Book of Common Prayer
Psalm 145[a]
Herrens storhet, godhet och rättfärdighet
1 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och för evigt.
2 Jag vill dagligen lova dig
och prisa ditt namn alltid och för evigt.
3 Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är outrannsaklig.
4 Ett släkte prisar för ett annat dina verk
och förkunnar dina väldiga gärningar.
5 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda
och dina underbara verk.
6 Om dina väldiga gärningars makt skall man tala,
och din storhet skall jag förkunna.
7 Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 Nådig och barmhärtig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Herren är god mot alla
och förbarmar sig över alla sina verk.
10 Herre, alla dina verk skall tacka dig
och dina fromma skall lova dig.
11 De skall tala om ditt rikes ära
och förkunna din makt.
12 De skall kungöra för människors barn dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.
13
ditt herravälde varar från släkte till släkte.
och kärleksfull i allt han gör.[b]
14 Herren uppehåller alla dem
som är på väg att falla,
han reser upp alla nerböjda.
15 Allas ögon väntar på dig,
och du ger dem deras mat i rätt tid.
16 Du öppnar din hand
och mättar allt levande med nåd.
17 Herren är rättfärdig i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
18 Herren är nära alla som åkallar honom,
alla dem som åkallar honom i sanning.
19 Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälsar dem.
20 Herren bevarar alla dem som älskar honom,
men alla ogudaktiga förgör han.
21 Min mun skall förkunna Herrens lov,
och allt som lever skall lova hans heliga namn
alltid och i evighet.
25 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag[a] i Jerusalem, vände de tillbaka och tog med sig Johannes som kallades Markus.
13 I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare, Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Cyrene, Manaen, fosterbror[b] till landsfursten Herodes,[c] samt Saulus. 2 När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till." 3 Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem.
Psalm 67
Önskan om Guds välsignelse
1 För sångmästaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.
2 Må Gud vara oss nådig och välsigna oss.
Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela,
3 så att man på jorden lär känna dina vägar,
bland alla hednafolk din frälsning.
4 Folken må tacka dig, Gud,
alla folk må tacka dig.
5 Folkslagen må glädja sig och jubla,
ty du dömer folken rätt
och leder folkslagen på jorden. Sela.
6 Folken må tacka dig, Gud,
alla folk må tacka dig.
7 Jorden ger sin gröda,
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Må Gud välsigna oss
och må alla jordens ändar frukta honom.
Psalm 96
Hela jordens Konung
1 Sjung för Herren en ny sång,
sjung för Herren, hela jorden!
2 Sjung för Herren, lova hans namn,
kungör hans frälsning dag efter dag!
3 Förkunna hans ära bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
4 Ty stor är Herren och högt prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
5 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
7 Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
8 Ge åt Herren hans namns ära,
bär fram gåvor och kom till hans gårdar!
9 Tillbed Herren i helig skrud,
bäva inför honom, alla länder!
10 Säg bland folken: " Herren är konung!
Därför står världen fast och vacklar inte.
Han dömer folken med rättvisa."
11 Må himlen vara glad och jorden fröjda sig,
må havet brusa och allt som fyller det.
12 Må marken glädja sig och allt som är därpå.
Jubla skall alla skogens träd
13 inför Herren, ty han kommer,
ty han kommer för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet.
En sista förmaning
4 Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.[a] 5 Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
Aposteln inför döden
6 Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. 7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. 8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.
Personliga hälsningar
9 Gör allt du kan för att snart komma till mig. 10 Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. 11 Lukas är den ende som är hos mig. Ta med dig Markus hit. Han är till hjälp i min tjänst.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln