M’Cheyne Bible Reading Plan

David och Siba

16 ^(A) När David hade gått ett stycke från bergstoppen kom Siba, Mefiboshets tjänare, emot honom med ett par packåsnor som bar tvåhundra bröd, hundra russinkakor, hundra fruktkakor och en lägel vin. ² Kungen frågade honom: ”Varför har du med dig detta?” Siba svarade: ”Åsnorna är för kungens familj att rida på, brödet och fruktkakorna för tjänarna att äta och vinet för dem som blir utmattade i öknen att dricka.”

^3 (B) Kungen sade: ”Men var är din herres son?” Siba svarade kungen: ”Han är kvar i Jerusalem, för han tänkte: I dag ska Israels hus ge mig tillbaka min fars rike.” ⁴ Då sade kungen till Siba: ”Allt vad Mefiboshet äger ska vara ditt.” Siba svarade: ”Jag bugar mig till jorden. Låt mig finna nåd inför dina ögon, min herre kung.”

Shimei förbannar David

^5 (C) När kung David hade kommit till Bahurim^[a], kom det ut en man därifrån som var släkt med Sauls hus. Han hette Shimei och var son till Gera. Han kom fram och for ut i förbannelser. ⁶ Han kastade sten på David och alla kung Davids tjänare, trots att allt folket och alla hjältarna omgav kungen både till höger och till vänster. ⁷ Shimei förbannade David och sade: ”Försvinn, försvinn! Du blodsman, du fördärvets man! ⁸ Herren har låtit allt blod från Sauls hus komma tillbaka över dig, du som blev kung i hans ställe. Herren ger nu kungadömet i din son Absaloms hand. Se hur din ondska har drabbat dig, för du är en blodsman.”

^9 (D) Då sade Abishaj, Serujas son, till kungen: ”Varför ska den där döda hunden få förbanna min herre kungen? Låt mig gå bort och hugga huvudet av honom.” ^10 (E) Men kungen sade: ”Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Låt honom förbanna. För om Herren har befallt honom att förbanna David, vem kan då säga: Varför gör du så?” ¹¹ David sade vidare till Abishaj och alla sina tjänare: ”Se, min son som har utgått från mitt eget liv försöker döda mig. Skulle då inte en benjaminit vilja det? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren har befallt honom det. ¹² Kanske ska Herren se till mitt elände så att Herren vänder hans förbannelse i dag till något gott för mig.” ¹³ David fortsatte med sina män på vägen fram medan Shimei gick jämsides med honom längs berget och förbannade och kastade stenar och jord efter honom. ¹⁴ Kungen och allt folket som följde honom kom fram utmattade, och han vilade ut där.

Ahitofels råd

¹⁵ Men Absalom hade kommit till Jerusalem med allt sitt folk, Israels män, och Ahitofel var med honom. ^16 (F) När nu arkiten Hushaj, Davids vän, kom till Absalom ropade Hushaj till honom: ”Leve kungen! Leve kungen!” ¹⁷ Absalom sade till Hushaj: ”Är det så du visar trofasthet mot din vän? Varför har du inte följt med din vän?” ¹⁸ Hushaj svarade Absalom: ”Nej, den som Herren och folket och alla Israels män har utvalt, honom vill jag tillhöra och hos honom vill jag stanna.

¹⁹ Och dessutom, vem skulle jag tjäna om inte hans son? Så som jag tjänat din far vill jag tjäna dig.” ²⁰ Absalom sade till Ahitofel: ”Vad råder du oss att göra?” ^21 (G) Ahitofel sade till Absalom: ”Gå in till din fars bihustrur som han lämnade kvar för att se efter huset. Då får hela Israel höra att du gjort dig förhatlig för din far, och det styrker modet hos alla som är med dig.” ^22 (H) De slog upp ett tält åt Absalom på taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför ögonen på hela Israel.

²³ På den tiden ansågs Ahitofels råd lika mycket värt som om man hade frågat Guds ord. Så högt värdesatte både David och Absalom hans råd.

9 ^(A) Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. ^2 (B) Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma er och berätta att Achaia har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta.

^3 (C) Nu sänder jag ändå bröderna för att vårt beröm av er i denna sak inte ska visa sig vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, som jag redan nämnt. ⁴ Annars får vi – för att inte säga ni – stå där och skämmas när makedonierna som kommer med mig ser att ni är oförberedda trots vårt förtroende för er. ⁵ Därför tyckte jag mig behöva be bröderna resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav^[a].

^6 (D) Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt. ^7 (E) Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare^[b]. ^8 (F) Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt^[c] och kan ge i överflöd till varje gott verk. ⁹ Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet består för evigt.^{[d] 10 (G)} Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, han ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd.

¹¹ Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan. ^12 (H) Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom att många tackar Gud. ¹³ När ni visar er äkthet genom denna hjälp prisar de Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och så godhjärtat delar gemenskapen med dem och med alla. ¹⁴ De kommer också att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. ¹⁵ Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva!

De två äktenskapsbryterskorna

23 Herrens ord kom till mig:

² ”Människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma mor. ^3 (A) De bedrev otukt i Egypten, redan i sin ungdom bedrev de hor. Där kramade man deras bröst och där smektes deras jungfruliga barm. ⁴ Den äldre hette Ohola^[a] och hennes syster Oholiba^[b]. De blev mina och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Sa­maria och Oholiba för Jerusalem.

^5 (B) Men Ohola begick äktenskapsbrott i stället för att hålla sig till mig. Hon fick begär till sina älskare, grannarna assyrierna. ⁶ De kom klädda i purpur, de var ståthållare och furs­tar, alla vackra unga män, ryttare till häst. ⁷ Hon gav sig som hora åt dem, de främsta av Assurs alla söner, och åt alla dem hon upptändes av begär till. Hon orenade sig med alla deras eländiga avgudar. ⁸ Inte heller gav hon upp sin lösaktighet med egyptierna,^[c] som hade fått ligga med henne i hennes ungdom och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat sin otukt på henne.

^9 (C) Därför överlämnade jag henne åt hennes älskare, Assurs söner, som hon var upptänd av begär till. ¹⁰ De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne^[d] själv med svärd. Hon blev ett varnande exempel för andra kvinnor, och de verkställde domen över henne.

^11 (D) Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon ännu mer av begär och gick ännu längre än systern i sin otukt. ^12 (E) Hon fick begär till sina grannar, Assurs söner. De var ju ståthållare och furstar. De kom klädda i präktiga kläder, ryttare till häst, alla vackra unga män. ¹³ Jag såg att också hon orenade sig. Båda gick samma väg.

^14 (F) Men hon drev sin otukt ännu längre. Hon fick se mansbilder inristade i väggen^[e]. Man hade ristat in bilder av kaldeer och målat dem röda. ¹⁵ De var framställda med bälten kring sina höfter och med ståtliga huvudbonader, alla lika kämpar, som Babels söner från Kaldeen.^{[f] 16} Hon blev upptänd av begär till dem så snart hon såg dem och sände bud till dem i Kaldeen. ¹⁷ Babels söner kom då till henne för en kärleksstund och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vände hon sig i avsky bort ifrån dem. ¹⁸ Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin nakenhet, kände jag avsky och vände mig ifrån henne, så som jag hade vänt mig ifrån hennes syster. ^19 (G) Ändå drev hon sitt horeri ännu längre. Hon tänkte på sin ungdoms dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land, ^20 (H) och hon blev på nytt upptänd av begär till sina älskare där, som hade könsorgan som åsnor och sädesflöde som hingstar. ^21 (I) Din håg stod åter till din ungdoms skamlöshet, när egyptierna smekte din barm eftersom du hade så ungdomliga bröst.

^22 (J) Därför, du Oholiba, säger Herren Gud så: Se, jag ska egga upp dina älskare mot dig, dem som du vänt dig ifrån med avsky. Jag ska låta dem komma över dig från alla sidor, ²³ Babels söner och alla kaldeer, folk från Pekod, Shoa och Koa^[g] och alla Assurs söner med dem. De är alla åtråvärda unga män, ståthållare och furstar, kämpar och berömvärda män, alla ryttare till häst. ²⁴ De ska anfalla dig med vapen, vagnar, hjul och skaror av folk. Rustade med skärmar och sköldar och klädda i hjälmar ska de anfalla dig från alla sidor. Jag ska överlämna domen åt dem, och de ska döma dig efter sina lagar. ²⁵ Jag ska låta min svartsjuka gå över dig så att de far fram mot dig i vrede. De ska skära av dig näsa^[h] och öron, och de som blir kvar av dig ska falla för svärd. De ska föra bort dina söner och döttrar, och vad som blir kvar av dig ska förtäras av eld. ²⁶ De ska slita av dig dina kläder och ta ifrån dig dina praktfulla smycken. ²⁷ Så ska jag göra slut på din oanständighet och på din otukt i Egyptens land. Du ska inte mer lyfta din blick till dem och inte mer tänka på Egypten.

²⁸ För så säger Herren Gud: Se, jag ska överlämna dig åt dem som du hatar, åt dem som du har vänt dig bort ifrån med avsky. ^29 (K) Med hat ska de fara fram mot dig och ta ifrån dig allt du har skaffat dig. De ska lämna dig naken och blottad. Din otuktiga blygd ska bli blottad liksom din skamlöshet och din otukt. ³⁰ Detta ska man göra med dig därför att du trolöst förenade dig med hednafolk och orenade dig med deras avgudar. ^31 (L) Du gick på din systers väg. Därför ska jag i din hand sätta samma bägare som hon fick.

³² Så säger Herren Gud:

^35 (N) Därför säger Herren Gud så: Efter­som du har glömt mig och kastat mig bakom din rygg, måste du också bära följderna av din lösaktighet och din otukt.

^36 (O) Herren sade till mig: Människo­barn, vill du döma Ohola och Oho­liba? Tala då om för dem vilka vidrigheter de ägnar sig åt. ^37 (P) För de har begått äktenskapsbrott och deras händer är fläckade av blod. Med sina eländiga avgudar har de begått äktenskapsbrott. Och barnen som de hade fött åt mig lät de gå igenom eld som mat åt avgudarna. ^38 (Q) Dessutom gjorde de mig detta: Samma dag som de orenade min helgedom, vanhelgade de också mina sabbater. ^39 (R) Samma dag som de slaktade sina barn åt avgudarna, gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Sådant har de gjort i mitt hus.

⁴⁰ De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Bud­bärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. ⁴¹ Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja. ⁴² Sorglöst sorl hördes där­inne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckes-­bröder från öknen. Dessa satte arm­band på kvinnornas armar och prakt­fulla kronor på deras huvuden.

⁴³ Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu ska de använda henne som en hora, just henne. ⁴⁴ Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna. ^45 (S) Men rättfärdiga män ska döma dem efter den lag som gäller för horor och sådana som spiller blod, för horor är de, och de har blod på sina händer.

^46 (T) Så säger Herren Gud: Kalla samman en folksamling mot dem och lämna ut dem till misshandel och plundring. ⁴⁷ Folksamlingen ska stena dem och hugga dem i stycken med svärd och dräpa deras söner och döttrar och bränna upp deras hus i eld^[i]. ⁴⁸ Så ska jag göra slut på skamlösheten i landet, och alla kvinnor ska varnas så att de inte ägnar sig åt sådan skamlöshet som ni. ⁴⁹ Man ska låta er skamlöshet komma över er, och ni ska få bära på de synder ni begått med era avgudar. Och ni ska inse att jag är Herren Gud.”

Bön om snar hjälp

70 För körledaren. Av David, till åminnelse.

Bön om hjälp i ålderdomen