Beginning

Lamporna på ljusstaken

8 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (A) ”Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, ska du sätta upp dem så att de kastar sitt sken över platsen framför ljusstaken.”

³ Och Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att de kastade sitt sken över platsen framför ljusstaken, så som Herren hade befallt Mose. ^4 (B) Ljusstaken var gjord av hamrat guld. Från dess fotställning till blommorna var den i hamrat arbete. Efter den förebild som Herren hade visat Mose gjorde han ljusstaken.

Leviternas invigning

⁵ Herren talade till Mose. Han sade: ⁶ ”Bland Israels barn ska du ta ut leviterna och rena dem.

⁷ På följande sätt ska du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem, och låt dem raka hela sin kropp^[a] och tvätta sina kläder. Så ska de rena sig. ⁸ Sedan ska de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av fint mjöl blandat med olja. Du ska ta en annan ungtjur till syndoffer.

⁹ Och du ska föra fram leviterna inför uppenbarelsetältet och samla hela Israels församling.

¹⁰ När du har fört fram leviterna inför Herrens ansikte, ska Israels barn lägga sina händer på dem^[b]. ¹¹ Och Aron ska föra fram leviterna inför Herrens ansikte som ett lyftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta Herrens tjänst. ¹² Leviterna ska lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena ska du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt Herren för att bringa försoning för leviterna. ¹³ Sedan ska du ställa leviterna inför Aron och hans söner och föra fram dem som ett lyftoffer åt Herren. ^14 (C) Så ska du bland Israels barn avskilja leviterna så att de tillhör mig.

¹⁵ Sedan du har renat leviterna och fört fram dem som ett lyftoffer ska de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet, ¹⁶ för de är givna åt mig som en gåva bland Israels barn. I stället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har jag tagit ut dem åt mig. ¹⁷ Allt förstfött bland Israels barn tillhör mig, både människor och boskap. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig. ¹⁸ Jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn. ^19 (D) Och jag har bland Israels barn gett leviterna som gåva åt Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, för att ingen plåga ska drabba dem när de kommer nära helgedomen.”

²⁰ Mose, Aron och hela Israels församling gjorde med leviterna i allt så som Herren hade befallt Mose angående dem. Så gjorde Israels barn med dem. ²¹ Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, och Aron bringade försoning för dem och renade dem. ²² Sedan gick leviterna in och gjorde tjänst vid uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.

Leviternas tjänstgöringstid

²³ Och Herren sade till Mose: ²⁴ ”Detta gäller för leviterna: De som är tjugofem år^[c] eller äldre ska infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet. ²⁵ Men när leviten blir femtio år ska han vara fri från sin tjänst, och han ska då inte tjänstgöra längre. ²⁶ Han kan hjälpa sina bröder vid uppenbarelsetältet i deras uppgifter, men någon tjänst ska han inte inneha. Så ska du göra med leviterna när det gäller deras ansvarsuppgifter.”

Påskhögtiden

9 Herren talade till Mose i Sinai öken i första månaden av det andra året^[d] efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade: ² ”Israels barn ska fira påskhögtid^[e] på den bestämda tiden. ^3 (E) På fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, ska ni fira den, på bestämd tid. I enlighet med alla stadgar och föreskrifter ska ni fira den.”

⁴ Och Mose sade till Israels barn att de skulle fira påskhögtiden. ⁵ De firade den på fjortonde dagen i första månaden, i skymningen, i Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose.

^6 (F) Men det fanns några män som hade blivit orena genom en död människa så att de inte kunde fira påskhögtid på den dagen. De vände sig därför samma dag till Mose och Aron ⁷ och sade till Mose: ”Vi har blivit orena genom en död människa. Ska vi därför nekas att bland Israels barn frambära Herrens offergåva på bestämd tid?” ^8 (G) Mose svarade dem: ”Stanna här, så ska jag höra vad Herren befaller om er.”

⁹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁰ ”Säg till Israels barn: Om någon bland er eller era efterkommande har blivit oren genom en död människa, eller är ute på resa långt borta, kan han ändå fira Herrens påskhögtid. ^11 (H) De ska då fira den i andra månaden, på fjortonde dagen, i skymningen. Med osyrat bröd och bittra örter ska de äta påskalammet. ^12 (I) Inget av det ska lämnas kvar till morgonen, och inget ben på det ska krossas^[f]. De ska fira påskhögtiden enligt alla dess föreskrifter. ¹³ Men den som är ren och inte är på resa men ändå underlåter att fira påskhögtiden, han ska utrotas ur sitt folk, därför att han inte har burit fram Herrens offergåva på bestämd tid. Den mannen får själv svara för sin synd.

^14 (J) Om en främling bor hos er och vill fira Herrens påskhögtid, ska han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni ska ha en och samma stadga för främlingen och för den infödde i landet.”

Molnskyn över tabernaklet

^15 (K) På den dag då tabernaklet sattes upp täckte molnskyn^[g] tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld. ^16 (L) Så var det alltid: Molnskyn täckte det, och om natten såg den ut som eld. ^17 (M) Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger. ¹⁸ På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. ¹⁹ Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det Herren befallde dem och bröt inte upp. ²⁰ Ibland stannade molnskyn över tabernaklet bara några få dagar. På Herrens befallning låg de då kvar i lägret, och på Herrens befallning bröt de sedan upp. ²¹ Ibland stannade molnskyn bara från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. ²² Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp. ²³ På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose.

Silvertrumpeterna

10 Herren talade till Mose. Han sade: ² ”Gör dig två silvertrumpeter,^[h] i hamrat arbete ska du göra dem. Du ska använda dem när församlingen ska sammankallas och när lägren ska bryta upp. ³ När man stöter i dem båda ska hela församlingen samlas hos dig vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁴ Men när man stöter bara i den ena, ska furstarna, huvudmännen för Israels ätter, samlas hos dig. ⁵ När ni blåser en larmsignal, ska de läger som ligger österut bryta upp. ⁶ Och när ni blåser larmsignal för andra gången, ska de läger som ligger söderut bryta upp. När lägren ska bryta upp ska man blåsa larmsignal. ⁷ Men när församlingen ska sammankallas, ska ni inte blåsa larmsignal utan stöta i trumpeterna.

⁸ Det är Arons söner, prästerna, som ska blåsa i trumpeterna. Detta ska vara en evig stadga för er, släkte efter släkte. ^9 (N) När ni i ert land drar ut till strid mot någon fiende som angriper er, ska ni blåsa larmsignal i trumpeterna. Då ska ni bli ihågkomna inför Herren er Guds ansikte, och bli räddade från era fiender. ^10 (O) Och i dagar av glädje, vid era högtider och nymånader,^[i] ska ni stöta i trumpeterna vid era brännoffer och gemenskapsoffer. De ska göra att ni blir ihågkomna inför er Gud. Jag är Herren er Gud.”

Uppbrott från Sinai

¹¹ Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen^[j], höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel. ¹² Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran.

¹³ När de nu första gången bröt upp efter Herrens befallning genom Mose, ^14 (P) var det Juda barns läger under sitt baner som först bröt upp, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Nahshon, Amminadabs son. ¹⁵ Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars stam var Netanel, Suars son. ¹⁶ Anförare för den här som utgjordes av Sebulons stam var Eliab, Helons son.

^17 (Q) Sedan tabernaklet hade tagits ner, bröt Gershons och Meraris barn upp och bar tabernaklet.

¹⁸ Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisur, Shedeurs son. ¹⁹ Anförare för den här som utgjordes av Simeons stam var Shelumiel, Surishaddajs son. ²⁰ Anförare för den här som utgjordes av Gads stam var Eljasaf, Deguels son.

^21 (R) Sedan bröt kehatiterna upp, de bar de heliga föremålen. Och tabernaklet sattes upp innan de hann fram.

²² Därefter bröt Efraims läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elishama, Ammihuds son. ²³ Anförare för den här som utgjordes av Manasse stam var Gamliel, Pedasurs son. ²⁴ Och anförare för den här som utgjordes av Benjamins stam var Abidan, Gideonis son.

²⁵ Därefter bröt Dans läger upp under sitt baner som en eftertrupp för alla läger, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Ahieser, Ammishaddajs son. ²⁶ Anförare för den här som utgjordes av Ashers stam var Pagiel, Okrans son. ²⁷ Och anförare för den här som utgjordes av Naftalis stam var Ahira, Enans son.

²⁸ Detta var ordningen när Israels barn bröt upp, häravdelning efter häravdelning.

Midjaniten Hobab

^29 (S) Mose sade till Hobab^[k], som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. Herren har lovat Israel allt gott.”

³⁰ Men han svarade honom: ”Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt.” ³¹ Mose sade: ”Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du ska bli vårt öga. ³² Om du följer med oss ska vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss.”

Israel bryter upp

³³ Och de bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Herrens förbundsark gick framför dem de tre dagarna för att utse en rastplats åt dem. ^34 (T) Herrens molnsky svävade över dem om dagen när de bröt upp från sin lägerplats. ^35 (U) Och så ofta arken bröt upp, sade Mose:

³⁶ Och när den sattes ner, sade han: