M’Cheyne Bible Reading Plan
Sabbatsåret
25 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: 2 (A) Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, ska landet hålla sabbat åt Herren. 3 Sex år ska du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, 4 men under det sjunde året ska landet ha sabbatsvila[a], en Herrens sabbat. Då ska du inte beså din åker och inte beskära din vingård. 5 Det som växer upp av spillsäden efter din skörd ska du inte bärga, och druvorna som växer på dina obeskurna vinstockar ska du inte skörda. Det ska vara ett år av sabbatsvila för landet.
6 Vad landets sabbat ändå ger ska ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. 7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land ska också ha sin föda av all dess avkastning.
Jubelåret
8 Du ska räkna sju årssabbater, det vill säga sju gånger sju år, så att tiden för de sju årssabbaterna blir fyrtionio. 9 (B) Då ska du i sjunde månaden på tionde dagen i månaden låta basunen[b] ljuda med kraftig ton. På försoningsdagen ska ni låta basunen ljuda över hela ert land. 10 (C) Ni ska helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Var och en av er ska då återvända till sin arvedel och var och en av er ska återvända till sin släkt. 11 Ett jubelår ska detta femtionde år vara för er. Då ska ni inte så något, och det som växer upp av spillsäden ska ni inte skörda, och ni ska inte samla in druvorna från era oskurna vinstockar, 12 för det är ett jubelår. Heligt ska det vara för er. Av markens egen avkastning ska ni få er föda.
13 Under ett sådant jubelår ska var och en av er återvända till sin arvedel. 14 Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, ska ni inte göra varandra orätt. 15 Efter antalet år från jubelåret ska du betala din nästa och efter antalet årsgrödor ska han få betalning av dig. 16 Ju fler åren är, desto högre pris ska du betala, och ju färre de är, desto lägre pris ska du betala. Det är ju ett visst antal grödor han säljer till dig. 17 Ni ska inte göra varandra orätt, du ska frukta din Gud, för jag är Herren er Gud.
18 (D) Ni ska följa mina stadgar och mina lagar ska ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet. 19 Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet. 20 Om ni frågar: ”Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller bärga vår gröda?” 21 så ska ni veta att jag ska befalla min välsignelse att komma över er under det sjätte året, så att det ger gröda för tre år. 22 Ännu när ni sår under det åttonde året ska ni ha av den gamla grödan att äta. Ända tills grödan har kommit in på det nionde året ska ni ha gammal säd att äta.
23 (E) När ni säljer jord ska ni inte sälja den för all framtid, för landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. 24 I hela det land ni får till besittning ska ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom. 25 (F) Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, ska hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt. 26 Om någon inte har någon återlösare, men själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för återköp, 27 ska han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala lösen för de återstående åren till den han sålde åt. Han ska så återvända till sin egendom. 28 Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, ska det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret. Men på jubelåret ska det frånträdas, och han ska återvända till sin arvedel.
29 Om någon säljer ett hus i en stad som är omgiven av murar, ska han ha rätt att återlösa det inom ett år efter försäljningen. Hans rätt att återlösa det är då begränsad till viss tid. 30 Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått ska huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det ska då inte frånträdas på jubelåret. 31 Men hus i byar som inte är omgivna av murar ska räknas till landets åkermark. De ska kunna återlösas, och på jubelåret ska de frånträdas.
32 Angående leviternas städer ska leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning. 33 Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom ska det frånträdas på jubelåret, för husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn. 34 (G) Och ett fält som är betesmark utanför någon av deras städer får inte säljas, för det är deras eviga arvedel.
Barmhärtighet mot skuldsatta
35 (H) Om din broder blir fattig och inte kan försörja sig hos dig, ska du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende ska han få leva hos dig. 36 (I) Du ska inte ockra mot honom eller ta ränta, utan du ska frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. 37 Du ska inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, ska du inte låta honom utföra slavarbete. 40 (J) Som en daglönare och en inneboende ska han vara hos dig. Fram till jubelåret ska han tjäna hos dig. 41 Då ska han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han ska återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 De är ju mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De ska inte säljas som man säljer slavar. 43 (K) Och du ska inte härska över dem med hårdhet. Du ska frukta din Gud.
44 Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, ska du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. 45 Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De ska förbli er egendom. 46 Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, ska ingen härska över den andre med hårdhet.
47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 ska han kunna bli friköpt sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans kusin friköpa honom, eller någon annan nära släkting, eller han själv om han klarar det och kan köpa sig fri.
50 Då ska han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för ska uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom ska beräknas till samma värde som en daglönares.[c] 51 Om det ännu är många år kvar, ska han som lösen för sig betala en motsvarande del av det pengabelopp som han köptes för. 52 Om däremot bara några få år återstår till jubelåret, ska han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år.
53 Han ska behandlas som en daglönare som anställs år för år. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten ska han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom, 55 för Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud.
Syndabekännelse och förlåtelse
32 (A) En vishetspsalm[a] av David.
Salig är den som fått
sitt brott förlåtet,
sin synd övertäckt!
2 Salig är den som Herren inte
tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 (B) Så länge jag teg
förtvinade mina ben
och jag stönade dagen lång.
4 (C) Dag och natt var din hand
tung över mig,
min kraft rann bort
som i sommarens torka.[b] Sela
5 (D) Då erkände jag min synd för dig
och dolde inte min skuld.
Jag sade: "Jag vill bekänna
mina brott för Herren" –
då förlät du mig min syndaskuld.
Sela
6 (E) Därför ska alla trogna be till dig
medan du går att finna.
Om väldiga vattenfloder kommer
ska de inte nå dem.
7 (F) Du är mitt beskydd,
du bevarar mig från nöd,
du omger mig
med frälsningens jubel. Sela
Levnadsregler och tänkespråk
8 (A) Vem är som den vise?
Vem kan förklara saker och ting?
Visheten lyser upp
människans ansikte,
det hårda i hennes uppsyn
förvandlas.
2 (B) Jag säger: Följ kungens ord
på grund av den ed
som du gett inför Gud.[a]
3 (C) Var inte snabb att överge honom,
stå inte upp för en ond sak.
Han gör vad han vill,
4 (D) för kungens ord har makt.
Vem kan säga till honom:
”Vad gör du?”
5 Den som håller budet
vill inte veta av något ont.
Den vises hjärta känner tid och sätt[b].
6 (E) För allt finns en tid och ett sätt,
och en människas ondska
vilar tungt på henne.
7 (F) Hon vet ju inte vad som kommer,
vem kan säga henne hur det blir?
8 (G) Ingen människa har makt
över anden[c]
så att hon kan hålla kvar anden,
och ingen har makt
över dödens dag.
I krig kommer ingen undan,
och ondska kan inte rädda
den ogudaktige.
Världens orättvisor
9 (H) Allt detta såg jag, när jag betraktade allt som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka. 10 Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev bortglömda[d] i staden. Också det är förgängligt.
11 (I) Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn i sina hjärtan att göra det onda. 12 (J) Men även om syndaren gör det onda hundra gånger om och får leva länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga eftersom de fruktar Gud, 13 (K) men illa för den orättfärdige. Hans liv förlängs inte som skuggan[e], eftersom han inte fruktar Gud. 14 (L) Förgängligt är det som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också det är förgängligt.
15 (M) Jag prisar glädjen, för det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad[f]. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen.
16 När jag inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som pågår på jorden – varken dag eller natt unnar man sig sömn – 17 (N) då insåg jag att hela Guds verk är sådant att människan inte kan fatta det som sker under solen. För hur mycket människan än strävar och utforskar det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.
En sista förmaning
4 (A) Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 (B) predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. 3 (C) Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. 4 (D) De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.
5 (E) Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
Aposteln inför döden
6 (F) Själv offras jag redan som ett dryckesoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. 7 (G) Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. 8 (H) Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.
Personliga hälsningar
9 (I) Gör allt du kan för att komma till mig snart. 10 (J) Demas har övergett mig, han fick kärlek till den här världen och reste till Tessalonike. Crescens har rest till Galatien[a] och Titus[b] till Dalmatien[c]. 11 (K) Lukas[d] är den ende som är kvar hos mig. Ta med dig Markus[e] hit, han är till god hjälp i min tjänst. 12 Tychikus[f] har jag sänt till Efesos. 13 När du kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpus i Troas. Ta också med böckerna, framför allt pergamentskrifterna[g].
14 (L) Kopparsmeden Alexander[h] har gjort mig mycket ont. Herren ska ge honom efter hans gärningar. 15 Du själv måste också vara på din vakt mot honom, för han har gjort kraftigt motstånd mot vår förkunnelse.
16 När jag försvarade mig[i] första gången var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig. Hoppas det inte tillräknas dem. 17 (M) Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att förkunnelsen genom mig skulle fullföljas och alla folk få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap[j]. 18 (N) Herren ska också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Hans är äran i evigheters evighet. Amen.
19 (O) Hälsa till Prisca och Aquila[k] och Onesiforus familj. 20 (P) Erastus[l] stannade kvar i Korint, men Trofimus[m] lämnade jag i Miletos eftersom han var sjuk. 21 Skynda dig hit före vintern. Eubulus hälsar till dig, även Pudens, Linus[n], Claudia och alla bröderna. 22 Herren vare med din ande. Nåden vare med er.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation