M’Cheyne Bible Reading Plan
Folket ångrar sig
33 Herren sa till Mose: ”Lämna nu denna plats, du och detta folk, som du förde ut ur Egypten, och gå till det land som jag en gång med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras ättlingar. 2 Jag ska sända en ängel framför dig och fördriva kanaanéerna, amoréerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna. 3 Dra iväg till det land som flyter av mjölk och honung. Men själv ska jag inte följa med er, eftersom ni är ett sådant envist och motspänstigt folk. Jag skulle kunna utplåna er på vägen.”
4 När folket hörde dessa stränga ord, klädde de sig i sorgdräkt och tog av sig alla sina smycken.
5 Herren hade nämligen bett Mose att säga till israeliterna: ”Ni är ett envist och motspänstigt folk. Om jag var tillsammans med er bara en liten stund, skulle jag utplåna er. Men ta nu av er alla era smycken, så ska jag se vad jag ska göra med er.” 6 Från den stunden vid berget Horeb bar de inte längre några smycken.
Uppenbarelsetältet utanför lägret
7 Mose brukade slå upp boningen, som han kallade ”uppenbarelsetältet”[a], utanför lägret. Den som ville rådfråga Herren fick gå ut till uppenbarelsetältet. 8 Varje gång Mose gick dit, ställde sig alla upp och iakttog honom från ingången till sina tält till dess han hade gått in i tältet. 9 När han gått in i tältet, kom molnpelaren ner och stannade framför ingången. Där blev den kvar medan Herren talade med Mose. 10 När folket såg molnpelaren, reste de sig och tillbad vid ingången till sina tält. 11 Herren talade ansikte mot ansikte med Mose, precis som en människa talar med en annan. Efteråt gick Mose tillbaka till lägret, men hans unge medhjälpare Josua, Nuns son, lämnade aldrig tältet.
Mose vill se Gud
12 Mose sa till Herren: ”Du har sagt till mig: ’Led detta folk’, men du har inte talat om vem du vill sända med mig. Du säger att du känner mig vid namn och att du ser på mig med välvilja. 13 Om det är så, visa mig då tydligt vad du tänker, så att jag kan lära känna dig och få möta din välvilja. Glöm inte att detta folk är ditt folk!”
14 Herren svarade honom: ”Jag ska själv gå med dig. Du kan känna dig lugn.”
15 Mose sa: ”Om inte du går med oss vill vi inte ta ett enda steg till, 16 för hur ska då andra kunna veta att du ser med välvilja på mig och ditt folk, och att vi är annorlunda än alla andra folk på jorden?”
17 Herren svarade Mose: ”Jag ska göra det du har bett mig om, för jag ser på dig med välvilja och känner dig vid namn.”
18 Då bad Mose: ”Låt mig få se din härlighet!” 19 Herren svarade: ”Jag ska låta min godhet gå förbi dig, och jag ska uttala mitt namn[b] Herren för dig. Jag ska förbarma mig över vem jag vill, och jag ska visa medlidande med vem jag vill. 20 Men du kan inte få se mitt ansikte, för en människa kan inte se mig och leva.”
21 Sedan sa Herren: ”Ställ dig här på klippan bredvid mig. 22 När sedan min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och täcka över dig med min hand tills jag har gått förbi. 23 Sedan ska jag ta bort handen och du ska få se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”
Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja
(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Luk 7:37-39)
12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2 Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.
3 Då tog Maria en flaska[a] välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.
4 Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: 5 ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?”[b] 6 Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.
7 Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. 8 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.”
9 När en stor mängd judar fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom och också för att se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 10 Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 11 eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
(Matt 21:4-9; Mark 11:7-10; Luk 19:35-38)
12 Nästa dag fick en stor folkmassa som kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13 och de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom. De ropade:
”Hosianna![c]”
”Välsignad är han som kommer i Herrens namn![d]”
”Israels kung!”
14 Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den, som det står skrivet:
16 Lärjungarna förstod först inte detta. Men när Jesus hade förhärligats, kom de ihåg att så som det stod skrivet om honom, så hade det gjorts med honom.
17 Alla de som hade varit med när Jesus kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. 18 Därför var det så många som gick ut för att möta honom, när de hörde att han hade gjort detta tecken.
19 Men fariseerna sa till varandra: ”Ni ser att ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!”
Jesus förklarar varför han måste dö
20 Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. 21 De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” 22 Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.
23 Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. 24 Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. 25 Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.
26 Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader. 27 Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit. 28 Fader, förhärliga ditt namn!”
Då hördes en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och ska förhärliga det igen.” 29 När folket som stod där hörde det sa de att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.
30 Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min. 31 Domen faller nu över den här världen, nu ska den här världens härskare kastas ut. 32 Och när jag har lyfts upp[g] från jorden ska jag dra alla till mig.” 33 Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.
34 Då sa folket till honom: ”Vi har fått lära oss i lagen[h] att Messias ska stanna för evigt. Hur kan du nu säga att Messias ska lyftas upp? Vem är Människosonen?”
35 Jesus svarade: ”Ljuset ska finnas hos er bara en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret får makt över er. Den som vandrar i mörker vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset, medan ni fortfarande har ljuset, så ska ni bli ljusets barn.” Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.
Folket vill inte tro på Jesus
37 Trots alla tecken Jesus hade gjort inför dem, trodde de inte på honom. 38 Så gick det i uppfyllelse som profeten Jesaja sagt:
”Herre, vem trodde på vårt budskap,
och för vem har Herren uppenbarat sin makt?”[i]
39 De kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja säger också:
40 ”Han har förblindat deras ögon
och gjort deras hjärtan hårda,
så att de inte kan se med sina ögon
och förstå i sitt hjärta och inte vända om
och bli botade av mig.”[j]
41 Detta sa Jesaja eftersom han såg hans härlighet[k], och det var om honom han talade.
42 Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde på Jesus, men med tanke på fariseerna vågade de inte erkänna det öppet, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.
44 Jesus ropade: ”Den som tror på mig, tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 45 och den som ser mig, ser honom som har sänt mig. 46 Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. 47 Om någon hör mina ord men inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda den. 48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare: han ska på den sista dagen dömas av det ord jag har talat. 49 Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. 50 Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”
Vishetens inbjudan
9 Visheten har byggt sitt hus
och huggit ut sina sju pelare.
2 Den har tillrett köttet, blandat sitt vin
och dukat ett bord,
3 skickat ut tjänsteflickorna
och ropar nu från stadens höjder:
4 ”Den okunnige ska komma hit!”
Till den som saknar vett säger den:
5 ”Kom och ät min mat
och drick vinet, som jag har blandat!
6 Lämna okunnigheten bakom er, så får ni leva!
Gå förståndets väg!”
7 Den som tillrättavisar en skymfare får ta emot skymf,
den som förmanar en gudlös blir hånad.
8 Tillrättavisa inte en hädare,
då blir du bara hatad av honom.
Tillrättavisa den vise,
så älskar han dig.
9 Ge åt den vise, så blir han ännu visare,
undervisa den rättfärdige, så lär han sig mer.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
att känna den Helige är förstånd.
11 Genom mig får du många levnadsdagar
ja, fler år läggs till ditt liv.
12 Om du är vis, blir visheten till nytta för dig,
men om du hädar skadar du bara dig själv.
Dårskapens inbjudan
13 Dårskapen är en högljudd kvinna,
enfaldig, utan vett.
14 Hon sitter vid dörren till sitt hus,
på en plats högt uppe i staden,
15 och kallar på dem som går förbi
på sin väg rakt fram:
16 ”Är du okunnig, kom hit!”
Och till den som saknar vett säger hon:
17 ”Stulet vatten är sött,
och bröd som äts i hemlighet smakar bäst!”
18 Men de vet inte att döden[a] härskar där,
att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.
Nytt liv i gemenskapen med Kristus
2 Ni var döda i era överträdelser och synder, 2 då ni levde på den nuvarande världens vis. Ni följde härskaren över luftens rike, den andemakt som nu verkar i olydnadens människor. 3 På det sättet levde vi allihop förut. Vi följde våra mänskliga impulser och lät kroppens begär och våra egna tankar styra oss. Av naturen var vi vredens barn, precis som alla andra.
4 Men vår Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss så mycket 5 att han gjorde oss levande tillsammans med Kristus, trots att vi var döda genom våra överträdelser. Det är av nåd som ni är räddade. 6 Han har uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen i Kristus Jesus, 7 för att i kommande tidsåldrar visa sin överväldigande rika nåd i godheten mot oss i Kristus Jesus.
8 Ni är alltså räddade av nåd genom tron, inte av er själva, utan det är en gåva från Gud, 9 inte på grund av gärningar, och därför kan heller ingen skryta. 10 Vi är hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud från början planerade att vi skulle göra.
Alla är ett i gemenskapen med Kristus
11 Kom därför ihåg att ni som var födda hedningar och kallades oomskurna av dem som kallas omskurna, utifrån den fysiska omskärelse som människor utför, 12 kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utan medborgarskap i Israel, utan delaktighet i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud här i världen. 13 Men nu har ni i Kristus, ni som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristus blod.
14 Han är nämligen vår fred, han som gjorde de två till ett och rev ner fiendskapens skiljemur. 15 Han har i sin kropp tillintetgjort lagen med dess bud och föreskrifter, för att i sig skapa en ny människa av de två, och därmed stifta fred. 16 I denna enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, där han dödade fiendskapen. 17 Han kom med evangeliet om fred för er som var långt borta, och fred för dem som var nära. 18 Och nu kan vi båda genom honom komma inför Fadern, i en och samma Ande.
19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar, utan har samma medborgarskap som de heliga och tillhör Guds husfolk. 20 Ni är byggda på apostlarnas och profeternas[a] grund, med Kristus Jesus själv som hörnsten. 21 Det är i honom som hela huset fogas samman, så att det byggs upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom fogas också ni samman till en boning åt Gud i Anden.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.