Beginning

Kriget mot Midjan

31 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (A) ”Ta hämnd på midjaniterna^[a] för Israels barn. Därefter ska du samlas till ditt folk.” ³ Och Mose sade till folket: ”Låt några av era män beväpna sig till strid. De ska rycka ut mot Midjan och utföra Herrens hämnd på Midjan. ⁴ Tusen man från var och en av Israels alla stammar ska ni sända ut i striden.” ⁵ Då avskiljdes ur Israels ätter tusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid. ^6 (B) Dessa sände Mose ut i striden, tusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga föremålen och larmtrumpeterna i sin hand.

⁷ De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. ^8 (C) Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd. ⁹ Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. ¹⁰ Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände upp de i eld. ¹¹ De tog med sig allt bytet och allt de hade rövat, både människor och boskap, ¹² och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns församling i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

Hären återvänder

¹³ Mose och prästen Eleasar och församlingens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. ¹⁴ Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. ¹⁵ Mose sade till dem: ”Lät ni alla kvinnor leva? ^16 (D) Det var ju de som efter Bileams råd förledde Israels barn till otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen drabbade Herrens församling. ¹⁷ Döda nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med en man. ¹⁸ Men alla flickor som inte har legat med en man ska ni låta leva^[b] och spara åt er själva.

^19 (E) Och ni ska vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen ska rena sig^[c] på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar. ²⁰ Ni ska rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla föremål av trä.”

²¹ Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: ”Detta är den lagstadga som Herren har befallt Mose: ²² Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, ^23 (F) allt som tål eld ska ni låta gå genom eld så att det blir rent. Men det ska också renas med reningsvatten. Och allt som inte tål eld ska ni låta gå genom vatten. ²⁴ På sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret.”

Fördelning av bytet

²⁵ Herren sade till Mose: ²⁶ ”Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för församlingen ska du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap. ²⁷ Sedan ska du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela församlingen. ²⁸ Som skatt åt Herren ska du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, kor, åsnor och får. ²⁹ Ta detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren. ³⁰ Och från Israels barns hälft ska du ta var femtionde av människor, kor, åsnor, får och all boskap och ge det till leviterna, som ska ha vården om Herrens tabernakel.”

³¹ Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren hade befallt Mose. ³² Och bytet, resten av det som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675 000, ³³ av kor 72 000, ³⁴ av åsnor 61 000 ³⁵ och av människor, kvinnor som inte legat med någon man, tillsammans 32 000.

³⁶ Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde:

av får 337 500, ³⁷ varav skatten åt Herren utgjorde 675 får,

³⁸ av kor 36 000, varav skatten åt Herren utgjorde 72,

³⁹ av åsnor 30 500, varav skatten åt Herren utgjorde 61,

⁴⁰ av människor 16 000, varav skatten åt Herren utgjorde 32 personer.

⁴¹ Och skatten, den för Herren bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som Herren hade befallt Mose.

⁴² Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del, ⁴³ den hälft som tillföll församlingen, utgjorde: av får 337 500, ⁴⁴ av kor 36 000, ⁴⁵ av åsnor 30 500 ⁴⁶ och av människor 16 000. ⁴⁷ Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav det till leviterna som hade ansvar för Herrens tabernakel, så som Herren hade befallt Mose.

⁴⁸ Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, kom fram till Mose ⁴⁹ och sade till honom: ”Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss. ⁵⁰ Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han kommit över av guldsmycken – armband, ringar, örhängen och halssmycken – för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte.”

⁵¹ Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder. ⁵² Guldet som gavs som gåva åt Herren av överbefälen och underbefälen utgjorde sammanlagt 16 750 siklar.^{[d] 53} Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. ⁵⁴ Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.

Stammarna öster om Jordan

32 Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land^[e] och Gileads land fann de att det var en god trakt för boskap. ^2 (G) Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och församlingens furstar och sade: ³ ”Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Heshbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, ⁴ det land som Herren har vunnit åt Israels församling, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap.” ⁵ De sade vidare: ”Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land till dina tjänare som besittning. Låt oss slippa gå över Jordan.”

⁶ Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: ”Ska ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? ⁷ Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem? ⁸ Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet. ^9 (H) När de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade gett dem. ^10 (I) Herrens vrede blossade upp den dagen, och han svor denna ed: ¹¹ Av de män som drog upp ur Egypten ska ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, ¹² ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, för de har i allt följt Herren. ¹³ Så brann Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år tills hela släktet var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.

¹⁴ Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel! ¹⁵ Om ni vänder er bort ifrån honom, kommer han att låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni drar fördärv över hela detta folk.”

¹⁶ Då kom de fram till Mose och sade: ”Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn. ¹⁷ Själva ska vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn tills vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, trygga från landets invånare. ¹⁸ Vi ska inte återvända hem förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel. ¹⁹ Vi vill nämligen inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan.”

²⁰ Mose svarade dem: ”Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget ²¹ så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, tills han har fördrivit sina fiender inför sig ²² och landet blivit underkuvat inför Herren, då kan ni sedan vända tillbaka och vara utan skuld mot Herren och mot Israel. Detta land ska då bli er besittning inför Herrens ansikte. ²³ Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni ska veta att er synd ska drabba er. ²⁴ Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör som ni har sagt.”

²⁵ Gads barn och Rubens barn sade till Mose: ”Dina tjänare ska göra så som min herre befaller. ²⁶ Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur ska bli kvar här i Gileads städer. ²⁷ Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, ska dra över dit och strida inför Herrens ansikte så som min herre har sagt.”

²⁸ Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. ²⁹ Mose sade till dem: ”Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då ska ni ge dem landet Gilead till besittning. ³⁰ Men om de inte drar beväpnade över med er, ska de få sin besittning bland er i Kanaans land.” ³¹ Gads barn och Rubens barn svarade: ”Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. ³² Inför Herrens ansikte ska vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan.”

^33 (J) Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Bashans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. ³⁴ Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, ³⁵ Atrot-Shofan, Jaeser, Jogbeha, ³⁶ Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. ³⁷ Rubens barn byggde upp Heshbon, Eleale, Kirjatajim, ³⁸ Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.

^39 (K) Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. ⁴⁰ Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. ^41 (L) Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. ⁴² Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.