M’Cheyne Bible Reading Plan
Abiam kung i Juda
15 (A) I kung Jerobeams, Nebats sons, artonde regeringsår blev Abiam kung över Juda. 2 Han regerade tre år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Maaka,[b] Abishaloms dotter. 3 (B) Abiam levde i alla de synder som hans far hade begått före honom, och han var inte hängiven Herren sin Gud så som hans fader Davids hjärta hade varit. 4 (C) Men för Davids skull lät Herren hans Gud honom få en lampa i Jerusalem, genom att han insatte hans son efter honom och lät Jerusalem finnas kvar. 5 (D) Det blev så därför att David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och inte vänt sig bort från något som han befallde honom, så länge han levde, utom ifråga om hetiten Uria. 6 (E) Men Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge Rehabeam levde.
7 Vad som mer finns att säga om Abiam och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Och Abiam och Jerobeam låg i krig med varandra. 8 (F) Abiam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom.
Asa kung i Juda
9 I Israels kung Jerobeams tjugonde regeringsår blev Asa kung över Juda. 10 Han regerade fyrtioett[c] år i Jerusalem. Hans mor[d] hette Maaka, Abishaloms dotter.
11 Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort. 12 Han fördrev ur landet alla dem som ägnade sig åt manlig tempelprostitution. Han skaffade bort alla de eländiga avgudabilder som hans fäder hade låtit göra. 13 (G) Till och med sin mor Maaka avsatte han från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Asheran. Asa högg ner avgudabilden och brände den i Kidrons dal. 14 Offerhöjderna blev inte avskaffade. Men Asas hjärta var hängivet Herren så länge han levde. 15 Han förde in i Herrens hus både det hans far och det han själv hade helgat: silver, guld och kärl.
16 Asa och Israels kung Basha låg i krig med varandra så länge de levde. 17 (H) Basha, Israels kung, drog upp mot Juda och började befästa Rama[e] för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, Juda kung. 18 (I) Då tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i Herrens hus, liksom skatterna i kungapalatset och lämnade det åt sina tjänare. Därefter sände kung Asa dem till Ben-Hadad[f], son till Tabrimmon, son till Hezjon, Arams kung som bodde i Damaskus, och lät säga: 19 ”Låt oss ingå förbund du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig gåvor av silver och guld. Bryt ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred.” 20 (J) Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och slog Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinneret[g] och hela Naftalis land[h]. 21 När Basha hörde det, avstod han från att befästa Rama och stannade kvar i Tirsa.
22 Då kallade kung Asa samman hela Juda, ingen var undantagen. De förde bort stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste kung Asa Geba i Benjamin och Mispa.[i]
23 (K) Vad som mer finns att säga om Asa, alla hans bedrifter och allt som han gjorde och städerna han byggde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han blev gammal fick han en sjukdom i sina fötter. 24 (L) Asa gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joshafat blev kung efter honom.
Nadab kung i Israel
25 Nadab, Jerobeams son, blev kung över Israel i Juda kung Asas andra regeringsår, och han regerade över Israel i två år.[j] 26 (M) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars vägar och i den synd genom vilken han kom Israel att synda.
27 Men Basha, Ahias son, som var av Isaskars släkt, anstiftade en sammansvärjning mot honom, och Basha dödade honom vid Gibbeton[k] som tillhörde filisteerna medan Nadab med hela Israel belägrade Gibbeton. 28 I Juda kung Asas tredje regeringsår var det som Basha lät döda Nadab, och han blev själv kung i Nadabs ställe. 29 (N) När han hade blivit kung, dödade han alla som hörde till Jerobeams hus. Han lät ingen av Jerobeams hus bli kvar, utan utrotade dem enligt det ord som Herren hade talat genom sin tjänare Ahia från Shilo. 30 (O) Detta för de synder som Jerobeam hade begått och förlett Israel med, så att han därmed väckte Herrens, Israels Guds, vrede.
31 Vad som mer finns att säga om Nadab och allt som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika. 32 Men Asa och Israels kung Basha låg i krig med varandra så länge de levde.
Basha kung i Israel
33 I Juda kung Asas tredje regeringsår blev Basha, Ahias son, kung över hela Israel i Tirsa och regerade i tjugofyra år[l]. 34 (P) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på Jerobeams väg och i den synd som han hade förlett Israel med.
2 (A) Jag vill att ni ska veta vilken kamp jag har för er och för dem i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen. 2 (B) Jag kämpar för att de ska bli styrkta i sina hjärtan och förenade[a] i kärlek och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. 3 (C) I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.
4 (D) Detta säger jag för att ingen ska bedra er med övertalningsknep. 5 (E) För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. 6 (F) Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, 7 (G) rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått. Och låt er tacksamhet flöda över.
Kristus är trons grund
8 (H) Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter[b] och inte på Kristus. 9 (I) I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 (J) och i honom är ni uppfyllda[c], han som är huvudet över alla härskare och makter.
11 (K) I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur 12 (L) och begravdes med honom i dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft[d], han som uppväckte honom från de döda. 13 (M) Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 (N) och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. 15 (O) Han avväpnade[e] härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset[f].
I Kristus är friheten
16 (P) Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. 17 (Q) Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten[g] är Kristus. 18 Låt er inte diskvalificeras från segerkransen av någon som njuter av "ödmjukhet[h]" och ängladyrkan, som pratar på om det han har sett[i] och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne[j]. 19 (R) Han håller sig inte till honom som är huvudet och som får hela kroppen att växa med den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av leder och senor.
20 (S) Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som 21 (T) "ta inte", "smaka inte", "rör inte"? 22 (U) Allt detta gäller sådant som ska användas och för-brukas – det rör sig om människors bud och läror. 23 Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, "ödmjukhet" och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.
Landets fördelning
45 (A) När ni genom lottkastning fördelar landet, ska ni som offergåva åt Herren ge en helig del av landet. Denna del ska vara 25 000 alnar lång och 10 000 alnar bred[a] och vara helig till hela sitt omfång runtom. 2 (B) Av denna ska man ta en liksidig fyrkant till helgedomen, 500 alnar i längd och 500 alnar i bredd, och till utmark runtom 50 alnar. 3 Av det heliga området ska du stycka av en del, 25 000 alnar i längd och 10 000 i bredd och där ska helgedomen, det allra heligaste, ligga. 4 (C) Detta är en helig del av landet, och den ska tillhöra prästerna som gör tjänst i helgedomen, dem som får träda fram för att göra tjänst inför Herren. Detta ska vara en plats åt dem för deras hus, men också en helig plats för helgedomen. 5 (D) Och ett stycke, 25 000 alnar i längd och 10 000 i bredd, ska förutom 20 tempelkamrar tillhöra leviterna, som gör tjänst i templet, som deras egendom. 6 (E) Åt staden ska ni ge ett område som är 5 000 alnar brett och 25 000 alnar långt och som gränsar till det heliga offergärdsområdet. Det ska tillhöra hela Israels hus.
7 (F) Fursten ska få ett område på båda sidor om det heliga offergärdsområdet och stadens egendom. Det ska gränsa till det heliga offergärdsområdet och stadens egendom, dels på västra sidan västerut, dels på östra sidan österut. I längd ska det motsvara en stamlotts utsträckning från västra gränsen till östra. 8 Detta ska vara hans egendom i Israel. Mina furstar ska då inte mer förtrycka mitt folk, utan de ska låta Israels hus få behålla sitt land såsom det fördelats till deras stammar.
9 (G) Så säger Herren Gud: Nu får det vara nog, ni Israels furstar! Upphör med våld och förtryck och handla rätt och rättfärdigt. Driv inte längre mitt folk från hus och hem, säger Herren Gud. 10 (H) Riktig[b] våg, riktigt efamått, riktigt batmått ska ni ha. 11 Efan och batmåttet ska hålla samma mått[c], så att batmåttet rymmer tiondelen av en homer liksom efan rymmer tiondelen av en homer, för efter homern ska man bestämma måtten. 12 (I) Sikeln ska innehålla tjugo gera. Tjugo siklar, tjugofem siklar och femton siklar[d] ska minan innehålla hos er.
Offer och heliga dagar
13 Detta är den offergåva ni ska ge: En sjättedels efa av var homer[e] vete och en sjättedels efa av var homer korn, 14 dessutom den föreskrivna gåvan av olja, som mäts i bat: En tiondels bat av var kor – som är ett mått på tio bat och lika med en homer. Tio bat utgör en homer. 15 Dessutom ska ni av småboskapen från Israels vattenrika betesmarker ge ett djur på varje tvåhundratal till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren Gud.
16 Allt folket i landet måste ge denna offergåva åt fursten i Israel. 17 Men fursten måste bära fram brännoffer, matoffer och dryckesoffer på högtiderna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels högtidsdagar. Han ska skaffa fram syndoffer, matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt Israels hus.
18 (J) Så säger Herren Gud: På första dagen i första månaden ska du ta en felfri ungtjur och rena helgedomen. 19 Prästen ska ta lite av syndoffrets blod och stryka på templets dörrposter och på altaravsatsens fyra hörn och på dörrposten till den inre förgårdens port. 20 (K) Så ska du göra också på sjunde dagen i månaden, för den som av misstag eller av okunnighet har syndat. På detta sätt ska ni bringa försoning för templet.
21 (L) På fjortonde dagen i första månaden ska ni fira påskhögtid. I sju dagar ska ni hålla högtid, och ni ska då äta osyrat bröd. 22 (M) På den dagen ska fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer. 23 Men under högtidens sju dagar ska han varje dag som brännoffer åt Herren offra sju tjurar och sju baggar, alla felfria, och dagligen en bock som syndoffer. 24 (N) Som matoffer ska han offra en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och en hin olja[f] till varje efa. 25 (O) På femtonde dagen i sjunde månaden och under högtidens sju dagar ska han bära fram likadana offer, likadana syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja.
Den trefalt helige Kungen
99 (A) Herren är kung,
folken bävar!
Han tronar på keruberna,
jorden skälver!
2 (B) Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 (C) De prisar ditt namn,
det stora och fruktade.
Helig är han.
4 (D) Kungen är mäktig,
han älskar det rätta.
Du håller rättvisan vid makt,
rätt och rättfärdigt
handlar du i Jakob.
5 (E) Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans fötters pall!
Helig är han.
6 (F) Mose och Aron
var bland hans präster,
Samuel bland dem
som åkallar hans namn.
De ropade till Herren
och han svarade dem.
7 (G) I molnpelaren talade han till dem,
de höll hans vittnesbörd
och lagen han gav dem.
8 Herre vår Gud, du svarade dem,
du var en Gud som förlät dem
men som även hämnades
deras gärningar.
9 Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans heliga berg!
Ja, helig är Herren vår Gud.
Jubel inför Herren
100 (H) En tacksägelsepsalm.
Ropa till Herren,
hela jorden!
2 (I) Tjäna Herren med glädje,
kom inför hans ansikte
med jubelrop!
3 (J) Tänk på att Herren är Gud.
Han har gjort oss
och inte vi själva[a],
till sitt folk och får i sin hjord.
4 (K) Gå in i hans portar med tacksägelse,
i hans gårdar med lovsång.
Tacka honom, lova hans namn,
5 (L) för Herren är god.
Evig är hans nåd,
från släkte till släkte
varar hans trofasthet.
En gudfruktig kung
101 (M) En psalm av David.
Om nåd och rätt vill jag sjunga,
dig, Herre, vill jag prisa.
2 Jag vill ge akt på[b]
den fullkomliga vägen[c].
När kommer du till mig?
Jag vill vandra med rent hjärta
i mitt hus.
3 Jag vänder inte mitt öga
till det som är fördärvligt[d].
Trolöshet hatar jag,
det får inte finnas hos mig.
4 Det falska hjärtat
ska bort från mig,
det onda vill jag inte veta av.
5 (N) Den som baktalar sin nästa
ska jag förgöra,
stolta ögon och högmodigt hjärta
tål jag inte.
6 (O) Mina ögon söker de trofasta i landet,
de ska bo hos mig.
Den som vandrar på
den fullkomliga vägen,
han ska tjäna mig.
7 Den som begår svek
får inte bo i mitt hus,
den som talar lögn
ska inte bestå inför mina ögon.
8 (P) Varje morgon ska jag förgöra
alla gudlösa i landet
och utrota alla förbrytare
ur Herrens stad.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation