Chronological

Onda anslag mot Jesus

22 Det osyrade brödets högtid som kallas påsk^[a] var nu nära. ² Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. ³ Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. ⁴ Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. ⁵ De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar. ⁶ Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.

Den sista påskalammsmåltiden förbereds

⁷ Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas. ⁸ Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning, så att vi kan äta påskalammet." ⁹ De frågade honom: "Var vill du att vi skall reda till det?" ¹⁰ Han svarade dem: "När ni kommer in i staden skall en man möta er. Han bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in ¹¹ och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var finns det rum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹² Han kommer då att visa er ett stort rum i övre våningen, som är iordningställt. Red till där." ¹³ De gick och fann att det var som han hade sagt till dem. Och de redde till påskalammet.

Den första nattvarden

¹⁴ När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. ¹⁵ Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. ¹⁶ Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike." ¹⁷ Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er. ¹⁸ Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." ¹⁹ Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." ²⁰ På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.

²¹ Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet. ²² Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd." ²³ Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra detta.

Vem är den störste?

²⁴ Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst. ²⁵ Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. ²⁶ Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren. ²⁷ Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare. ²⁸ Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, ²⁹ och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: ³⁰ Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

³¹ Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. ³² Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." ³³ Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." ³⁴ Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."

³⁵ Han sade vidare till dem: "När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." ³⁶ "Men nu", sade han, "skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. ³⁷ Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. ^[b] Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt." ³⁸ De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."

Jesus i Getsemane

³⁹ Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. ⁴⁰ När han kom till platsen,^[c] sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." ⁴¹ Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: ⁴² "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." ⁴³ Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.^{[d] 44} Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. ⁴⁵ När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. ⁴⁶ Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse."

Jesus fängslas

⁴⁷ Medan han ännu talade kom där en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus och kysste honom. ⁴⁸ Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" ⁴⁹ När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: "Herre, skall vi slå till med svärd?" ⁵⁰ Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. ⁵¹ Men Jesus sade: "Låt det vara nog med detta!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.

⁵² Sedan sade Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste, som hade kommit emot honom: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. ⁵³ Trots att jag dagligen har varit bland er i templet, har ni inte gripit mig. Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt."

Petrus förnekar Jesus

⁵⁴ Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. ⁵⁵ Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. ⁵⁶ En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom." ⁵⁷ Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." ⁵⁸ Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte." ⁵⁹ Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé." ⁶⁰ Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. ⁶¹ Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig." ⁶² Och han gick ut och grät bittert.

Jesus hånas och ställs inför stora rådet

⁶³ De män som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. ⁶⁴ De höljde över honom och sade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" ⁶⁵ Och på många andra sätt hånade de honom.

⁶⁶ När det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd ⁶⁷ och frågade: "Är du Messias, så säg det!" Han svarade dem: "Om jag säger det, tror ni det inte, ⁶⁸ och om jag frågar er, svarar ni inte. ⁶⁹ Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida." ⁷⁰ Då frågade alla: "Är du alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är."^{[e] 71} De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun."

Jesus tvättar sina lärjungars fötter

13 Det var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.

² De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom. ³ Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud. ⁴ Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. ⁵ Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig. ⁶ När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter?" ⁷ Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det." ⁸ Petrus sade: "Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter." Jesus svarade: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig." ⁹ Simon Petrus sade: "Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!" ¹⁰ Jesus svarade: "Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla." ¹¹ Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att de inte alla var rena.

¹² När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? ¹³ Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. ¹⁴ Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. ¹⁵ Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. ¹⁶ Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. ¹⁷ När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.

Jesus förutsäger Judas förräderi

¹⁸ Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig. ^{[a] 19} Jag säger detta till er redan nu, innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett, att Jag Är. ²⁰ Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig."

²¹ När Jesus hade sagt detta, upprördes han i sin ande och vittnade: "Amen, amen säger jag er: En av er skall förråda mig." ²² Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena. ²³ En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida. ²⁴ Simon Petrus gav honom ett tecken att han skulle fråga vem han talade om. ²⁵ Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?" ²⁶ Jesus svarade: "Det är han som får brödstycket som jag doppar." Och han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. ²⁷ När Judas hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till honom: "Gör snart vad du tänker göra." ²⁸ Men ingen av dem som låg till bords förstod, varför han sade detta till honom. ²⁹ Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt till honom att han skulle köpa något som de behövde till högtiden, eller att han skulle ge något åt de fattiga. ³⁰ När han hade tagit emot brödstycket, gick han genast ut. Och det var natt.

³¹ Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. ³² Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom. ³³ Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka efter mig, och det jag sade till judarna, det säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. ³⁴ Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. ³⁵ Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar."

³⁶ Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig." ³⁷ Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig." ³⁸ Jesus svarade: "Ditt liv vill du ge för mig? Amen, amen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.