M’Cheyne Bible Reading Plan
Drottningen av Saba besöker Salomo
9 (A) När drottningen av Saba[a] fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta. 2 Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för Salomo, utan han kunde ge henne svar på allt.
3 När drottningen av Saba såg Salomos vishet och såg huset han hade byggt, 4 rätterna på hans bord och hur hans tjänare satt där och hur de som betjänade honom skötte sina sysslor och hur de var klädda, och hans hovmän och hur de var klädda, och när hon såg trappan på vilken han gick upp till Herrens hus, då blev hon utom sig av förundran. 5 Och hon sade till kungen: ”Så var det då sant, det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet! 6 Jag trodde inte vad man sade förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört. 7 Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och höra din vishet. 8 (B) Välsignad är Herren din Gud som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara kung inför Herren din Gud! Eftersom din Gud älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till kung över dem, för att du ska skipa lag och rätt.”
9 Hon gav kungen hundratjugo talenter[b] guld samt väldoftande kryddor i stor mängd samt dyrbara stenar. Väldoftande kryddor av det slag som drottningen av Saba gav åt kung Salomo har aldrig mer funnits. 10 (C) När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir, förde de också hem algumträ[c] och dyrbara stenar. 11 Av algumträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungapalatset, samt harpor och lyror för sångarna. Sådant hade man aldrig tidigare sett i Juda land.
12 Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade och begärde, förutom gengåvor för det som hon hade fört med sig till kungen. Sedan vände hon om och reste hem med sina tjänare till sitt land igen.
Kung Salomos rikedom och storhet
13 Det guld som årligen kom in till Salomo vägde sexhundrasextiosex talenter[d], 14 förutom det som kringresande handelsmän och andra köpmän förde in. Också Arabiens alla kungar och ståthållarna i landet förde guld och silver till Salomo. 15 (D) Kung Salomo lät göra tvåhundra stora sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld sexhundra siklar uthamrat guld 16 samt trehundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld trehundra siklar[e] guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.[f] 17 Dessutom lät kungen göra en stor tron av elfenben och överdrog den med rent guld. 18 Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och två lejon stod utmed armstöden, 19 och tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant hade aldrig tillverkats i något annat rike.
20 Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Silver ansågs inte vara något värt på Salomos tid. 21 Kungen hade skepp som gick till Tarshish med Hurams folk, och en gång vart tredje år kom Tarshishskeppen[g] hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.
22 Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden[h], både i rikedom och i vishet. 23 Alla kungar på jorden kom för att besöka Salomo och höra den vishet som Gud hade lagt ner i hans hjärta. 24 Var och en av dem förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.
25 (E) Salomo hade 4 000 stallplatser för hästar med vagnar och 12 000 ridhästar, som han inrymde dels i vagnstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. 26 (F) Han härskade över alla kungarna från floden[i] till filisternas land och vidare ner till Egyptens gräns. 27 (G) Kungen styrde så att silver blev lika vanligt i Jerusalem som sten och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. 28 Och hästar fördes in till Salomo från Egypten och från alla andra länder.
Salomo dör
29 (H) Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i shiloniten Ahias profetia och i siaren Iddos[j] syner om Jerobeam, Nebats son.
30 Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år.[k] 31 Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i hans far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
Hälsning
1 (A) Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror. Till dem som är kallade och älskade i Gud Fadern och bevarade i Jesus Kristus[a]. 2 (B) Barmhärtighet, frid och kärlek vare med er i allt rikare mått.
Maning till kamp för tron
3 (C) Mina älskade, trots[b] min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 4 (D) Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.
Varning för falska lärare
5 (E) Även om ni redan känner till allt, vill jag påminna er om hur Herren[c] först frälste sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde. 6 (F) Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 (G) Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.
8 (H) Ändå skändar dessa drömmare på samma sätt sin kropp. De föraktar Herren[d] och hånar höga makter. 9 (I) Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon hånfull dom över honom utan sade: "Må Herren straffa dig." 10 (J) Dessa däremot hånar vad de inte känner till, och vad de likt oförnuftiga djur förstår av naturen, det fördärvar de sig själva med.
11 (K) Ve dem! De har gått in på Kains väg,[e] de har kastat sig ut i Bileams villfarelse[f] mot betalning, de har gjort uppror som Kora[g] och gått under. 12 (L) De är skamfläckar[h] vid era kärleksmåltider där de utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig[i]. De är moln utan regn[j] som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt när hösten är inne, dubbelt döda och uppryckta med rötterna. 13 (M) De är vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter, de är irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt.
14 (N) Henok,[k] i det sjunde släktledet efter Adam, profeterade om dem: "Se, Herren kommer med sina tusentals heliga 15 (O) för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom." 16 (P) De klagar missnöjt över sitt öde och följer sina begär, de är stora i orden och smickrar dem som de har nytta av.
I väntan på Kristi ankomst
17 (Q) Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. 18 (R) De sade till er: "I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär."[l] 19 (S) Det är sådana som skapar splittring, oandliga människor som inte har Anden.
20 (T) Men ni, mina älskade, ska bygga upp er själva[m] på[n] er allra heligaste tro och be i den helige Ande. 21 (U) Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv. 22 Mot dem som tvivlar ska ni vara barmhärtiga, 23 (V) andra ska ni rädda genom att rycka dem ur elden. Och andra ska ni vara barmhärtiga mot, fast med fruktan så att ni avskyr till och med deras kläder som är nersmutsade av köttet.
Lovprisning
24 (W) Han som har makt att bevara er från fall och föra fram er fläckfria och jublande inför sin härlighet – 25 (X) den ende Guden, vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör ära, majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen.
1 Detta är Herrens ord som kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia[a], när Josia[b], Amons son, var kung i Juda.
Herrens stora vredesdag
2 (A) Jag ska sopa bort allt
från jordens yta, säger Herren.
3 (B) Jag ska sopa bort människor
och djur,
jag ska sopa bort himlens fåglar
och havets fiskar,
och dem som förleder
tillsammans med
de ogudaktiga.
Jag ska utrota människorna
från jordens yta,
säger Herren.
4 (C) Jag ska sträcka ut handen mot Juda
och mot alla som bor i Jerusalem.
Jag ska utrota från denna plats
vad som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn
tillsammans med prästerna,
5 (D) dem som tillber himlens här på taken
och dem som tillber och svär
vid Herren
men också svär vid Malkam[c],
6 dem som vikit bort från Herren
och varken har sökt Herren
eller frågat efter honom.
7 (E) Var stilla inför Herren Gud,
för Herrens dag är nära.
Herren har förberett ett slaktoffer,
han har helgat dem
han har inbjudit.
8 (F) Och det ska ske
på dagen för Herrens slaktoffer
att jag ska straffa furstarna
och kungasönerna
och alla som klär sig
i utländska kläder[d].
9 På den dagen ska jag straffa
alla som hoppar över tröskeln[e],
dem som fyller sin herres hus
med våld och svek.
10 (G) Och det ska ske på den dagen,
säger Herren,
att sorgerop hörs från Fiskporten
och jämmer från Nya staden
och ett mäktigt dån från höjderna.
11 Jämra er,
ni som bor i Mortelkvarteret,
för det är slut med hela skaran
av köpmän,
alla som handlar med silver
utrotas.
12 (H) Och det ska ske på den tiden
att jag söker igenom Jerusalem
med lyktor
och straffar dem som sitter där
i lugn och ro[f]
och säger i sina hjärtan:
”Inte gör Herren något gott
och inte gör han något ont.”
13 (I) Och det ska ske
att deras ägodelar
lämnas till plundring
och deras hus läggs öde.
De ska bygga hus
men inte få bo i dem,
de ska plantera vingårdar
men inte få dricka vinet från dem.
Herrens stora dag
14 (J) Herrens stora dag är nära,
nära och kommer med hast.
Hör, det är Herrens dag!
Då ropar hjältarna i ångest.
15 (K) Den dagen är en vredens dag,
en dag av ångest och nöd,
en dag av ödeläggelse
och förödelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dis,
16 en dag då hornstöt och härskri höjs
mot de befästa städerna
och de höga murtornen.
17 Då ska jag ge människorna
sådan ångest
att de går omkring som blinda,
därför att de har syndat
mot Herren.
Deras blod ska spridas som stoft
och deras inälvor som gödsel.
18 (L) Varken deras silver eller deras guld
ska kunna rädda dem
på Herrens vredes dag.
Av hans lidelses eld
ska hela jorden förtäras,
för fullständigt och med hast
ska han göra slut på alla
som bor på jorden.
Jesus inför Pilatus
23 (A) Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus. 2 (B) Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk. Han förbjuder att man betalar skatt till kejsaren, och han säger att han är Messias, en kung." 3 (C) Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 4 (D) Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag ser inget brottsligt hos den mannen."
5 Men de var påstridiga och sade: "Han hetsar upp folket med sin lära över hela Judeen, från Galileen och ända hit." 6 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var galilé. 7 (E) Och när han fick veta att Jesus kom från Herodes myndighetsområde, skickade han honom till Herodes som också var i Jerusalem under de dagarna.
Jesus inför Herodes
8 (F) När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. 9 Herodes ställde många frågor till honom, men Jesus svarade honom inte. 10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt.
11 Då fick Herodes och hans soldater förakt för honom, och han hånade honom genom att sätta på honom en praktfull dräkt innan han sände honom tillbaka till Pilatus. 12 (G) Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Jesus döms till döden
13 Pilatus sammankallade översteprästerna och rådsherrarna och folket 14 (H) och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förvillar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för. 15 Det gjorde inte Herodes heller, och därför sände han honom tillbaka till oss. Ni ser att han inte har gjort något som förtjänar döden. 16 (I) Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom."[a]
18 (J) Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" – 19 Barabbas var fängslad för ett upplopp i staden och för mord. – 20 Pilatus talade till dem igen, för han ville släppa Jesus. 21 Men de ropade: "Korsfäst! Korsfäst honom!" 22 För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom." 23 Men de pressade honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare.
24 Pilatus beslöt då att det fick bli som de krävde. 25 Han släppte den som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.
Jesus blir korsfäst
26 (K) När de förde bort honom grep de en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene. På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor skara ur folket följde honom, även kvinnor som sörjde och grät över honom.
28 Då vände Jesus sig till dem och sade: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 (L) Det kommer dagar då man ska säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte fött och de bröst som inte ammat. 30 (M) Då ska man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Göm oss! 31 (N) För om de gör så här med det friska trädet, vad ska då inte ske med det torra?"
32 Två andra brottslingar[b] fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 (O) Och när de kom till den plats som kallas Dödskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 (P) Men Jesus sade: "Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör."[c] Och de delade hans kläder[d] mellan sig och kastade lott om dem.
35 (Q) Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade honom och sade: "Andra har han frälst. Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde." 36 (R) Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin[e] 37 och sade: "Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!" 38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas kung."
39 (S) En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: "Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!" 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont." 42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.[f]" 43 (T) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset."
Jesus dör
44 (U) Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet[g] som varade fram till nionde timmen.[h] 45 (V) Solen förmörkades, och förhänget[i] i templet brast mitt itu. 46 (W) Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande."[j] När han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."[k] 48 När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet[l] och vände hem igen. 49 (X) Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta.
Jesu begravning
50 (Y) Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 51 (Z) som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea[m] i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen blivit lagd. 54 Det var förberedelsedag[n], och sabbaten skulle just börja.
55 Kvinnorna som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. 56 (AA) Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation