Chronological
Mötet i Jerusalem
15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga. 3 Församlingen utrustade dem för resan, och de for genom Fenicien och Samarien. Där berättade de om hedningarnas omvändelse, och det väckte stor glädje bland alla bröderna.
4 När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. 5 Några från fariseernas parti[a] hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag. 6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd." 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.
13 När de hade slutat tala, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. 14 Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. 15 Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter:
16 Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp
Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp
och jag skall upprätta den igen,[b]
17 för att alla andra människor skall söka Herren,
alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts.
Så säger Herren, som gör detta,
18 det som är känt från evighet.
19 Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud 20 utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur[c] och från blod. 21 Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat."
Brev från församlingen i Jerusalem
22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna, 23 och skickade med dem följande brev: "Apostlarna och de äldste och bröderna hälsar de bröder i Antiokia och Syrien och Cilicien som är av hednisk härkomst. 24 Vi har hört att några som kommit från oss har skapat oro och förvirring bland er med sina uttalanden. Men vi har inte gett dem något uppdrag. 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26 dessa som har vågat livet för vår Herre Jesu Kristi namn. 27 Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen meddela samma sak. 28 Den helige Ande och vi har nämligen beslutat att inte lägga någon börda på er förutom följande nödvändiga föreskrifter: 29 Ni skall avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från otukt. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt väl!"
30 De sändes nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. 31 Bröderna läste det och blev glada över den uppmuntran som det gav. 32 Judas och Silas, som själva var profeter, talade mycket som uppmuntrade och styrkte bröderna. 33 Och sedan de hade varit där en tid, lät bröderna dem under fridshälsningar vända tillbaka till dem som hade sänt ut dem.[d] 35 Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.
PAULUS ANDRA MISSIONSRESA (15:36-18:22)
Ny missionsresa
36 Efter några dagar sade Paulus till Barnabas: "Låt oss nu vända tillbaka och besöka bröderna i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det." 37 Barnabas ville också ta med Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus ansåg det inte lämpligt att de skulle ta med sig den som hade lämnat dem i Pamfylien och inte följt med i arbetet. 39 Så skarp blev deras tvist att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern. 40 Men Paulus däremot utsåg Silas och begav sig därifrån, sedan bröderna hade överlämnat honom åt Herrens nåd. 41 Han reste genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna.
16 Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, och hans far var grek.[e] 2 Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. 3 Eftersom Paulus ville ha honom med på resan, tog han och omskar honom av hänsyn till judarna i de trakterna, ty alla kände till att hans far var grek. 4 När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt. 5 Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag.
Under Andens ledning
6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. 7 Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. 8 Då for de genom Mysien ner till Troas. 9 På natten såg Paulus en syn. En man från Makedonien stod där och bad honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!" 10 När han hade sett denna syn, försökte vi[f] genast ta oss till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att predika evangeliet för dem.
I Filippi
11 Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake och nästa dag till Neapolis 12 och därifrån till Filippi, som är den ledande staden i denna del av Makedonien[g] och en romersk koloni.[h] I den staden stannade vi några dagar. 13 På sabbaten tog vi vägen ut genom stadsporten och gick längs en flod, där vi antog att det fanns ett böneställe. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit. 14 En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som fruktade Gud. Och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade. 15 När hon och alla i hennes familj hade blivit döpta bad hon: "Kom hem till mig och bo där, om ni anser att jag tror på Herren." Och hon övertalade oss.
Paulus och Silas i fängelse
16 En gång när vi var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande och som skaffade sina herrar goda inkomster genom att spå. 17 Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning." 18 Så gjorde hon i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne." Och i samma ögonblick for den ut. 19 När hennes herrar såg att allt hopp om inkomster var ute för dem, grep de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför stadens myndigheter. 20 De förde fram dem till stadens domare och sade: "De här männen stör ordningen i vår stad. De är judar 21 och förkunnar seder som det inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta eller följa." 22 Folket gick också till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas. 23 De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att noga bevaka dem. 24 När han hade fått en sådan befallning, satte han dem i det innersta fängelserummet och spände fast deras fötter i stocken.
25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. 26 Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. 27 Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. 28 Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte något illa! Vi är alla här." 29 Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 Sedan förde han ut dem och frågade: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" 31 De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 32 Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. 33 Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. 34 Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
35 När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där männen!" 36 Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni skall friges. Så kom nu ut och gå i frid!" 37 Men Paulus sade till dem: "De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och de har kastat oss i fängelse. Och nu vill de låta oss gå i hemlighet. Å nej, de får själva komma och föra ut oss." 38 Rättstjänarna framförde detta till domarna. När dessa fick höra att de var romerska medborgare blev de förskräckta. 39 De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. 40 När Paulus och Silas hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan for de vidare.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln