Chronological
11 Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med timmermän och stenhuggare, och de byggde ett hus åt David. 12 Och David märkte att Herren hade befäst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.
13 David tog sig ännu fler bihustrur och hustrur från Jerusalem sedan han hade lämnat Hebron, och ännu fler söner och döttrar föddes åt David. 14 Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 15 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, 16 Elisama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filisteerna
17 När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, gick han ner till borgen. 18 Sedan filisteerna hade kommit fram spred de sig i Refaimdalen. 19 Då frågade David Herren: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" Herren svarade David: "Drag upp! Jag skall ge filisteerna i din hand."
20 Så kom David till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. Han sade: " Herren har brutit ner[a] mina fiender inför mig, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 21 Filisteerna övergav där sina avgudabilder, och David och hans män förde bort dem.
22 Men filisteerna drog upp än en gång och spred sig i Refaimdalen. 23 När David då frågade Herren, svarade han: "Du skall inte dra dit upp. Gå runt dem bakifrån och kom över dem från det håll där bakaträden står. 24 Så snart du hör ljudet av ett marscherande i bakaträdens toppar, skall du genast rycka fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." 25 Och David gjorde som Herren hade befallt honom. Han slog filisteerna och förföljde dem från Geba ända till Gezer.
Guds ark förs till Jerusalem
6 Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. 2 David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna. 3 De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. 4 Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. 5 David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.
6 Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. 7 Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse. Och han dog där vid Guds ark. 8 David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa.[b] Han kallade det stället Peres-Ussa, som det heter än i dag.
9 David greps av fruktan för Herren på den dagen och sade: "Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?" 10 Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan lät ställa den i gatiten Obed-Edoms hus. 11 Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.
12 Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv. 14 Själv dansade David med all kraft inför Herrens ansikte, och David var iklädd en linne-efod. 15 Så hämtade David och hela Israel Herrens ark dit upp under jubel och basuners ljud.
16 När Herrens ark kom in i Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herrens ansikte, föraktade hon honom i sitt hjärta.
17 När de hade fört in Herrens ark och ställt den på dess plats mitt i det tält som David hade slagit upp åt den, offrade David brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte. 18 Och när David hade offrat brännoffret och gemenskapsoffret, välsignade han folket i Herren Sebaots namn. 19 Åt allt folket, hela skaran av israeliter, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.
20 När David återvände hem för att välsigna sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut mot honom och sade. "Hur härlig har inte Israels konung visat sig i dag, då han blottat sig inför ögonen på sina tjänares slavkvinnor, så som lössläppt folk gör!" 21 Då sade David till Mikal: "Det var inför Herren, han som har utvalt mig framför din far och hela hans hus och som har insatt mig till furste över Herrens folk Israel, ja, inför Herren dansade och gladde jag mig. 22 Jag skall bli ännu ringare än detta och förnedrad i egna ögon. Men med slavkvinnorna som du talade om, tillsammans med dem skall jag bli ärad."
23 Och Mikal, Sauls dotter, fick inte några barn så länge hon levde.
Guds ark flyttas från Kirjat-Jearim
13 David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2 Sedan sade David till hela Israels församling: "Om ni finner för gott och om detta är från Herren, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss. 3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den." 4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.
5 David samlade då hela Israel, från Sihor[a] i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, Herrens, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn. 7 De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen. 8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.
9 Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade. 10 Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud. 11 Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa[b] och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.
12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: "Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?" 13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
Davids familj
14 Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med murare och timmermän, för att de skulle bygga ett hus åt honom. 2 David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, ty han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
3 David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar. 4 Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 5 Jibhar, Elisua, Elpelet, 6 Noga, Nefeg, Jafia, 7 Elisama, Beeljada och Elifelet.
Seger över filisteerna
8 När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, drog han ut mot dem. 9 Filisteerna kom och ryckte in i Refaimdalen. 10 David frågade då Gud: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" Herren svarade honom: "Drag upp. Jag skall ge dem i din hand."
11 De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: "Gud har brutit ner[c] mina fiender genom min hand, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 12 De lämnade där sina gudar, och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.
13 Men filisteerna ryckte än en gång in i dalen. 14 När David på nytt frågade Gud, svarade Gud honom: "Du skall inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och kom över dem från det håll där bakaträden står. 15 Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, då skall du dra ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." 16 David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer. 17 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.
Guds ark förs till Jerusalem
15 David byggde hus åt sig i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den, 2 och han sade: "Inga andra än leviterna skall bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och till att tjäna honom för evig tid." 3 David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den. 4 David samlade Arons barn och leviterna: 5 av Kehats barn: Uriel, deras ledare och hans bröder, 120; 6 av Meraris barn: Asaja, deras ledare, och hans bröder, 220; 7 av Gersoms barn: Joel, deras ledare, och hans bröder, 130; 8 av Elisafans barn: Semaja, deras ledare, och hans bröder, 200; 9 av Hebrons barn: Eliel, deras ledare, och hans bröder, 80; 10 av Ussiels barn: Amminadab, deras ledare, och hans bröder, 112.
11 David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar samt leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab 12 och han sade till dem: "Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. 13 Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt."
14 Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark. 15 Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord, bar nu leviterna Guds ark med stänger som vilade på deras axlar.
16 David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången. 17 Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Etan, Kusajas son, 18 och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvaktarna.
19 Sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle låta kopparcymbaler ljuda. 20 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót. 21 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor, till Seminít.
22 Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära, eftersom han var kunnig i det. 23 Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken. 24 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvaktare vid arken.
25 Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta Herrens förbundsark upp ur Obed-Edoms hus under jubel. 26 Då Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark, offrade man sju tjurar och sju baggar. 27 David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja, som anförde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linneefod. 28 Hela Israel hämtade upp Herrens förbundsark under jubel och ljud av horn. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och psaltare och harpor ljuda.
29 När Herrens förbundsark kom till Davids stad, tittade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg kung David hoppa och dansa, fick hon förakt för honom i sitt hjärta.
16 Sedan de hade fört Guds ark dit in, ställde de den i tältet som David hade rest åt den och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2 När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3 Och åt var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.
4 Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark, för att de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: 5 Asaf som anförare, näst efter honom Sakarja och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
Davids lovsång
7 Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt:
8 "Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken!
9 Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under.
10 Beröm er av hans heliga namn!
De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
11 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
12 Tänk på de under han har gjort,
på hans tecken och hans domslut,
13 ni Israels barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
14 Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
15 Kom för alltid ihåg hans förbund,
det ord han påbjudit för tusen släkten,
16 det förbund han slöt med Abraham
och hans ed till Isak.
17 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
18 Han sade: Åt dig vill jag ge Kanaans land,
det skall bli er arvslott.
19 Då var ni en liten skara,
ni var mycket få och främlingar där.
20 De vandrade från folk till folk,
från ett land till ett annat.
21 Han tillät ingen att skada dem,
han straffade kungar för deras skull:
22 Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!
23 Sjung till Herrens ära alla länder!
Kungör hans frälsning från dag till dag!
24 Förkunna hans ära bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
25 Ty stor är Herren och högt prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlarna.
27 Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glädje i hans boning.
28 Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
29 Ge åt Herren hans namns ära,
bär fram gåvor och kom inför hans ansikte,
30 tillbed Herren i helig skrud.
Bäva inför honom, alla länder.
Jorden står fast, den kan inte rubbas.
31 Må himlen vara glad och jorden fröjda sig.
Bland hednafolken skall man säga: Herren är Konung!
32 Må havet brusa och allt som fyller det,
må marken glädja sig och allt som är därpå.
33 Jubla skall alla skogens träd,
inför Herren,
ty han kommer för att döma jorden.
34 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
35 Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud,
och församla oss och rädda oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att prisa dig.
36 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!"
Och allt folket sade: "Amen!" och prisade Herren.
Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon
37 David uppdrog åt Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
39 David anställde också prästen Sadok och hans bröder, prästerna, inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40 för att de ständigt skulle offra brännoffer åt Herren på brännoffersaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, därför att hans nåd varar i evighet. 42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.
43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln