M’Cheyne Bible Reading Plan

Sauls och hans söners död

31 ^(A) Filisteerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa. ^2 (B) Filisteerna ansatte häftigt Saul och hans söner, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua.

³ När striden hårdnade kring Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. ^4 (C) Han sade till sin väpnare: ”Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de där oomskurna kommer och genomborrar mig och skymfar mig.” Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig på det. ⁵ När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig på sitt svärd och följde honom i döden.

⁶ Saul och hans tre söner, hans väpnare och alla hans män dog på samma dag. ⁷ När israeliterna på andra sidan dalen och på andra sidan Jordan såg att Israels män hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.

⁸ Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna och fann då Saul och hans tre söner där de låg fallna på berget Gilboa. ⁹ De högg av Sauls huvud och tog hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land för att sprida den goda nyheten i sitt avgudahus och bland folket. ¹⁰ De lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp hängde de upp på muren i Bet-Shan.^[a]

¹¹ När invånarna i Jabesh i Gilead^[b] hörde vad filisteerna hade gjort med Saul, ^12 (D) bröt alla vapenföra män upp och gick hela natten. De tog ner Sauls och hans söners kroppar från muren i Bet-Shan och begav sig sedan till Jabesh och brände dem^[c] där. ¹³ Därefter tog de deras ben och begravde dem under tamarisken i Jabesh. Sedan fastade de i sju dagar.

Kvinnan i församlingen

11 ^(A) Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel. ² Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er. ^3 (B) Nu vill jag att ni ska veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. ⁴ Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud.

⁵ Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet,^[a] så vanärar hon sitt huvud. Det är samma sak som att ha håret avrakat. ⁶ För om en kvinna inte har något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig håret. Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret, så bör hon ha något på huvudet.

^7 (C) En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Men kvinnan är mannens ära, ^8 (D) för mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen. ^9 (E) Och mannen skapades inte för kvinnan, utan kvinnan för mannen. ¹⁰ Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet^[b] för änglarnas skull.^[c]

¹¹ Men i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan. ^12 (F) För liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allt kommer från Gud.

¹³ Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet? ¹⁴ Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår ¹⁵ men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja? ^16 (G) Men om någon har lust att strida om detta har vi ingen sådan sed, inte heller Guds församlingar.

Rätt nattvardsfirande

¹⁷ När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,^[d] för era sammankomster är mer till skada än till nytta. ^18 (H) Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen, och till viss del tror jag att det är så. ^19 (I) Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta.

²⁰ Men när ni samlas går det inte att^[e] fira Herrens måltid^[f], ²¹ för när ni äter tar var och en genast för sig av sin egen mat. Den ene är hungrig, den andre berusad. ^22 (J) Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och förödmjukar dem som inget har? Vad ska jag säga till er? Ska jag berömma er? Nej, för det här kan jag inte berömma er.

^23 (K) Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, ²⁴ tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." ²⁵ På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig." ^26 (L) Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

^27 (M) Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. ²⁸ Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. ²⁹ Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. ³⁰ Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. ³¹ Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda. ^32 (N) Men när vi döms fostras vi av Herren, för att inte bli fördömda tillsammans med världen.

³³ Alltså, mina bröder: när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. ³⁴ Om någon är hungrig ska han äta hemma, så att er sammankomst inte blir till en dom för er. Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.

Dom över avgudadyrkarna

9 Jag hörde honom ropa med hög röst: ”Kom hit, ni som ska straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen.” ^2 (A) Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid höften. De kom och ställde sig vid sidan av koppar­altaret^[a].

^3 (B) Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel, och den ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid höften. ^4 (C) Herren sade till honom: ”Gå igenom Jerusalems stad och sätt ett kors^[b] i pannan på dem som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som görs därinne.”

⁵ Till de andra hörde jag honom säga: ”Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! ^6 (D) Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni ska döda för att förgöra, men rör ingen som har korset på sig. Börja vid min helgedom^[c].” Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. ⁷ Han sade till dem: ”Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Dra ut!” Och de drog ut och slog folket i staden.

⁸ När de slog folket blev jag ensam kvar. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade: ”O, Herre Gud! Tänker du förgöra allt som är kvar av Israel när du öser din vrede över Jerusalem?” ^9 (E) Han sade till mig: ”Is­raels och Judas missgärning är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av orätt, för de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte. ^10 (F) Därför ska inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag ska låta deras gärningar komma över deras egna huvuden.”

¹¹ Mannen som var klädd i linne­kläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och med­dela­de: ”Jag har gjort som du befallde mig.”

Kungens heliga stad

48 ^[a]En sång, en psalm av Koras söner.