Book of Common Prayer

Psalm 18

Kungens tack för räddning och seger

¹ För sångmästaren, av Herrens tjänare David. Han sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.

¹⁰ När sedan Aron hade talat till hela Israels menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.

¹¹ Och Herren sade till Mose: ¹² "Jag har hört hur Israels barn knotar. Säg till dem: I skymningen skall ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud."

¹³ På kvällen kom vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg det dagg runt omkring lägret. ¹⁴ När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. ¹⁵ Israels barn såg det, och då de inte visste vad det var frågade de varandra: "Vad är det här?" Mose sade till dem: "Detta är brödet som Herren har gett er att äta. ¹⁶ Och detta är vad Herren har befallt: Var och en skall samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer för var person skall ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en skall ta åt dem som han har i sitt tält."

¹⁷ Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. ¹⁸ Men när de mätte upp det med gomermåttet, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite fattades det ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat. ¹⁹ Och Mose sade till dem: "Ingen får lämna kvar något av det till i morgon." ²⁰ Men de lydde inte Mose, utan somliga sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem. ²¹ De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.

²² På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Folkets alla furstar kom och berättade det för Mose.

En ny livsföring

¹¹ Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. ¹² Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem. ¹³ Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det må gälla kejsaren som högste härskare ¹⁴ eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. ¹⁵ Ty det är Guds vilja att ni genom att göra gott skall tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. ¹⁶ Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för att göra det onda utan för att tjäna Gud. ¹⁷ Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren.

Kristus som föredöme och Frälsare

¹⁸ Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda. ¹⁹ Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud. ²⁰ Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. ²¹ Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. ²² Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun.^{[a] 23} När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. ²⁴ Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. ²⁵ Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.

¹² Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. ¹³ Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. ¹⁴ Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. ¹⁵ Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. ¹⁶ Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. ¹⁷ Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.

Jesu lärjungar blir hatade av världen

¹⁸ Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. ¹⁹ Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ²⁰ Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord. ²¹ Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. ²² Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd. ²³ Den som hatar mig hatar också min Fader. ²⁴ Om jag inte bland dem hade gjort sådana gärningar som ingen annan har gjort, så skulle de inte ha synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader. ²⁵ Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning. ^{[a] 26} När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. ²⁷ Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.