M’Cheyne Bible Reading Plan
Arons och hans söners prästvigning
8 Herren talade till Mose. Han sade: 2 (A) ”För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan[a] samt syndoffertjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden. 3 Samla sedan hela församlingen vid ingången till uppenbarelsetältet.” 4 Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och församlingen samlades vid uppenbarelsetältets ingång. 5 Och Mose sade till församlingen: ”Detta är vad Herren har befallt mig att göra.”
6 Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. 7 (B) Och han satte tunikan på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden[b] med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom. 8 (C) Han satte på honom bröstskölden och lade in urim och tummim[c] i skölden. 9 Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som Herren hade befallt Mose. 10 (D) Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt som fanns i det och helgade det. 11 Han stänkte oljan sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och karet med dess fotställning för att helga dem. 12 Han hällde en del av smörjelseoljan på Arons huvud och smorde honom[d] för att helga honom. 13 Och Mose förde fram Arons söner och satte på dem tunikor, spände på dem bälten och band på dem huvor, så som Herren hade befallt Mose.
14 (E) Mose förde fram syndoffertjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndoffertjurens huvud. 15 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger runt omkring på altarets horn och renade altaret. Men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret och helgade det för att bringa försoning för det. 16 Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett, och Mose brände det på altaret. 17 Men resten av tjuren, hud och kött och orenhet, brände han upp i eld utanför lägret, så som Herren hade befallt honom.
18 (F) Och han förde fram brännofferbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. 19 Sedan slaktades den och Mose stänkte blodet runt omkring på altaret. 20 Han styckade baggens kropp och brände huvudet och styckena och istret. 21 Inälvorna och benen tvättade han i vatten. Sedan brände Mose hela baggen på altaret. Det var ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.
22 (G) Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade händerna på baggens huvud. 23 Sedan slaktades den och Mose tog av blodet och strök på Arons högra örsnibb, tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot. 24 Han förde fram Arons söner och Mose strök något av blodet på deras högra örsnibb, tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot. Men resten av blodet stänkte Mose runt omkring på altaret.
25 Sedan tog han fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket. 26 Och ur korgen med de osyrade bröden som stod inför Herrens ansikte tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade dem på fettstyckena och det högra lårstycket. 27 Allt detta lade han i händerna på Aron och hans söner, och de lyfte det som ett lyftoffer inför Herrens ansikte.
28 Sedan tog Mose det ur deras händer och brände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett prästvigningsoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. 29 Och Mose tog bringan – den var Moses del av prästvigningsoffrets bagge – och lyfte den som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose.
30 (H) Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder, på hans söner och hans söners kläder. Så helgade han Aron och hans kläder, hans söner och hans söners kläder. 31 Sedan sade Mose till Aron och hans söner: ”Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och där ska ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har befallt: Aron och hans söner ska äta det. 32 Men det som blir kvar av köttet eller av brödet ska ni bränna upp i eld.
33 Under sju dagar[e] ska ni inte lämna uppenbarelsetältets ingång, inte förrän era prästvigningsdagar är över, för er prästvigning ska vara i sju dagar. 34 Herren har befallt att så som det har gått till i dag ska det också ske i fortsättningen, för att försoning ska bringas för er. 35 Vid ingången till uppenbarelsetältet ska ni stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och ni ska iaktta vad Herren har befallt er att iaktta för att ni inte ska dö. Detta har jag fått befallning om.”
36 Och Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.
Tacksamhet för seger över fiender
9 [a]För körledaren, till "Sonens död".[b] En psalm av David.
2 (A) Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
3 Jag vill glädja mig och jubla i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender viker tillbaka,
de faller och förgås
inför ditt ansikte,
5 (B) för du har hävdat min rätt
och fört min talan.
Du sitter på din tron
som en rättfärdig domare.
6 (C) Du har straffat hedningarna
och förgjort de gudlösa,
utplånat deras namn
för alltid och för evigt.
7 (D) Fienden är borta,
utrotad för alltid.
Du har ödelagt deras städer,
minnet av dem är utplånat.
8 (E) Herren regerar för evigt,
han har rest sin tron till dom.
9 (F) Han ska döma världen
med rättfärdighet,
hålla dom bland folken
med rättvisa.
10 (G) Herren är en borg
för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
11 De som känner ditt namn
litar på dig,
för du överger inte dem
som söker dig, Herre.
12 (H) Lovsjung Herren som bor i Sion,
förkunna hans gärningar
bland folken,
13 (I) för han som straffar blodsdåd
kommer ihåg dem,
han glömmer inte
de svagas rop.
14 (J) Förbarma dig över mig, Herre!
Se hur jag plågas
av dem som hatar mig,
du som lyfter mig
från dödens portar
15 för att förkunna allt ditt lov
och jubla över din frälsning
i dottern Sions portar.
16 (K) Hedningarna sjönk
i den grav som de grävde,
deras fot fastnade
i nätet de lade ut.
17 (L) Herren har gjort sig känd,
han har skipat rätt.
Den gudlöse snärjs
av sin egen gärning.
Higgajón[c], Sela
18 De gudlösa ska vika tillbaka
ner i dödsriket,
alla hedningar som glömmer Gud.
19 (M) Men den fattige ska inte
vara glömd för alltid,
de svagas hopp ska inte
försvinna för evigt.
23 När du sitter till bords
med en härskare,
tänk på vem du har framför dig.
2 Sätt kniven mot din strupe
om du är alltför hungrig.
3 Var inte lysten
efter hans läckerheter,
det kan vara bedräglig mat.
4 (A) Slit inte ut dig för att bli rik,
var klok nog att avstå.
5 När du fäster blicken på rikedomen
är den borta,
för den får vingar och flyger
som örnen mot himlen.
6 Ät inte den missunnsammes[a] bröd,
var inte lysten
efter hans läckerheter,
7 för han handlar
efter sina själviska beräkningar.[b]
”Ät och drick” säger han till dig,
men menar det inte.
8 Den bit du ätit får du spy upp,
och dina vänliga ord är förspillda.
9 (B) Tala inte för en dåres öron,
han föraktar dina kloka ord.
10 (C) Flytta inte en gammal gränssten
och gör inte intrång
på de faderlösas åkrar,
11 (D) för deras återlösare[c] är stark.
Han ska föra deras talan mot dig.
12 (E) Öppna ditt hjärta för tillrättavisning
och dina öron för kunskapens ord.
13 (F) Låt inte pojken vara utan fostran,
slår du honom med riset
kommer han inte att dö.
14 När du slår honom med riset
räddar du hans själ
från dödsriket.
15 (G) Min son, om ditt hjärta blir vist
gläder sig också mitt hjärta.
16 Det jublar i mitt innersta
när dina läppar talar det rätta.
17 (H) Låt inte ditt hjärta
avundas syndare,
utan sträva alltid efter
vördnad för Herren.
18 (I) Förvisso har du då en framtid,
och ditt hopp blir inte om intet.
19 (J) Hör, min son, och bli vis,
och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20 (K) Umgås inte med drinkare
eller med dem som frossar i kött,
21 (L) för drinkare och frossare
blir fattiga
och dåsighet ger trasiga kläder.
22 (M) Lyssna till din far som gett dig livet
och förakta inte din mor
när hon blir gammal.
23 Skaffa dig sanning och sälj den inte,
skaffa dig vishet,
fostran och insikt.
24 (N) Den rättfärdiges far får jubla,
en vis son skänker glädje.
25 Låt din far och mor vara glada,
låt henne som fött dig
få fröjda sig.
26 Min son, ge mig ditt hjärta
och låt mina vägar behaga dig.
27 (O) För den prostituerade
är en djup grop,
den främmande kvinnan
en trång brunn.
28 (P) Som en rövare ligger hon på lur,
hon förökar de trolösas skara
bland människorna.
29 Vem ropar ”ack”, vem ropar ”ve”?
Vem grälar, vem klagar?
Vem har onödiga sår,
vem har dimmiga ögon?
30 (Q) De som stannar länge vid vinet,
de som går och prövar
kryddat vin.
31 (R) Se inte på vinet,
att det är så rött,
att det glänser så i bägaren
och rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en orm
och hugger[d] som en giftorm.
33 Då får dina ögon
se märkliga syner
och ditt hjärta talar galenskaper.
34 Det blir som att du ligger
mitt ute på havet
eller i toppen av en mast.
35 ”De slog mig,
men det gjorde inte ont.
De gav mig stryk,
men jag kände inget.
När ska jag vakna?
Jag vill få tag i mer!”
Apostelns tjänst i Tessalonike
2 (A) Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. 2 (B) Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi[a]. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. 3 (C) Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. 4 (D) Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.
5 (E) Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. 6 (F) Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, 7 (G) även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk[b]. I stället uppträdde vi kärleksfullt[c] bland er. Som när en mor[d] sköter om sina barn 8 (H) ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.
9 (I) Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, 12 (J) och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar[e] er till sitt rike och sin härlighet.
13 (K) Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. 14 (L) Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna[f], 15 (M) som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 (N) när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått.[g] Men vredesdomen har till slut kommit över dem.
Längtan att besöka tessalonikerna
17 (O) Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss.[h] 19 (P) Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation