M’Cheyne Bible Reading Plan
10 (A) Samuel tog sin oljeflaska och hällde olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: ”Se, Herren har smort dig[a] till furste över sin arvedel. 2 (B) När du går i väg från mig i dag ska du träffa två män vid Rakels grav, i Selsa på Benjamins område. De kommer att säga till dig: Åsnorna som du gick för att söka har kommit till rätta. Så din far tänker inte mer på åsnorna, men han är orolig för er skull och säger: Vad ska jag göra för min son? 3 När du har gått vidare därifrån och kommit till Tabors terebint, ska du där möta tre män på väg upp till Gud i Betel. En av dem bär tre killingar, en bär tre brödkakor och en bär en vinlägel. 4 De kommer att hälsa vänligt på dig och ge dig två bröd, och du ska ta emot vad de ger. 5 Sedan kommer du till Guds Gibea där filisteernas postering är. Och när du kommer in i staden, träffar du på en skara profeter som är på väg ner från offerhöjden med lyra, tamburin, flöjt och harpa[b] framför sig medan de själva profeterar.
6 Herrens Ande ska komma över dig, och du ska profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. 7 När du ser dessa tecken inträffa, gör då vad du finner lämpligt, för Gud är med dig. 8 (C) Och du ska gå före mig till Gilgal. Se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du ska vänta i sju dagar tills jag kommer till dig och meddelar vad du ska göra.”
9 När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. 10 När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande över honom, och han profeterade mitt ibland dem. 11 Alla som hade känt Saul förut fick se att han profeterade tillsammans med profeterna, och de sade till varandra: ”Vad har hänt med Kishs son? Är också Saul bland profeterna?” 12 (D) Men en av männen därifrån svarade: ”Vem är deras far?” Härav uppkom ordspråket: ”Är också Saul bland profeterna?” 13 Men när han hade slutat profetera gick han upp på offerhöjden.
14 (E) Då frågade Sauls farbror honom och hans tjänare: ”Vart gick ni?” ”För att leta efter åsnorna”, svarade han. ”Men när vi såg att vi inte kunde hitta dem någonstans, gick vi till Samuel.” 15 Då sade Sauls farbror: ”Berätta för mig vad Samuel sade till er.” 16 Saul svarade sin farbror: ”Han talade om för oss att åsnorna hade kommit till rätta.” Men vad Samuel hade sagt om kungadömet berättade han inte för honom.
Kungavalet i Mispa
17 Samuel kallade samman folket till Herren i Mispa. 18 Han sade till Israels barn: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag förde Israel upp ur Egypten, och jag befriade er från egyptierna och från alla andra kungadömen som förtryckte er. 19 (F) Men i dag har ni förkastat er Gud, som räddade er ur alla era olyckor och svårigheter, och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Så träd nu fram inför Herren efter era stammar och era släkter.”
20 (G) Därefter lät Samuel alla Israels stammar gå fram. Då träffades Benjamins stam av lotten. 21 När han sedan lät släkt efter släkt i Benjamins stam gå fram, träffades Matris släkt av lotten. Därpå träffades Saul, Kishs son, av lotten. Men när de sökte efter honom kunde de inte finna honom. 22 Och de frågade Herren än en gång: ”Har mannen kommit hit än?” Herren svarade: ”Se, han gömmer sig bland trossen.” 23 (H) De sprang dit och hämtade honom, och när han stod bland folket var han huvudet högre än alla andra. 24 (I) Samuel sade till allt folket: ”Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då jublade alla och ropade: ”Leve kungen!” 25 (J) Samuel förklarade för folket kungadömets rättigheter[c] och skrev upp dem i en bok och lade den inför Herren. Sedan lät Samuel allt folket gå hem, var och en till sitt. 26 Också Saul begav sig hem, till Gibea, och en skara stridsmän vilkas hjärtan Gud hade rört följde honom.
27 (K) Men några onda män sade: ”Hur ska den där kunna rädda oss?” De föraktade honom och bar inte fram några gåvor till honom. Men han låtsades som om han inte märkte det.
8 (A) Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 (B) Livets Andes lag har i Kristus Jesus[a] gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 (C) Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. 4 (D) Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.
5 (E) De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 (F) Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 (G) Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud.
Guds barns liv i Anden
9 (H) Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom[b] Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 (I) Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv[c] på grund av rättfärdigheten. 11 (J) Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. 13 (K) Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.
14 (L) Alla som drivs[d] av Guds Ande är Guds barn. 15 (M) Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets[e] Ande, och i honom ropar vi: "Abba[f]! Far!" 16 (N) Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 (O) Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.
Hoppet om härligheten
18 (P) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. 19 (Q) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.[g] 20 (R) Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 (S) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet[h].
22 Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas[i]. 23 (T) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt[j] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. 24 (U) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? 25 (V) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. 27 (W) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
28 (X) Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. 29 (Y) Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. 30 (Z) Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.
Guds utvaldas lovsång
31 (AA) Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? 32 (AB) Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?
33 (AC) Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 (AD) Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? 36 (AE) Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.[k]
37 (AF) Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 (AG) För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
Profetia om filisteerna
47 (A) Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om filisteerna innan farao intog Gaza[a]:
2 (B) Så säger Herren:
Se, vatten stiger från norr
och blir till en flod
som svämmar över.
Den översvämmar landet
med allt som finns i det,
städerna och dem som bor där.
Människorna ropar,
och landets alla invånare jämrar sig
3 (C) när ljudet hörs
av hans hingstars hovslag,
när hans vagnar dånar
och hans hjul bullrar.
Då ser sig fäderna inte om
efter barnen,
de står maktlösa
4 inför dagen som kommer
då alla filisteer förintas,
då alla utrotas som är kvar
för att försvara Tyrus och Sidon.
För Herren ska förinta filisteerna,
dem som är kvar från Kaftors ö[b].
5 (D) Gazas huvud ska rakas,
det är slut med Ashkelon,
med dem som är kvar i deras dal[c].
Hur länge ska du rista märken
på dig?
6 O, du Herrens svärd,
när ska du äntligen få ro?
Dra dig in i din skida,
vila och var stilla.
7 Men hur ska det få ro
när Herren har gett
sin befallning?
Mot Ashkelon och mot kustlandet,
dit har han befallt det.
Den gode herden
23 (A) En psalm av David.
Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
3 (C) Han ger liv åt[a] min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 (D) Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav[b],
de tröstar mig.
5 (E) Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja[c]
och låter min bägare flöda över.
6 (F) Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i[d] Herrens hus
för alltid.
Ärans kung och hans rike
Jorden är Herrens
med allt vad den rymmer,
världen med dem som bor i den,
2 (H) för han har grundat den på haven
och fäst den på de strömmande
vattnen.
3 (I) Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får komma in
i hans helgedom?
4 (J) Den som har oskyldiga händer
och rent hjärta,
som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
5 (K) Han får välsignelse från Herren
och rättfärdighet
från sin frälsnings Gud.
6 (L) Sådant är släktet
som frågar efter honom,
de som söker ditt ansikte
är Jakobs barn.[f] Sela
7 (M) Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
8 (N) Vem är han, ärans kung?
Det är Herren, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
9 Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
10 Vem är han, ärans kung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans kung. Sela
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation