Chronological
Jesus varnar för fariseerna och de skriftlärda
23 Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar: 2 "På Moses stol[a] sitter de skriftlärda och fariseerna. 3 Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte. 4 De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. 5 Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar[b] breda och sina hörntofsar[c] stora. 6 De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, 7 och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi.[d]
8 Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. 9 Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen. 10 Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus. 11 Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. 12 Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
13 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.[e]
15 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt,[f] och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.
16 Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed. 17 Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som helgar guldet? 18 Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed. 19 Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som helgar gåvan? 20 Den som därför svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det. 21 Och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. 22 Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.
23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra. 24 Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.
25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. 26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.
27 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar.[g] Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. 28 Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.
29 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar 30 och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod. 31 Därmed vittnar ni om er själva,[h] att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32 Fyll då också ni era fäders mått![i] 33 Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?
34 Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad. 35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod[j] till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret. 36 Amen säger jag er: Allt detta skall komma över det här släktet.
Jesu klagan över Jerusalem
37 Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 38 Se, ert hus kommer att stå öde. 39 Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
Jesu fullmakt
20 En dag när Jesus undervisade folket i templet och predikade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram 2 och frågade honom: "Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta och vem som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag har också en fråga. Säg mig: 4 Johannes dop, kom det från himlen[a] eller från människor?" 5 De överlade med varandra och sade: "Svarar vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? 6 Säger vi: Från människor, kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet." 7 Och de svarade att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna
9 Sedan berättade han denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård och arrenderade ut den till vingårdsarbetare och reste bort en längre tid. 10 När tiden var inne skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens avkastning. Men vingårdsarbetarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 11 Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och hånade och skickade i väg tomhänt. 12 Därefter sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och jagade bort. 13 Då sade vingårdens herre: Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son. Honom skall de väl ha respekt för. 14 Men när vingårdsarbetarna fick se honom, överlade de med varandra och sade: Här har vi arvtagaren! Låt oss döda honom, så får vi arvet. 15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.
Vad skall nu vingårdens herre göra med dem? 16 Jo, han skall komma och döda dessa vingårdsarbetare och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Det får aldrig hända!" 17 Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med detta ord i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. [b] 18 Var och en som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder." 19 De skriftlärda och översteprästerna ville nu gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var om dem han hade talat i denna liknelse.
Skatt till kejsaren
20 De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några för att vakta på honom. Dessa skulle låtsas vara ärliga och söka få fast honom för något som han sade, så att man kunde utlämna honom åt överheten, åt landshövdingen. 21 De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg.[c] 22 Är det rätt att vi betalar skatt till kejsaren eller inte?" 23 Men han genomskådade deras list och sade till dem: 24 "Visa mig ett mynt.[d] Vems bild och inskrift har det?" De svarade: "Kejsarens". 25 Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 26 Och de kunde inte få fast honom för något som han sade inför folket. De förundrade sig över hans svar och hade inget att säga.
Frågan om uppståndelsen
27 Några sadduceer[e] - dessa som förnekar att det finns någon uppståndelse - kom fram och ställde en fråga till Jesus: 28 "Mästare, Mose har gett oss den föreskriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju. De dog och lämnade inga barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Vem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."
34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn. 37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. [f] 38 Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla." 39 Då sade några skriftlärda: "Mästare, du har rätt i vad du säger." 40 Och de vågade inte mer ställa någon fråga till honom.
Vem Messias är
41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42 David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min Herre:[g] Sätt dig på min högra sida,[h] 43 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.[i] 44 David kallar honom alltså Herre. Hur kan han då vara hans son?"
Jesus varnar för de skriftlärda
45 Medan allt folket hörde på, sade Jesus till sina lärjungar: 46 "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och att sitta på de främsta platserna i synagogorna och ha hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."
Änkans gåva
21 Jesus såg upp och märkte hur de rika lade sina gåvor i offerkistan. 2 Men han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt.[j] 3 Då sade han: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka gav mer än alla andra. 4 Ty det var av sitt överflöd som alla andra lade något i offerkistan, men hon offrade av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på."
Templet skall ödeläggas
5 När några talade om hur templet var utsmyckat med vackra stenar och tempelgåvor, sade Jesus: 6 "Ni ser detta. Det skall komma dagar då här inte skall lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."
Tecknen på Jesu ankomst
7 Då frågade de honom: "Mästare, när skall detta ske? Och vad blir tecknet på att det står för dörren?" 8 Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Men följ dem inte! 9 Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Ty sådant måste först hända, men det betyder inte att slutet kommer omedelbart." 10 Vidare sade han till dem: "Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. 11 Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen.
12 Men innan allt detta händer, skall man gripa och förfölja er. Man skall utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull. 13 Detta ger er tillfälle att vittna. 14 Bestäm er därför att inte förbereda något försvarstal. 15 Ty jag skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga. 16 Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och bröder, av släktingar och vänner, och en del av er skall man döda. 17 Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. 18 Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. 19 Genom att stå fasta skall ni vinna era själar.
Jerusalems ödeläggelse
20 När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd. 21 Då måste de som bor i Judeen fly bort till bergen, och de som bor inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 22 Ty detta är vedergällningens tid, då allt som är skrivet skall gå i uppfyllelse. 23 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Ty landet skall drabbas av en stor nöd, och vredesdomen skall komma över detta folk. 24 De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk. Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.
Människosonen kommer
25 Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. 26 Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. 27 Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. 28 Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."
29 Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. 30 Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. 31 När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. 32 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker. 33 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
34 Men akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er 35 som en snara. Ty den skall komma över alla som bor på jorden. 36 Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen."
37 Om dagarna var han i templet och undervisade, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Oljeberget. 38 Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln