M’Cheyne Bible Reading Plan
Saul och Samuel
9 (A) I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. 2 Han hade en son som hette Saul,[a] en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.
3 En gång hade åsnestona sprungit bort för Sauls far Kish. Då sade Kish till sin son Saul: ”Ta med dig en av tjänarna och gå och leta efter åsnorna.” 4 Då vandrade han genom Efraims bergsbygd[b] och därefter genom Shalishalandet, men de fann dem inte. De gick genom Shaalimslandet, men där var de inte. Sedan tog han vägen genom Benjamins land, men inte heller där fann de dem. 5 När de sedan hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren som han hade med sig: ”Kom, vi går hem igen. Annars kan min far bli orolig för vår skull i stället för att tänka på åsnorna.”
6 Men han svarade honom: ”Se, i den här staden finns en gudsman. Han är högt ansedd och allt han säger, det sker. Låt oss nu gå dit. Kanske han kan säga oss vilken väg vi ska ta.” 7 (B) Då sade Saul till sin tjänare: ”Men om vi går dit, vad ska vi då ta med till mannen? Brödet är ju slut i vår packning och vi har inte heller någon annan gåva att ta med till gudsmannen. Eller vad har vi?” 8 Tjänaren svarade Saul än en gång: ”Se, här har jag en kvarts sikel silver.[c] Den ska jag ge gudsmannen så att han säger oss vilken väg vi ska ta.” 9 (C) – När man förr i tiden i Israel gick för att fråga Gud sade man: ”Kom, vi går till siaren.” Den som man nu kallar profet kallade man förr siare. – 10 Saul sade till sin tjänare: ”Ditt förslag är bra. Kom så går vi!” Så gick de till staden där gudsmannen fanns.
11 När de gick uppför höjden där staden låg mötte de några flickor som gick ut för att hämta vatten, och de frågade dem: ”Är siaren här?” 12 ”Ja, alldeles i närheten”, svarade de. ”Men skynda er, för i dag har han kommit till staden. I dag har folket en offerfest på offerhöjden. 13 Om ni går in i staden, träffar ni honom innan han går upp på höjden till måltiden. Folket äter inte förrän han kommer, för han ska välsigna offret. Först därefter börjar de inbjudna äta. Så gå upp dit, för just nu kan ni träffa honom.” 14 Så gick de upp till staden. Och när de kom in i staden, se, då kom Samuel ut mot dem på väg upp till offerhöjden.
15 Dagen innan Saul kom hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 (D) ”I morgon vid den här tiden ska jag sända dig en man från Benjamins land. Honom ska du smörja till furste för mitt folk Israel. Han ska rädda mitt folk från filisteernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig.”
17 När Samuel fick se Saul sade Herren till honom: ”Se, där är mannen som jag talade till dig om: Han ska styra mitt folk.” 18 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: ”Säg mig var siaren bor.” 19 Samuel svarade Saul: ”Jag är siaren. Gå före mig upp till offerhöjden, för ni ska äta där med mig i dag. Men i morgon ska jag låta dig gå, och jag ska ge dig besked om allt vad du har på hjärtat. 20 Bekymra dig inte för åsnorna som har varit borta för dig i tre dagar, för de har kommit till rätta. Vem tillhör all Israels härlighet[d] om inte dig och hela din fars hus?” 21 Saul svarade: ”Jag är ju en benjaminit från en av de minsta stammarna i Israel,[e] och min släkt är den ringaste bland alla släkter i Benjamins stam. Varför talar du till mig på det sättet?”
22 Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem in i salen och gav dem den förnämsta platsen bland de omkring trettio män som var inbjudna. 23 Samuel sade till kocken: ”Ge mig stycket som jag gav dig och som jag sade att du skulle ta hand om.” 24 Då tog kocken fram lårstycket[f] och vad som hörde till det och satte fram det åt Saul. Och Samuel sade: ”Här är det som blivit sparat, ta för dig och ät! Det blev undanlagt åt dig just för den här stunden, när jag sade att jag hade inbjudit folket.” Och Saul åt den dagen med Samuel. 25 Därefter gick de ner från offerhöjden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe på taket.
Samuel smörjer Saul till kung
26 (E) De steg upp tidigt, och i gryningen ropade Samuel upp till Saul på taket: ”Stig upp, så ska jag följa dig på väg.” Då steg Saul upp och de gick båda i väg, han och Samuel. 27 När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till tjänaren att gå före oss.” Och tjänaren fick gå. ”Men stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds ord.”
Friheten från lagen
7 Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever? 2 (A) En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. 3 Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas alltså hon äktenskapsbryterska. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man.
4 (B) Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. 5 (C) Så länge vi levde i köttet[a] var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden. 6 (D) Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst[b].
Lagen avslöjar synden
7 (E) Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Verkligen inte! Men det var först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.[c] 8 (F) Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död. 9 En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv 10 (G) och jag dog. Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. 11 (H) Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. 12 (I) Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.
13 Har då det som är gott blivit min död? Verkligen inte! Det var synden, för att den skulle avslöjas som synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle avslöjas som synnerligen syndig.
Lagen lockar inte fram det goda
14 (J) Vi vet att lagen är andlig. Men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. 15 (K) Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.
17 Men då är det inte längre jag[d] som gör det, utan synden som bor i mig. 18 (L) Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. 19 Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.
21 Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. 22 (M) I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 (N) men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.
24 Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? 25 (O) Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.
Profetia om Egypten
46 Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken.
2 (A) Om Egypten.
Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish[a] och blev slagen av Babels kung Nebukadressar i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår.
3 Gör i ordning sköld och skydd[b]
och ryck fram till strid!
4 Spänn för hästarna,
sitt upp på springarna
och ställ upp er
med hjälmarna på.
Gör spjuten blanka,
klä er i pansar.
5 Vad ser jag?
De är förfärade,
de viker tillbaka,
deras hjältar blir slagna och flyr
utan att vända sig om.
Det är skräck från alla håll,
säger Herren.
6 (B) Inte ens den snabbaste kan fly,
inte ens hjälten
kan komma undan.
Norrut, vid floden Eufrat,
där stapplar de och faller.
7 Vem är det som stiger som Nilfloden,
likt strömmar
av framvällande vatten?
8 (C) Det är Egypten
som stiger som Nilfloden,
likt strömmar
av framvällande vatten.
Han säger:
”Jag ska dra upp
och täcka landet,
jag ska förstöra städerna
och dem som bor i dem.”
9 Dra dit upp, ni hästar,
storma fram, ni vagnar.
Dra ut, ni hjältar,
nubier och puteer,
rustade med sköldar,
och ludeer[c],
rustade med bågar
som de spänner.
10 (D) Detta är Herren Gud Sebaots dag,
en hämndens dag
då han hämnas
på sina motståndare.
Svärdet frossar sig mätt,
det dricker sig rusigt
av deras blod,
för detta är ett slaktoffer
åt Herren Gud Sebaot
i Nordlandet vid floden Eufrat.
11 (E) Dra upp till Gilead
och hämta balsam,
du jungfru dotter Egypten.
Men förgäves har du skaffat
läkemedel i mängd.
Du kan inte bli botad.
12 Hednafolken har hört om din skam,
och dina sorgerop
uppfyller jorden,
för den ene hjälten
snavar på den andre
och de båda faller tillsammans.
13 (F) Detta ord talade Herren till profeten Jeremia om att Babels kung Nebukadressar skulle komma och besegra Egypten:
14 Förkunna i Egypten
och ropa ut det i Migdol,
ropa ut det i Memfis
och även i Tachpanches och säg:
”Träd fram och gör dig beredd,
för svärdet frossar
runt omkring dig.”
15 Varför slogs dina hjältar
till marken[d]?
De kunde inte hålla stånd,
för Herren stötte bort dem.
16 (G) Han fick många att vackla,
och de föll, den ene över den andre,
och ropade:
”Upp, låt oss vända tillbaka
till vårt folk
och till landet där vi föddes,
undan det härjande svärdet!”
17 Man ropar där:
”Farao, Egyptens kung,
är bara ett buller!
Han har försummat sin tid.”
18 (H) Så sant jag lever, säger Kungen,
Herren Sebaot är hans namn:
Som Tabor bland bergen,
som Karmel vid havet
ska han komma.
19 (I) Gör er beredda för landsflykt,
ni dotter Egyptens invånare,
för Memfis ska bli en ödemark
och brännas ner så att ingen
kan bo där.
20 (J) En skön kviga är Egypten,
men en broms kommer farande
från norr.
21 Också legosoldaterna i landet
liknar gödda kalvar.
De vänder alla om, alla flyr de,
för de kan inte stå emot.
Deras ofärds dag har drabbat dem,
tiden för deras straff är inne.
22 Hon väser likt en orm
som ringlar i väg,
för de drar fram med vapenmakt
och kommer över henne
med yxor,
som för att hugga ved.
23 De fäller hennes skog, säger Herren,
för den är ogenomtränglig.
De är fler än gräshoppor,
de kan inte räknas.
24 (K) Egyptens dotter kommer på skam,
hon utlämnas åt folket från norr.
25 (L) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska straffa Amon från No[e] och farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, både farao och dem som förlitar sig på honom. 26 (M) Jag ska överlämna dem åt dem som vill ta deras liv, till Babels kung Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter ska landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren.
27 (N) Så var inte rädd,
du min tjänare Jakob,
och var inte förskräckt,
du Israel,
för se, jag ska rädda dig
ur det fjärran landet
och dina barn ur landet
där de är fångna.
Jakob ska vända tillbaka
och leva i trygghet,
och ingen ska skrämma honom.
28 (O) Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
säger Herren, för jag är med dig.
Jag ska göra slut på alla de folk
dit jag fördrivit dig.
Men dig ska jag inte göra slut på,
bara tukta dig med rättvisa,
för helt ostraffad
kan jag inte lämna dig.
Messias lidande och seger
22 För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David.
2 (A) Min Gud, min Gud,
varför har du övergett mig?
Jag ropar och klagar,
men min frälsning är fjärran.[a]
3 (B) Min Gud, jag ropar om dagen
men du svarar inte,
och om natten
men får ingen ro.
4 (C) Ändå är du den Helige,
den som tronar på Israels
lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 (D) Till dig ropade de och fick hjälp,
de förtröstade på dig
och behövde inte skämmas.
7 (E) Men jag är en mask
och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 (F) Alla som ser mig hånar mig,
de grimaserar
och skakar på huvudet:
9 (G) "Anförtro dig[b] åt Herren!
Han får befria och rädda honom,
han älskar ju honom."[c]
10 (H) Det var du som drog mig
ut ur moderlivet,
du gjorde mig trygg
vid min mors bröst.
11 På dig är jag kastad
ända från modersskötet,
från moderlivet är du min Gud.
12 (I) Var inte långt ifrån mig,
för nöden är nära
och ingen hjälpare finns.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans oxar[d] omringar mig.
14 Som rovlystna, rytande lejon
spärrar de upp sitt gap mot mig.
15 Jag rinner bort som vatten,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 (J) Min kraft är uttorkad
som en krukskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du lägger mig i dödens stoft.[e]
17 (K) Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
de har genomborrat[f]
mina händer och fötter.
18 Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19 (L) De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.[g]
20 Men du, Herre,
var inte långt borta!
Du min styrka,
skynda till min hjälp!
21 (M) Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
22 Fräls mig från lejonets gap
och vildoxarnas horn!
Du bönhör mig.
23 (N) Jag ska förkunna ditt namn
för mina bröder,
mitt i församlingen
ska jag lovsjunga dig.[h]
24 Ni som vördar Herren,
lova honom!
Ära honom, alla Jakobs barn,
och bäva för honom,
alla Israels barn,
25 (O) för han föraktade inte
den förtrycktes lidande
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte
för honom
utan lyssnade när han ropade
till honom.
26 (P) Från dig kommer mitt lov
i den stora församlingen.
Jag ska uppfylla mina löften
inför dem som vördar honom.
27 (Q) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
de som söker Herren
ska lova honom.
Era hjärtan ska leva för evigt.
28 (R) Alla jordens ändar ska minnas det
och omvända sig till Herren,
folkens alla släkter
ska tillbe inför dig,
29 (S) för riket är Herrens
och han råder över folken.
30 (T) Alla mäktiga på jorden
ska äta och tillbe,
inför honom ska de
böja knä,
alla som går ner i stoftet
och inte kan hålla sin själ vid liv.[i]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation