Chronological

Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
    Jag umgås inte med stora ting,
med sådant som är mig för svårt.
² Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor.
    Som ett avvant barn är min själ i mig.

³ Hoppas på Herren, Israel,
    från nu och till evig tid!

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
inför gudarna vill jag lovsjunga dig.
² Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
och prisa ditt namn
    för din nåd och din sanning,
ty du har gjort ditt ord stort,
    utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.
³ När jag ropade svarade du mig,
    du gav mig frimodighet, min själ fick kraft.

⁴ Herre, alla jordens kungar skall tacka dig,
när de får höra orden från din mun.
⁵ De skall sjunga om Herrens vägar,
ty Herrens härlighet är stor.
⁶ Herren är upphöjd, men han ser till den ringe,
han känner den högmodige fjärran ifrån.
⁷ Om än min väg går genom nöd,
    håller du mig vid liv.
Mot mina fienders vrede räcker du ut din hand.
Din högra hand frälsar mig.
⁸ Herren skall fullborda sitt verk för mig.
Herre, din nåd varar i evighet.
    Överge inte dina händers verk!

Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
² Om jag sitter eller står, vet du det,
    du förstår mina tankar fjärran ifrån.
³ Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
⁴ Innan ett ord är på min tunga,
    vet du, Herre, allt om det.
⁵ Du omsluter mig på alla sidor
    och håller mig i din hand.
⁶ En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög att jag ej kan förstå den.

⁷ Vart skall jag gå för din Ande,
    vart skall jag fly för ditt ansikte?
⁸ Om jag far upp till himlen, är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
⁹ Tar jag morgonrodnadens vingar,
    gör jag mig en boning ytterst i havet,
¹⁰ skall också där din hand leda mig
    och din högra hand fatta mig.
¹¹ Om jag säger: "Må mörker falla över mig
och ljuset bli natt omkring mig",
¹² så är inte mörkret mörkt för dig,
    natten skall lysa som dagen
och mörkret vara som ljuset.

¹³ Du har skapat mina njurar,
    du sammanvävde mig i moderlivet.
¹⁴ Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk,
    min själ vet det så väl.
¹⁵ Benen i min kropp var ej osynliga för dig,
när jag formades i det fördolda,
    när jag bildades i jordens djup.
¹⁶ Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda
    innan någon av dem hade kommit.

¹⁷ Hur outgrundliga^[a] är inte för mig dina tankar, Gud,
hur stor är inte deras mångfald!
¹⁸ Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag ännu hos dig.

¹⁹ Gud, om du ändå ville döda de ogudaktiga!
Låt de blodtörstiga vika ifrån mig,
²⁰ de som talar om dig med svek i sinnet,
de som har fört dina städer i fördärv.
²¹ Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre?
Skulle jag inte känna leda vid dem
    som står dig emot?
²² Jag hatar dem med starkaste hat,
    mina fiender har de blivit.

²³ Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta,
pröva mig och känn mina tankar.
²⁴ Se till om jag är på en olycksväg
    och led mig på den eviga vägen.

Herre, hör min bön,
    lyssna till min bön om nåd,
svara mig i din rättfärdighet
    för din trofasthets skull!
² Gå ej till doms med din tjänare,
    ty inför dig är ingen levande rättfärdig.

³ Se, fienden förföljer min själ,
    han trampar mitt liv till jorden.
Han lägger mig i mörker
    likt dem som länge varit döda.
⁴ Min ande tynar bort i mig,
    mitt hjärta stelnar i mitt bröst.
⁵ Jag minns dagar som gått,
    jag begrundar alla dina gärningar
och tänker på dina händers verk.
⁶ Jag sträcker ut mina händer till dig.
Som ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.

⁷ Herre, skynda att svara mig,
    ty min ande förgås,
dölj inte ditt ansikte för mig.
    Låt mig inte bli lik dem som far ner i graven.
⁸ Låt mig om morgonen erfara din nåd,
ty jag förtröstar på dig.
    Visa mig den väg jag skall gå,
till dig upplyfter jag min själ.
⁹ Rädda mig från mina fiender, Herre.
Hos dig söker jag skydd.
¹⁰ Lär mig att göra din vilja,
    ty du är min Gud.
Må din gode Ande leda mig på jämn mark.
¹¹ Herre, håll mig vid liv,
    för ditt namns skull,
rädda min själ ur nöden
    för din rättfärdighets skull.
¹² Utrota mina fiender för din nåds skull,
förgör alla dem som plågar min själ.
Ty jag är din tjänare.

Lovad vare Herren, min klippa,
    han som lärde mina armar att kriga,
mina händer att strida,
² min nåds Gud och min borg,
    mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt,
    han som lägger mitt folk under mig.
³ Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,
en människoson, att du tänker på honom?
⁴ En människa är som en vindfläkt,
    hennes dagar som en försvinnande skugga.

⁵ Herre, sänk din himmel och stig ner,
rör vid bergen, så att de ryker.
⁶ Låt blixtar ljunga och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
⁷ Räck ut dina händer från höjden,
    fräls mig och rädda mig
ur de stora vattnen,
    ur främlingarnas hand.
⁸ Deras mun talar lögn
    och deras högra hand är en falskhetens hand.

⁹ Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig,
till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
¹⁰ du som ger seger åt kungarna,
    du som befriar din tjänare David
från det onda svärdet.
¹¹ Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand.
Deras mun talar lögn
    och deras högra hand är en falskhetens hand.

¹² När våra söner står i sin ungdom
    som högväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare,
    uthuggna för palats,
¹³ när våra lador är fyllda
    med förråd på förråd
och våra får förökar sig tusenfalt,
    ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
¹⁴ när våra oxar går med full last,
    när ingen rämna har brutits i muren
och ingen tvingas dra ut som fånge,
när inget klagorop hörs på våra gator -
¹⁵ saligt är det folk som har det så,
    ja, saligt är det folk som har Herren till sin Gud.

Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och för evigt.
² Jag vill dagligen lova dig
    och prisa ditt namn alltid och för evigt.
³ Stor är Herren och högt prisad,
    hans storhet är outrannsaklig.
⁴ Ett släkte prisar för ett annat dina verk
och förkunnar dina väldiga gärningar.
⁵ Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda
och dina underbara verk.
⁶ Om dina väldiga gärningars makt skall man tala,
och din storhet skall jag förkunna.
⁷ Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
⁸ Nådig och barmhärtig är Herren,
    sen till vrede och stor i nåd.
⁹ Herren är god mot alla
    och förbarmar sig över alla sina verk.
¹⁰ Herre, alla dina verk skall tacka dig
och dina fromma skall lova dig.
¹¹ De skall tala om ditt rikes ära
    och förkunna din makt.
¹² De skall kungöra för människors barn dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.

¹³ Ditt rike är ett rike för alla evigheter,
ditt herravälde varar från släkte till släkte.

Herren är trofast i allt han säger
    och kärleksfull i allt han gör.^[b]
14 Herren uppehåller alla dem
    som är på väg att falla,
han reser upp alla nerböjda.
¹⁵ Allas ögon väntar på dig,
    och du ger dem deras mat i rätt tid.
¹⁶ Du öppnar din hand
    och mättar allt levande med nåd.
¹⁷ Herren är rättfärdig i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
¹⁸ Herren är nära alla som åkallar honom,
alla dem som åkallar honom i sanning.
¹⁹ Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälsar dem.
²⁰ Herren bevarar alla dem som älskar honom,
men alla ogudaktiga förgör han.
²¹ Min mun skall förkunna Herrens lov,
och allt som lever skall lova hans heliga namn
alltid och i evighet.