga i Kristus. 29 Det är det målet jag arbetar och kämpar för, med den mäktiga kraft som han låter verka i mig.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.