Chronological

² Herre min Gud, jag flyr till dig.
    Fräls mig från alla som jagar mig,
        rädda mig!
^3 (A) Annars river de min själ som lejon,
    rycker bort mig utan räddning.

^4 (B) Herre min Gud,
    om jag har gjort detta,
        om jag har orätt på mina händer,
^5 (C) om jag lönat min vän med ont
    eller plundrat min ovän
        utan orsak –
⁶ låt då fienden jaga min själ
        och hinna upp mig,
    låt honom trampa mitt liv
        till marken
    och lägga min ära^[b] i stoftet. Sela

^7 (D) Res dig, Herre, i din vrede,
    stå upp mot mina
        fienders raseri!
    Vakna till min hjälp^[c],
        du som har kallat till dom.
⁸ Låt skaran av folkslag
        samlas omkring dig,
    trona åter över dem i höjden.
^9 (E) Herren håller dom över folken.
    Döm mig, Herre,
        efter min rättfärdighet,
    efter den fullkomlighet
        som täcker mig.
^10 (F) Gör slut på de gudlösas ondska,
        låt den rättfärdige stå fast!
    Du som prövar hjärtan och njurar^[d]
        är en rättfärdig Gud.

^11 (G) Min sköld är hos Gud,
    han frälser dem
        som har ärliga hjärtan.
^12 (H) Gud är en rättfärdig domare,
    en Gud som visar sin vrede
        varje dag.
^13 (I) Om någon inte omvänder sig
        slipar han sitt svärd,
    han spänner sin båge^[e]
        och laddar den^[f],
^14 (J) han förbereder
        sina dödliga vapen
    och gör sina pilar brinnande.

^15 (K) Se, han är dräktig med ondska,
    han går havande med olycka
        och föder lögn.
^16 (L) Han gräver en grop
        och gör den djup,
    men faller själv i graven
        han grävde.
^17 (M) Hans ondska slår tillbaka
        mot hans eget huvud,
    hans våld drabbar
        hans egen hjässa.

^18 (N) Jag vill tacka Herren
        för hans rättfärdighet
    och lovsjunga
        Herren den Högstes namn.

Herren är mitt ljus
    och min frälsning.
        Vem skulle jag frukta?
    Herren försvarar mitt liv.
        Vem skulle jag vara rädd för?
² När de onda kommer emot mig
        för att sluka mig,
    mina motståndare och fiender,
        då ska de själva snava och falla.
^3 (B) Om en här belägrar mig
        räds inte mitt hjärta,
    om krig bryter ut mot mig
        är jag ändå trygg.

^4 (C) Ett har jag begärt av Herren,
        detta söker jag:
    att få bo i Herrens hus
        i alla mina livsdagar,
    för att se Herrens ljuvlighet
        och söka honom i^[a] hans tempel.
^5 (D) Han gömmer mig i sin hydda
        på olyckans dag,
    han beskyddar mig i sitt tält,
        han för mig upp på klippan.
⁶ Nu är mitt huvud högt
        över mina fiender omkring mig.
    Jag vill offra jublets offer i hans tält,
        jag vill sjunga och spela
            till Herren.

⁷ Herre, hör min röst när jag ropar,
    förbarma dig över mig
        och svara mig!
^8 (E) Mitt hjärta tänker på ditt ord:
        "Sök mitt ansikte!"^[b]
    Ditt ansikte, Herre, söker jag.

^9 (F) Dölj inte ditt ansikte för mig,
    avvisa inte din tjänare i vrede,
        du som har varit min hjälp.
    Släpp mig inte, överge mig inte,
        du min frälsnings Gud.
¹⁰ Om min far och min mor
        överger mig,
    tar Herren emot mig.
^11 (G) Visa mig, Herre, din väg,
    led mig på en jämn stig
        för mina förföljares skull.
^12 (H) Utlämna mig inte
        åt mina fienders vilja,
    för falska vittnen stiger fram
        mot mig och andas våld.

^13 (I) Jag är viss om att få se
    Herrens godhet
        i de levandes land.
^14 (J) Hoppas på Herren,
    var stark och modig i ditt hjärta
        och hoppas på Herren!

^2 (A) Till dig, Herre, tar jag min tillflykt.
    Låt mig aldrig behöva skämmas,
        rädda mig i din rättfärdighet.
^3 (B) Vänd ditt öra till mig,
        skynda till min räddning!
    Var min fasta klippa,
        en borg till min frälsning,
^4 (C) för du är min klippa och min borg.
    Du ska leda och föra mig
        för ditt namns skull,
^5 (D) du ska lossa mig ur nätet
        de lagt ut för mig,
    för du är mitt beskydd.
^6 (E) I din hand^[a] överlämnar jag
        min ande.
    Du har friköpt mig, Herre,
        du trofaste Gud.

^7 (F) Jag hatar^[b] dem som håller fast
        vid tomma avgudar,
    jag litar på Herren.
^8 (G) Jag vill jubla och glädjas
        över din nåd,
    att du ser mitt lidande
        och känner min själ i nöden.
^9 (H) Du utlämnar mig inte
        i fiendens hand,
    du ställer mina fötter
        på rymlig plats.

^10 (I) Förbarma dig över mig, Herre,
        jag är i nöd!
    Grämelse förtär mitt öga,
        min själ och min kropp.
^11 (J) Mitt liv försvinner i sorg,
        mina år i suckan.
    Min kraft är bruten
        genom min synd^[c],
    mina ben^[d] förtärs
^{12         (K)} för alla mina fienders skull.
    Jag har blivit en skam
        för mina grannar
    och en skräck
        för dem som känner mig.
    De som ser mig på gatan
        flyr för mig.
¹³ Jag är glömd och borta
        ur deras hjärtan, som död,
    jag har blivit som ett krossat kärl.
^14 (L) Jag hör vad många viskar,
        skräck från alla håll!
    De gaddar ihop sig mot mig,
        smider planer för att ta mitt liv.

¹⁵ Men jag litar på dig, Herre,
    jag säger: "Du är min Gud."
^16 (M) Min tid är i dina händer.
    Rädda mig från mina fienders hand,
        från dem som förföljer mig.
^17 (N) Låt ditt ansikte lysa
        över din tjänare,
    fräls mig genom din nåd.
^18 (O) Herre, låt mig inte
    behöva skämmas,
        jag ropar till dig!
    Låt de gudlösa få skämmas,
        låt dem tystna i dödsriket.
¹⁹ Låt lögnarnas läppar förstummas,
    de som talar fräckhet i högmod
        och förakt mot den rättfärdige.

^20 (P) Hur stor är inte din godhet,
    som du sparar åt dem
        som vördar dig
    och visar i människors åsyn
        mot dem som flyr till dig!
^21 (Q) Du tar dem i ditt ansiktes beskydd
        mot människors intriger,
    du gömmer dem i din hydda
        undan elaka tungor.

^22 (R) Lovad är Herren!
    Han har visat mig
        sin underbara nåd
    i en belägrad^[e] stad.
^23 (S) Jag sade i min ångest:
        "Jag är avskuren från dina ögon!"
    Men du hörde min bön om nåd
        när jag ropade till dig.

^24 (T) Älska Herren,
        alla ni hans trogna!
    Herren bevarar de trofasta,
        men den som handlar i högmod
            straffar han strängt.
^25 (U) Var starka och modiga i era hjärtan,
    alla ni som hoppas på Herren!

^2 (B) Jag vill alltid prisa Herren,
    hans lov ska ständigt
        vara i min mun.
^3 (C) Min själ ska vara stolt i Herren,
    de ödmjuka ska höra det
        och glädjas.
⁴ Lova Herren med mig,
    låt oss upphöja hans namn
        tillsammans!

^5 (D) Jag sökte Herren
        och han svarade mig,
    han räddade mig
        från allt som skrämde mig.
⁶ De som ser upp till honom
        strålar av fröjd,
    deras ansikten^[c] behöver inte
        rodna av skam.
⁷ Här är en plågad som ropade,
        och Herren hörde honom
    och frälste honom
        ur all hans nöd.
^8 (E) Herrens ängel vakar
        runt dem som vördar honom,
    och han befriar dem.

^9 (F) Smaka och se att Herren är god!
    Salig är den som flyr till honom.
^10 (G) Vörda Herren, ni hans heliga,
    för de som vördar honom
        saknar ingenting.
^11 (H) Unga lejon lider nöd och hungrar,
    men de som söker Herren
        saknar inget gott.

¹² Kom, barn, lyssna till mig!
    Jag ska lära er att vörda Herren.
^13 (I) Är du en människa
        som älskar livet
    och vill se goda dagar?
^14 (J) Vakta då din tunga
        från det som är ont,
    dina läppar från att tala svek.
^15 (K) Undvik det onda och gör det goda,
    sök friden och följ den.

^16 (L) Herrens ögon är vända
        till de rättfärdiga
    och hans öron till deras rop.
^17 (M) Men Herrens ansikte
        är emot dem som gör det onda,
    för att utplåna minnet av dem
        från jorden.

^18 (N) De rättfärdiga ropar
        och Herren hör,
    han räddar dem ur all deras nöd.
^19 (O) Herren är nära dem
        som har ett förkrossat hjärta
    och frälser dem
        som har en bedrövad ande.
^20 (P) Mycket får den rättfärdige lida,
    men Herren räddar honom ur allt.
^21 (Q) Han bevarar alla hans ben,
    inte ett enda av dem ska krossas.^[d]

²² Ondskan blir den gudlöses död,
    och de som hatar den rättfärdige
        ska stå med skuld.
^23 (R) Men Herren friköper
        sina tjänares själar,
    och ingen som flyr till honom
        ska stå med skuld.

^3 (B) Varför skryter du med det onda,
        du mäktige man?
    Guds nåd består för alltid.
^4 (C) Din tunga tänker ut fördärv,
    den är som en vässad rakkniv.
        Du begår svek.
⁵ Du älskar ont mer än gott,
    lögn mer än att tala sanning. Sela
⁶ Du älskar allt tal som skadar,
    du falska tunga.

⁷ Därför ska Gud
        riva ner dig för alltid,
    gripa dig och rycka dig
        ur din hydda,
    utrota dig ur de levandes land. Sela

^8 (D) De rättfärdiga ska se det och frukta,
    de ska le åt honom:
^9 (E) "Där är en man som inte
        gjorde Gud till sin borg!
    Han litade till sin stora rikedom,
        han sökte styrka
            genom att roffa åt sig^[b]."

^10 (F) Men jag är som ett grönskande
        olivträd i Guds hus,
    jag förtröstar på Guds nåd
        i evigheters evighet.
^11 (G) Jag ska tacka dig i evighet
        för det du har gjort.
    Inför dina trogna
        ska jag hoppas på ditt namn,
            för det är gott.