M’Cheyne Bible Reading Plan
Blodets helighet
17 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Detta är vad Herren har befallt: 3 Om någon av Israels hus slaktar[a] en ko, ett lamm eller en get i eller utanför lägret 4 och inte för fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för att bära fram det som en offergåva åt Herren framför hans tabernakel, ska det tillräknas den mannen som blodskuld. Han har spillt blod, och han ska utrotas ur sitt folk. 5 Därför ska Israels barn komma med sina slaktdjur som de brukar slakta ute på marken, fram till Herren, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och slakta dem där som ett gemenskapsoffer åt Herren.
6 Prästen ska stänka blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet och bränna fettet till en ljuvlig doft för Herren. 7 (A) De ska inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta ska vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.
8 Säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer 9 (B) och inte för fram det till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt Herren, ska den mannen utrotas ur sitt folk. 10 (C) Och om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, ska jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet och utrota honom ur hans folk. 11 (D) För kroppens liv är i blodet, och jag har gett er det för altaret, för att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det. 12 Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er ska äta blod. Främlingen som bor ibland er ska inte heller äta blod.
13 Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor bland dem fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel av det slag som får ätas, ska han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord. 14 (E) För varje kropps liv är dess blod. Därför säger jag till Israels barn: Ni ska inte äta någon kropps blod, för varje kropps liv är dess blod. Var och en som äter det ska utrotas. 15 (F) Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är infödd eller främling, ska tvätta sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till kvällen. Då blir han ren. 16 Om han inte tvättar sina kläder och badar sin kropp, kommer han att bära på skuld.
En bön för Herrens smorde
20 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Må Herren svara dig
på nödens dag,
må Jakobs Guds namn
bevara dig.
3 Må han sända dig hjälp
från helgedomen
och stödja dig från Sion.
4 Må han minnas alla dina offer
och ta emot dina brännoffer
med välbehag. Sela
5 (B) Må han ge dig
vad ditt hjärta önskar[a]
och fullborda alla dina planer.
6 Vi ska jubla över din frälsning
och lyfta baneret
i vår Guds namn.
Må Herren uppfylla
alla dina böner!
7 (C) Nu vet jag att Herren frälser
sin smorde.
Han svarar honom
från sin heliga himmel
med sin högra hands
frälsande storverk.
8 (D) Vissa prisar[b] vagnar
och andra hästar,
men vi prisar
Herren vår Guds namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss och står raka.
10 Herre, fräls!
Må kungen svara oss[c]
när vi ropar.
Herrens hjälp till kungen
21 För körledaren. En psalm av David.
2 (E) Herre, kungen gläds
över din makt,
hur högt jublar han inte
över din frälsning!
3 (F) Du ger honom
vad hans hjärta begär,
du nekar honom inte
vad hans läppar ber om. Sela
4 (G) Du möter honom
med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld
på hans huvud.
5 (H) Han bad dig om liv
och du gav honom det,
långt liv i evigheters evighet.
6 Stor blir hans ära
genom din frälsning,
majestät och härlighet
skänker du honom.
7 (I) Du gör honom till välsignelse
för evigt,
du fyller honom med glädje
inför ditt ansikte,
8 (J) för kungen litar på Herren.
Genom den Högstes nåd
ska han inte vackla.
9 Din hand ska nå alla dina fiender,
din högra hand ska nå
dem som hatar dig.
10 (K) Du ska sätta dem
som i en glödande ugn
när du visar ditt ansikte.
Herren ska sluka dem i sin vrede,
eld ska förtära dem.
11 (L) Du ska utrota deras livsfrukt
från jorden,
deras avkomma
från människors barn,
12 för de ville dra ondska över dig,
de smidde listiga planer
men förmår ingenting.
13 (M) Du ska driva dem tillbaka,
du ska sikta med din båge
mot deras ansikten.
14 Res dig[d], Herre, i din makt!
Vi vill spela och sjunga
om din väldiga kraft.
Lemuels ord
31 Ord av kung Lemuel, det budskap[a] som hans mor förmanade med:
2 Vad ska jag säga dig, min son,
du mitt skötes son,
mina löftens son?
3 (A) Ge inte din kraft[b] åt kvinnor,
styr inte din färd
till dem som är kungars fördärv.
4 (B) Det anstår inte kungar, Lemuel,
det anstår inte kungar
att dricka vin,
inte furstar att söka starka drycker,
5 (C) så att de dricker och glömmer lagen
och vränger rätten
för alla nödens barn.
6 Ge starka drycker
åt den som är döende[c]
och vin åt plågade[d] själar.
7 Låt dem dricka
och glömma sin fattigdom
och sluta tänka på sitt elände.
8 (D) Öppna din mun för den stumme
och försvara alla värnlösa.
9 (E) Öppna din mun och döm rättfärdigt,
skaffa den svage
och fattige rätt.
Hyllning till en driftig hustru[e]
10 (F) Vem kan finna
en driftig[f] hustru?
Långt mer än pärlor är hon värd.
11 (G) Hennes mans hjärta litar på henne
och han saknar ingenting.
12 (H) Hon gör honom gott, aldrig ont,
i alla sina livsdagar.
13 Omsorg har hon om ull och lin[g],
och hennes händer
arbetar med lust.
14 Hon är som köpmannens skepp,
hon hämtar sin mat fjärran ifrån.
15 När det ännu är natt går hon upp
och sätter fram mat åt familjen,
portioner[h] åt tjänarinnorna.
16 Hon har planer på en åker
och köper den,
hon planterar en vingård
med vad hennes händer tjänat.
17 Hon fäster ivrigt upp sina kläder[i]
och går till verket
med starka armar.
18 Hon märker
att hennes arbete går bra,
hennes lampa släcks inte
om natten.
19 Hon sträcker händerna
mot spinnrocken,
och fingrarna fattar om sländan.
20 För den betryckte
öppnar hon sin hand,
hon räcker ut sina armar
mot den fattige.
21 Hon oroar sig inte för sin familj
när vintern kommer,
för alla i huset är klädda
i scharlakansröd[j] ull.
22 Täcken gör hon åt sig,
hon är klädd i finaste linne
och purpur[k].
23 Hennes man är känd
i stadens portar
där han sitter bland landets äldste.
24 (I) Linneskjortor gör hon och säljer,
köpmännen förser hon
med bälten.
25 Kraft och värdighet
är hennes klädnad,
och hon ler mot dagen som kommer.
26 Hon öppnar sin mun med vishet
och har vänlig förmaning[l]
på sin tunga.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hem
och äter inte lättjans bröd.
28 Hennes barn står upp
och lovordar henne,
och hennes man berömmer henne:
29 ”Många kvinnor har gjort storverk,
men du överträffar dem alla.”
30 Charm är bedräglig
och skönhet förgänglig,
men prisas ska den kvinna
som vördar Herren.
31 Låt henne få njuta frukten
av sitt arbete,
och må hennes gärningar
prisa henne i portarna.
Föreskrifter för gudstjänsten
2 (A) Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 (B) för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. 3 (C) Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, 4 (D) som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.
5 (E) Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, 6 (F) som gav sig själv till lösen för alla. Detta vittnesbörd skulle frambäras när tiden var inne, 7 (G) och för detta är jag satt till förkunnare[a] och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – en hedningarnas lärare i tron och sanningen.
8 (H) Jag vill nu att männen på varje plats ska be med heliga, lyfta händer[b], utan vrede och diskuterande. 9 (I) På samma sätt ska kvinnorna smycka sig med anständig klädsel, med blygsamhet och gott omdöme, inte med håruppsättningar och guld eller pärlor eller dyra kläder, 10 utan så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan: med goda gärningar.
11 (J) En kvinna ska i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon ska vara i stillhet, 13 (K) eftersom Adam skapades först och sedan Eva.[c] 14 (L) Och det var inte Adam som blev förledd, utan kvinnan blev förledd och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon ska bli frälst under det att hon föder barn[d], om hon fortsätter[e] att leva anständigt i tro, kärlek och helgelse.Det är ett ord att lita på.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation