Beginning

Arons och hans söners prästvigning

8 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (A) ”För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan^[a] samt syndoffertjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden. ³ Samla sedan hela församlingen vid ingången till uppenbarelsetältet.” ⁴ Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och församlingen samlades vid uppenbarelsetältets ingång. ⁵ Och Mose sade till församlingen: ”Detta är vad Herren har befallt mig att göra.”

⁶ Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. ^7 (B) Och han satte tunikan på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden^[b] med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom. ^8 (C) Han satte på honom bröstskölden och lade in urim och tummim^[c] i skölden. ⁹ Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som Herren hade befallt Mose. ^10 (D) Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt som fanns i det och helgade det. ¹¹ Han stänkte oljan sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och karet med dess fotställning för att helga dem. ¹² Han hällde en del av smörjelseoljan på Arons huvud och smorde honom^[d] för att helga honom. ¹³ Och Mose förde fram Arons söner och satte på dem tunikor, spände på dem bälten och band på dem huvor, så som Herren hade befallt Mose.

^14 (E) Mose förde fram syndoffertjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndoffertjurens huvud. ¹⁵ Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger runt omkring på altarets horn och renade altaret. Men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret och helgade det för att bringa försoning för det. ¹⁶ Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett, och Mose brände det på altaret. ¹⁷ Men resten av tjuren, hud och kött och orenhet, brände han upp i eld utanför lägret, så som Herren hade befallt honom.

^18 (F) Och han förde fram brännofferbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. ¹⁹ Sedan slaktades den och Mose stänkte blodet runt omkring på altaret. ²⁰ Han styckade baggens kropp och brände huvudet och styckena och istret. ²¹ Inälvorna och benen tvättade han i vatten. Sedan brände Mose hela baggen på altaret. Det var ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.

^22 (G) Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade händerna på baggens huvud. ²³ Sedan slaktades den och Mose tog av blodet och strök på Arons högra örsnibb, tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot. ²⁴ Han förde fram Arons söner och Mose strök något av blodet på deras högra örsnibb, tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot. Men resten av blodet stänkte Mose runt omkring på altaret.

²⁵ Sedan tog han fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket. ²⁶ Och ur korgen med de osyrade bröden som stod inför Herrens ansikte tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade dem på fettstyckena och det högra lårstycket. ²⁷ Allt detta lade han i händerna på Aron och hans söner, och de lyfte det som ett lyftoffer inför Herrens ansikte.

²⁸ Sedan tog Mose det ur deras händer och brände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett prästvigningsoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. ²⁹ Och Mose tog bringan – den var Moses del av prästvigningsoffrets bagge – och lyfte den som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose.

^30 (H) Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder, på hans söner och hans söners kläder. Så helgade han Aron och hans kläder, hans söner och hans söners kläder. ³¹ Sedan sade Mose till Aron och hans söner: ”Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och där ska ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har befallt: Aron och hans söner ska äta det. ³² Men det som blir kvar av köttet eller av brödet ska ni bränna upp i eld.

³³ Under sju dagar^[e] ska ni inte lämna uppenbarelsetältets ingång, inte förrän era prästvigningsdagar är över, för er prästvigning ska vara i sju dagar. ³⁴ Herren har befallt att så som det har gått till i dag ska det också ske i fortsättningen, för att försoning ska bringas för er. ³⁵ Vid ingången till uppenbarelsetältet ska ni stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och ni ska iaktta vad Herren har befallt er att iaktta för att ni inte ska dö. Detta har jag fått befallning om.”

³⁶ Och Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.

Arons första offer

9 På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel. ² Han sade till Aron: ”Ta dig en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herrens ansikte. ³ Och säg till Israels barn: Ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda ettåriga och felfria, till brännoffer. ⁴ Ta dessutom en tjur och en bagge till gemenskapsoffer för att offra dem inför Herrens ansikte och dessutom ett matoffer blandat med olja, för i dag ska Herren uppenbara sig för er.”

⁵ De tog det som Mose hade gett befallning om och förde fram det inför uppenbarelsetältet och hela församlingen trädde fram och ställde sig inför Herrens ansikte. ⁶ Då sade Mose: ”Detta är vad Herren har befallt er att göra för att Herrens härlighet ska visa sig för er.”

⁷ Och Mose sade till Aron: ”Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som Herren har befallt.”

⁸ Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferkalv. ⁹ Arons söner bar fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. ¹⁰ Syndofferdjurets fett, njurar och leverfett brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. ¹¹ Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret. ¹² Sedan slaktade han brännofferdjuret, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. ¹³ De räckte honom det styckade brännofferdjuret med dess huvud, och han brände det på altaret. ¹⁴ Han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.

¹⁵ Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndofferbock och slaktade den och offrade den till syndoffer på samma sätt som det förra syndofferdjuret. ¹⁶ Och han förde fram brännofferdjuret och offrade det på föreskrivet sätt. ¹⁷ Han bar också fram matoffret och tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. ¹⁸ Sedan slaktade han tjuren och baggen, som var folkets gemenskapsoffer, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. ¹⁹ Fettstyckena av tjuren samt baggens fettsvans och det fett som omsluter inälvorna, liksom njurarna och leverfettet ²⁰ lade de på bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. ²¹ Men bringorna och det högra lårstycket lyfte Aron som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, så som Mose hade befallt.

^22 (I) Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. ²³ Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig Herrens härlighet för allt folket. ^24 (J) Eld gick ut från Herren och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg det, jublade de och föll ner på sina ansikten.

Nadabs och Abihus synd

10 ^(K) Men Arons söner Nadab och Abihu^[f] tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld^[g] inför Herrens ansikte, något som han inte hade befallt dem. ^2 (L) Då gick eld ut från Herren och förtärde dem, och de dog inför Herren. ^3 (M) Och Mose sade till Aron: ”Detta är vad Herren har sagt: På dem som står mig nära ska jag visa mig helig och inför allt folket visa mig härlig.” Och Aron teg stilla^[h].

^4 (N) Mose kallade till sig Mishael och Elsafan, söner till Arons farbror Ussiel, och sade till dem: ”Kom fram och bär ut era släktingar från helgedomen, utanför lägret.” ⁵ Då steg de fram och bar ut dem i deras tunikor från lägret, så som Mose hade sagt. ⁶ Sedan sade Mose till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: ”Ni ska inte ha ert hår oordnat eller riva sönder era kläder^[i]. Annars kan ni dö och vrede drabbar hela församlingen. Men era bröder, hela Israels hus, får gråta över den brand som Herren har tänt. ^7 (O) Ni ska inte lämna uppenbarelsetältets ingång, för att ni inte ska dö, för Herrens smörjelseolja är på er.” Och de gjorde enligt Moses ord.

Regler för präster

⁸ Herren talade till Aron. Han sade: ^9 (P) ”För att ni inte ska dö får varken du själv eller dina söner dricka vin eller starka drycker^[j] när ni ska gå in i uppenbarelsetältet. Det ska vara en evig stadga för er från släkte till släkte. ¹⁰ Ni ska skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent. ¹¹ Och ni ska lära Israels barn alla de stadgar^[k] som Herren har kungjort för dem genom Mose.”

^12 (Q) Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans kvarvarande söner: ”Ta det matoffer som har blivit över av Herrens eldsoffer och ät det osyrat vid sidan av altaret, för det är högheligt. ¹³ Ni ska äta det på en helig plats, för det är din och dina söners lagliga rätt av Herrens eldsoffer. Den befallningen har jag fått. ^14 (R) Lyftofferbringan och offergärdslåret ska ni äta på en ren plats, du och dina söner och döttrar med dig, för du har fått dem som din och dina söners lagliga rätt av Israels barns gemenskapsoffer. ¹⁵ Tillsammans med eldsoffren av fettstyckena ska offergärdslåret och lyftofferbringan bäras fram för att lyftas som ett lyftoffer inför Herrens ansikte. De ska tillhöra dig och dina söner med dig som en evig rätt, så som Herren har befallt.”

^16 (S) Mose frågade efter syndofferbocken, och se, den var uppbränd. Då blev Mose vred på Eleasar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sade: ¹⁷ ”Varför har ni inte ätit syndoffret^[l] på den heliga platsen? Det är ju högheligt. Han har gett er det för att ni ska ta bort församlingens skuld och bringa försoning för dem inför Herrens ansikte. ^18 (T) Se, dess blod har inte burits in i helgedomens inre. Därför skulle ni ha ätit upp köttet på helig plats, så som jag hade befallt.”

¹⁹ Men Aron sade till Mose: ”Se, de har i dag offrat sitt syndoffer och brännoffer inför Herrens ansikte och du vet vad som har hänt mig. Om jag nu i dag hade ätit syndofferkött, skulle det ha varit välbehagligt för Herren?” ²⁰ När Mose hörde det var han nöjd.