Chronological

² Jubla inför Gud, vår styrka,
    ropa av glädje till Jakobs Gud!
³ Stäm upp lovsång,
    slå på tamburin,
        på den ljuvliga harpan och lyran.
^4 (B) Blås i hornet vid nymåne
    och vid fullmåne
        på vår högtidsdag,
⁵ för det är en lag för Israel^[c],
    ett beslut från Jakobs Gud.
^6 (C) Han bestämde det
        som ett vittnesbörd i Josef
    när han drog ut mot Egyptens land.

Jag hörde en röst
    som jag inte kände:
^7 (D) "Jag lyfte bördan från hans axlar,
    hans händer blev fria
        från lastkorgen.
^8 (E) I nöden ropade du
        och jag räddade dig.
    Jag svarade dig, dold i åska,
        jag prövade dig
            vid Meribas vatten. Sela

^9 (F) Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
    Israel, om du bara ville
        lyssna på mig!
^10 (G) Hos dig får ingen annan gud finnas,
    du ska inte tillbe
        en främmande gud.
¹¹ Jag är Herren din Gud
    som har fört dig upp
        ur Egyptens land.
    Öppna din mun helt
        så ska jag fylla den!

¹² Men mitt folk
        ville inte höra min röst,
    Israel lydde mig inte.
^13 (H) Då lät jag dem gå
        i sina hjärtans hårdhet,
    de fick vandra
        efter sina egna planer.

^14 (I) Om mitt folk bara ville höra mig,
    om Israel ville vandra
        på mina vägar!
¹⁵ Då skulle jag snart kuva
        deras fiender
    och vända min hand
        mot deras motståndare.
¹⁶ De som hatar Herren
        skulle krypa för honom,
    och deras öde skulle vara för evigt.
^17 (J) Han skulle ge dig
        finaste vete att äta
    och mätta dig
        med honung ur klippan."

^2 (B) Herre, min frälsnings Gud,
    dag och natt ropar jag till dig.
³ Låt min bön komma
        inför ditt ansikte,
    vänd ditt öra till mitt rop,
⁴ för min själ är mättad med lidanden
    och mitt liv närmar sig dödsriket.

^5 (C) Jag räknas bland dem
        som går ner i graven,
    jag är som en man utan livskraft.
^6 (D) Jag är övergiven bland de döda,
        likt de fallna som ligger i graven,
    dem du inte längre tänker på
        och som inte mer
            är i dina händer.
^7 (E) Du har sänkt mig längst ner i hålan,
    ner i mörkret, ner i djupet.
^8 (F) Din vrede vilar tung över mig,
    alla dina böljor låter du
        skölja över mig. Sela

^9 (G) Du har fjärmat mina förtrogna
        från mig,
    du har gjort mig vidrig för dem,
        fångad så att jag inte kommer ut.
^10 (H) Mitt öga förtärs av lidande.
    Herre, jag ropar till dig varje dag,
        jag sträcker mina händer
            mot dig.

^11 (I) Gör du under för de döda,
    kan skuggorna resa sig
        och tacka dig? Sela
¹² Förkunnar man din nåd i graven,
    din trofasthet i avgrunden?
^13 (J) Känner man dina under i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

^14 (K) Men jag ropar till dig, Herre,
    om morgonen möter dig min bön.
^15 (L) Varför, Herre,
        förkastar du min själ?
    Varför döljer du
        ditt ansikte för mig?
¹⁶ Plågad är jag och döende
        från min ungdom,
    jag bär förskräckelser från dig
        och förtvivlar.
^17 (M) Din vredes lågor sveper över mig,
    dina fasor förgör mig.
¹⁸ Ständigt omsluter de mig
        som vatten,
    omringar mig helt och hållet.
^19 (N) Mina nära och kära
        har du fjärmat från mig.
    I mina förtrognas ställe
        har jag bara mörker.

^2 (A) Det är gott att tacka Herren
    och att lovsjunga ditt namn,
        du den Högste,
^3 (B) att på morgonen förkunna din nåd
    och om natten din trofasthet,
^4 (C) med tiosträngad lyra och luta,
    med klingande^[b] toner på harpan.

^5 (D) Du gläder mig, Herre,
        med dina gärningar,
    jag jublar över dina händers verk.
^6 (E) Hur stora är inte dina verk, Herre,
    hur djupa dina tankar!
^7 (F) En oförnuftig man förstår det inte,
    dåren fattar det inte.
^8 (G) När de gudlösa grönskar som gräs
    och alla förbrytare blomstrar,
        går de ändå mot evig
            undergång.

^9 (H) Men du, Herre,
    är den Högste för evigt.
^10 (I) Se dina fiender, Herre,
    se, dina fiender ska förgås,
        alla förbrytare skingras!
^11 (J) Men mitt horn höjer du
        som vildoxens,
    jag är överöst med frisk olja.
^12 (K) Mina ögon får se
        mina förföljare falla,
    mina öron får höra om de onda
        som reste sig mot mig.

^13 (L) De rättfärdiga grönskar som palmer,
    de växer som cedrar på Libanon,
^14 (M) planterade i Herrens hus,
    grönskande på vår Guds förgårdar.
^15 (N) Även vid hög ålder bär de frukt^[c],
    de frodas och grönskar
^16 (O) för att förkunna att Herren,
    min klippa, är rättfärdig.
        Ingen orätt finns i honom.

^3 (R) Strömmarna höjer sig, Herre,
    strömmarna höjer sin röst,
        strömmarna höjer sitt dån.
^4 (S) Men mäktig är Herren i höjden,
    mer än bruset av väldiga vatten,
        mer än havets mäktiga
            bränningar.

^5 (T) Dina vittnesbörd
        är alltigenom sanna.
    Helighet tillhör ditt hus, Herre,
        för alltid.