M’Cheyne Bible Reading Plan
Instruktioner för olika offer
(1:1—7:38)
Brännoffret
1 Herren kallade på Mose från uppenbarelsetältet och talade till honom: 2 ”Säg till israeliterna: ’När någon av er bär fram offer åt Herren, ska han ta djur från nöt- eller småboskapen.
3 Om hans offer är tänkt som ett brännoffer från nötboskapen, ska han ta en felfri tjur. Han ska leda fram tjuren till uppenbarelsetältets ingång, för att vara Herren till välbehag. 4 Där ska han lägga sin hand på dess huvud och djuret accepteras då i stället för honom, så att han försonas. 5 Sedan ska han slakta tjuren inför Herren, och Arons söner, prästerna, ska bära fram blodet och stänka det på alla sidor av det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 6 Sedan ska han flå djuret och stycka det 7 och Arons söner, prästerna, ska göra upp eld på altaret och lägga ved på elden. 8 Därefter ska de lägga styckena med huvudet och fettet på veden som brinner på altaret. 9 Inälvorna och benen ska han tvätta och sedan ska prästerna bränna dem på altaret. Detta är ett eldoffer[a] och ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren.
10 Om brännoffret väljs ut bland fåren och getterna måste det vara av hankön och felfritt. 11 Han ska slakta det inför Herren på norra sidan av altaret och Arons söner, prästerna, ska stänka av blodet på altarets alla sidor. 12 Sedan ska han stycka det och prästen ska lägga styckena tillsammans med huvudet och fettet på veden som brinner på altaret, 13 men inälvorna och benen ska först tvättas i vatten. Sedan ska prästen bränna alltsammans på altaret som ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.
14 Om brännoffret åt Herren är en fågel, ska det vara antingen en turturduva eller en ung duva. 15 Prästen ska bära fram fågeln till altaret och vrida nacken av den. Den ska brännas på altaret och blodet ska pressas ut vid sidan av altaret. 16 Han ska ta ut krävan med dess innhehåll och kasta den på östra sidan av altaret i askan. 17 Han ska ta fågeln i vingarna och fläka upp den utan att slita den i stycken. Prästen ska sedan bränna den på altaret på den brinnande veden som ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.
Jesus uppstår från de döda
(Matt 28:1-8; Mark 16:1-8; Luk 24:1-12)
20 Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var borta från ingången. 2 Hon sprang då genast därifrån och sa till Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade[a]: ”De har flyttat bort Herren från graven och vi vet inte var de har lagt honom!”
3 Petrus och den andre lärjungen gav sig då iväg till graven. 4 Båda sprang men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först. 5 Han böjde sig ner och tittade in och såg linnesvepningen ligga där men han gick inte in. 6 Sedan kom Simon Petrus och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där 7 och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den låg inte tillsammans med svepningen utan var hoprullad och låg för sig. 8 Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde 9 för ännu hade de inte förstått av Skriften att Jesus måste uppstå från de döda.
Jesus visar sig för Maria från Magdala
(Matt 28:9-10; Mark 16:9-11)
10 Lärjungarna gick sedan hem till sig. 11 Men Maria stod och grät utanför graven och medan hon grät, lutade hon sig in. 12 Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.
13 Änglarna frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna?”
Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre och nu vet jag inte var de har lagt honom.”
14 När hon hade sagt detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där men förstod inte att det var han.
15 Jesus frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom så att jag kan hämta honom!”
16 Då sa Jesus till henne: ”Maria!” Och genast vände hon sig mot honom och sa: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder ”Mästare”)[b].
17 Men Jesus sa: ”Håll inte fast mig[c], för jag har ännu inte återvänt till min Fader! Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Fader och er Fader, min Gud och er Gud!”
18 Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och hon berättade vad han hade sagt.
Jesus visar sig för sina lärjungar
(Matt 28:16-20; Mark 16:14-18; Luk 24:36-49)
19 Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” 20 Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren.
21 Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” 22 Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden![d] 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden.[e]”
Jesus visar sig för Tomas
24 En av de tolv, Tomas som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sa till honom: ”Vi har sett Herren!” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer så kan jag inte tro.”
26 En vecka senare[f] var hans lärjungar samlade igen och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” 27 Sedan sa han till Tomas: ”Ta på mina händer här med ditt finger! Rör vid min sida med din hand! Tvivla inte utan tro!”
28 Tomas sa till honom: ”Min Herre och min Gud!”
29 Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett men ändå tror.”
Bokens syfte
30 Jesus lärjungar såg honom göra många andra tecken förutom dem som är nedtecknade i den här boken. 31 Men dessa är nedskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son och för att ni ska få liv i hans namn genom att tro på honom.
17 En torr brödkant och frid är bättre
än ett hus fullt med festmat och gräl.
2 En förståndig tjänare får råda över en oduglig son
och dela arvet med bröderna.
3 Silver prövas i degeln och guld i smältugnen,
men hjärtat prövas av Herren.
4 Den gudlöse lyssnar till onda tungor,
och lögnaren är lyhörd för fördärvligt prat.
5 Att håna den fattige är att håna hans skapare.
Den som gläder sig åt andras olycka går inte ostraffad.
6 De gamlas krona är barnbarnen,
och sönernas stolthet är deras fäder.
7 Det passar sig inte för dåren att vara stor i orden,
än mindre för en respektabel man att ljuga.
8 En magisk sten är mutor för sin givare,
vart han än vänder sig har han framgång.
9 Den som skyler en överträdelse främjar kärleken,
men den som gnatar om den skiljer vänner åt.
10 Att tillrättavisa en förnuftig är effektivare
än hundra piskrapp på en dåre.
11 Den onde vill bara göra uppror.
En grym budbärare ska sändas mot honom.
12 Det är bättre att möta en björn som berövats sina ungar
än en dåre i hans dumhet.
13 Om någon betalar igen gott med ont,
kommer olyckan aldrig att lämna hans hus.
14 Att börja ett gräl är som att släppa lös vatten ur en fördämning.
Lägg därför ner saken innan striden bryter lös.
15 Att låta den skyldige gå fri och döma den oskyldige –
bådadera är något Herren avskyr.
16 Till vilken nytta är pengar i en dåres hand?
Skulle han köpa visdom, han som ingen önskar?
17 En väns kärlek består alltid,
och en broder är född för att hjälpa i nöd.
18 Den som ger sitt handslag
och går i borgen för sin nästa har dåligt omdöme.
19 Den som älskar att gräla älskar synden,
och den som gör sin port hög[a] inbjuder till fördärv.
20 Den som har ett fördärvat sinne finner inget gott,
och den som ljuger råkar illa ut.
21 Att få en son som saknar vett för med sig sorg,
en dåres far får ingen glädje.
22 Ett glatt hjärta har en helande verkan,
men modlöshet blir som en torka in i märgen.
23 Den gudlöse tar mutor ur fickan
för att förvränga rättvisan.
24 Den förståndige fäster sin blick vid visheten,
men en dåres ögon blickar mot jordens ände.
25 En dåraktig son vållar sin far sorg
och bedrövelse för den som fött honom.
26 Det är illa nog att bötfälla en rättfärdig,
och rättvisan är satt ur spel när ädla människor bestraffas.
27 Den förståndige är försiktig med vad han säger,
och den kloke har kontroll över sitt temperament.
28 Även den dumme anses vis så länge han är tyst,
och kan verka förnuftig så länge han inte öppnar munnen.
Förmaningar
4 Därför, mina kära syskon, ska ni stå fasta i Herren, ni som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.
2 Så vill jag be Euodia och Syntyche att vara eniga i Herren. 3 Och jag ber dig, min trogna medarbetare[a], att hjälpa dessa kvinnor, för de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig, liksom Clemens och mina övriga medarbetare som har sina namn skrivna i livets bok[b].
4 Gläd er alltid i Herren! Jag säger om igen: Gläd er! 5 Låt alla se hur vänliga ni är mot alla människor. Herren är nära. 6 Oroa er inte för någonting, utan be och vädja alltid till Gud, tacka honom och låt honom veta vad ni behöver. 7 Då ska Guds frid, som är djupare än vi någonsin kan förstå, skydda era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
8 Och nu, syskon, det som är sant, det som är värt respekt och det som är rätt, rent, värt att älska och tala väl om, allt som är förtjänstfullt och värt beröm, håll det i era tankar. 9 Fortsätt att leva enligt den undervisning ni har fått av mig, det som ni har hört eller sett hos mig, och handla på samma sätt. Då ska fridens Gud vara med er.
Paulus tackar för gåvan
10 Jag är så glad i Herren över att ni nu äntligen på nytt fått tillfälle att visa att ni vill hjälpa mig. Det ville ni tidigare också men hade inte möjlighet. 11 Det betyder inte att jag tidigare led någon nöd, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 Jag klarar både fattigdom och överflöd, för jag har erfarenhet av båda. Jag vet hur det är att vara mätt, och jag vet hur det är att vara hungrig. Ibland har jag haft för mycket och ibland har jag haft för lite. 13 Allt klarar jag av tack vare honom som ger mig kraft. 14 Men jag är ändå väldigt tacksam för att ni ville hjälpa mig i min svåra situation.
15 Ni filipper vet ju också själva hur det var när ni just hade tagit emot evangeliet, efter att jag lämnade Makedonien. Ni var den enda församling som delade med sig till mig, så att både det givna och det mottagna kunde bokföras. 16 Redan när jag var i Thessalonike, skickade ni mig hjälp mer än en gång. 17 Men det är inte era gåvor jag är ute efter, utan att ni själva ska få ut allt mer av det. 18 Nu har jag fått allt jag behöver, och mer än så. Jag saknar inget sedan jag fick det ni skickade med Epafroditos, en doftande rökelse, ett offer som gläder och tillfredsställer Gud. 19 Min Gud ska i sin rikedom och härlighet i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver.
20 Äran tillhör vår Gud och Fader i all evighet, amen.
Sluthälsningar
21 Hälsa alla de heliga i Kristus Jesus. De troende bröder som är hos mig hälsar till er. 22 Alla de troende här hälsar till er, särskilt de som arbetar vid kejsarens hov.
23 Nåd från Herren Jesus Kristus åt er ande.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.