Book of Common Prayer

Psalm 136

Lovsång till Herren för hans under

Psalm 118

Tacksamhet över Herrens nåd och hjälp

13 Herren sade till Mose: ² "Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig."

¹¹ När Herren låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, ¹² då skall du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra Herren. ¹³ Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut. ¹⁴ När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. ¹⁵ Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.

¹⁶ Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna,^[a] ty med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten."

⁵¹ Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, ⁵² i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. ⁵³ Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. ⁵⁴ Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. ^{[a] 55} Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? ^{[b] 56} Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. ⁵⁷ Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. ⁵⁸ Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.

Jesus uppstår ur graven

24 På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. ² De fann att stenen var bortrullad från graven ³ och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. ⁴ När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. ⁵ Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? ⁶ Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. ⁷ Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen." ⁸ Då kom de ihåg hans ord.

⁹ Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. ¹⁰ Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna. ¹¹ Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem. ¹² Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.