Chronological

Skaffa mig rätt, Herre,
    ty jag är oskyldig,
jag förtröstar på Herren utan att vackla.
² Utforska mig, Herre, och pröva mig,
rannsaka mina njurar och mitt hjärta.
³ Ty din nåd är inför mina ögon,
    jag vandrar i din sanning.
⁴ Jag sitter ej hos lögnare
    och umgås ej med hycklare.
⁵ Jag hatar de ondas församling,
    hos de ogudaktiga sitter jag inte.
⁶ Jag tvår mina händer i oskuld,
    jag vill vandra kring ditt altare, Herre,
⁷ för att höja min röst till tacksägelse
och förkunna alla dina under.
⁸ Herre, jag älskar din boning,
    den plats där din härlighet bor.
⁹ Ryck inte bort min själ tillsammans med syndare
eller mitt liv tillsammans med blodtörstiga män,
¹⁰ som har ondska i sina händer
    och högra handen full av mutor.
¹¹ Jag är oskyldig,
    befria mig och var mig nådig.
¹² Min fot står på jämn mark.
    I församlingarna skall jag prisa Herren.

² Jag väntade ivrigt på Herren,
    och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
³ Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur den djupa dyn.
    Han ställde mina fötter på en klippa
och gjorde mina steg fasta.
⁴ Han lade i min mun en ny sång,
    en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och frukta,
    och de skall förtrösta på Herren.

⁵ Salig är den man
    som sätter sin förtröstan till Herren
och inte vänder sig till de stolta,
    de som viker av till lögngudar.
⁶ Herre, min Gud,
    många är de under du har gjort
och de tankar du har tänkt för oss.
    Ingenting kan liknas vid dig.
Jag ville förkunna dem och tala om dem,
men de är fler än man kan räkna.

⁷ Slaktoffer och matoffer vill du inte ha
- du har öppnat mina öron -
    brännoffer och syndoffer begär du inte.
⁸ Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.
⁹ Att göra din vilja, min Gud, är min glädje,
din lag är i mitt hjärta."

¹⁰ Jag förkunnar det glada budskapet om rättfärdighet
i den stora församlingen.
    Se, jag tillsluter inte mina läppar,
du, Herre, vet det.
¹¹ Din rättfärdighet döljer jag inte i mitt hjärta,
om din trofasthet och din frälsning
    talar jag.
Jag tiger inte om din nåd och din sanning
för den stora församlingen.

¹² Du, Herre, må ej ta din barmhärtighet ifrån mig,
må din nåd och din sanning alltid bevara mig.
¹³ Ty lidanden omger mig,
    fler än jag kan räkna.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
    jag orkar inte se dem.
De är fler än håren på mitt huvud,
    och mitt mod har övergivit mig.

¹⁴ Herre, var mig nådig och rädda mig,
Herre, skynda till min hjälp!
¹⁵ Låt alla dem som står efter mitt liv
komma på skam och blygas.
    Låt dem som önskar mig olycka
vika tillbaka och blygas.
¹⁶ Låt dem häpna och skämmas som säger till mig:
    "Rätt åt dig, rätt åt dig!"
¹⁷ Må alla som söker dig jubla och vara glada i dig.
De som älskar din frälsning må alltid säga:
"Lovad vare Herren!"
¹⁸ Jag är betryckt och fattig,
    men Herren har omsorg om mig.
Min hjälp och min befriare är du.
    Min Gud, dröj inte!

² För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger?
Dömer ni rätta domar, ni människors barn?
³ Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer,
era händer banar väg för våld i landet.
⁴ De ogudaktiga är avfälliga
    ända från födelsen,
de lögnaktiga far vilse
    alltifrån moderlivet.
⁵ De har gift i sig, likt ormens gift.
    De liknar en döv huggorm,
som tillsluter sitt öra
⁶ så att han inte hör ormtjusaren,
    som är så skicklig att besvärja.

⁷ Gud, krossa tänderna i deras mun,
    bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!
⁸ Låt dem försvinna
    likt vatten som rinner bort.
När någon skjuter sina pilar,
    låt dem vara utan udd.
⁹ Låt honom vara lik snigeln,
    som löses upp och utplånas,
lik en kvinnas ofullgångna foster
    som inte får se solen.

¹⁰ Innan era grytor känner hettan från törnet
skall han svepa bort det med en stormvind
vare sig det är friskt eller brinner.
¹¹ Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden,
han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.
¹² Och människorna skall säga:
    "Den rättfärdige får sin lön,
det finns en Gud som dömer på jorden."

² Gud, hör mitt rop,
    lyssna till min bön!
³ Från jordens ände ropar jag till dig,
ty mitt hjärta försmäktar.
För mig upp på en klippa som är högre än jag.
⁴ Ty du är min tillflykt,
    ett starkt torn mot fienden.
⁵ Låt mig bo i ditt tält för evigt
    och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Sela.
⁶ Du, Gud, hör mina löften,
    du ger mig det arv som tillhör dem
som fruktar ditt namn.
⁷ Du förökar kungens dagar,
    hans år skall vara från släkte till släkte.
⁸ Han skall sitta på sin tron inför Gud för evigt.
Låt din nåd och sanning bevara honom.
⁹ Då skall jag alltid lovsjunga ditt namn
och infria mina löften dag efter dag.

² Endast hos Gud söker min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.
³ Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
⁴ Hur länge vill ni rasa mot denne man,
tillsammans slå ner honom
som om han vore en lutande vägg,
    en nerbruten mur?
⁵ De rådslår om att störta honom ner från hans höjd.
De älskar lögn,
    med munnen välsignar de,
men i sitt innersta förbannar de. Sela.
⁶ Endast i Gud har du din ro, min själ,
ty från honom kommer mitt hopp.
⁷ Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
⁸ Hos Gud är min frälsning och min ära,
min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
⁹ Förtrösta alltid på honom, du folk,
    utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela.

¹⁰ Människobarn är bara en vindpust,
myndiga herrar fulla av lögn.
    I vågskålen är de för lätta,
tillsammans väger de mindre än luft.
¹¹ Lita inte på våld
    sätt inte ert hopp till stulet gods.
Fäst inte hjärtat vid rikedom,
    även om den växer.

¹² En gång har Gud sagt det,
    två gånger har jag hört det:
Hos Gud är makten,
¹³ och hos dig, Herre, är nåd.
    Du lönar var och en efter hans gärningar.

² Gud, hör min röst när jag klagar,
    bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
³ Göm mig för de ondas hemliga planer,
för ogärningsmännens larmande hop.
⁴ Ty de gör sina tungor skarpa som svärd,
bittra ord lägger de an som pilar
⁵ för att i hemlighet skjuta på den oskyldige.
Plötsligt skjuter de på honom utan att frukta.
⁶ De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt,
de talar om hur de skall lägga ut snaror.
De säger: "Vem skulle se oss?"
⁷ De smider sina onda planer och säger:
"Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!"
Ja, människans hjärta och inre är outgrundligt.

⁸ Då skjuter Gud en pil mot dem,
    plötsligt blir de sårade.
⁹ De bringas på fall av sina egna tungor,
alla som ser dem skakar på huvudet.
¹⁰ Människorna grips av skräck,
    de förkunnar vad Gud har gjort,
de inser att det är hans verk.
¹¹ Den rättfärdige gläder sig i Herren
och tar sin tillflykt till honom.
    Alla rättsinniga prisar sig lyckliga.