M’Cheyne Bible Reading Plan

David hämnas gibeoniterna

21 ^(A) Under Davids tid drabbade en svält som varade tre år i följd. Då sökte David Herrens ansikte. Herren svarade: ”Det beror på Saul och hans blodbefläckade hus, för att han dödade gibeoniterna.” ^2 (B) Då kallade kungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Gibeoniterna var inte israeliter utan en rest av amoreerna. Trots att Israels barn hade gett dem sin ed^[a], hade Saul i sin iver för Israels barn och Juda försökt döda dem.

³ David sade till gibeoniterna: ”Vad ska jag göra för er? Och hur ska jag bringa försoning så att ni välsignar Herrens arvedel?” ⁴ Gibeoniterna svarade honom: ”Vi vill inte ha silver och guld från Saul och hans hus, och vi har heller inte rätt att döda någon i Israel.” David frågade: ”Vad begär ni då att jag ska göra för er?” ⁵ De svarade kungen: ”Mannen som ville förgöra oss och planerade att utrota oss så att vi inte skulle finnas kvar i Israels land – ^6 (C) låt sju av hans söner utlämnas till oss så att vi får hänga upp^[b] dem inför Herren i Sauls Gibea, han som var Herrens utvalde.” Kungen sade: ”Jag ska utlämna dem.”

^7 (D) Men kungen skonade Mefiboshet, son till Sauls son Jonatan, på grund av eden som David och Sauls son Jonatan hade gett varandra inför Herren. ^8 (E) Kungen tog de båda söner som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Armoni och Mefiboshet, och de fem söner som Merab,^[c] Sauls dotter, hade fött åt meholatiten Adriel, Barsillajs son. ⁹ Dem överlämnade han i gibeoniternas händer, och de hängde upp dem på berget inför Herren så att alla sju dog på samma gång. Det var under de första skördedagarna, när kornskörden började^[d], som de blev dödade.

¹⁰ Rispa, Ajas dotter, tog sin sorgdräkt och bredde ut den åt sig ovanpå klippan, från början av skörden tills vattnet strömmade ner från himlen över kropparna. Hon lät inte himlens fåglar röra dem om dagen eller markens vilda djur om natten.

¹¹ När det berättades för David vad Sauls bihustru Rispa, Ajas dotter, hade gjort, ^12 (F) gav sig David i väg och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från invånarna i Jabesh i Gilead. De hade smugit bort deras kroppar från torget i Bet-Shan där filisteerna hade hängt upp dem den dagen filisteerna besegrade Saul på Gilboa berg. ¹³ När David hade hämtat Sauls och hans son Jonatans ben därifrån samlade man också ihop de upphängdas ben. ¹⁴ Sedan begravde man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i graven som tillhörde Sauls far Kish. Man gjorde allt som kungen hade befallt. Därefter lyssnade Gud till landets bön.

Strider mot filisteerna

¹⁵ Filisteerna började krig mot Israel på nytt, och David drog ner med sina tjänare. De stred mot filisteerna, och David blev utmattad. ¹⁶ Och Jisbo-Benob, en av rafaeernas^[e] ättlingar, tänkte då döda David. Han hade en lans som vägde trehundra siklar koppar^[f] och bar en ny rustning^[g].

^17 (G) Men Abishaj, Serujas son, kom till hans hjälp och dödade filistén. Då tog Davids män en ed av honom: ”Du får inte dra ut med oss i striden mer. Du får inte släcka Israels lampa^[h].”

^18 (H) Efter en tid blev det strid med filisteerna vid Gob. Det var då hushatiten Sibbekaj dräpte Saf, en av rafaeernas ättlingar.

^19 (I) Ännu en gång blev det strid med filisteerna vid Gob. Elhanan, Jaare-Oregims son från Betlehem, slog då ihjäl gatiten Goliat^[i], vars spjutskaft liknade en vävbom.

²⁰ Sedan blev det återigen strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, tillsammans tjugofyra. Han var också ättling till rafaeerna. ^21 (J) När han hånade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Shimea, Davids bror. ²² Dessa fyra var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.

Hälsning

1 ^(A) Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. ² Jag och alla bröderna här hos mig hälsar församlingarna i Galatien. ^3 (B) Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus, ^4 (C) som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja. ⁵ Hans är äran i evigheters evighet. Amen.

Inget annat evangelium

^6 (D) Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, ^7 (E) fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. ^8 (F) Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse^[a]. ⁹ Det vi redan har sagt säger jag nu igen: om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han vara under förbannelse.

^10 (G) Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare.

Inte av mänskligt ursprung

^11 (H) Jag vill göra klart för er, bröder, att evangeliet som jag har predikat inte kommer från människor. ^12 (I) Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.

^13 (J) Ni har ju hört hur jag betedde mig förr inom judendomen, hur våldsamt jag förföljde Guds församling och försökte utrota den. ^14 (K) Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och ivrade än mer fanatiskt för mina fäders stadgar^[b].

^15 (L) Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd ^16 (M) beslöt att uppenbara sin Son i mig^[c], för att jag skulle förkunna evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast människor av kött och blod. ¹⁷ Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien^[d] och återvände sedan till Damaskus.

^18 (N) Först tre år senare kom jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas^[e], och jag stannade hos honom i femton dagar. ^19 (O) Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror^[f]. ^20 (P) Detta skriver jag till er inför Gud, jag ljuger inte. ^21 (Q) Sedan reste jag i väg till Syriens och Kilikiens område^[g]. ²² Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen, ^23 (R) de hade bara hört sägas: "Han som förr förföljde oss förkunnar nu den tro han tidigare ville utrota." ²⁴ Och de prisade Gud för min skull.

Profetia mot kungen i Tyrus

28 Herrens ord kom till mig:

^2 (A) ”Människobarn, säg till fursten i Tyrus^[a]:

Så säger Herren Gud:

^3 (B) Se, du menar dig vara visare

⁹ Ska du då säga till

^10 (F) Du ska dö som de oomskurna dör

¹¹ Herrens ord kom till mig: ^12 (G) ”Män­niskobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom:

Så säger Herren Gud:

¹⁵ Du var fullkomlig

^18 (K) Genom dina många missgärningar

^19 (L) Alla som kände dig bland folken

Profetia mot Sidon

²⁰ Herrens ord kom till mig: ^21 (M) ”Män­niskobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon^[d] och profetera mot det ^22 (N) och säg:

Så säger Herren Gud:

^24 (O) Sedan ska det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg ­eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man ska inse att jag är Herren Gud.

^25 (P) Så säger Herren Gud: När jag samlar Israels hus från de folk dit de skingrats, ska jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon. Sedan ska de bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. ^26 (Q) De ska bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de ska bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de ska inse att jag är Herren deras Gud.”

Tröst i tider av oro

77 ^(A) För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.