M’Cheyne Bible Reading Plan
Prästernas dräkter
(2 Mos 28:1-43)
39 Man gjorde heliga kläder åt Aron av blått, purpurrött och karmosinrött garn för tjänsten i helgedomen, så som Herren hade befallt Mose. 2 Efoden gjordes av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. 3 Man hamrade ut guld till tunna plåtar, som man skar i trådar och vävde in med det blåa, purpurröda, karmosinröda och fina lingarnet till en konstvävnad.
4 De gjorde axelstycken till efoden, som skulle fästas i dess båda kanter för att hålla ihop den. 5 Efodens bälte vävdes i ett stycke på samma sätt i guld, blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn, så som Herren hade befallt Mose. 6 Onyxstenarna var infattade i flätverk av guld, med namnen på Israels söner ingraverade, som på ett sigill. 7 Dessa stenar fästes på efodens axelstycken som en påminnelse om Israels söner, så som Herren hade befallt Mose.
8 Bröstskölden gjordes också i konstvävnad, precis som efoden, av guld, blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. 9 Den var fyrkantig, 25 centimeter bred, 25 centimeter lång och dubbelvikt. 10 I den sattes fyra rader stenar, i den första en karneol, en topas och en smaragd, 11 i den andra en rubin, en safir och en kalcedon, 12 i den tredje en hyacint, en agat och en ametist, 13 och i den fjärde en krysolit, en onyx och en jaspis. De var infattade i flätverk av guld. 14 I de tolv stenarna var namnen på Israels tolv söner ingraverade, som på sigill, en för varje stam.
15 Till bröstskölden gjordes kedjor av rent guld, tvinnade som snören, 16 och två flätverk av guld och två guldringar som fästes vid två hörn i bröstskölden. 17 De två guldsnoddarna fäste de vid de två ringarna i bröstsköldens hörn 18 och de två andra ändarna av snoddarna vid de två flätverken på framsidan i axelstyckena. 19 Två guldringar gjordes och sattes fast på bröstsköldens nedre hörn, på insidan närmast efoden. 20 De gjorde sedan två andra guldringar som de fäste framtill på efodens axelstycken, längst ner vid sömmen ovanför bältet. 21 Bröstskölden bands fast vid sina ringar till efodens ringar med ett blått snöre, så att den satt ovanför efodens bälte och inte skulle lossna från efoden. Så hade Herren befallt Mose.
22 Efodkåpan gjordes helt av blått tyg, 23 med en öppning i mitten för huvudet, med en krage, för att tyget inte skulle gå sönder. 24 Runt fållen fäste man granatäpplen, som var gjorda av blått, purpurrött och karmosinrött tvinnat garn. 25 Av rent guld gjorde de bjällror som sattes mellan granatäpplena runt fållen, 26 ett granatäpple och en bjällra växelvis runt fållen på kåpan. Denna kåpa skulle bäras vid tjänstgöring så som Herren hade befallt Mose.
27 De gjorde tunikor åt Aron och hans söner av fint lingarn. 28 Turbanen, huvudbonaderna och underkläderna vävdes alla av fint lingarn, 29 likaså vävdes bältet i brokig väv av tvinnat fint lingarn, blått, purpurrött och karmosinrött, så som Herren hade befallt Mose. 30 Sedan gjorde de plattan och det heliga diademet av rent guld och graverade in, som man graverar i ett sigill, ”Helgad åt Herren”. 31 Man fäste ett blått snöre på den och satte den upptill på turbanen, så som Herren hade befallt Mose.
32 Slutligen var allt arbete med boningen, uppenbarelsetältet, färdigt. Israeliterna gjorde allting som Herren befallt Mose.
Mose inspekterar arbetet
(2 Mos 35:10-19)
33 Sedan förde man fram hela tältet till Mose: boningen och allt som tillhörde det, hakarna, brädorna, tvärstängerna, stolparna, socklarna, 34 överdraget av rödfärgade baggskinn, överdraget av delfinskinn och det skyddande förhänget, 35 arken med förbundstecknet, stänger, försoningsstället, 36 bordet med dess tillbehör, skådebröden, 37 lampstället av rent guld med dess lampor, tillbehör och olja, 38 guldaltaret, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen, förhänget för ingången till tältet, 39 kopparaltaret, kopparnätet, bärstängerna och alla övriga tillbehör, tvättfatet med dess ställning, 40 förhängena till förgården, stolparna och deras socklar, förhänget till förgårdens port, linorna och pluggarna och alla redskap som behövs för tjänsten i boningen, i uppenbarelsetältet, 41 de vävda dräkterna för helgedomstjänsten, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.
42 Israels folk hade utfört allt arbete så som Herren befallt Mose. 43 Mose inspekterade allt arbete de utfört och såg att allt var gjort som Herren hade befallt, och han välsignade dem.
Jesus blir förrådd och arresterad
(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Luk 22:47-53)
18 Sedan Jesus hade slutat be, gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i. 2 Men också Judas, han som förrådde honom kände till platsen eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar.
3 Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av översteprästernas och fariseernas män och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de dit.
4 Jesus visste vad som skulle hända med honom och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” 5 De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Det är jag.”[a]
Också Judas, han som förrådde honom stod där tillsammans med dem. 6 Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade de tillbaka och föll till marken.
7 En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.” 8 Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.” 9 Så gick det i uppfyllelse som Jesus sagt: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.”[b]
10 Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på översteprästens tjänare som hette Malkos. 11 Då sa Jesus till Petrus: ”Stick svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”
Jesus förhörs av översteprästen Hannas
(Matt 26:57; Mark 14:53-54; Luk 22:54)
12 Officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom. 13 Först tog de med honom till Hannas[c], svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. 14 Det var Kajafas som hade sagt till judarna att det var bäst om en enda människa dog för folket.
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Matt 26:69-75; Mark 14:66-72; Luk 22:54-62)
15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen kände översteprästen och fick därför komma in med Jesus på översteprästens gård. 16 Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den lärjunge som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten så att Petrus kunde följa med honom in. 17 Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en lärjunge till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”
18 Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp eftersom det var kallt. Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig.
19 Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans lärjungar och hans undervisning. 20 Jesus svarade: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har hela tiden undervisat i synagogorna och i templet där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. 21 Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört vad jag har talat! De vet vad jag har sagt.”
22 När Jesus sa detta, gav en man ur tempelvakten som stod där honom en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?” 23 Men Jesus sa: ”Har jag sagt något fel, så säg vad det var för du slår väl inte en människa för att hon säger något som är rätt?”
24 Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas.
25 Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Men Petrus nekade: ”Nej, det är jag inte.”
26 Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?”
27 Men Petrus nekade än en gång. Och i samma stund gol tuppen.
Jesus förhörs av Pilatus
(Matt 27:11-14; Mark 15:2-5; Luk 23:2-5)
28 Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men själva stannade de utanför för de ville inte bli orena[d] utan kunna äta påskmåltiden. 29 Pilatus gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?”
30 De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig om han inte hade varit en brottsling.”
31 Då sa Pilatus: ”Då kan ni döma honom efter er egen lag[e].”
Men judarna sa: ”Vi har ingen rätt att avrätta någon.” 32 Genom detta gick det i uppfyllelse som Jesus sagt när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.[f]
33 Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”
34 Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta eller har andra berättat för dig om mig?”
35 Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?”
36 Då svarade Jesus: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om det hade varit det, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av judarna. Men nu är inte mitt rike härifrån.”
37 Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?”
Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och kommit hit till världen för att endast vittna om sanningen. Alla som är av sanningen lyssnar till vad jag säger.”
38 Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till judarna igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något.
Jesus skymfas – Pilatus villrådighet
(Matt 27:15-31; Mark 15:6-20; Luk 23:13-25)
39 Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?”
40 Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en upprorsmakare[g].
15 Ett mjukt svar stillar vrede,
men hårda ord leder till harm.
2 Den vises tal ger mycken kunskap,
men dåren pladdrar dumheter.
3 Herren genomskådar allt
och håller sitt öga på både de onda och de goda.
4 Helande ord är ett livets träd,
men svekfulla ord krossar modet.
5 Den dumme förkastar sin fars fostran,
men klok är den som låter sig tillrättavisas.
6 I den rättfärdiges hus finns en stor skatt,
men den gudlöses inkomster fördärvas.
7 Den vises tal sprider kunskap,
men det finns inte i dårens tankar.
8 Herren avskyr de ondas offer
men gläder sig över de rättsinnigas böner.
9 Herren avskyr de gudlösas leverne,
men älskar den som strävar efter rättfärdighet.
10 Den som överger vägen får en hård fostran[a]
och den som hatar tillrättavisning måste dö.
11 Dödsriket och avgrunden ligger öppna för Herren.
Hur mycket mer då människornas innersta!
12 Hädaren gillar inte att bli tillrättavisad,
och han vill inte gå till de visa.
13 Ett glatt hjärta får ansiktet att utstråla glädje,
men hjärtesorg gör människan modlös.
14 Den förnuftiges hjärta söker kunskap,
men dåren matar sig själv med dumhet.
15 För den betryckte är varje dag en påfrestning,
men för den som är nöjd är var dag en fest.
16 Det är bättre att äga lite och frukta Herren
än att äga mycket och oroa sig.
17 En tallrik grönsaker med kärlek är bättre
än en fin oxstek med hat.
18 En man med häftigt humör vållar strid,
men den tålmodige lugnar ner grälet.
19 Den lates väg spärras av törne,
men den rättsinnige tar sig fram på en banad väg.
20 En vis son är sin fars glädje,
en dåraktig föraktar sin mor.
21 Den som saknar vett gläder sig över dumhet,
men den förståndige håller en rak kurs.
22 Utan samråd går planerna i stöpet,
men med många rådgivare lyckas man.
23 Det är en glädje för människan att kunna ge svar –
hur gott är inte ett ord i rätt tid!
24 Den förståndige vandrar uppåt på livets väg
för att undvika dödsriket där nere.
25 Herren river ner den högfärdiges hus,
men gränsen till änkors egendom beskyddar han.
26 Herren avskyr de gudlösas tankar,
men vänliga ord är rena.
27 Med oärligt förtjänta pengar drar man olycka över hela familjen,
men den som hatar mutor får ett långt liv.
28 Den rättfärdige överväger sitt svar,
men ur den gudlöses mun flödar ondska.
29 Herren är långt borta från de onda,
men han hör den rättfärdiges böner.
30 En vänlig blick gör hjärtat glatt,
en god nyhet ger kroppen hälsa.
31 Den som lyssnar till nyttig kritik
får vistas bland de visa.
32 Den som avvisar fostran föraktar sitt eget liv,
men den som tar emot tillrättavisning får insikt.
33 Herrens fruktan lär ut vishet,
och ödmjukhet är vägen till ära.
2 Om det finns tröst hos Kristus, uppmuntran genom kärlek och gemenskap i Anden, om det finns ömhet och medkänsla, 2 gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål.
3 Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov.
5 Ha samma inställning som Kristus Jesus hade.
6 Fastän han till sin natur[a] var Gud,
ansåg han inte sin jämlikhet med Gud vara något att hålla fast vid.
7 Nej, han avstod från allt,
antog en tjänares gestalt och blev lik en människa.
Till det yttre blev han människa,
8 han gjorde sig ödmjuk och lydde
ända in i döden, döden på ett kors.
9 Därför har Gud upphöjt honom över allt annat
och gett honom det namn som står över alla andra namn,
10 för att alla ska böja knä för Jesus namn,
både i himlen och på jorden och under jorden,
11 och alla bekänna att Jesus Kristus är Herren[b],
så att Gud, vår Fader, blir ärad.[c]
Var ljus för världen
12 Därför, mina kära, så som ni alltid har varit lydiga, arbeta nu med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara när jag är hos er utan desto mer när jag är borta. 13 Det är ju Gud som verkar i er, så att ni av vilja och i gärning gör det han vill.
14 Gör allt detta utan att klaga och diskutera, 15 så att ni blir klanderfria och rena, Guds fläckfria barn, mitt ibland ett förvrängt och fördärvat släkte, där ni lyser som himlens stjärnor, 16 när ni håller er till livets ord. Då kan jag vara stolt på Kristus dag. Då har mitt lopp och min möda inte varit förgäves. 17 Ja, även om mitt blod måste offras när jag bär fram er tro som ett offer, är jag ändå glad och gläds med er alla. 18 Så ska ni också vara glada och glädjas tillsammans med mig.
Timotheos kommer till Filippi
19 Jag hoppas att Herren Jesus snart ska låta mig skicka Timotheos till er, så att jag kan bli uppmuntrad av färska rapporter från er. 20 Det finns ingen som känner ett sådant ansvar och intresse för er som han. 21 Alla andra ägnar sig bara åt sina egna intressen, inte det som tjänar Jesus Kristus. 22 Men ni vet vad Timotheos har visat prov på. På samma sätt som en son arbetar tillsammans med sin far har han hjälpt mig i arbetet för evangeliet. 23 Och så snart jag vet hur det går för mig hoppas jag kunna skicka honom till er. 24 Jag litar faktiskt på att Herren snart ska låta mig komma också.
Paulus skickar tillbaka Epafroditos
25 Jag tror att jag måste skicka tillbaka vår bror Epafroditos till er. Ni skickade honom till mig för att hjälpa mig med det jag behövde, och han har arbetat och kämpat tillsammans med mig. 26 Men nu längtar han efter er alla och är orolig över att ni har fått höra att han var sjuk. 27 Och han var verkligen svårt sjuk, han höll faktiskt på att dö. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom, utan också över mig, så att jag slapp drabbas av ännu en sorg i allt mitt elände. 28 Därför skickar jag honom mer än gärna tillbaka till er, för att ni ska få glädjen att få träffa honom igen. Dessutom kommer jag då att ha ett bekymmer mindre. 29 Ta väl emot honom i Herren med stor glädje, och visa uppskattning mot sådana som han. 30 Det var ju på grund av sitt arbete för Kristus som han var nära att dö. Han var villig att riskera livet för att hjälpa mig med sådant som ni inte kunde göra.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.