^29 (A) Under hans tid drog farao Neko^[a], kungen av Egypten, upp mot Assyriens kung vid floden Eufrat. Då tågade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo^[b] under första sammandrabbningen.

⁷ Därefter drog Egyptens kung inte mer ut ur sitt land, för Babels kung hade intagit allt som tillhörde Egyptens kung, från Egyptens bäckravin^[a] ända till floden Eufrat.

Josia dör vid Megiddo

^20 (A) Efter allt detta, när Josia hade fått templet i ordning, drog Egyptens kung Neko^[a] upp för att strida vid Karkemish som ligger vid Eufrat. Josia drog ut mot honom.

Egyptens förnedring och upprättelse

19 ^(A) Profetia om Egypten.

^18 (G) På den dagen ska det finnas fem städer^[h] i Egyptens land som talar Kanaans språk och svär vid Herren Sebaot. En av dem ska heta Ir-Haheres^[i]. ^19 (H) På den tiden ska ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns. ^20 (I) De ska vara till tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot i Egyptens land. För när de ropar till Herren på grund av förtryckarna ska han sända dem en frälsare och förkämpe som^[j] ska befria dem. ^21 (J) Herren ska göra sig känd för egyptierna, och egyptierna ska på den tiden lära känna Herren. De ska tjäna honom med slaktoffer och matoffer och ge löften åt Herren och uppfylla dem. ²² Så ska Herren slå Egypten, slå men också hela. När de omvänder sig till Herren ska han bönhöra dem och hela dem.

²³ På den dagen ska det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna ska komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna ska tjäna Herren tillsammans med assyrierna. ²⁴ På den dagen ska Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. ²⁵ Herren Sebaot ska välsigna dem och säga:

^2 (A) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot farao^[a], Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. ^3 (B) Säg:

Så säger Herren Gud:

^5 (D) Jag ska kasta dig ut i öknen

^6 (E) Alla Egyptens invånare

⁷ När de tar dig i sin hand

⁸ Därför säger Herren Gud så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag ska utrota både människor och djur ur dig. ^9 (F) Egyptens land ska skövlas och läggas öde, och de ska inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. ^10 (G) Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag ska göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Assuan^[d] ända fram till Nubiens gräns.

¹¹ Ingen människas fot ska gå fram där och ingen fot av något djur. Landet ska ligga obebott i fyrtio år. ¹² Jag ska göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.

¹³ För så säger Herren Gud: När fyrtio år har gått, ska jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. ^14 (H) Jag ska göra slut på deras fången­skap och låta dem återvända till Patros land^[e], som de härstammar från. Där ska de bli ett obetydligt rike, ¹⁵ ett rike som är obetydligare än andra riken så att det inte mer kan upphöja sig^[f] över folken. Jag ska låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. ¹⁶ Israels folk ska inte mer förlita sig på egyptierna, utan de ska minnas sin synd när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de ska inse att jag är Herren Gud.”

¹⁷ I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden^[g] kom Herrens ord till mig: ¹⁸ ”Människo­barn, Nebukadressar, Ba­bels kung, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. ^19 (I) Därför säger Herren Gud så: Se, jag ger Egyptens land till Nebukadressar^[h], Babels kung, och han ska föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta ska hans här få som lön. ²⁰ Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, för de har utfört sitt verk för min räkning, säger Herren Gud.

^21 (J) På den tiden ska jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag ska låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de ska inse att jag är Herren.”

Egyptens och faraos fall

30 Herrens ord kom till mig:

² ”Människobarn, profetera och säg:

Så säger Herren Gud:

^7 (O) Deras land ska ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer ska ligga bland ödelagda städer. ⁸ De ska inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.

^9 (P) På den dagen ska sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man ska där gripas av ångest som på Egyptens dag, för se, det kommer.

¹⁰ Så säger Herren Gud:

²⁰ I elfte året, på sjunde dagen i första månaden^[s], kom Herrens ord till mig: ²¹ ”Människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet.

²² Därför säger Herren Gud så: Jag är emot farao, Egyptens kung, och ska bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. ²³ Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. ^24 (U) Den babyloniske kungens armar ska jag stärka, och jag ska sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. ²⁵ Jag ska stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar ska sjunka ner. De ska inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han ska räcka ut det mot Egyptens land. ²⁶ Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de ska inse att jag är Herren.”

Det ska gå Egypten som Assyrien

31 I elfte året, på första ­dagen i tredje månaden^[t], kom Her­rens ord till mig: ² ”Människo­barn, säg till farao, Egyp­tens kung, och till hans larmande hop:

^10 (W) Därför säger Herren Gud så: Efter­som den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, ¹¹ därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. ^12 (X) Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. ¹³ På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

^14 (Y) Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

^15 (Z) Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. ^16 (AA) Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. ¹⁷ Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland ­hednafolken.

¹⁸ Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.”

Sorgesång över farao

32 I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden^[v] kom Herrens ord till mig:

^2 (AB) ”Människobarn, stäm upp en sorge­sång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:

¹⁵ När jag gör Egyptens land

Sorgesång över de slagna folken

¹⁷ I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden,^[w] kom Herrens ord till mig:

^18 (AI) ”Människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Be­fall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, ner till dem som redan har farit ner i graven.

^19 (AJ) Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! ²⁰ Bland män som är genomborrade med svärd ska de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.

^21 (AK) Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.