M’Cheyne Bible Reading Plan

Amnon och Tamar

13 ^(A) Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon^[a] blev förälskad i henne. ² Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne. ^3 (B) Men han hade en vän som hette Jonadab, son till Davids bror Shima. Jonadab var en mycket klok man.

⁴ Han sade nu till honom: ”Varför ser du så tärd ut morgon efter morgon, du kungason? Säg mig vad det är!” Amnon svarade honom: ”Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster^[b].” ⁵ Jonadab sade till honom: ”Lägg dig på din säng och spela sjuk. När din far kommer och besöker dig, säg då till honom: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt henne laga maten inför mina ögon så att jag kan se det och äta den ur hennes hand.”

⁶ Amnon gick och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom och besökte honom sade Amnon till kungen: ”Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor^[c] inför mina ögon, så att jag kan få äta dem ur hennes hand.”

⁷ Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: ”Gå till din bror Amnons hus och laga lite mat åt honom.” ⁸ Då gick Tamar till sin bror Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor inför hans ögon och gräddade kakorna. ⁹ Därefter tog hon pannan och lade upp dem framför honom. Men han ville inte äta. Amnon sade: ”Låt alla gå ut härifrån.” När alla hade gått ¹⁰ sade Amnon till Tamar: ”Kom in med maten hit till kammaren, så att jag får äta ur din hand.” Tamar tog kakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror Amnon. ¹¹ Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, grep han tag i henne och sade: ”Kom och ligg med mig, min syster.” ^12 (C) Men hon svarade honom: ”Nej, min bror, kränk mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte en sådan dårskap! ¹³ Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle ses som en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skulle inte neka dig att få mig.” ¹⁴ Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.

¹⁵ Sedan greps Amnon av ett mycket starkt hat mot henne. Hatet som han kände mot henne var större än kärleken han hade haft till henne. Amnon sade till henne: ”Upp med dig och gå din väg!” ¹⁶ Då sade hon till honom: ”Nej! Att förskjuta mig vore ännu värre än det andra som du har gjort med mig.” Men han ville inte lyssna på henne ¹⁷ utan ropade på den unge man som var hans tjänare och sade: ”Skicka ut den här kvinnan härifrån och regla dörren efter henne!”

¹⁸ Tamar hade en hellång^[d] dräkt på sig, för kungens döttrar bar sådana kåpor så länge de var jungfrur. När tjänaren hade fört ut henne och reglat dörren efter henne, ^19 (D) tog Tamar aska och strödde över sitt huvud och rev sönder den hellånga dräkten som hon hade på sig. Hon lade handen på huvudet^[e] och gick där och ropade i sin nöd. ²⁰ Då sade hennes bror Absalom till henne: ”Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Var nu tyst om det här, min syster. Han är ju din bror. Låt det inte gå dig djupt till sinnes.” Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ensam och övergiven.

²¹ Men kung David fick höra om allt detta och blev mycket upprörd. ²² Och Absalom sade inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont, för Absalom hatade Amnon för att han hade kränkt hans syster Tamar.

Absalom dödar Amnon

²³ Två år därefter hade Absalom fårklippning^[f] i Baal-Hasor^[g], som ligger vid Efraim. Och Absalom bjöd in kungens alla söner. ^24 (E) Absalom gick till kungen och sade: ”Din tjänare ska ha fårklippning. Vill inte kungen och hans tjänare följa med mig dit?” ²⁵ Men kungen svarade Absalom: ”Nej, min son. Vi kan inte gå med allesammans, vi vill inte bli till besvär för dig.” Trots att Absalom bad honom enträget ville kungen inte gå med, utan tog avsked av honom. ²⁶ Då sade Absalom: ”Om inte, kan väl min bror Amnon få gå med oss?” Kungen frågade honom: ”Varför skulle han följa med dig?” ²⁷ Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.

²⁸ Och Absalom befallde sina tjänare: ”Se efter när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag säger till er: Hugg ner Amnon, ska ni döda honom. Var inte rädda, det är jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra.” ²⁹ Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt kungens alla söner upp och red i väg på sina mulåsnor och flydde.

³⁰ Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner kungens alla söner och att inte en enda av dem var kvar. ³¹ Då reste sig kungen och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. ³² Men Jonadab, son till Davids bror Shima, sade: ”Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för det är bara Amnon som är död. Det har skett på Absaloms order och blev bestämt redan den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar. ³³ Min herre kungen ska inte sätta tilltro till ryktet att alla kungens söner är döda. Det är bara Amnon som är död.” ³⁴ Under tiden flydde Absalom.

Men mannen som höll vakt lyfte blicken och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom vid sidan av berget. ³⁵ Då sade Jonadab till kungen: ”Här kommer nu kungens söner. Det var som din tjänare sade.” ³⁶ Just när han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast i gråt. Också kungen och alla hans tjänare grät mycket.

³⁷ Men Absalom hade flytt och begett sig till Talmaj^[h], Ammihurs son, kungen i Geshur. David sörjde sin son varje dag. ³⁸ Sedan Absalom hade flytt och begett sig till Geshur stannade han där i tre år. ³⁹ Detta avhöll kung David från att dra ut mot Absalom, för han hade blivit tröstad i sin sorg över Amnons död.

6 ^(A) Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. ^2 (B) Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.^[a]

Prövningen och glädjen i tjänsten

^3 (C) Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte ska smutskastas. ^4 (D) Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, ⁵ i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, ^6 (E) i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, ^7 (F) med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand^[b], ⁸ i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. Vi kallas villolärare men är sanningssägare, ^9 (G) vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, ^10 (H) vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt.

¹¹ Vi talar öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. ^12 (I) Ni har det inte trångt hos oss, men i era hjärtan är det trångt. ^13 (J) Gör som vi – nu talar jag som till barn – och öppna också ni era hjärtan.

Den levande Gudens tempel

^14 (K) Gå inte som omaka par i ok^[c] med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? ^15 (L) Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar^[d]? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? ^16 (M) Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.^[e]

^17 (N) Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,^{[f] 18} och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige^[g].

Guds löften och Israels upproriskhet

20 ^(A) I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden^[a] kom några av de äldste i Israel för att fråga Herren, och de satte sig ner framför mig.

² Då kom Herrens ord till mig:

³ ”Människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren Gud: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren Gud. ^4 (B) Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar ^5 (C) och säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är Herren er Gud. ^6 (D) På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ^7 (E) Jag sade till dem: Var och en av er ska kasta bort de vidriga ting som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud.

^8 (F) Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga ting som deras ögon fäst sig vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem, mitt i Egypten. ⁹ Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.

¹⁰ Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen. ^11 (G) Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den män­niska som följer dem ska också leva genom dem. ^12 (H) Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.

^13 (I) Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem i öknen för att förgöra dem. ^14 (J) Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli van­ärat inför de folk som sett mig föra ut dem. ^15 (K) Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ¹⁶ Jag gjorde det därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de sina avgudar. ¹⁷ Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.

¹⁸ Jag sade till deras barn i öknen: Ni ska inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar. ^19 (L) Jag är Herren er Gud.

Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. ²⁰ Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren er Gud.

²¹ Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem i öknen. ²² Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut. ^23 (M) Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna, ²⁴ eftersom de inte följde mina föreskrifter utan förakt­ade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar. ^25 (N) Därför gav jag dem också stadgar som inte var goda och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.

^26 (O) Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, för jag ville slå dem med förfäran så att de skulle inse att jag är Herren.

²⁷ Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren Gud: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig. ^28 (P) När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min vrede lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina dryckesoffer. ²⁹ Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd^[b] som ni går till? Än i dag kallar man det ’offerhöjd’.

Dom och upprättelse

³⁰ Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Ska ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar? ^31 (Q) Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren Gud, jag låter mig inte rådfrågas av er. ^32 (R) Förvisso ska inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten. ³³ Så sant jag lever, säger Herren Gud, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag sannerligen regera över er. ^34 (S) Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag föra er ut från folken och samla er från de ­länder dit ni skingrats. ^35 (T) Jag ska föra er in i folkens öken, och där ska jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. ³⁶ Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, ska jag också döma er, säger Herren Gud. ³⁷ Jag ska låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band^[c]. ³⁸ Jag ska rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag ska föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land ska de inte få komma. Ni ska då inse att jag är Herren.

³⁹ Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren Gud: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar. ⁴⁰ För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren Gud, där ska hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där ska jag ta emot dem, där ska jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga.

⁴¹ Som en ljuvlig doft ska jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit skingrade. Jag ska visa mig helig bland er inför hednafolkens ögon. ⁴² Ni ska inse att jag är Herren, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder. ^43 (U) Där ska ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni ska avsky er själva för allt det onda som ni har gjort. ⁴⁴ Ni ska inse att jag är Herren, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren Gud.”

Profetia mot Södern

⁴⁵ Herrens ord kom till mig: ⁴⁶ ”Män­niskobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut. ^47 (V) Säg till sydlandets skog: Hör Herrens ord: Så säger Herren Gud: Jag ska tända en eld i dig, och den ska förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan ska inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr ska bli brända av den. ⁴⁸ Alla människor ska se att jag, Herren, har tänt den. Den ska inte kunna släckas.”

⁴⁹ Jag sade då: ”O, Herre Gud! De säger om mig: Han talar ju i gåtor.”

Tacksamhet och lovsång

66 ^(A) För körledaren. En sång, en psalm.

Önskan om Guds välsignelse

67 För körledaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.