Chronological

Hälsning

1 Från Paulus, Silvanus och Timoteus till församlingen i Tessalonika som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med er.

Apostelns tack och bön

² Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, ³ ty inför vår Gud och Fader tänker vi ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus. ⁴ Vi vet att ni bröder, Guds älskade, är utvalda av Gud. ⁵ Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. Ni vet ju hur vi uppträdde bland er och vad vi gjorde för er. ⁶ Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. ⁷ Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och i Akaja. ⁸ Ty från er har Herrens ord gett återljud, inte bara i Makedonien och Akaja, utan överallt har er tro på Gud blivit känd, så att vi inte behöver säga något. ⁹ Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden ¹⁰ och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.

Apostelns tjänst i Tessalonika

2 Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves. ² Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi,^[a] men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp. ³ Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter. ⁴ Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan. ⁵ Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något - Gud är vårt vittne. ⁶ Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra, ⁷ även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt^[b] ibland er. Som när en mor^[c] sköter om sina egna barn, ⁸ ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. ⁹ Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er. ¹⁰ Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror. ¹¹ Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er som en far sina barn, ¹² och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.

¹³ Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror. ¹⁴ Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen, de som är i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna, ¹⁵ de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud och är fiender till alla människor, ¹⁶ eftersom de hindrar oss att predika för hedningarna, så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen skall komma över dem till slut.

Aposteln längtar efter att besöka tessalonikerna

¹⁷ Bröder, då vi nu för en kort tid har varit skilda från er, till det yttre, inte till hjärtat, har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få träffa er personligen. ¹⁸ Vi har verkligen önskat komma till er - jag, Paulus, både en och två gånger - men Satan har hindrat oss. ¹⁹ Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrona inför vår Herre Jesus när han kommer, vem om inte ni? ²⁰ Ja, ni är vår ära och vår glädje. 3 ¹ När vi därför inte längre kunde härda ut, beslöt vi att ensamma stanna kvar i Athen, ² och vi sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare^[d] i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron, ³ så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana. ⁴ Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. ⁵ När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?

Apostelns glädje över tessalonikernas tro

⁶ Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er, och han har gett oss goda nyheter om er tro och kärlek och berättat hur ni alltid tänker på oss och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. ⁷ Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, och det mitt i alla svårigheter och lidanden. ⁸ Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. ⁹ Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? ¹⁰ Natt och dag ber vi mycket ivrigt om att få träffa er och ställa till rätta det som brister i er tro.

¹¹ Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. ¹² Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör, ¹³ så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.

Ett liv i helgelse

4 För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta. ² Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. ³ Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, ⁴ och att var och en av er vet att skaffa sig hustru^[e] på ett helgat och hedervärt sätt. ⁵ Det får inte ske i lidelser och begär liksom bland hedningarna som inte känner Gud, ⁶ så att någon i denna sak går för långt och förorättar sin broder. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er. ⁷ Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. ⁸ Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

⁹ Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. ¹⁰ Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den ¹¹ och sätta en ära i att hålla er lugna och sköta ert och arbeta med era händer så som vi har befallt er. ¹² Lev på det sättet, så väcker ni respekt hos de utomstående och lider inte brist på något.

Herrens ankomst

¹³ Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. ¹⁴ Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. ¹⁵ Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. ¹⁶ Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. ¹⁷ Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. ¹⁸ Trösta därför varandra med dessa ord. 5 ¹ Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. ² Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. ³ När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. ⁴ Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. ⁵ Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. ⁶ Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. ⁷ Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. ⁸ Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. ⁹ Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. ¹⁰ Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. ¹¹ Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.

Förmaningar

¹² Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. ¹³ Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. ¹⁴ Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. ¹⁵ Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. ¹⁶ Var alltid glada, ¹⁷ be oavbrutet ¹⁸ och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. ¹⁹ Släck inte Anden. ²⁰ Förakta inte profetior, ²¹ men pröva allt, behåll det goda, ²² och håll er borta från allt slags ont.

Slutönskan

²³ Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. ²⁴ Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. ²⁵ Bröder, be även för oss. ²⁶ Hälsa alla bröderna med en helig kyss. ²⁷ Jag uppmanar er allvarligt i Herren att se till att brevet blir uppläst för alla bröderna. ²⁸ Vår Herre Jesu nåd vare med er.

Hälsning

1 Från Paulus, Silvanus och Timoteus till församlingen i Tessalonika som lever i Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. ² Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

När Herren Jesus kommer

³ Vi är alltid skyldiga att tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, eftersom er tro växer till så starkt och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er. ⁴ Därför berömmer vi oss i Guds församlingar av er, av er uthållighet och er tro under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå. ⁵ Allt detta är ett bevis på Guds rättvisa dom, att ni skall anses värdiga Guds rike som ni lider för. ⁶ Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er ⁷ och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, ⁸ i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. ⁹ Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, ¹⁰ när han kommer för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på den dagen.

¹¹ Och därför ber vi alltid för er, att vår Gud skall anse er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda varje god föresats och gärning i tron, ¹² så att vår Herre Jesu namn förhärligas i er och ni i honom genom vår Guds och Herren Jesu Kristi nåd.

Laglöshetens människa

2 När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, ² att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit. ³ Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa,^[a] fördärvets son, öppet träda fram, ⁴ motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. ⁵ Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er? ⁶ Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer. ⁷ Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. ⁸ Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst. ⁹ Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under ¹⁰ och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. ¹¹ Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen ¹² och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Gud har utvalt er

¹³ Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta,^[b] genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. ¹⁴ Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. ¹⁵ Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. ¹⁶ Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, ¹⁷ uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning.

Bed och arbeta

3 För övrigt, bröder, be för oss att Herrens ord snabbt utbreder sig och blir ärat, liksom hos er, ² och att vi blir räddade från fientliga och onda människor. Alla har ju inte tron. ³ Men Herren är trofast. Han skall styrka er och skydda er för den onde. ⁴ I Herren har vi det förtroendet för er att ni gör och kommer att göra det vi föreskriver er. ⁵ Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet.

⁶ Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oordentligt och inte följer de lärdomar som de har fått^[c] av oss. ⁷ Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oordentligt hos er, ⁸ vi åt inte hos någon utan att betala för oss. Nej, vi arbetade hårt natt och dag för att inte ligga någon av er till last. ⁹ Inte så att vi saknade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. ¹⁰ När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta. ¹¹ Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar. ¹² Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta sitt eget bröd. ¹³ Och ni, bröder, tröttna inte på att göra det som är gott. ¹⁴ Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. ¹⁵ Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Sluthälsning

¹⁶ Må han som är fridens Herre ge er sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla. ¹⁷ Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag. ¹⁸ Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er alla.