M’Cheyne Bible Reading Plan

Budskapet om Sauls död

1 ^(A) Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, var han två dagar i Siklag.^{[a] 2 (B)} Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls här, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig. ³ David frågade honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade: ”Jag har flytt från Israels här.” ⁴ David sade till honom: ”Hur har det gått? Berätta för mig.” Han sade: ”Folket har flytt från striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda.”

⁵ David frågade den unge mannen som berättade det för honom: ”Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?” ^6 (C) Den unge mannen som berättade det för honom svarade: ”Jag råkade vara där på berget Gilboa, och där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare ansatte honom. ⁷ När han vände sig om och fick se mig ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. ⁸ Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.^[b]

⁹ Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig^[c], för livet är fortfarande kvar i mig. ¹⁰ Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre.” ¹¹ Då grep David tag i sina kläder och rev sönder^[d] dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. ¹² De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.

¹³ David frågade den unge mannen som hade berättat det för honom: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en amalekit som lever här som främling.” ^14 (D) David sade till honom: ”Hur vågade du räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde^[e]?” ¹⁵ Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: ”Kom hit och hugg ner honom!” Och han stack ner honom så att han dog. ¹⁶ David sade till honom: ”Ditt blod ska komma över ditt eget huvud,^[f] för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde.”

Sorgesång över Saul och Jonatan

¹⁷ David sjöng denna sorgesång över Saul och hans son Jonatan, ^18 (E) och han bestämde att man skulle lära Juda barn ”Bågsången”, som finns nertecknad i ”Den redliges bok”:

De andliga gåvorna

12 När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga. ^2 (A) Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. ^3 (B) Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren^[a]" annat än i kraft av den helige Ande.

^4 (C) Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. ⁵ Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. ⁶ Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.

⁷ Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. ^8 (D) Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. ^9 (E) En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, ^10 (F) en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. ^11 (G) Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.

^12 (H) Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. ^13 (I) I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss^[b].

¹⁴ Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. ¹⁵ Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. ¹⁶ Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. ¹⁷ Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? ¹⁸ Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. ¹⁹ Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?

²⁰ Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. ²¹ Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." ²² Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. ²³ Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, ²⁴ något som våra anständigare delar inte behöver.

Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, ²⁵ för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. ²⁶ Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.

^27 (J) Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. ^28 (K) Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. ²⁹ Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? ³⁰ Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? ^31 (L) Men sträva^[c] efter de nådegåvor som är störst.

Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra:

Herrens härlighet lämnar templet

10 ^(A) Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron. Den syntes över keruberna. ^2 (B) Herren sade till mannen som var klädd i linnekläderna: ”Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden.” Och jag såg honom gå.

^3 (C) Keruberna stod till höger om huset när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. ^4 (D) Men Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till husets tröskel. Huset uppfylldes av molnet och förgården av glansen från Herrens härlighet. ^5 (E) Dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården. Det var som Gud den Alls­mäktiges röst då han talar. ⁶ När han befallde mannen som var klädd i linnekläderna att hämta eld från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen. ⁷ Då räckte en av keruberna ut sin hand mellan de andra keruberna till elden, som brann mellan dem, och tog av elden och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna, och han tog elden och gick ut.

^8 (F) Under kerubernas vingar syntes något som hade formen av en människohand. ^9 (G) Jag fick då se fyra hjul stå invid dem, ett hjul vid var kerub. Hjulen liknade gnistrande krysolit­sten. ¹⁰ Alla fyra såg likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat. ¹¹ När keruberna skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna. De behövde inte vända sig när de gick, för åt det håll huvudet vände sig, gick de and­ra efter, utan att de behövde vända sig när de gick. ^12 (H) Hela deras kropp, deras rygg, deras händer och vingar, ja, till och med deras fyra hjul, var fulla med ögon runt omkring. ¹³ Jag hörde att hjulen kallades hjulverk. ^14 (I) Var och en av keruberna hade fyra ansikten. Det första ansiktet var en kerubs ansikte, det andra en män­niskas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.

^15 (J) Sedan höjde sig keruberna. Det var samma varelser som jag hade sett vid floden Kebar. ^16 (K) När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig inte hjulen ifrån dem. ¹⁷ När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen.

¹⁸ Och Herrens härlighet flyttade sig bort från husets tröskel och stannade över keruberna. ¹⁹ Då såg jag hur keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden, och när de begav sig i väg var hjulen med dem. De stannade vid ingången till östra porten av Herrens hus, och härligheten från Israels Gud vilade över dem. ^20 (L) Det var samma varelser som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kebar, och jag förstod att det var keruber. ²¹ Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder. ^22 (M) Deras ansikten var likadana som de ansikten jag hade sett vid floden Kebar. Så såg de ut och sådana var de. De gick alla rakt fram.

De rikas framgång är kort

49 För körledaren. En psalm av Koras söner.