M’Cheyne Bible Reading Plan
Amasja kung i Juda
25 (A) Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men inte med odelat hjärta.
3 (B) Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joash. 4 (C) Men deras barn dödade han inte, utan gjorde som det stod skrivet[b] i Mose lagbok där Herren hade befallt: ”Föräldrar ska inte dö för sina barns skull, och barn ska inte dö för sina föräldrars skull. Var och en ska dö genom sin egen synd.”
Krig mot edomiterna
5 (D) Amasja samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter mönstrade han dem som var tjugo år eller över och fann att de var 300 000 utvalda män som kunde bruka spjut och sköld. 6 Dessutom lejde han för hundra talenter[c] silver 100 000 tappra stridsmän ur Israel.
7 Men en gudsman kom till honom och sade: ”O konung! Låt inte Israels här dra ut med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn. 8 Men gå du själv! Ta dig an verket och gå frimodigt ut i striden. Annars kommer Gud att låta dig falla för fienden, för Gud har makt både att hjälpa och att stjälpa.” 9 Amasja sade till gudsmannen: ”Men vad ska vi göra med de hundra talenterna som jag har gett åt skaran från Israel?” Gudsmannen svarade: ”Herren kan ge dig mycket mer än det.”
10 Då avskilde Amasja skaran som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Men de blev mycket arga på Juda och vände tillbaka hem i stor vrede.
11 (E) Men Amasja fattade mod och förde sitt folk ut till Saltdalen och slog där 10 000 av Seirs män. 12 Och Juda tog 10 000 till fånga levande. Dem förde de upp på toppen av en klippa och störtade ner dem från klippspetsen så att de alla krossades.
13 Men den trupp som Amasja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i striden föll in i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon. De slog 3 000 av invånarna och tog ett stort byte.
14 När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edomiterna, förde han med sig de gudar som folket i Seir tillbad och ställde upp dem som sina egna gudar. Han tillbad inför dem och tände offereld åt dem. 15 (F) Då upptändes Herrens vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet som sade till honom: ”Varför rådfrågar du det folkets gudar som ju inte har kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?” 16 När profeten talade så till honom, svarade han honom: ”Har vi satt dig till kungens rådgivare? Sluta med det där! Varför vill du att vi ska slå ihjäl dig?” Profeten sade till sist: ”Jag förstår nu att Gud har beslutat att förgöra dig, eftersom du gör så här och inte lyssnar på mitt råd.”
Krig mot Israel
17 (G) Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Israels kung Joash, son till Joahas, son till Jehu, och lät säga: ”Kom, låt oss drabba samman med varandra!”
18 Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: ”Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son! Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. 19 Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig.”
20 Men Amasja lyssnade inte till detta, för det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar. 21 Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid Bet-Shemesh[d] i Juda. 22 Juda besegrades av Israel, och de flydde var och en till sitt. 23 Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joahas, blev tillfångatagen[e] i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När han hade fört honom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, fyrahundra alnar[f]. 24 (H) Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.
25 (I) Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Joahas son, hade dött.
26 Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. 27 Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lakish[g]. De sände män efter honom till Lakish som dödade honom där. 28 Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.
Kvinnan och draken
12 Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 (A) Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar.
3 Och ett annat tecken visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. 4 (B) Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor[a], och han kastade ner dem på jorden.
Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det. 5 (C) Och hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira, och hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. 6 (D) Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon får sitt uppehälle där i ettusen tvåhundrasextio dagar.
Mikael och draken
7 (E) Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 (F) Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 (G) Och jag hörde en stark röst i himlen säga:
"Nu tillhör frälsningen
och makten och riket vår Gud
och väldet hans Smorde,
för våra bröders åklagare
är nerkastad,
han som dag och natt
anklagade dem inför vår Gud.
11 (H) De övervann honom
genom Lammets blod
och genom sitt vittnesbörds ord,
de älskade inte sitt liv så högt
att de drog sig undan döden.
12 (I) Jubla därför, ni himlar
och ni som bor i dem!
Men ve dig, du jord och du hav,
för djävulen har kommit ner
till er i stor vrede,
eftersom han vet
att hans tid är kort."
13 När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. 14 (J) Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid. 15 Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.
17 (K) I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 18 Och han stod[b] på sanden vid havet.
Framtida välsignelse över Jerusalem
8 Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 2 (A) Så säger Herren Sebaot:
Jag ivrar för Sion med stor iver,
med stor vrede ivrar jag för henne.
3 (B) Så säger Herren:
Jag ska vända åter till Sion
för att bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem ska kallas
”sanningens stad”
och Herren Sebaots berg
”det heliga berget”.
4 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska det finnas
gamla män och kvinnor
på Jerusalems gator,
var och en med sin stav i handen
för sin höga ålders skull.
5 Och stadens gator ska vara fulla
av pojkar och flickor
som leker där.
6 (C) Så säger Herren Sebaot:
Även om det verkar
alltför underbart
för dem som är kvar
av detta folk i de dagarna,
skulle det då vara
alltför underbart också för mig?
säger Herren Sebaot.
7 (D) Så säger Herren Sebaot:
Se, jag ska frälsa mitt folk
från landet i öst
och från landet i väst.
8 (E) Jag ska låta dem komma
och bo i Jerusalem,
de ska vara mitt folk
och jag ska vara deras Gud
i sanning och rättfärdighet.
9 (F) Så säger Herren Sebaot:
Fatta mod, ni som i dessa dagar
hör dessa ord från profeterna
som talade när grunden lades
till Herren Sebaots hus,
templet som skulle byggas.
10 (G) Före den tiden
fick varken människor eller djur
lön för sin strävan.
Ingen hade ro för sina fiender,
vare sig han gick ut eller in,
för jag vände alla människor
mot varandra.
11 Men nu är jag inte längre
som i forna dagar
mot dem som är kvar av detta folk,
säger Herren Sebaot,
12 (H) för nu ska det sås i frid.
Vinstocken ska ge sin frukt,
jorden sin gröda
och himlen sin dagg.
Jag ska låta
dem som är kvar av detta folk
få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
både Juda hus och Israels hus,
har varit en förbannelse
bland hednafolken,
så ska ni nu när jag frälst er
bli en välsignelse.
Var inte rädda, fatta mod!
14 Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!
16 (I) Men detta är vad ni ska göra:
Tala sanning med varandra,
döm rätta domar i era portar,
domar som ger frid.
17 (J) Tänk inte ut ont mot varandra
i era hjärtan
och ha inte kärlek till falska eder,
för allt sådant hatar jag,
säger Herren.
18 Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19 (K) Så säger Herren Sebaot:
Fastedagarna i fjärde, femte,
sjunde och tionde månaden[a]
ska för Juda hus
bli till fröjd och glädje,
till glada högtider.
Och ni ska älska sanning och frid.
Hedningarnas frälsning
20 (L) Så säger Herren Sebaot:
Än en gång ska folk komma hit,
ja, många städers invånare.
21 (M) Och de som bor i en stad
ska gå till en annan och säga:
”Låt oss gå och bönfalla inför Herren
och söka Herren Sebaot.
Jag själv ska också gå.”
22 Ja, många folk
och mäktiga hednafolk
ska komma och söka
Herren Sebaot i Jerusalem,
och de ska åkalla Herren.
23 Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”
Jesus uppväcker Lasarus
11 (A) En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania[a], den by där Maria och hennes syster Marta bodde. 2 (B) Det var Maria som smorde Herren med väldoftande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och nu var hennes bror Lasarus sjuk. 3 Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den du har kär ligger sjuk." 4 (C) När Jesus hörde det, sade han: "Den sjukdomen slutar inte med döden. Den är till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den." 5 Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.
6 När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han ändå två dagar där han var. 7 Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen." 8 (D) Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen!" 9 (E) Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, för han ser denna världens ljus. 10 Men den som vandrar om natten, han snavar eftersom ljuset inte finns i honom."
11 (F) Efter att han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover. Men jag går för att väcka honom." 12 Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han så blir han frisk." 13 Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. 14 Då sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död. 15 Och för er skull, för att ni ska tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." 16 (G) Tomas, som kallades Tvillingen[b], sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå, vi också, och dö tillsammans med honom."
17 När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. 18 Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer[c] därifrån. 19 Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20 När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.
21 Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." 23 Jesus sade: "Din bror ska uppstå." 24 (H) Marta svarade: "Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen." 25 Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, 26 (I) och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?" 27 (J) Hon svarade: "Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."
28 När hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." 29 Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom. 30 Jesus hade inte gått in i byn än, utan var kvar på platsen där Marta hade mött honom. 31 Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig hastigt och gick ut. Då följde de efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.
32 När Maria kom till platsen där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött." 33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne grät, blev han djupt rörd och skakad i sin ande 34 och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se." 35 (K) Jesus grät. 36 Då sade judarna: "Se hur han älskade honom!" 37 (L) Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasarus inte dog?"
38 Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. 39 Jesus sade: "Ta bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan. Det är fjärde dagen." 40 Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?" 41 Då tog de bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Far, jag prisar dig för att du hör mig. 42 Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig." 43 (M) När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" 44 Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Gör honom fri och låt honom gå."
45 (N) Många judar som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde kom till tro på honom. 46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.
47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken. 48 Låter vi honom hålla på så här kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både templet och folket." 49 En av dem, Kaifas som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. 50 (O) Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?"
51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket, 52 (P) och inte bara för folket utan också för att samla och förena Guds skingrade barn. 53 (Q) Från den dagen bestämde de sig för att döda honom. 54 Jesus rörde sig därför inte längre öppet bland judarna utan drog sig undan därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim[d]. Där stannade han tillsammans med sina lärjungar.
55 (R) Judarnas påsk närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig[e]. 56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" 57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett order om att den som visste var han fanns skulle tala om det så att de kunde gripa honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation