M’Cheyne Bible Reading Plan
Syndoffer för olika förseelser
5 Om någon hör edsförpliktelsen och kan vittna om något som han själv sett eller på annat sätt fått reda på, men inte berättar det, då syndar han och bär på missgärning. 2 (A) Eller om någon utan att märka det rör vid något orent, antingen den döda kroppen av ett orent vilddjur eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur eller den döda kroppen av något slags orent smådjur, så blir han oren genom det och drar på sig skuld. 3 Eller om han utan att märka det rör vid en människas orenhet, vad det än är som kan orena, och han sedan får veta det, så drar han på sig skuld. 4 Eller om någon utan att märka det tanklöst avlägger en ed med sina läppar – att göra ont eller gott, vad man än i tanklöshet kan styrka med en ed – och han sedan kommer till insikt om vad han gjort, så har han dragit på sig skuld i något av dessa avseenden. 5 Då ska han, när han dragit på sig skuld i något av dessa fall, bekänna den synd han har begått. 6 Som offer för sin synd ska han föra fram åt Herren ett hondjur av småboskapen, antingen ett tacklamm eller en killing, till syndoffer. Och prästen ska bringa försoning för honom för hans synd.
7 Men om han inte har råd med ett sådant djur, ska han som offer för sin synd bära fram åt Herren två turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till brännoffer. 8 (B) Han ska bära fram dem till prästen, som först ska offra den som är avsedd till syndoffer. Han ska vrida huvudet av den invid halsen, men utan att ta bort det, 9 och han ska stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Men resten av blodet ska kramas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. 10 Den andra duvan ska han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. När prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått, får han förlåtelse.
11 Men om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor, ska han som offer för sin synd bära fram en tiondels efa fint mjöl[a] till syndoffer. Men han ska inte hälla någon olja på mjölet eller lägga någon rökelse[b] på det, eftersom det är ett syndoffer. 12 Han ska bära fram det till prästen, och prästen ska ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer. 13 Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, får han förlåtelse. Resten ska tillhöra prästen liksom vid matoffret.
Skuldoffret
14 Herren talade till Mose. Han sade: 15 Om någon av misstag begår en trolös handling genom att undanhålla något som är helgat åt Herren, ska han som skuldoffer föra fram åt Herren en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer i silver, ett visst antal siklar efter helgedomssikelns[c] vikt. 16 Han ska ersätta det han har undanhållit av det helgade och lägga till en femtedel. Detta ska han ge åt prästen, och när prästen bringar försoning för honom genom skuldofferbaggen får han förlåtelse.
17 Om någon syndar utan att veta det och bryter mot något Herrens bud och gör sådant som inte får göras, drar han på sig skuld och bär på missgärning. 18 Han ska som skuldoffer föra fram till prästen en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer. Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått av misstag och utan att veta det får han förlåtelse. 19 Det är ett skuldoffer, eftersom han har dragit på sig skuld inför Herren.
Bön om hjälp mot fiender
3 (A) En psalm av David när han flydde för sin son Absalom[a].
2 (B) Herre, hur många är inte
mina fiender!
Många reser sig mot mig,
3 många säger om min själ:
"Han får ingen frälsning
hos Gud." Sela[b]
4 (C) Men du, Herre, är en sköld
runt omkring mig.
Du är min ära,
du lyfter mitt huvud.
5 (D) Jag ropar högt till Herren,
och han svarar mig
från sitt heliga berg. Sela
6 (E) Jag lade mig ner och somnade,
jag vaknade igen,
för Herren stöder mig.
7 (F) Jag fruktar inte tiotusen man
som omringar mig från alla håll.
8 (G) Res dig, Herre!
Fräls mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på kinden[c],
du krossar de gudlösas tänder.
9 (H) Frälsningen finns hos Herren.
Låt din välsignelse vila
över ditt folk! Sela
Aftonbön i nöd
4 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
min rättfärdighets Gud!
När jag är trängd ger du mig rum.
Förbarma dig över mig
och hör min bön!
3 Höga herrar,
hur länge ska ni kränka
min heder?
Hur länge ska ni älska tomhet
och jaga efter lögn? Sela
4 Ni ska veta hur underbart
Herren tar till sig sin trogne,
Herren hör när jag ropar
till honom.
5 (I) Grips ni av vrede, synda inte!
Tänk efter i era hjärtan på er bädd
och var stilla. Sela
6 (J) Bär fram rätta offer
och lita på Herren.
7 (K) Många säger:
"Vem kan visa oss det goda?"
Låt ditt ansiktes ljus
lysa över oss, Herre!
8 Du har gett mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin
i mängd.
9 (L) I frid kan jag lägga mig ner
och sova[d],
för bara du, Herre,
låter mig bo i trygghet.
20 (A) Vinet hånar,
starka drycker[a] larmar,
ingen som raglar av det är vis.
2 (B) Som ett lejons rytande
är skräcken från en kung,
den som väcker hans vrede
förverkar sitt liv.
3 (C) Heder åt den som avstår från gräl,
dåren söker alltid strid.
4 (D) Den late plöjer inte om hösten,
vid skördetiden söker han
grödan förgäves.
5 (E) Planerna i en mans hjärta
är som djupt vatten,
men en man med förstånd
hämtar upp dem.
6 Många ropar ut sin egen godhet,
men vem finner någon att lita på?
7 (F) Den rättfärdige lever hederligt,
lyckliga är hans barn efter honom.
8 Kungen som sitter på domarsätet
rensar bort allt ont med sin blick.
9 (G) Vem kan säga:
”Jag har bevarat mitt hjärta rent,
jag är fri från synd”?
10 (H) Två slags vikt och två slags mått,
Herren avskyr bådadera.
11 (I) Redan den unge
visar med sina gärningar
om hans liv är rent och rätt.
12 (J) Örat som hör och ögat som ser,
båda har Herren gjort.
13 (K) Älska inte sömn, då blir du fattig.
Håll ögonen öppna,
då får du bröd så det räcker.
14 ”Hutlöst, hutlöst”, säger köparen,
sedan går han sin väg
och skryter över sitt köp.
15 (L) Det finns guld och pärlor i mängd,
men den dyrbaraste skatten
är läppar med kunskap.
17 (N) Bröd man fått genom svek
smakar gott,
men sedan blir munnen full av grus.
18 (O) Planer efter rådslag får framgång,
att föra krig kräver klok ledning.
19 (P) Skvallraren avslöjar hemligheter,
ge dig inte i lag med pratmakare.
20 (Q) Den som förbannar sin far eller mor,
hans lampa ska slockna
i djupaste mörker.
22 (S) Säg inte:
”Jag ska löna ont med ont!”
Vänta på Herren,
han ska hjälpa dig.
23 (T) Herren avskyr två slags vikter,
falsk våg är inte rätt.
24 (U) Av Herren beror en mans steg,
vad vet en människa om sin väg?
25 (V) Det är farligt för en människa
att snabbt helga något
och överväga löftena först efteråt.
26 En vis kung rensar bort de gudlösa,
han kör tröskhjulet[e] över dem.
27 (W) Anden i människan
är en Herrens lykta,
den utforskar varje rum
i hennes inre.
28 (X) Godhet och sanning
skyddar kungen,
genom nåden består hans tron.
29 (Y) De ungas stolthet är deras styrka,
de gamlas ära är deras grå hår.
30 Sår som svider renar från ondska,
slag renar hjärtats inre.
Den gamla och den nya människan
3 (A) Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 (B) Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 (C) Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 (D) När Kristus träder fram, han som är vårt liv[a], då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
5 (E) Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 (F) Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn.[b] 7 (G) Bland dem vandrade också ni en gång, när ni levde i dessa synder.
8 (H) Men nu ska också ni lägga bort allt detta: vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun. 9 (I) Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 (J) och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. 11 (K) Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar[c], skyt[d], slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
12 (L) Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 (M) Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. 14 (N) Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.
15 (O) Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. Och var tacksamma. 16 (P) Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.[e] 17 (Q) Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom.
Det kristna hemmet
18 (R) Ni hustrur, underordna er[f] era män, för så bör det vara i Herren.
19 (S) Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem.
20 (T) Ni barn, lyd era föräldrar i allt, för det är Herrens goda vilja.
21 (U) Ni fäder, reta inte upp era barn så att de tappar modet.
22 (V) Ni tjänare[g], lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare utan med uppriktigt hjärta i vördnad för Herren. 23 (W) Vad ni än gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. 24 Ni vet att det är av Herren ni ska få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar. 25 (X) Den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan partiskhet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation