M’Cheyne Bible Reading Plan

Profeten Jehu tillrättavisar Joshafat

19 Joshafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem. ^2 (A) Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Joshafat och sade till honom: ”Ska man hjälpa den ogudaktige? Ska du älska dem som hatar Herren? Därför vilar Herrens vrede över dig. ^3 (B) Men något gott har blivit funnet hos dig, för du har utrotat asherapålarna ur landet och vänt ditt hjärta till att söka Gud.”

Joshafats reformer

⁴ Joshafat bodde nu i Jerusalem, men han begav sig åter ut bland folket, från Beer-Sheba till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till Herren, deras fäders Gud. ^5 (C) Och han tillsatte domare i landet, i alla befästa städer i Juda, i stad efter stad. ^6 (D) Han sade till domarna: ”Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer. ^7 (E) Låt nu fruktan för Herren vara över er. Var noga med vad ni gör, för hos Herren vår Gud finns ingen orätt. Han är inte partisk och tar inga mutor.”

^8 (F) Även i Jerusalem satte Joshafat några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma enligt Herrens lag och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem, ⁹ befallde han dem: ”Så ska ni göra i vördnad för Herren, uppriktigt och med hängivet hjärta. ¹⁰ Så ofta en rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, antingen dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då ska ni varna dem så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så ska ni göra för att inte dra skuld över er. ¹¹ Och se, översteprästen Amarja ska vara er ledare i allt som angår Herren, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen. Och leviterna ska vara tjänstemän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren ska vara med den som är god.”

Joshafat besegrar Moab och Ammon

20 Sedan kom moabiterna^[a] och ammoniterna och med dem andra ammoniter^[b] för att strida mot Joshafat. ² Man kom och berättade det för Joshafat och sade: ”En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar,^[c] det vill säga En-Gedi.” ^3 (G) Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. ⁴ Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.

⁵ Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården. ^6 (H) Han sade: ”Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. ⁷ Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? ⁸ De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: ^9 (I) Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.

^10 (J) Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. ¹¹ Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. ^12 (K) Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig.”

¹³ Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. ¹⁴ Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. ¹⁵ Han sade: ”Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. ¹⁶ Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken^[d], och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. ^17 (L) Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er.”

¹⁸ Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren. ¹⁹ Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.

^20 (M) Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sade: ”Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni.” ^21 (N) Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ”Tacka Herren, evig är hans nåd.”

²² Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. ^23 (O) Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.

²⁴ När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. ²⁵ Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder^[e] och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. ²⁶ Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen^[f]. Där välsignade de Herren, och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.

²⁷ Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. ²⁸ De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till Herrens hus. ²⁹ Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. ³⁰ Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.

Slutet av Joshafats regering

^31 (P) Så regerade Joshafat över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba^[g] och var dotter till Shilhi. ³² Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.

³³ Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

^34 (Q) Vad som mer finns att säga om Joshafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.

³⁵ Därefter ingick Juda kung Joshafat förbund med Israels kung Ahasja^[h], trots att Ahasja levde ogudaktigt. ³⁶ Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde fartygen i Esjon-Geber. ^37 (R) Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sade: ”Eftersom du har ingått förbund med Ahasja ska Herren låta ditt företag bli om intet.” Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde gå till Tarshish.

Det sjunde sigillet bryts

8 ^(A) När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i omkring en halvtimme.

De sju basunerna

^2 (B) Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och de fick sju basuner^[a]. ^3 (C) Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Han fick mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. ⁴ Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud.

^5 (D) Och ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner det på jorden, och det blev åska, dån och blixtar och jorden skakade. ⁶ Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.

De fyra första basunerna

^7 (E) Den första ängeln blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och kastades ner på jorden. En tredjedel av jorden brann upp, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.

^8 (F) Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg kastades i havet. En tredjedel av havet förvandlades till blod, ⁹ och en tredjedel av allt liv i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.

^10 (G) Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna. ^11 (H) Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades till malört^[b], och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert.

^12 (I) Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att en tredjedel av dem förmörkades och dagen förlorade en tredjedel av sitt ljus, och natten likaså.

^13 (J) Och jag såg, och jag hörde en örn som flög uppe på himlen och ropade med stark röst: "Ve, ve, ve över jordens invånare för de basunstötar som är kvar, när de tre andra änglarna blåser i sina basuner!"

Ljusstaken av guld och olivträden

4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sin sömn. ^2 (A) Han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. ³ Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.” ⁴ Och jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” ⁵ Ängeln som talade med mig svarade: ”Förstår du inte vad de betyder?” ”Nej, min herre”, sade jag. ^6 (B) Då sade han till mig:

⁸ Och Herrens ord kom till mig. Han sade:

¹¹ Jag frågade honom: ”Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?” ¹² Och jag frågade honom igen: ”Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor där den gyllene oljan rinner ner?” ¹³ Då sade han till mig: ”Förstår du inte vad de betyder?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” ^14 (E) Då sade han: ”Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre.”

Jesus går upp till lövhyddohögtiden

7 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte vandra i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom.

² Judarnas lövhyddohögtid^[a] närmade sig. ³ Hans bröder sade till honom: "Ge dig av härifrån och gå bort till Judeen, så att dina lärjungar också får se de gärningar du gör. ⁴ Man gör inte saker i hemlighet om man vill bli känd. Om du gör sådana gärningar, visa dig då öppet för världen!" ^5 (A) Inte ens hans bröder trodde på honom.

⁶ Jesus sade till dem: "Min tid har inte kommit än, men för er är det alltid rätt tid. ^7 (B) Världen kan inte hata er, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. ⁸ Gå ni upp till högtiden. Jag går inte upp till den här högtiden än^[b], för min tid är ännu inte inne." ⁹ Så sade han och stannade i Galileen.

¹⁰ Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. ¹¹ Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" ¹² Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han förleder folket." ^13 (C) Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.

¹⁴ När halva högtiden redan var över gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. ^15 (D) Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat^[c]?" ^16 (E) Jesus svarade: "Min lära är inte min, den kommer från honom som har sänt mig. ¹⁷ Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. ^18 (F) Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han är sann och ingen orättfärdighet finns i honom.

^19 (G) Har inte Mose gett er lagen? Ändå håller ingen av er lagen. Varför vill ni döda mig?" ^20 (H) Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" ^21 (I) Jesus sade: "En enda sak gjorde jag^[d], och ni blev alla förundrade. ^22 (J) Mose har gett er omskärelsen – egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna – och därför omskär ni människor även på sabbaten. ²³ Om nu en människa får ta emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte ska upphävas, hur kan ni då bli arga på mig för att jag gjort hela människan frisk på en sabbat? ^24 (K) Döm inte efter skenet, utan döm rätt!"

Vem är Jesus?

^25 (L) Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte honom de vill döda? ²⁶ Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Rådsherrarna har väl inte erkänt att han verkligen är Messias? ²⁷ Den här mannen vet vi ju varifrån han är, men när Messias kommer ska ingen veta varifrån han är."^[e]

^28 (M) Då ropade Jesus där han var på tempelplatsen och undervisade: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är! Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som är sann och som har sänt mig. Honom känner ni inte. ^29 (N) Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig." ^30 (O) Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

^31 (P) Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska han då göra fler tecken än den här mannen har gjort?" ³² Fariseerna hörde hur folket viskade så om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut tempelvakter för att gripa honom.

^33 (Q) Jesus sade då: "Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. ^34 (R) Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma." ³⁵ Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska finna honom? Tänker han gå till dem som bor utspridda^[f] bland grekerna och undervisa dem? ³⁶ Vad menar han när han säger: Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma?"

^37 (S) På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon är törstig, kom till mig och drick!^{[g] 38} Den som tror på mig, som Skriften säger^[h], ur hans innersta ska strömmar av levande vatten^[i] flyta fram." ^39 (T) Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

⁴⁰ Några i folkmassan som hörde hans ord sade: "Han måste vara Profeten." ^41 (U) Andra sade: "Han är Messias", men andra sade: "Messias kommer väl inte från Galileen? ⁴² Säger inte Skriften att Messias kommer från Davids ätt och från Betlehem, byn där David bodde?"^{[j] 43 (V)} Så blev det splittring bland folket för hans skull. ⁴⁴ Några ville gripa honom, men ingen bar hand på honom.

⁴⁵ Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" ^46 (W) De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." ⁴⁷ Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit förledda? ^48 (X) Finns det någon bland rådsherrarna eller fariseerna som tror på honom? ⁴⁹ Men den här folkhopen som inte kan lagen, den är förbannad."

^50 (Y) Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: ^51 (Z) "Vår lag dömer väl inte någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" ⁵² De svarade: "Är du också från Galileen? Sök i Skriften, så ser du att ingen profet kommer^[k] från Galileen."