M’Cheyne Bible Reading Plan
Orena flytningar hos en man
15 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 2 Säg till Israels barn: 3 Om någon får flytning från sin kropp är hans flytning oren. Detta är vad som gäller om hans orenhet så länge flytningen pågår: Vare sig hans kropp avsöndrar flytningen eller stänger sig för flytningen är han oren.
4 Allt som den sjuke ligger på blir orent, och allt som han sitter på blir orent. 5 Den som rör vid något som han legat på ska tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
6 Den som sätter sig på något som den sjuke suttit på ska tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 7 Den som rör vid den sjukes kropp ska tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 8 Om den sjuke spottar på någon som är ren, ska denne tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 9 Varje sadel som den sjuke sitter på när han rider blir oren. 10 Var och en som rör vid något vad det än är som har legat under honom ska vara oren ända till kvällen, och den som bär bort något sådant ska tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 11 Var och en som den sjuke rör vid utan att ha sköljt sina händer i vatten ska tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
12 Ett lerkärl som den sjuke rör vid ska slås sönder, och varje träkärl ska sköljas i vatten.
13 När den som har flytning blir fri från sin flytning, ska han räkna sju dagar för att förklaras ren. Därefter ska han tvätta sina kläder och bada sin kropp i rinnande vatten. Då blir han ren.
14 På åttonde dagen ska han ta två turturduvor eller två unga duvor och komma inför Herrens ansikte, till uppenbarelsetältets ingång, och han ska ge dem åt prästen. 15 Och prästen ska offra dem, den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. Så ska prästen bringa försoning för honom inför Herrens ansikte till rening från hans flytning.
16 Om en man har haft sädesuttömning, ska han bada hela sin kropp i vatten och vara oren ända till kvällen. 17 Alla kläder och allt av skinn som sädesuttömningen kommit på ska tvättas i vatten och vara orent ända till kvällen. 18 När en man har legat med en kvinna och sädesuttömning har skett, ska de båda bada i vatten och vara orena ända till kvällen.
Orena flytningar hos en kvinna
19 (A) När en kvinna har sin flytning och det kommer blod från hennes kropp, ska hon vara oren i sju dagar. Var och en som rör vid henne ska vara oren ända till kvällen.
20 Allt som hon ligger på under sin månadsrening blir orent, och allt som hon sitter på blir orent. 21 Var och en som rör vid det som hon legat på ska tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 22 Var och en som rör vid något som hon suttit på ska tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 23 Om någon sak läggs på det som hon har legat eller suttit på och någon sedan rör vid det, ska han vara oren ända till kvällen. 24 Om en man ligger med henne och något av hennes månadsblödning kommer på honom, ska han vara oren i sju dagar, och allt som han ligger på blir orent.
25 Om en kvinna har blödningar under en längre tid[a], utan att det är hennes månadsrening, eller om hon har blödningar utöver tiden för sin månadsrening, ska samma regler gälla för henne som under tiden för hennes månadsrening. Hon är oren. 26 Allt som hon ligger på så länge hennes blödningar varar ska behandlas som det hon ligger på under sin månadsrening, och allt som hon sitter på blir orent liksom under hennes månadsrening. 27 Och var och en som rör vid något av det blir oren. Han ska tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
28 När hon blir ren från blödningen ska hon räkna sju dagar, och sedan är hon ren. 29 På åttonde dagen ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor och bära dem till prästen, till uppenbarelsetältets ingång. 30 Prästen ska offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. Så ska prästen bringa försoning för henne inför Herrens ansikte till rening från hennes orena blödning.
31 (B) Ni ska skilja Israels barn från deras orenhet, så att de inte måste dö i sin orenhet, om de orenar mitt tabernakel som står mitt ibland dem.
32 Detta är lagen om den som har flytning och om den som har sädesuttömning så att han därigenom blir oren, 33 och om den kvinna som har sin månadsrening och om den man eller kvinna som har någon flytning, samt om en man som ligger med en oren kvinna.
Kungens tack för räddning och seger
18 (A) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender[a] och ur Sauls våld. 2 (B) Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 (C) Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn[b],
mitt värn!
4 (D) Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (E) Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
7 (F) I min nöd åkallade jag Herren,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel
hörde han min röst,
mitt rop till honom
nådde hans öron.
8 (G) Då skakade jorden och bävade,
bergens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande
vrede.
9 (H) Rök steg ur hans näsa
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
10 Han sänkte himlen och steg ner
med mörka moln under sina fötter,
11 (I) han red på keruben och flög,
han svävade fram
på vindens vingar.
12 (J) Han gjorde mörker till sitt skydd,
till sin hydda runt omkring honom:
mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
bröt molnen fram
med hagel och glödande kol.
14 (K) Herren dundrade i himlen,
den Högste höjde sin röst
med hagel och glödande kol[c].
15 (L) Han sköt sina pilar
och skingrade dem,
blixtar i mängd och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17 (M) Han räckte sin hand från höjden
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
18 (N) Han räddade mig
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
19 (O) De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 (P) Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit
från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 (Q) Jag har varit fullkomlig
inför honom
och aktat mig för synd.
25 (R) Därför har Herren lönat mig
efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 (S) Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 (T) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
29 (U) Du låter min lampa brinna klart,
Herren min Gud
lyser upp mitt mörker.
30 (V) Med dig slår jag ner en armé[d],
med min Gud stormar jag murar.
31 (W) Guds väg är fullkomlig,
Herrens ord är rent.
Han är en sköld
för alla som flyr till honom.
32 (X) Vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 (Y) Gud, du rustar mig med kraft
och gör min väg fullkomlig,
34 du gör mina fötter
som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 (Z) Du lär mina händer att strida,
mina armar att spänna
kopparbågen.
36 (AA) Du ger mig din frälsnings sköld,
din högra hand
stöder mig.
Din ödmjukhet gör mig stor.
37 (AB) Du gör plats för mina steg
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
jag vände inte
förrän jag gjort slut på dem.
39 (AC) Jag krossade dem
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten
för mig,
dem som hatade mig
förintade jag.
42 (AD) De ropade,
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem
till stoft för vinden,
jag slängde ut[e] dem
som smuts på gatan.
44 (AE) Du räddade mig
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
45 (AF) Så snart de hörde om mig
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (AG) Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 (AH) Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,[f]
51 (AI) för du ger stora segrar
till din kung
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt[g]
till evig tid.
29 (A) Den som får mycket
tillrättavisning
men förblir hårdnackad
ska krossas plötsligt utan räddning.
3 (C) Den som älskar vishet gläder sin far,
den som umgås med prostituerade
förstör vad han äger.
5 (E) Den som smickrar sin nästa
lägger ut ett nät för hans fötter.
6 (F) En ond människa snärjs av sin synd,
men den rättfärdige
kan jubla och vara glad.
7 (G) Den rättfärdige känner
de fattigas sak,
den gudlöse visar
ingen förståelse.
8 (H) Hånare uppviglar staden,
de visa stillar vreden.
9 (I) När en vis man går till rätta
med en dåre,
blir dåren arg eller skrattar
och det blir ingen ro.
10 De blodtörstiga hatar den hederlige,
men de ärliga skyddar hans liv.
12 Den furste som lyssnar
till lögnaktigt tal
får bara gudlösa tjänare.
14 (L) Den kung som dömer de fattiga rätt,
hans tron ska bestå för alltid.
15 (M) Ris och tillrättavisning ger vishet,
men ett ouppfostrat barn
drar skam över sin mor.
16 (N) När de gudlösa blir fler,
frodas synden,
men de rättfärdiga
ska se deras fall.
17 (O) Fostra din son, så ger han dig ro
och ljuvlig lycka åt din själ.
18 (P) Utan uppenbarelsen
går folket vilse,
lycklig är den som tar vara
på Guds undervisning.
19 Ord fostrar ingen tjänare,
han förstår men fogar sig inte.
20 (Q) Ser du en man som talar förhastat?
Det är mer hopp om dåren
än om honom.
21 Om man skämmer bort sin tjänare
från hans ungdom
blir han till sist oregerlig[e].
22 (R) En argsint man skapar gräl,
den hetlevrade förgår sig ofta.
23 (S) En människas högmod
förödmjukar henne,
men den ödmjuke vinner ära.
25 (U) Människofruktan blir en snara,
men den som förtröstar på Herren
blir beskyddad.
26 Många söker en furstes ynnest,
men av Herren får var och en
sin rätt.
27 (V) De rättfärdiga avskyr
den som gör orätt,
de gudlösa avskyr
den som lever rätt.
Be och arbeta
3 (A) För övrigt, bröder, be för oss. Be att Herrens ord ska spridas snabbt och bli ärat liksom hos er, 2 (B) och att vi blir räddade från fientliga och onda människor. Alla har ju inte tron.
3 (C) Men Herren är trofast. Han ska styrka er och skydda er från den onde[a]. 4 (D) I Herren har vi förtroende för er att ni gör och kommer att göra det vi föreskriver er. 5 Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet.
6 (E) Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oansvarigt och inte följer den undervisning som de fått av oss.[b] 7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oansvarigt hos er, 8 (F) vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last. 9 (G) Inte så att vi inte hade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 (H) När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.
11 Men vi hör att vissa bland er lever oansvarigt. De arbetar inte utan gör allt möjligt annat. 12 (I) Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.
13 (J) Och ni, bröder, tröttna inte på att göra det som är gott. 14 (K) Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och umgås inte med honom så att han får skämmas. 15 (L) Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.
Sluthälsning
16 (M) Må han som är fridens Herre alltid och på alla sätt ge er sin frid. Herren vare med er alla.
17 (N) Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag. 18 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er al[c]la.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation