Chronological

Gud, Herren Gud, har talat,
    han kallar på jorden från öster till väster.
² Från Sion, fullkomlig i skönhet,
    träder Gud fram i glans.
³ Vår Gud kommer, han skall ej tiga.
Förtärande eld går framför honom
    och kring honom stormar det våldsamt.
⁴ Han kallar på himlen där ovan
    och på jorden för att döma sitt folk:
⁵ "Församla till mig mina fromma,
    som sluter förbund med mig vid offer."
⁶ Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
ty Gud är den som dömer. Sela.

⁷ "Hör, mitt folk, jag vill tala,
    Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
⁸ Det är inte för dina slaktoffer
    jag vill gå till rätta med dig,
dina brännoffer har jag alltid inför mig.
⁹ Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus
    eller bockar ur dina fållor,
¹⁰ ty alla skogens djur är mina,
    boskapen på de tusen bergen.
¹¹ Jag känner alla fåglar på bergen,
    allt som rör sig på marken är mitt.
¹² Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig,
ty hela jorden är min med allt den rymmer.
¹³ Skulle jag äta tjurars kött
    eller dricka bockars blod?
¹⁴ Nej, offra lovets offer åt Gud
    och infria dina löften till den Högste.
¹⁵ Ropa till mig på nödens dag,
    så skall jag rädda dig, och du skall ära mig."

¹⁶ Men till den ogudaktige säger Gud:
"Hur kan du tala om mina stadgar
    och ta mitt förbund på din tunga,
¹⁷ du som hatar tillrättavisning
    och kastar mina ord bakom dig?
¹⁸ Om du ser en tjuv håller du med honom,
och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
¹⁹ Du sprider ondska med din mun
    och väver samman svek med din tunga.
²⁰ Du sitter och förtalar din bror,
    du hånar din mors son.
²¹ Sådant gör du och jag tiger.
    Då tror du att jag är som du.
Men jag skall straffa dig
    och låta dina ögon se det.

²² Lägg märke till detta,
ni som glömmer Gud,
    så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:
²³ Den som offrar lovets offer ärar mig.
Den som ger akt på vägen,
    skall jag låta se Guds frälsning."

² Dåren säger i sitt hjärta:
    "Det finns ingen Gud."
Onda och avskyvärda är deras gärningar,
ingen finns som gör det goda.
³ Gud blickar ner från himlen
    på människors barn
för att se om det finns någon förståndig,
någon som söker Gud.
⁴ Alla har avfallit,
    alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
    inte en enda.

⁵ Förstår de ingenting,
    alla dessa ogärningsmän,
som äter mitt folk som om de åt bröd
och som inte åkallar Gud?
⁶ Där grips de av förfäran
    men ingenting finns att frukta,
ty Gud skingrar deras ben
    när de lägrar sig mot dig.
Du låter dem komma på skam,
    ty Gud har förkastat dem.

⁷ O att det från Sion kom frälsning för Israel!
När Gud gör slut på sitt folks fångenskap,
då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.

³ Gud, du har förkastat och skingrat oss,
du har varit vred, upprätta oss igen.
⁴ Du har kommit jorden att bäva och rämna.
Hela nu dess sprickor, ty den vacklar.
⁵ Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting,
du har givit oss vin att dricka, så att vi raglar.
⁶ Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner
att hålla upp för sanningens skull^[a] Sela.
⁷ För att dina älskade skall räddas,
    fräls oss med din högra hand och bönhör oss.

⁸ Gud har talat i sin helgedom:
    "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
och mäta upp Suckots dal.
⁹ Gilead är mitt, mitt är Manasse,
    Efraim är mitt huvuds värn,
Juda min härskarstav.
¹⁰ Moab är mitt tvättfat,
    på Edom kastar jag min sko.^[b]
Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!"

¹¹ Vem skall föra mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
¹² Har inte du, Gud, förkastat oss,
    så att du ej mer drar ut med våra härar?
¹³ Ge oss hjälp mot ovännen,
    människors hjälp är utan värde.
¹⁴ Med Gud kan vi göra mäktiga ting,
han skall trampa ner våra fiender.

² Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig.
    Ditt namn är nära, man talar om dina under.
³ "På den tid jag har bestämt
    skall jag fälla en rättvis dom.
⁴ Jorden och alla som bor där kan vackla,
men jag har gjort dess pelare stadiga." Sela.

⁵ Jag säger till de övermodiga: "Var inte övermodiga!"
och till de ogudaktiga: "Upphöj inte hornet!"
⁶ Höj inte ert horn så högt,
    tala inte så trotsigt och fräckt.
⁷ Ty inte från öster eller väster
    och inte från öknen kommer upphöjelsen.
⁸ Nej, Gud är den som dömer,
    den ene böjer han ner, den andre reser han upp.
⁹ Ty i Herrens hand är en bägare.
    Den skummar av vin,
den är full av tillblandad dryck
    och han häller upp.
Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten.

¹⁰ Men jag skall alltid förkunna
    och lovsjunga Jakobs Gud.
¹¹ Alla de ogudaktigas horn skall jag hugga av,
men den rättfärdiges horn skall bli upphöjt.