Chronological

Salig är den som fått sin överträdelse förlåten,
sin synd övertäckt.
² Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.

³ Så länge jag teg
    förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
⁴ Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
⁵ Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
    Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.

⁶ Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna.
Om än stora vattenfloder kommer
    skall de inte nå dem.
⁷ Du är mitt beskydd,
    för nöd bevarar du mig,
med frälsningens jubel omger du mig. Sela.

⁸ Jag vill lära dig och undervisa dig
    om den väg du skall vandra,
jag vill ge dig råd
    och låta mitt öga vaka över dig.
⁹ Var inte utan förstånd, som en häst eller mula,
som man måste tämja med töm och betsel,
för att de skall komma till dig.

¹⁰ Den ogudaktige har många plågor,
men den som förtröstar på Herren
    omger han med nåd.
¹¹ Var glada i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga,
jubla, alla ni rättsinniga!

³ Gud, var mig nådig enligt din godhet,
utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet.
⁴ Två mig ren från min missgärning,
rena mig från min synd.
⁵ Ty jag känner mina överträdelser
    och min synd är alltid inför mig.
⁶ Det är mot dig jag har syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar,
    du är ren när du dömer.
⁷ Se, i synd är jag född,
    och i synd blev jag till i min moders liv.
⁸ Du vill ju ha sanning i mitt innersta,
lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.
⁹ Rena mig med isop, så att jag blir ren,
två mig, så att jag blir vitare än snö.
¹⁰ Låt mig få höra fröjd och glädje,
    låt de ben som du har krossat få jubla.
¹¹ Vänd bort ditt ansikte från mina synder,
utplåna alla mina missgärningar.
¹² Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
    och ge mig på nytt en frimodig ande.
¹³ Förkasta mig inte från ditt ansikte
och tag inte din helige Ande ifrån mig.
¹⁴ Låt mig åter få jubla över din frälsning
och håll mig uppe med en villig ande.
¹⁵ Jag vill lära överträdarna dina vägar,
så att syndare omvänder sig till dig.

¹⁶ Rädda mig från blodskulder, Gud,
du min frälsnings Gud,
    så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
¹⁷ Herre, öppna mina läppar,
    så skall min mun förkunna ditt lov.
¹⁸ Slaktoffren gläder dig inte,
    annars skulle jag ge dig sådana,
brännoffren tycker du inte om.
¹⁹ Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande,
ett förkrossat och bedrövat hjärta
    föraktar du inte, Gud.

²⁰ Gör väl mot Sion i din nåd,
    bygg upp Jerusalems murar.
²¹ Då skall du glädja dig åt rätta offer,
brännoffer och heloffer,
    då skall tjurar offras på ditt altare.

Herre, vänd ditt öra till mig och svara mig,
ty jag är betryckt och fattig.
² Bevara min själ, ty jag är din.
    Du, min Gud, fräls din tjänare
som förtröstar på dig.
³ Var mig nådig, Herre,
    ty hela dagen ropar jag till dig.
⁴ Gläd din tjänares själ,
    ty till dig, Herre, lyfter jag min själ.
⁵ Du, Herre, är god och vill förlåta,
    du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.
⁶ Herre, hör min bön,
    lyssna till mina böners ljud!
⁷ Jag ropar till dig på nödens dag,
    ty du skall svara mig.

⁸ Herre, ingen är dig lik bland gudarna,
inga gärningar är som dina.
⁹ Alla folk som du har gjort
    skall komma och tillbe inför dig, Herre,
de skall ära ditt namn.
¹⁰ Ty du är stor och du gör under.
    Du ensam är Gud.

¹¹ Visa mig, Herre, din väg,
    jag vill vandra i din sanning.
Bevara mitt hjärta vid detta enda:
Att jag fruktar ditt namn.
¹² Jag vill tacka dig, Herre, min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet.
¹³ Ty din nåd är stor över mig,
    du räddar min själ ur dödsrikets djup.

¹⁴ Gud, övermodiga människor har rest sig mot mig,
en skara våldsmän står efter mitt liv,
de har inte dig för ögonen.
¹⁵ Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede och stor i nåd och sanning.
¹⁶ Vänd dig till mig och visa mig nåd.
Ge din makt åt din tjänare
    och fräls din tjänarinnas son!
¹⁷ Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl.
Låt dem som hatar mig skämmas,
när de ser att du, Herre,
    hjälper och tröstar mig.

Jag blev glad när man sade till mig:
"Vi skall gå till Herrens hus."
² Våra fötter fick träda in
    i dina portar, Jerusalem,
³ Jerusalem, du välbyggda stad
    där hus sluter sig till hus,
⁴ dit stammarna drar upp, Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
    att Herrens namn skall prisas.
⁵ Ty där står domarsäten,
    troner för Davids hus.

⁶ Önska Jerusalem frid!
    Må det gå dem väl som älskar dig.
⁷ Må frid råda inom dina murar,
    välgång i dina palats.
⁸ För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid.
⁹ För Herrens, vår Guds, hus skull
    vill jag söka ditt goda.