M’Cheyne Bible Reading Plan
Jetro besöker Mose
18 Snart fick Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, höra om allt som Gud hade gjort för Mose och sitt folk och att Herren hade fört dem ut ur Egypten.
2 Då tog Jetro med sig Moses hustru Sippora som denne tidigare hade skickat hem 3 samt hennes två söner. Den förste sonen hade fått namnet Gershom[a], för Mose hade sagt: ”Jag är en främling i detta land.” 4 Den andre hade fått namnet Elieser ”Gud är min hjälp”, för Mose hade sagt: ”Min fars Gud kom till min hjälp och räddade mig undan faraos svärd.” 5 Jetro, Moses svärfar, de båda sönerna och Moses hustru kom till Mose i öknen där han hade slagit läger vid Guds berg. [b]
6 Jetro hade skickat bud till Mose: ”Din svärfar Jetro kommer till dig med din hustru och hennes två söner.”
7 Då gick Mose ut för att träffa sin svärfar och han föll ner för honom och kysste honom. Efter att ha hälsat varandra gick de in i tältet. 8 Mose berättade för sin svärfar om allt som Herren hade gjort mot farao och egypterna för Israels skull. Han berättade också om alla de problem som de stött på under vägen och om hur Herren hade räddat dem.
9 Jetro blev mycket glad när han fick höra om allt som Herren hade gjort för Israel och hur han hade räddat dem undan egypterna.
10 ”Lovad vare Herren”, sa Jetro, ”han som har räddat er från egypternas och faraos våld och räddat undan folket ur egypternas hand. 11 Nu förstår jag att Herren är större än alla andra gudar, eftersom han kunde befria sitt folk från de arroganta egypterna[c].”
12 Jetro, Moses svärfar, offrade ett brännoffer och slaktoffer åt Gud, och sedan kom Aron och de äldste i Israel och deltog med honom i måltiden inför Gud.
Jetro ger Mose ett vist råd
(5 Mos 1:9-18)
13 Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare och från morgonen till kvällen stod människor omkring honom.
14 När Moses svärfar såg hur mycket han hade att göra sa han: ”Varför försöker du klara av allt det här själv, medan folket får stå omkring dig och vänta hela dagen?” 15 ”Folket kommer till mig för att söka Guds vilja”, svarade Mose sin svärfar. 16 ”När de är oeniga kommer de till mig, och jag avgör mellan dem, och så undervisar jag dem om Guds bud och lagar.”
17 ”Det där är inte bra!” förklarade svärfadern. 18 ”Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv. 19 Hör nu på mitt råd och Gud kommer att vara med dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. 20 Du ska undervisa dem om Guds lagar och bud och hur de ska leva och handla. 21 Men du ska utse lämpliga män bland folket, sådana som är gudfruktiga och pålitliga och inte tar emot mutor, och dem ska du göra till ledare, somliga för tusen personer, andra för hundra, femtio eller tio personer. 22 Låt dessa alltid vara domare för folket. Om det är något som är komplicerat, kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt. 23 Om du gör så här och det sker på Guds befallning, kan du bättre klara av uppgiften och då kommer alla också att gå hem nöjda.”
24 Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag. 25 Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio. 26 De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.
27 Mose lät sedan sin svärfar återvända hem till sitt land.
En fattig änka ger allt hon har
(Mark 12:41-44)
21 Jesus såg upp och lade märke till hur de rika lade sina gåvor i offerkistorna. 2 Men han såg också hur en fattig änka lade dit två kopparslantar.
3 Då sa han: ”Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra, 4 för de tog bara en liten del av sitt överflöd och lade det bland gåvorna. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon hade att leva på.”
Jesus talar om framtiden
(Matt 24:1-22; Mark 13:1-20)
5 Några började nu tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som människor skänkt. Han sa:
6 ”Allt det ni ser här ska i sinom tid jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”
7 ”Mästare, när ska detta hända?” undrade de. ”Vilket blir tecknet på att tiden har kommit då dessa ting ska gå i uppfyllelse?”
8 Han svarade: ”Se upp så att ingen lurar er! Många ska komma i mitt namn och säga: ’Det är jag’, och ’Tiden är nära.’ Men följ dem inte! 9 Och när ni får höra om krig och oroligheter, så grips inte av panik. Det måste ske först, men det betyder inte att slutet har kommit.” 10 Han fortsatte: ”Folk och länder ska resa sig mot varandra. 11 Det blir allvarliga jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Fruktansvärda saker ska hända och stora tecken ska visa sig på himlen.
12 Men innan allt detta inträffar, ska man gripa er och förfölja er. Ni ska dras inför domstol i synagogorna och kastas i fängelse, och ni ska ställas inför kungar och makthavare för mitt namns skull. 13 Men detta ger er samtidigt tillfälle att vittna. 14 Bestäm därför i era hjärtan att inte i förväg planera några försvarstal, 15 för jag ska ge er ord och visdom som ingen av era motståndare kan stå emot eller motbevisa.
16 Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er kommer att dödas. 17 Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. 18 Men inte ett hårstrå på ert huvud ska gå förlorat. 19 Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv.
20 Men den dag ni ser Jerusalem omringat av arméer, då vet ni att stadens undergång är nära. 21 Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i staden måste lämna den, och ingen som är ute på landet får gå in i staden. 22 Då har tiden kommit för straffet, och allt som står skrivet ska gå i uppfyllelse. 23 Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! Det ska bli stor nöd i landet och vrede ska drabba folket. 24 Många ska brutalt dödas med svärd och föras bort som fångar till alla de andra folken. Jerusalem ska trampas av främmande folk, tills deras tider är fullbordade.
När Jesus kommer tillbaka
(Matt 24:23-35; Mark 13:21-31)
25 Sedan ska tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och förvirring inför havets och vågornas dån. 26 Människor ska gå under av skräck inför det som ska drabba världen, för himlens krafter skakas.[a] 27 Då ska man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.[b] 28 Men när ni ser allt detta hända, räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära.”
Liknelsen om fikonträdet
29 Sedan berättade Jesus en liknelse för dem: ”Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst. 30 Då bladen börjar knoppas, vet ni att sommaren snart är här. 31 På samma sätt vet ni att Guds rike snart är här, när ni ser allt detta hända.
32 Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.[c] 33 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
Var beredda
(Matt 24:36-51; Mark 13:32-37)
34 Var på er vakt, så att era hjärtan inte förslöas av festande och supande, eller av vardagliga bekymmer. Annars överraskas ni av den dagen 35 som av en snara. Den ska komma över alla som bor på hela jorden. 36 Håll er ständigt vakna! Be att ni ska få kraft att fly undan det som väntar, så att ni kan stå inför Människosonen.”
37 På dagarna var Jesus i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallades Olivberget och övernattade där. 38 Folkmassorna samlades redan tidigt på morgonen för att höra honom i templet.
36 Elihu fortsatte:
2 Låt mig få fortsätta lite till,
så ska jag visa
att det finns mer att säga till Guds försvar.
3 Min insikt är hämtad fjärran ifrån,
och jag ska beskriva min Skapares rättfärdighet.
4 Jag ljuger verkligen inte,
framför dig står en som har full kunskap.
5 Gud är mäktig,
och ändå förkastar han ingen.
Han är mäktig i sitt förstånds kraft.[a]
6 Han håller inte de ogudaktiga vid liv,
men han ger de bedrövade deras rätt.
7 Han följer de rättfärdiga med blicken,
han sätter dem på tronen med kungar,
upphöjer dem för alltid.
8 Om de binds med kedjor
och hålls fast i bedrövelsens snaror,
9 talar han om för dem vad de gjort
och att de har syndat i sitt högmod.
10 Han får dem att lyssna till tillrättavisning,
han manar dem att vända om från orätten.
11 Om de då lyder och tjänar honom,
får de leva lyckliga under resten av livet
och tillbringa sina återstående år i behaglig ro.
12 Om de inte lyssnar,
kommer de att förgås av svärd
och dö i brist på förnuft.
13 Men de ogudaktiga reagerar[b] med vrede.
De ropar inte på hjälp när han binder dem.
14 De dör unga
och slutar sitt liv bland tempelprostituerade.
15 Men den som lider
befriar han från lidanden,
och denne lyssnar till honom i sin nöd.
16 Han ville rädda dig ur bedrövelsens gap
till en fri, ljuvlig plats
och duka ditt bord med feta rätter.[c]
17 Men du är fullt upptagen med den ogudaktiges dom,
dom och rättvisa håller dig i sitt grepp.
18 Se till så att ingen frestar dig med rikedom.
Låt dig inte lockas avsides av stora mutor.
19 Skulle din rikedom eller egen ansträngning
kunna lyfta dig över nöden?
20 Längta inte efter natten
för att släpa iväg folk från sina hem.
21 Ta dig i akt! Ställ dig inte på orättens sida,
även om du tycks föredra detta framför lidande.
22 Se, Gud är upphöjd i sin makt.
Vad finns det för lärare som liknar honom?
23 Vem kan vägleda honom
eller säga till honom att han gjort något orätt?
24 Kom ihåg att ära hans verk
som människor lovprisar.
25 Hela mänskligheten har sett dem,
människan betraktar dem på avstånd.
26 Gud är för stor för vårt förstånd,
ingen kan granska hans år.
27 Han drar upp vattendropparna
och silar ner dem som regn till sin ström[d],
28 från molnen strömmar de,
rikliga skurar faller ner över mänskligheten.
29 Kan någon fatta hur molnen sprids
och förstå dundret från hans boning?
30 Se, hur han sprider ut sin blixt omkring sig
och täcker havsdjupen.
31 Så härskar han över nationer
och ger människorna mat i överflöd.
32 Han fyller sina händer med blixtar
och slungar dem mot deras bestämda mål.
33 Hans dunder förkunnar om honom,
ja till och med boskapen märker att han närmar sig.[e]
6 Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves. 2 Gud säger ju:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.”[a]
Se, nu är nådens tid, nu är räddningens dag.
Paulus prövningar
3 Vi vill inte vara till anstöt för någon. Ingen ska kunna klaga på vår tjänst. 4 Vi vill i allting visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet i lidanden, svårigheter och nöd, 5 under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält, 6 i renhet, kunskap, tålamod och godhet, med den heliga Anden och uppriktig kärlek, 7 det sanna budskapet och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen, både i anfall och i försvar, 8 i ära och vanära, med både dåligt och gott rykte. Vi kallas för villolärare men talar sanning. 9 Vi är misskända men ändå erkända, nära döden men lever fortfarande, slagna men inte ihjälslagna, 10 sorgsna men ändå alltid glada, fattiga men gör många rika, äger inget men har ändå allt.
11 Vi har talat helt öppet till er, korinthier, för ni har en stor plats i vårt hjärta. 12 Ni har det inte trångt hos oss, men hos er är det trångt. 13 Kan ni inte försöka vara som vi? Nu talar jag till er som mina barn, ge plats i era hjärtan ni också.
Varning för att kompromissa med synden
14 Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt? 15 Kan Kristus och Beliar[b] dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra? 16 Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vi är tempel åt den levande Guden, för Gud har sagt:
”Jag ska bo och vandra ibland dem.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.”[c]
17 Därför säger Herren:
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.