M’Cheyne Bible Reading Plan
Straff för den som bryter mot buden
20 Herren talade till Mose. Han sade: 2 (A) Du ska säga till Israels barn: Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor i Israel ger något av sina barn åt Molok[a], ska han straffas med döden. Folket i landet ska stena honom. 3 Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han gett ett av sina barn åt Molok och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
4 Om folket i landet ser mellan fingrarna med den mannen när han ger ett av sina barn åt Molok och inte dödar honom, 5 så ska jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot hans släkt. Och jag ska utrota honom ur folket tillsammans med alla som följt honom och i trolös avfällighet dyrkat Molok. 6 (B) Om någon vänder sig till andebesvärjare för att i trolös avfällighet hålla sig till dem, ska jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk.
7 (C) Ni ska helga er och vara heliga, för jag är Herren er Gud. 8 (D) Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren som helgar er.
9 (E) Om någon förbannar sin far eller mor[b] ska han straffas med döden. Han har förbannat sin far och sin mor, han bär på blodskuld.
10 (F) Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, ska den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.
11 (G) Om någon ligger med en kvinna som är hans fars hustru[c], blottar han sin fars nakenhet. De ska båda straffas med döden. De bär på blodskuld.
12 (H) Om någon ligger med sin svärdotter, ska de båda straffas med döden. De har begått en avskyvärd handling. De bär på blodskuld.
13 (I) Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna[d], begår de en avskyvärd handling. De ska straffas med döden. De bär på blodskuld.
14 (J) Om någon till hustru tar en kvinna och dessutom hennes mor, så är det en skändlighet. Man ska bränna upp både honom och dem i eld, för att ingen skändlighet ska finnas ibland er.
15 (K) Om en man ligger med ett djur ska han straffas med döden, och djuret ska ni döda.
16 Om en kvinna gör närmande mot något djur för att para sig med det, ska du döda både kvinnan och djuret. De ska straffas med döden. De bär på blodskuld.
17 (L) Om någon tar sin syster till hustru, sin fars dotter eller sin mors dotter och ser hennes nakenhet, och hon ser hans nakenhet, är det en skamlig gärning. De ska utrotas inför sitt folks ögon. Han bär på missgärning, eftersom han har blottat sin systers nakenhet.
18 (M) Om någon ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet, blottar han hennes blodflöde. De ska båda utrotas ur sitt folk.
19 (N) Du ska inte blotta nakenheten hos din mors syster eller din fars syster, för den som gör det blottar en nära släktings nakenhet. De kommer att bära på missgärning. 20 (O) Om någon ligger med sin farbrors hustru blottar han sin farbrors nakenhet. De kommer att bära på missgärning, och de kommer att dö barnlösa. 21 (P) Om någon tar sin brors hustru[e] är det en oren gärning. Han blottar då sin brors nakenhet, och de ska bli barnlösa.
22 (Q) Ni ska hålla alla mina stadgar och lagar och följa dem, för att landet inte ska spy ut er, det land dit jag nu för er så att ni får bo där. 23 Ni ska inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, för just därför att de gjort som de gjort avskyr jag dem. 24 Därför har jag sagt till er: Ni ska ärva deras land, för jag ska ge er det till arvedel, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren er Gud, som har avskilt er från andra folk.
25 (R) Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur och mellan rena och orena fåglar, så att ni inte gör er själva avskyvärda på grund av dessa fyrfotadjur eller fåglar eller kräldjur som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena. 26 (S) Ni ska vara heliga inför mig, för jag, Herren, är helig[f]. Och jag har avskilt er från andra folk för att ni ska tillhöra mig.
27 (T) När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse eller spådom, ska den personen straffas med döden. Han bär på blodskuld och ska stenas.
Bön om ledning och nåd
25 [a]Av David.
Herre, jag lyfter min själ till dig.
2 (A) Min Gud, jag litar på dig.
Låt mig inte behöva skämmas[b],
låt inte mina fiender
triumfera över mig!
3 (B) Nej, ingen som hoppas på dig
ska skämmas.
Skämmas ska de som sviker
utan orsak.
4 (C) Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning och lär mig,
för du är min frälsnings Gud,
på dig hoppas jag alltid.
6 (D) Tänk på din barmhärtighet
och din nåd, Herre,
för de är av evighet.
7 (E) Tänk inte på min ungdoms synder
och brott,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, Herre.
8 (F) Herren är god och rättfärdig,
därför undervisar han syndare
om vägen.
9 (G) Han leder de ödmjuka rätt,
han lär de ödmjuka sin väg.
10 (H) Alla Herrens vägar
är nåd och sanning
för dem som håller hans förbund
och vittnesbörd.
11 För ditt namns skull, Herre,
förlåt min synd,
för den är stor.
12 (I) Den som vördar[c] Herren
undervisar han om vägen
han ska välja.
13 (J) Hans själ ska vila i det goda,
och hans ättlingar ska ärva landet.
14 (K) Herren är förtrolig
med dem som vördar honom,
sitt förbund gör han känt för dem[d].
15 (L) Mina ögon ser alltid
upp till Herren,
för han drar mina fötter ur nätet.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
för jag är ensam och betryckt.
17 Mitt hjärtas ångest är stor.
För mig ut ur min nöd!
18 (M) Se hur plågad och trött jag är,
förlåt mig alla mina synder.
19 (N) Se mina fiender,
de är många och hatar mig
med våldsamt hat.
20 Bevara min själ och rädda mig,
låt mig inte behöva skämmas,
för jag flyr till dig.
21 Låt oskuld och ärlighet bevara mig,
för jag hoppas på dig.
22 Gud, befria Israel
ur all dess nöd.
Allt har sin tid
3 (A) Allt har sin tid,
det finns en tid för
allt som sker under himlen:
2 (B) en tid att födas
och en tid att dö,
en tid att plantera
och en tid att rycka upp
det planterade,
3 en tid att dräpa
och en tid att hela,
en tid att riva ner
och en tid att bygga upp,
4 (C) en tid att gråta
och en tid att skratta,
en tid att sörja
och en tid att dansa,
5 en tid att kasta bort stenar
och en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn
och en tid att avstå från famntag,
6 en tid att söka upp
och en tid att tappa bort,
en tid att förvara
och en tid att kasta bort,
7 (D) en tid att riva sönder
och en tid att sy ihop,
en tid att tiga
och en tid att tala,
8 en tid att älska
och en tid att hata[a]
en tid för krig
och en tid för fred.
9 (E) Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? 10 Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. 11 (F) Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.
12 (G) Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13 (H) Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.
14 (I) Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. 15 (J) Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna[b].
Människans förgänglighet
16 Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. 17 (K) Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. 18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.
19 (L) Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. 20 (M) Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. 21 Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?
22 (N) Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se[c] det som ska ske efter henne?
Förmaningar till olika grupper
5 (A) Var inte hård mot en äldre man. När du förmanar honom, tala som till en far. Förmana yngre män som bröder, 2 äldre kvinnor som möd-rar och yngre kvinnor som systrar i all renhet.
3 Hedra änkor, dem som verkligen är änkor. 4 (B) Men om en änka har barn eller barnbarn, ska dessa först och främst lära sig att visa respekt[a] för sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Detta är rätt inför Gud.
5 (C) Den som verkligen är änka och ensamstående sätter sitt hopp till Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag. 6 (D) Men den som lever för lyx är levande död. 7 Lär dem detta så att ingen kan anklaga dem. 8 (E) Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.
9 (F) Som församlingsänka[b] kan den räknas som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 (G) Hon ska vara känd för goda gärningar: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och använt varje tillfälle att göra gott.
11 Yngre änkor ska du däremot avvisa. När de drivs av begär bort från Kristus vill de gifta sig 12 (H) och drar en dom över sig för att de förnekat sin första tro[c]. 13 (I) Samtidigt lär de sig att vara lata när de går omkring i husen. Och de blir inte bara lata, utan dessutom skvallriga och nyfikna och pratar om sådant som inte passar sig.
14 (J) Jag vill därför att yngre änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem. 15 (K) Några har redan vänt sig bort och börjat följa Satan. 16 Om en troende kvinna har änkor hos sig ska hon ta hand om dem och inte belasta församlingen, så att den kan ta hand om dem som verkligen är änkor.
17 (L) De äldste som sköter sin ledaruppgift väl ska ni anse värda dubbel heder[d], särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. 18 Skriften säger: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar, och: Arbetaren är värd sin lön.[e] 19 (M) Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste om det inte finns två eller tre vittnen. 20 (N) Dem som syndar inför alla ska du tillrättavisa inför alla så att även de andra tar varning.
21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna: ta vara på detta utan förutfattade meningar och utan att handla partiskt. 22 (O) Var inte för snabb med att lägga händerna på någon[f] och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren. 23 Drick inte längre bara vatten, utan använd lite vin för din mage och dina återkommande sjukdomar.
24 (P) Vissa människors synder är uppenbara och får sin dom i förväg, andras synder kommer fram först senare. 25 På samma sätt är de goda gärningarna uppenbara, och de som inte är det kan ändå inte förbli gömda.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation