Book of Common Prayer

Psalm 41

Rop till Gud under nöd och förföljelse

¹ För sångmästaren, en psalm av David.

Psalm 52

Tröst mot våld och onda tungor

¹ För sångmästaren, en sång av David, ² när edomiten Doeg kom och sade till Saul: "David har gått in i Ahimeleks hus."

Psalm 44

Bön när fienderna tycks segra

¹ För sångmästaren, en sång av Koras söner.

Guldkalven

32 När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte." ² Då sade Aron till dem: "Tag guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem åt mig." ³ Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. ⁴ Han tog emot guldet och gjorde av det en gjuten kalv, som han formade med en mejsel. Och de sade: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." ⁵ När Aron såg detta byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en Herrens högtid." ⁶ Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.

⁷ Då sade Herren till Mose: "Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. ⁸ De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." ⁹ Herren sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. ¹⁰ Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk."

¹¹ Men Mose bönföll inför Herren, sin Gud, och sade: " Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? ¹² Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. ¹³ Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt." ¹⁴ Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

¹⁵ Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. ¹⁶ Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

¹⁷ Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret." ¹⁸ Men han svarade:

¹⁹ När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. ²⁰ Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det.

Det kristna hemmet

¹⁸ Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. ¹⁹ Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem. ²⁰ Ni barn, lyd era föräldrar i allt, det är Herrens goda vilja. ²¹ Ni fäder, reta inte upp era barn, så att de tappar modet. ²² Ni slavar, lyd era jordiska herrar i allt, inte som ögontjänare för att ställa er in hos dem, utan av uppriktigt hjärta i fruktan för Herren. ²³ Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor. ²⁴ Ni vet att det är av Herren som ni skall få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar. ²⁵ Den som gör orätt skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen. 4 ¹ Ni herrar, låt era slavar få vad som är rätt och rimligt. Ni vet ju att ni också har en Herre i himlen.

Förmaningar

² Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. ³ Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet - det är för den jag är fånge - ⁴ och att jag talar som jag bör, när jag avslöjar den. ⁵ Uppträd förståndigt mot dem som står utanför och ta vara på varje tillfälle. ⁶ Ert tal skall alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör svara var och en.

Personliga meddelanden

⁷ Vad mig beträffar skall Tykikus berätta allt för er. Han är en älskad broder och en trogen tjänare och medarbetare i Herren. ⁸ Honom sänder jag till er just för att ni skall få veta hur vi har det och för att han skall uppmuntra era hjärtan. ⁹ Med honom kommer vår trogne och älskade broder Onesimus, som är en av er. De skall berätta för er om allting här.

¹⁰ Aristarkus, min medfånge, hälsar till er och det gör också Markus, Barnabas kusin. Honom har ni fått anvisningar om: ta väl emot honom när han kommer till er. ¹¹ Jesus, som kallas Justus, hälsar också. Bland de omskurna^[a] är dessa mina enda medarbetare för Guds rike. De har varit till tröst för mig. ¹² Epafras, som är en av er, hälsar. Han är en Kristi Jesu tjänare som alltid kämpar för er i sina böner, för att ni skall stå fasta, fullkomliga och helt övertygade om allt vad Gud vill. ¹³ Jag kan intyga hur mycket han arbetar för er och för dem i Laodicea och Hierapolis. ¹⁴ Vår älskade Lukas,^[b] läkaren, hälsar till er liksom Demas.

¹⁵ Hälsa till bröderna i Laodicea och till Nymfas och församlingen som kommer samman i hans hus.^{[c] 16} När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det också blir uppläst i församlingen i Laodicea och att ni får läsa brevet som kommer från dem. ¹⁷ Säg åt Arkippus: "Se till att du fullgör den tjänst du fått i Herren." ¹⁸ Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Tänk på mina bojor. Nåden vare med er.

JESU BERGSPREDIKAN (Kap. 5-7)

Saligprisningarna

5 När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. ² Då började han tala och undervisa dem: